Rubriken ovan var svår att sätta. Yunfei Du har i Library & information science research (Nummer 31, 2009, s. 46 ff) granskat en aktuell Delphi studie med namnet "Reading at risk". Hennes främsta focus är bibliotekariers respons på studiens innehåll. Artikeln innehåller dock många frågor och kopplingar till de icke-diskussioner en del av oss önskade skulle vara vänskapliga krig nationellt sett mellan olika ideologiska biblioteksperspektiv. I min framtidsvision och önskan om bibliotekariekårens diskussionsklimat ser jag framför mig en Clash där ofrånkomligen perspektiven måste mötas och skiljelinjerna synliggöras genom att personer tar på sig ansvaret för att argumentera för de olika ståndpunkterna.
Yunfei Du diskuterar fritidsläsningens korrelation till samhälleligt engagemang och frågar ur olika perspektiv om detta stämmer samt om de tydliga kvantitativa slutsatserna att läsandet går ner stämmer om man analyserar situationen i medieanvändningen och engagemanget. Hon refererar även teoretiker som förkastar påståendet att läsningen minskat och att man från många håll anpassar data och studier för att nå det resultat man underförstått förväntar sig: Vi läser mindre.
Slående är i den omfattande artikeln hur många paralleller man kan dra som hade underlättat Library Lovers- diskussionen. Se gärna artikeln för kopplingar och redogörelser för motsättningar mellan olika syn på vad läsning är, vilka medier som bör räknas och hur literacybegreppet skall/kan relateras till bibliotekens läsfrämjande happenings eller dagliga arbete.
I artikeln talar man inte om rörlighet över en hel livsperiod. Om tolvåringar som läser Gökboet men när de är trettio endast läser facklitteratur och ändå har samhällsengagemang, tar del av givande berättelser och engagerar sig i samhället. Dock påpekar Du den viktiga aspekten vart man dragit skiljelinjen för läsande: En hel del facklitteratur sorteras bort, det räknas inte in i de kvantifierbara måtten på läsning hur stor del de än tar i människors dagliga liv.
Otroligt intressant och viktig är diskussionen om minskad läsning medför en erosion för kulturen som helhet. Du lyfter denna i bisatser i kombination med frågan om minskat samhällsintresse eller ej. Hon fördjupar och försvårar också frågorna om Internet kontra läsning och barns spelande kontra läsning. Skall vi se detta som en motsättning? Finns det grund för en sådan inställning?
Du ställer också nutidens former av läsning, literacy och mediaexponering till frågan om hur vi nu skall förstå det kunnande som vi strävar efter. Vi behöver bättre kunskap och förståelse för "reading literacy in a digital era (s. 47)".
Detta att ställa frågor kring läsandet i vad många kallar ett nytt samhälle d v s dagens, där internetaktiviteter tar stor del av vår tid, är viktigt. Är det relevant att kontextlöst titta på hur mycket mindre "vi" efterfrågar facklitteratur på biblioteken? Eller hur mycket mindre böcker som lånas ut till barn? Är det samhällets felaktiga utveckling som är ansvarigt liksom i gångna tider? Kan vi skylla på spel, musik, chat eller ngt annat som kräver el?
Det skrivna ordet har väl alltid behövt problematiserats i förhållande till berättelser utan text, musiktexter och i dag; läsande av bloggar och wikis. Chatande på sociala forum och delande av kunskap.
Frågor behöver också ställas om relationen mellan literacy, kvalitetslitteratur och de böcker som inte sägs platsa på ungdomsavdelningarna. Minskar eller ökar ungas intresse för biblioteken om man fokuserar på användarna snarare än "de goda" samlingarna?
Du menar att mycket "Buzz" omkring oss genom olika medier också ökar läsintresse av olika slag och poängterar att var Delphi-studien visar inte är att läsningen minskat utan ställer frågor om hur den förändrats i och med förändrad media. Flera forskare menar också att utvecklingen ser tvärtemot ut vad som påstås av många bibliotekarier och lärare: Läsningen minskar inte alls. Läs hela Dus artikel för att se de många ingångar som finns i den här kritiken, bl a multitasking, meningsful läsning av elektronisk media. Flera skribenter avfärdade också påståendena om kulturens erosion och det samhälleliga deltagandets avtagande. Problemet med studien är också enligt Du att man definierat läsning som relaterat till fysiska böcker och vändande av blad.
Hur skulle vi kunna gå vidare med alla dessa olika påståenden? Är de minskade biblioteksbesöken bland unga bibliotekariernas fel? Minskar läsandet? I så fall; vinner någon annan viktig samhällelig arena mark? Vilka delar av literacy och berättande förlorar vi om en del av våra debatörer har rätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar