Att hantera och integrera sociala medier i kunskapsförmedling bland informationsspecialister bör leda till många dispyter med grund i kunskapsteoretiska resonemang. Enbart genom att ha ontologiska diskussioner kan vi förklara och kvalitetssäkra vårt informationsarbete.
Att vända sig till välbekanta, trygga och upplevt säkra former för kvalitetssäkring är ingen god väg för att tillgodogöra den mångfald vägar till kunskap som finns i dag. Det är inte heller ett demokratiskt gödande att vända sig tillbaka mot gammalmodiga / traditionella former för information literacy / kompetens.
Genom ett radikalt tänkande där vi på allvar tar till oss rönen om en majoritet av befolkningen som bärande av viktiga pusselbitar i vårt nyfikna strävande efter att förstå eller försvåra tolkningen av olika ämnen kan vi kullkasta ett förtryckande kunskapsbegrepp och postmodernistiska berättelser om värderingsinfluerad s k objektivism blir möjligt.
Arbetet med att diskutera hur information och kunskap skall utvinnas ur sociala medier pågår i forskarsamhället och borde få betydligt större plats bland yrkesverksamma bibliotekarier. Att tjänster som technorat, Google blog search & Blogpulse är till god nytta i återvinnandet av bloggbaserad gemensam kunskap (Geetika Lakshmanan , Martin Oberhofer i IEEE Internet computing mars/april) är t ex välkommet. Mycket behöver göras men dessa publikt inbjudande tjänsterna är välkända och välanvända.
För samhällsvetare och humanister som är kritiska mot hegemeoniska sanningsbegrepp är den sociala webben en revolution olik alla andra upror mot makt och totalitära berättelser vi tidigare upplevt. Denna form av kollektivt kunskapande leder dock även till mycket kritik och uppmärksammande av gruppers styrka ifråga om medvetna försök att sprida rykten etc. Men samtidigt är den ideologiska våg som hävdar de sociala forumens kunskapsmässiga värde också starkt påtaglig. Kanske har detta bland annat med medelklassens (och framför allt mäns) deltagande i produktionen av texter och samtal i gemensamma forum att göra. Ju mer familjära inflytelserika grupper känner sig i digitala landskap desto mindre kan riskinspirerad mystik och avfärdande marginalisera massans röster.
Men den sociala webben kan också fragmentiseras och olika sociala nätverk växa i anseende och neka tillgång till sina kretsar. Medelklassens makt över det fria ordet kan därför pågå även med en starkare social webb. Sambanden är naturligtvis inte lika enkla men en del nätbaserad opinionsbildning påminner om etablerad dagsmedias och i dessa fall kan även en amatöranalytiker sätta röda ringer kring olika personer och t ex tankesmedjor som kan liknas vid redaktörer (eller kanske dirigenter som skickligt skapar stora grupper av budbärare på diverse allmänna sociala forum).
Ifråga om kunskap och trygghet att använda sociala medier i kunskapsförmedling och informationstillhandahållanden bör vi gemensamt hjälpas åt för att inte söka enkla metoder och mätbarhet. Kvalitetssäkring av dynamiska miljöer kan inte ske med hjälp av den förenklade postpositivism som bibliotekarier i dag lutar sig mot i sitt arbete med fysisk facklitteratur och webbplatser med institutionella avsändare. Geetika Lakshmanan , Martin Oberhofers artikel Knowledge discovery in the blogosphere,
som refererats ovan, visar hur begrepp och metoder som främst har kvantitativa grundförutsättningar och sin idégrund i traditionell textanalys nu återanvänds i kampen med de sociala medierna. Artikelförfattarnas sammanförande av ett par olika undersökningskriterier i algorithmer för att ge överblick över trender, tyckanden och återkommande uttryck i bloggar är intressant och ger gemensamt bättre möjlighet för personer att följa bloggarna trots deras stora dynamik och krav på ständiga uppdateringar från informationssökarens sida. Men verktygen förefaller ändå trubbiga. Författarna återkommer till välkänd teori inom informationsåtervinning. Spårande av populära ämnesord, sökningar och rankning. (Författarna uttrycker att de använder "three prominent techniques that are frequently applied to discovery in blogs - clustering, matrix decomposition, and ranking".)
Trots dessa invändanden är även texter där man efterlyser nycklar och system för att närma sig kunskapsmassorna intressanta. Varken relativism eller strypande av kreativitet med sanningsanspråk och hierarkisering leder till "målen" d v s tillgodogörande av kunskapsmassorna som produceras genom sociala webben. Utvecklingen av den semantiska webben pågår och måste följas. Inte för att hålla bibliotekariers slitna tesaurus-fana högt utan för att tvärtom värna om ett flytande sanningsbegrepp. Att frenetiskt försöka sortera och bringa ordning i en mångfald informationsbrunnar är bra, men inte om det präglas av förgivettaganden om att kvalitetsbegreppet skall se likadant ut i en digital tid som i en åttiotalsmiljö.
Om man återvänder till redan nämnda taktiker för att skapa överblick och större samsökningsmodeller kan vi också finna att detta inte behöver vara en motsättning till att bejaka och behandla olika informationsvägar med respekt och öppenhet. Bibliotekarier måste i dagsläget, medan kunskapsteoretiska diskussioner blir alltmer av nöden, ha rätt att falla tillbaka på klassiska metoder för kvalitetssäkring i sin presentation av olika resurser. Att däremot osynliggöra eller bortse från stora gruppers gemensamma informationsarbete är inte acceptabelt. Det må vara besvärligt att presentera olika resurser med stora differenser i uppkomst, spårbarhet och avsändare. Men i det danska projektet TING kan vi få inspiration till hur man börjar ta steg mot att inte diskriminera alternativ till bobliotekskataloger, institutionella hemsidor och klassiska referensverk.
TING (se även En okuvlig bibliotekarie: Århus plus Köpenhamn= Ting. Siktar på The pervasive library) eftersträvar att erbjuda användarna en mångfald informationsingångar, publicerade på ett överskådligt sätt samtidigt som avsändare och typ av informationstillgångar blir begripligt. Trots den stora upphandling av ny nätservice till biblioteksanvändare i kommunerna har man inte styrkan och självförtroendet att samtidigt ta tillfället i akt och finna radikala former för integrering. Exempel på steg i den riktningen finns. Men att alltid presentera resurser från den sociala webben som alternativ, tydligt hierarkiskt underordnat t ex opacen är näst intill patetiskt.
Det är inte alls utopiskt att använda traditionella bibliotekarie-skills och kombinera detta med en öppenhet mot olika former av informationsproduktion. Snarare blir den stora utmaningen att utbilda användare och ha en tillräckligt god pedagogik för att användarsamhället skall ha tillgång till flera informationsvärldar och kritiskt kunna använda dem alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar