lördag 15 maj 2010

Fi saknar Piratpartiets kunskap om modern information management. Därför har partiet misslyckats med den interna kommunikationen och politiken

Att Fi stöttas så de kan trycka valsedlar och delta i valet är glädjande. I en demokrati med många aktörer och röster får vi en praktisk politik fylld av förhandlingar och olika representanter som kan uppmärksamma och bearbeta makthavare, allmänhet, industri och intresseorganisationer ur olika vinklar.

Ett blockpolitiskt spel pågår och feministiskt initiativ liksom piratpartiet är välkomna opinionsbildare i ett läge där solidariteten mellan samarbetande partier gör dem mindre öppna med sin verkliga, självständiga profil. Ett förhållande som ytterligare gynnar plånbokspolitik och skymmer långsiktig ideologi.

Skillnaden mellan de båda partierna, som säger sig ta sin utgångspunkt i ett tänkande bredare eller annorlunda än blockpolitikens traditionella skiljelinjer är dock stora. I feministiskt initiativs politiska program kan man tydligt avläsa hur stora delar av den "traditionella" politiken hade behandlats om man tagit plats i riksdagen. Ett solidariskt, jämlikhetstänkande baserat på genusanalys med vänsterprofil går att sätta in i tänkta framtida sammarbets scenarion.

Piratpartiet säger sig utgå från informationssamhället. Men har inte byggt en medveten politisk agenda med rötter och tradition i en liberal eller socialistisk idéström av informationsvurmande för skapande och upprätthållande av demokratin, mot en obildad underklass och en informationspriviligierad överklass. Man har inte heller varit noga att framhålla och bygga sin politik på en informationssolidarisk globalism. Istället är det västerländsk politik som angrips. Övervakning och integritetskränkning gäller i hög grad syd. Det gör digitala klyftor, behov av fri information och utbyggd teknik också. Även patentfrågorna är centrala i en global rättvisediskussion. Ändå framhåller Piratpartiet de frågor som surfande sympatisanter inom landets gränser omedelbart kan identifiera sig med. Vad är det? Populism? Valfläskeri? (Feministiskt initiativ har å sin sida lyckats samla forskare och aktivister som ser olika former av diskriminering och förtryck som sammanlänkande. Härmed ställer man frågan om blockpolitiken i ett bättre frågande ljus än vad piratpartisterna gör. Genusanalysen korsar, genomsyrar och förstärker klassystemet. Varför socialgrupp i varje val skall avgöra partiernas positionering är därför logiskt att ifrågasätta. Man hade istället kunnat belysa politiken ur ett radikalt, liberalt och anarkofeministiskt perspektiv.)

Ändå är det inte omöjligt för piratpartiet att byta kurs och bygga en globalt medveten, solidarisk grund. Det starka, massiva nätverk med god sammanhållning och sjudande effektiva diskussioner (främst med en skicklig användning av sociala webbens alla medel) gör att ett par starka piratpartister skulle kunna sprida en informationspolitisk diskurs som går in i hjärta och hjärnbark genom medkänsla, omsorg och oberoende för hela befolkningen som utgångspunkt.

Feministiskt initiativ liknar de traditionella partierna när det gäller sitt inre nätverkande, uppmärksammande samt stödjande av medlemmar och aktivism. När partiet drog igång stod aktivism i främsta rummet och Schyman såg framför sig en folkrörelse som skulle bilda kluster och lokala organisationer som utmanade etablissemanget.

Genomslaget har efter en kortvarig kyss av traditionell massmedia blivit svagt. Om man hade haft piratpartiets kunskap om opinionsbildning och konkret gemensamt intellektuellt arbete tror jag att man hade kunnat befinna sig i en helt annan situation i dag. Det var med en enormt splittrad och osäker organisation som delvis var toppstyrd och delvis bestod av fristående hårt arbetande öar med lokala fi-aktivister som man jobbade i den första valrörelsen.

Den haltande kommunikationen och den påtagliga (förvånande!) elitismen under ett kritiskt skede våren 2006 försvagade antagligen sympatisant-skaran rejält.

