Valmyndigheten goes pp?

Den stora installationen i Malmö var inte skapad av piratpartiet utan av valmyndigheten.

Hur tänkte ni nu?

Valobservatörer eller bibliotek

Att Schyman önskar valobservatörer till EP-valet som nu pågår är inte konstigt. Det är inte bara så att de mindre partierna generellt diskrimineras av en del valförrättare, det är också så att feminismen som sådan är en fruktansvärd provokation för många. Därmed bör det inte bara vara de ansvariga som slänger valsedlar vid dagens slut utan även röstande som kan möblera om bland framlagda valsedlar.

Vid valet till riksdagen då piratpartiet och feministiskt initiativ också ställde upp underskattade man på en del platser viljan att förtidsrösta, både från valmyndigheten och från partierna. För de små partier som då endast hade sin egen förmåga att distribuera valsedlar att lita till var den långa tiden fram till valdagen svårare att reda ut logistiskt än själva röst-söndagen.

De partier som redan valts in får sina sedlar distribuerade utan att behöva uppbåda ett helt maskineri av frivilliga krafter. Detta glömmer många i sin diskussion om piratpartiets möjlighet att komma in i parlamentet.

Under detta pågående val har någon filmat och lagt ut bilder på hur valförrättare berättar att han slänger valsedlar för piratpartiet i Botkyrka.

De medverkande valförrättarnas väldigt dåliga kunskaper om vallagen förskräcker. Alltför lite uppmärksamhet har riktats mot detta som även inträffade vid riksdagsvalet.

Mobila vallokaler är viktiga och bra. Men att börja med att se till att det finns möjlighet att förtidsrösta på alla upptänkliga neutrala, offentliga platser vore bättre. En som uppmärksammat att biblioteken är en lämplig plats är skribenten på Cornucopia:

Det bör understrykas att småpartierna blir väl bemötta i de flesta vallokaler, speciellt på bibliotek. Där har inte personalen nödvändigtvis partibok hos ett riksdagsparti, och personalen har antagligen en känsla för det fria ordet och demokrati, vilket inte alltid verkar gälla personer med partibok.

Skribenten har rätt i att det hos våra folkbibliotek bör finnas en känsla av hur viktig varje individuell röst är, samt demokratin som helhet eftersom det är en självklar del av vår yrkesroll: Att värna demokratin och det fria ordet. Däremot handlar det inte om bibliotekarier i sig har ett partimedlemskap.

Vad som dock också är slående är hur lite man fokuserar och fokuserat på EP-valet ute på biblioteken. Å ena sidan är det vårt egna ansvar att öka intresset och bistå medborgarna med information om den politiska processsen och sakfrågorna, men det är också en betydligt större fråga:

Varför tas inte biblioteken mer tillvara av kommuner och valmyndigheten som en naturlig plats för EU-samtal och frågor? Vi ser nu hur EU direkt ibland tar plats på biblioteken och det är ju utmärkt. Men ännu roligare vore om vi alla som arbetar tätt intill medborgarna fick ansvar i den pågående processen.

Istället för valobservatörer föreslår jag uniformerade bibliotekarier vid valurnorna. Vi skulle kunna skapa en liten scoutliknande sång om demokratins lov att framföra vid dagens början och slut.

digital skrämselhicka & EP-val

Trots all oro för det sviktande intresset för EP-valet kan man finna mobilisering, diskussioner och kunskapsansamling om man rör sig på sociala nätverksforum. Med den upplevelsen i bagaget är det svårt att förstå gammelmedias förenklade tal om bristande engagemang. Större fokus på hur politiken kan byggas underifrån och företrädare "utvärderas" av stora befolkningsgrupper genom existerande sociala rörlighet på nätbaserade forum behöver lyftas. Annars förlorar man även förståelsen för dynamiken i mötet mellan vad som sker på fysiska torgmöten och i samtal mellan aktivister vid datorer.

Härmed är vi tillbaka vid frågan om vilka insikter och vilken vilja som finns att skapa ett demokratiskt kunskapssamhälle. Med övervakning av kommunikation och informationsutbyte som etablerade partier står för förlorar man en stor del av den potential jag beskriver ovan, deltagande- demokrati. Man fråntar allmänheten möjligheterna att utforska och påverka på sociala webben inom trygga samhälleliga överenskommelser. Att få fler och djupare möjligheter att möta kandidater och komplicerade frågor.

Härmed begränsar man också de många olika tilltalsformerna från att växa i digitala miljöer. Oavsett kunskapsnivå och typ av frågor eller intresse skall det finnas vägar in i den politiska makten. Med ett bejakande av internetresurser och aktivt arbete för att framhäva dess positiva aspekter- som olika diskussionsforum och olika typer av tilltal, samtal och samarbete hade demokratin fördjupats. Gräsrotsperspektivet och "pratet" hade åter kunnat vinna mark.

Men i dag fortsätter partier att sätta den digitala utvecklingen inom parantes genom att tala om brottslighet i stor och liten skala samt vikten av nya övervakningsmöjligheter. Vilken vilja att utforska och gripa nya metoder och vägar för mobilisering och samtal inbjuder makthavarna till då de väljer att rikta fokus på (övervakning och) förlegade diskurser där digitalt material jämställs med materiella ting? När man väljer att efter den moralpanikvåg vi genomlevt i förhållande till nätet nu skrämma människor genom möjligheten att kränka deras integritet? Vill vi att människor oavsett förförståelse skall våga använda nätets rika forum i sitt samhälleliga engagemang? Eller vill partierna nu verkligen lägga sten på börda och på nytt skapa oro och teknikfientlighet?

Christian Engström gjorde ett bra inlägg i Agenda igår då han påpekade att frihet på Internet, integritet och yttrandefrihet är demokratiska fundament som undergrävs genom pågående regleringar och kvävande lagar som gjort informationsspridning och inhämtning farligt och skambelagt. Samt höjt varnande finger om digitala fotavtryck som är allt lättare att följa p g a unkna, oftast monetära avsikter.

Men som förut hade det varit nödvändigt att Piratpartiet talade om en global informationsåtkomst för att vara trovärdiga som demokratins väktare. Yttrandefrihet och integritet byggs inte i en isolerad union. Att tala digitalisering, fildelning och ökat kulturellt utbyte innebär att man talar om små och stora politiska sakfrågor, maktens förutsättningar och de globala orättvisorna.

Vi hör fortfarande inte Piratpartiet tala om digitala klyftor. Därmed har man inte valt ett tvärsnitt av den politiska verkligheten att bygga sin retorik på utan plockat ur ett par profilfrågor ur kampen för digital demokrati.

Men man kan fråga sig om Schyman, som i samma program säger sig dela syn med pp i sakfrågan, tagit ansvaret att koppla informations och kunskapssamhället till den feministiska rörelsen. Eller snarare; har hon synliggjort hur inskränkningarna i digitalt arbete och utveckling drabbar marginaliserade grupper? Svaret är nej. Däremot ger hon uttryck för att Internet är en viktig arena och insikten att gräsrötterna kan mobilisera via bra kanaler utan de stora partiernas ekonomiska förutsättningar.

Som informationsvetare måste våra insikter speglas och ifrågasättas med hjälp av grön, socialistisk, liberal och feministisk teoribildning. Men det ser jag som ett arbete som knappast startat och överhuvudtaget inte nått in i EU-debatten. Fildelningen är en propp i diskussionsmaskineriet, de stora partiernas, socialdemokraterna och moderaterna, ovilja att ta i informationsfrågorna en annan.

Sista frågeställningen utifrån det som kan kallas småpartiernas program är huruvida Sverigedemokraterna inte vill stänga ner de digitala kommunikationskanaler som oundvikligen kommer leda till ökat utbyte och större globala nätverk... Ett litet tips om man på allvar vill stoppa sammanblandning av människor, kultur och åsikter. Vilka nationsgränser håller för/mot digital samvaro?

Folkbildningsarbete för ökad inblick och användning av sociala webben, det bör vara partiernas och allas vårt ansvar efter de lärdomar detta EP-val kan ge där informationsfriheten varit en viktig fråga. Men denna har man uppmuntrat allmänheten att följa från TV-soffan, inte utifrån egna upplevelser och slutledningar. Frågan är hur medveten denna strategin har varit. För genom att stärka sändar-mottagarkulturen på nytt gör man maktens korridorer mera slutna och människors delaktighet förminskas. Det kan nog gynna konservativa kandidater och allmänna aktörer inom politik och lobbyism. IPRED, FRA, telecom och ACTA är därför repressiva krafter som kan gynna de som vill ha beslutsfattandet format som en pyramid där flertalet vet lite om vad fåtalet bestämmer för dem alla.

TV är tryggt. IKT otryggt.

Sverige är inget informationssamhälle. Vi har ju alla digital skrämselhicka.

EU, Internet, övervakning och biblioteken

De tunga ämnen som pluggades inför Debatten jag deltog i under torsdagskvällen, (med Lunds ekonomiska och politiska förening- LUPEF och Piratstudenterna) återkommer med lite för stor kraft i mitt medvetande i dag p g a en ledarskribent i Dagens Nyheter.

Egentligen måste det fungera så här: Skapa olika mentala fack och tvinga dig själv att befinna dig där du skall vara. Inte i de många artiklar som jag vill kommentera, inte i bloggläsande och scannande av nya inlägg på tiotalet sociala forum (och jag inkluderar inte satans påfund Facebook) och inte återkallande och kanske ältande av debatter och föreläsningar som redan är förbi.

Här och nu skall bara regionbibliotek Kalmar finnas. Det enda som får bryta in är små och stora barn som behöver feedback på lekar och obegripliga fönster som öppnas på den stationära datorn när de tillsammans surfar modesajter (för barn!). Däremot är det lite för kul när de surfar Youtube och hittar en orangutang som kissar sig själv i munnen.

Åter till ledaren i Dagens nyheter:
Håkan Boström skriver förutom om IPRED, FRA och ACTA som vi delvis talade om under tisdagens debatt även:
*Lambrindisrapporten som eventuellt ger positiv påverkan riktad mot staters nojor, censur och övervakningsvilja.
*Medina Ortega rapporten: EU får vid dess införande befogenheter att gripa in i staters juridiska mål kring upphovsrätt som Piratebayrättegången, och ta den yttersta beslutanderätten.
*Crowleyrapporten: Förläng längden på upphovsrätt för inspelningar från 50 till 95 år.
(referenser: se även DNs hänvisningar på samma sida samt följ Piratpartiets diskussionsforum samt andra kritiska partier som Miljöpartiet i övervakningsfrågorna).

Angående ACTA hade jag inte någon detaljinformation utan visste endast att det var ett samarbete mellan bl a Japan, EU och USA för att upphovsrätten skall upprätthållas snarare än reformeras. Håkan Boström fyller nu ut detta med "läckor" som hävdar att samarbetet föreslår att tull och polis skall få gå igenom datorer och mp3-spelare och leta efter olagliga nedladdningar.

Är det förvånande att Piratpartiet bildats? Den utveckling som vi sett i Sverige och Danmark är en myras piss i havet ifråga om övervakningar och önskningar om begränsningar i nätanvändningen globalt sett. Vi behöver en värld befolkad av pirater som synar makten och verkar som en motkraft till de reedan starka företrädarnas lobbyister.

Nu är EU-webben en snårskog varför bibliotekens samarbeten för EU-information är lovvärd. Att initiativen med EU-infopunkter måste vara opartiska är en viktig fråga som i dag inte uppfylls. Men det vi som yrkeskår kan göra är att i samarbete med våra chefer se till att ta del av olika informationsflöden om EU- utvecklingen och förhoppningsvis skapa direktkontakter med EU-parlamentariker som kan föreläsa eller på annat sätt bidra till bibliotekens möjligheter att sprida olika typer av information. Parlamentarikerna har beroende av övertygelser och partifärg många olika ingångar till Internetdebatterna.

Bloggekosystemet tillräckligt dynamiskt för att omöjliggöra sanktioner?

Förslaget om att bloggare ska övervakas som röstats igenom i EUs kultur och utbildningsutskott känns en smula pinsamt. Men att hålla kvar vid den överseende attityden fungerar inte. Förslaget skall ju på allvar upp i EU-parlamentet för omröstning i höst. Marianne Mikko som är upphovsman till förslaget talar om problem med "förolämpningar" och att anonymiteten i bloggosfären är ett problem (i dag rapporterat i ekot: Registrering på väg av bloggare i Europa ). Tidigare diskuterat och uppmärksammat på hemsidor, bloggar och forum, sök på upphovsmannen).

Varför vill man då flina åt det här föslaget som egentligen är ytterliggare ett exempel på hur man vill övervaka och begränsa det fria ordet? Jo för att bloggverkligheten i sig är ett ekosystem uppbyggt för att inte kunna censureras och övervakas. Bloggar tänds och släcks. Olika aktörer står i strålkastarljuset, olika grupper samlar sig i kluster och delar information...

Men troligen är jag korkad. FRA-lagen visar ju på möjligheterna till övervakning. Frågan är väl snarare hur Sverige eller EU för den delen skall kunna söka upp och ta till sanktioner mot personer som bloggar "olämpligt". Kanske får vi i så fall se statuerande exempel som i frågan om olaglig fildelning. Undrar om det blir en bibliotekarie eller en tolvårig miljöaktivist som fastnar i nätet?