Förbättrad informationsåtkomst för studenter, obegripligt för Trost

En av dagens tidiga föreläsningar på biblioteksdagarnas upplopp var den om läromedel i form av kurslitteratur, open access och fildelning.

Jan Trost företrädde läromedelsförfattarna, Mattias Bjärnemalm piratpartiet och Moa Neuman studenter- i sin roll som ordförande i SFS.

Den s k debatten var bedrövlig. Moa Neuman satt i mitten av panelen och blev en konstig medelvägs-person utan att egentligen ha något skäl för att vara det. Hon tog upp debattid med frågor om Jan Trosts levebröd och försök att inringa och avgränsa just kurslitteraturen från informationens omvärld. Kurslitteraturförfattaren gjorde samma sak men hans framtoning, attityd och retorik var vulgär och okunnig. Förvånande. Trots svar på "stöld"-frågan, "stöld"-känslan och försök från övriga debattdeltagare att besvara forskarens retoriska trampande i sumpmark kom ingen vidare.

Något har brustit. Hos Trost var både inbrott i hus och cykelstöld jämförbart med textmassa på Student bay som återvinns gång på gång. Verksamheten att dela information för utbildning på en fildelningssajt kunde inte relateras till en omvärld där samma sak händer. Just denna webbplats, skall stoppas. Jämföra med musik och diskutera nya sätt att tillhandahålla och ta betalt för sina verk kunde inte heller vädras.

Mattias Bjärnmalm fick in en och annan nyansering kring vad upphovsrättslagen innebär och varför den seglivade stöld-retoriken inte är hållbar. Svar fick han dock inte.

Debatten kunde blivit spännande. Högskole och universitetsutbildningar, forskares arbete, kunskap och information som vi värderar högt har nu - som en speciell, ovärderlig del av kunskapandet, fått möjligheten att jämföra olika former för förmedling och stärkande av kunskapssamhället. Open access och privata initiativ som Student bay...

Hur kunde debatten falla ihop till att bestå av trumpen, otrevlig och okunnig läromedelsskribent, studentkårsordförande som inte tyckte särskilt mycket alls förutom att flexibilitet är önskvärt. Och så Bjärnemalm som kallade upplägget för skyttegravskrig (i samtal efter debatten) vilket han mycket beklagade.

Jag frågade hur vi skall kunna samtala och dela verklighetsupplevelser tillräckligt mycket för att kunna föra ett samtal. Men på den frågan finns just nu inget svar eftersom vi ser detta hända gång på gång. Den ena talar om informationsverkligheten och frågar efter nya lösningar, den andra ropar på gårdagens lösningar som de allmängiltiga även i dag. Inget har hänt.