Före bok- och biblioteksmässans debatt om bibliotekens position kommer Niclas Lindberg och Christer Hermansson att mötas i en debatt den 4/9 kl 12.00 i Strängnäs. Istället för att föregripa diskussionen med att utvärdera kombattanternas ingång i biblioteksdebatten kan man fråga sig: Betyder "sammankomsten" mellan två viktiga biblioteksprofiler och debattörer att vi kan få se fler krafter mötas och vädra olika åsikter på ett öppnare sätt i vår sektor?
Vårt hinder för nationell utveckling är inte att kunniga bibliotekspersonligheter gör skarpa motsägelsefulla inlägg. Tvärtom är det en tillgång att vi får se denna form av bibliotekspolitisk utveckling. Bra vore om regionerna följde efter och i samband med utbildningsdagar och liknande anordnade mer renodlade debatter om värderingar och prioriteringar i biblioteksvärlden mellan personer som vågar andas annat än konsensussträvanden.
Vi är inte ense. Omvärldens förändringar gör detta än tydligare och på arbetsplatser och i biblioteksorganisationens olika delar bör man lära av pågående valarbete: Politiker tål käftsmällar och gläds mest när de lyckas synliggöra de stora åsiktsskillnaderna. Detta bör vara våra företrädare och chefers mål att efterleva.
Det motsatta alternativet är att fortsätta bedriva opinionsarbete i en bransch där människor endast svarar i lunchrummet, ofta med en bitter underton.
Att man inom de informationsvetenskapliga utbildningarna väljer att bredda till ABM-konstallationer med humanistisk framför samhällsvetenskaplig framtoning är ett tecken på att vi kan vänta en än mer urvattnad biblioteksdebatt. En annan är att Kulturrådets position och arbete kontra Kb:s föreslagna roll som fackelbärare inte väcker starkare reaktioner. Tror och tycker bibliotekarier att verksamheten kan ledas utifrån så diametralt olika inriktningar utan att vår vardag påverkas? Biblioteksföreningen bör ta ansvar och sammanföra de olika representanterna i offentliga diskussioner istället för att såga Kulturrådets svar och bejaka Kb:s tänkta roll utifrån förenklade resonemang om fragmentarisering kontra enhetlighet och kompetenssamlande.
En övertro på storebror som fixar en professionell inriktning på hela verksamhetsområdet är en flykt från debatt och oliktänkande. Därmed kan kulturutredningen och svensk biblioteksförenings remissvar (m fl kommuners och regioners) ses som ännu ett steg bort från öppna konflikter mellan olika informations och kulturperspektiv mot en naiv idé om att kompetensen verkligen kan samlas inom en myndighet, med ett tydligt ledarskap.
Personer som borde ut och debattera offentligt är viktiga aktörer från det akademiska lägret, kulturrådet, kb, biblioteksföreningen och enskilda chefer eller konsulenter som är för traditionalism eller McDonaldisering, positivistisk kunskapssyn kontra postmodernistisk etc.
Lindberg kontra Hermansson är en bra start. Låt oss fortsätta skapa en ny samtalskultur inom folkbiblioteksväsendet. Inget mer tåtassande, inga mer knutna nävar i fickorna och inga mer lata inställningar som leder till att Biblist och Biblioteksbladet är våra enda kommunikationsorgan, (med enstaka debattansatser).
Referenser:
Lindbergs blogg
Christer Hermanssons hemsida
Kulturutredningen
Biblioteksföreningens remissvar
Kulturrådets remissvar
m fl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar