Exponera blåmärken & ”Jaha, det är du som aldrig får jobb”

En av Växjö-studenterna försökte på nattens pubbesök att placera mig eftersom hennes väninna visste vem jag var. Poletten föll ner och blogginläggets titel blev svaret. Personligt eller bibliotekspolitiskt. Både och. Att gestalta en arbetslös bibliotekarie är bra. Vänd på perspektiven och se t ex SVTs dåliga medelklassnorms-dokumentär Den svåra kärleken om att resa jorden runt, fixa bästa utbildningen och jobbet (och kanske inte få barn)... För det är ju så vi lever- eller? Kanske är dokumentären filmad i Stockholm innerstad där a-kassorna och socialbidragskontoren inte är nedringda.

Att gång på gång skriva om hopplöst jobbsökande kan säkert ses som patetiskt av dem "som redan har". Men om man tittar på de barnlängtande kvinnorna och vänder på pyramiden. Du sitter inte där uppe men ditt materialistiska välstånd, med respekt från kollegor, semester och det självklara sociala livet. Då är

Tack för din ansökan till tjänsten som "Bibliotekskonsulent, Ref nr RS 18/09" vid Kultur Skåne, Region Skåne.

Vi vill med detta brev meddela att tjänsten har blivit tillsatt med en annan sökande, men du är varmt välkommen att framöver söka andra tjänster hos oss!

Tack för ditt visade intresse!

Med vänlig hälsning

X X

Personalassistent

Region Skåne

-det den del av livet som skaver på alla plan, varje morgon du vaknar och varje kväll när det är svårt att sova. Sorry, lyckade välanpassade människor. Arbetslösheten blir alltmer mitt liv och min identitet. Så tror jag det fungerar för de flesta i den här situationen.

Vi har en samhällsstruktur som på alla nivåer, ur allla aspekter kräver att du är anställd, anställer eller lever med egenskapade arbetsuppgifter och F-skattesedel. Som 31-åring är den längsta sammanhållna anställningen jag haft ett vik på tio månader (tack Bromölla).

Till hösten funderar jag dock på fler bloggar. Den okuvliga kan då rensas från en del av bitterheten och personligheten. För ju mindre person- desto mer trovärdighet, den matematiska logiken skulle kunna bli en kvantitativ formel som faktiskt bekräftade att det är så vi resonerar.

Kanske har jag inte lust att starta en arbetslöshetsblogg för att renodla tilltalen. Däremot funderar jag på en nakenblogg. I en nätdebatt där bilder uppfyller så stort bryderi för så många måste det mest fruktbara vara att agera emot. Om nu t o m Dunkels anammar språkbruket om "för evigt" vad gäller bilder på sociala nätverksforum borde de av oss med ballarna i behåll (snippan menar jag) lägga ut så mycket bilder som möjligt på oss själva, inte som provokation utan som politisk manifestation. Min tanke är även att detta skall vara nakenbilder. Eftersom det är de som främst fortfarande fortsätter att skapa panik-argument samtidigt som vi ser den kommersiella anorektiska modellnormen svälla över alla breddar.

Därmed hoppas jag kunna mobilisera många människor att skapa nakenbloggar eller andra former av bild eller filmproducering som på ett samordnat sätt skapar en våg av antinormalitet. Ärr, bristningar, glädje och blåmärken utan skam.