För att bygga ett feministiskt parti som skall samla olika grenar behöver man en strategi för att tillgängligöra informationsresurser för medlemmarna, skapa informationssystem som de är välkomna att bidra till samt se till att det finns motorvägar och stigar av omsorg och intresse mellan enskilda medlemmars ideologiska och praktiska arbete. På alla dessa punkter ser vi piratpartiet lyckas. De är den sociala webbens hårdaste nöt att knäcka genom sitt omsorgsfulla arbete med att hålla samman den spretande aktiva gruppen, utnyttja varandras arbete och ständigt uppmuntra dem som bidrar.

Hur kan det komma sig att ett feministiskt parti som borde ha järnkoll på allas delaktighet (det ligger i ideologins natur) istället väljer informationssystem med många stängda dörrar och gatekeepers (oftast i form av Fi:s stockholmsbaserade elit)? En del av en informationsfrihetsdiskursen handlar just om tillit och vetskap om hur mycket mer man får tillbaka med öppna gemensamma informationsvägar än med sådana som regleras av s k mediaproffs eller halvengagerade administratörer.

Det kan se obegripligt ut att fi misslyckats på denna punkt då piratpartisterna framstår som individualister och feministerna som mer kollektivistiska och solidariska.

Svaren står, som jag visat, att finna i information- management. Feministiskt initiativ misslyckades i sitt informations och kommunikationsarbete från första början. Därefter har man, främst efter det första valet, försökt göra nätet till en betydligt mer välanvänd arena. Men med personer som främst haft sin förankring i traditionell journalistik, utbildningssektor, art direction etc. Har man inte fångat en tillräckligt stor grupp som kunnat förstå de sociala mediernas kraft och aktivt arbetet för att denna skall vara en plattform för partiets överlevnad och kommande tillväxt.

Feministiskt initiativ må tycka att media gullar med piratpartiet (de har definitivt inte fått de råsopar som fi gång på gång tvingats stå pall för). Men samtidigt har den egna mediastrategiska formeln framför allt varit att aldrig lita på journalister (med gott på fötterna för den uppfattningen) men samtidigt har man inte fyllt tomrummet med egen propaganda och informationsgemenskap... Detta är dock ganska obegripligt, speciellt med de nära band man har till Maria-Pia Boethius och hennes kunskap om mediamakt och det offentliga samtalets diskurs. Hon har uppmanat Fi att välja en annan väg än att profilera sig genom opålitlig massmedia. Men hur han hon, Schyman, Veronika Svärd (medieansvarig) m fl utmejslat alternativen?

Att vara piratpartist innebär att aldrig vara ensam i sitt politiska arbete. Att vara en del av feministiskt initiativ har inneburit isolation och hierarkisering. Ofta inte med mening utan rakt av genom att man inte haft kunskap om hur fattiga organisationer skall klara information- management på ett professionellt och inkluderande sätt.

Feministiskt initiativ kommer säkerligen med tiden att ha möjligheten att följa i Pp:s fotspår óch lära av deras skapande av kamratliga, politiska nätkulturer. Men under tiden har man ingen annan självklar grund att luta sig mot och därför kan möjligheter flaxa rakt förbi just för att man inte har insikt i och kunskap om olika medlemmars kompetens eller vistelseort när en fråga blir brännhet.

Benny må ge en miljon. Men Piratpartiets självuppförda interna vittförgrenade informationssystem är värt tiofallt mer.

8 kommentarer:

herr_nilzzon sa...

Pp's framgångar är inte bara att man är en naturlig del av nätet och sålunda dess informationsstruktur, utan också att man inte profilerat sig åt endera blocket.

Fi å andra sidan stinker vänsterpolitik, vilket får många tilltänkta väljare att kika på andra liberala partier på högerflygeln.

Informationsstrukturen i alla ära, men att våga ställa sig utanför den tvåpartistat som sakta växt fram genom ett förtunnande av de politiska framtoningarna (höger/vänster) och cementering av två valplattformar - rödgrönt eller orange. Piratpartiet är en ny kraft i politiken som tilltalar fler genom att just vägra inlemma sig i den för massan urtråkiga och fördummande blockpolitiken.

veronicasvard sa...

Hej!

Det låter som att det var länge sedan du var med i Feministiskt initiativ nu. Vad grundar du "stängda dörrar" och "gatekeepers" på? ("Hur kan det komma sig att ett feministiskt parti som borde ha järnkoll på allas delaktighet (det ligger i ideologins natur) istället väljer informationssystem med många stängda dörrar och gatekeepers (oftast i form av Fi:s stockholmsbaserade elit)?")

Ledningen 2006 och de senaste åren i Fi agerar helt annorlunda utifrån mitt perspektiv. Jag brukar vara väldigt tydlig med att vi uppmuntrar all form av egen aktivism, projektskapande, nätverkande mm. Det är fritt upp till medlemmarna. Därför styr vi heller inte medlemmarnas nätaktivism.

Att Fi skulle vara mediefientliga är en gammal myt, det var efter medietraumatiseringen 2005-2006 som många ryggade undan. Att det skrivs mindre om Fi:s politik, jämfört med pp:s beror nog mer på att pp fick ett par av sina frågor väldigt omskrivna i medierna och att de har haft rika män i toppen som kunnat arbeta heltid med partiet (extremt toppstyrt parti förresten). Att de är duktiga på vissa delar (absolut inte alla) ligger väl i sakfrågornas natur. Det förvånar mig faktiskt att pp inte är bättre än de är på tex facebook, twitter och youtube.

Hälsningar från Veronica Svärd (i Östersund by the way!)

Lina Z Y sa...

Det känns mycket roligt att få svar på den här bloggposten.
Snabba reflektioner:
Sverige har lyckats att bibehålla partiers egna prägel trots blockpolitik. Det tycker jag varit väldigt påtagligt i förhandlingarna på vänstersidan.

Att fi är ett parti med vänsterprägel borde dock inte betyda att socialliberal inte kan vara motiverade att bryta in och ta del av den feministiska kampen. Utan liberalismen, var hade feminismen befunnit sig? Men de modiga liberaler som prövat måste nog våga flera varv till innan man kan hitta en stabil gemensam feministisk bas som går före klassanalysen.

Veronica Svärd.

Vi har setts. Ett par gånger. Och ja, det var under partibildningen och kommande valrörelse jag var mycket aktiv.

Då arbetade jag hårt för att förändra Fis informationsarbete och föreslå öppenhet och helt annan form av administration vad gällde hemsidan och den interna plattformen (man använde first clas.)

Vad vi än bad om i form av grupper eller meddelanden på det interna forumet var det stopp. Det är total bullshit å hävda att man då var en platt organisation där alla hade rättigheter att nätverka inom partiets ramar.

Om allt är annorlunda nu så vill jag gärna att du fortsätter att berätta om hur ni skapar deltagardemokrati. Jag tvivlar inte alls på att ni kan, absolut, ni har mitt fulla stöd i den frågan.

Piratpartiet välkomnar, använder varandras material och stödjer sina sympatisörer och medlemmar. Det ser jag på sociala webben varje dag. Det är inte Internets förtjänst, det är en inställning och en tradition av informationsfrihet som sitter i ryggmärgen.

Jag följer Fis hemsida och ett par bloggar. Politiken är "god" och såväl Stina som Gudrun är beundransvärda ledare.

Men jag ser fortfarande inte att fi blommar på webben. Jag ser inte heller hur ni lyfter och stödjer deltagare genom ständigt flöde av uppmärksamhet.

Att ge mäniskor frihet att agera ute i ladet har iget med ovastående att göra. Visst kan man vara aktivist i Malmö eller Örebro. Men det betyder inte att partiorganismen tar ansvar för att vara en del av de initiativ som blommar.

Fi har varit öar av aktivism. Det är vad som skiljer er från pp. Om ni har förändrats vill jag ha kokreta exempel på det och kommer fortsätta att leta efter denna förnyelse.

Piratpartiet hade kunskap frå börja om hur man bygger ett nätverk. Det hade ite fi. Det var poler av egagemag som iblad, iblad inte, nådde fram till toppen med sina budskap.

I fi kunde man arbeta tills det rann blod ur öronen och näsan utan respons och samordning. Så funkar det inte i pp. Om ni har en helt ny struktur nu och har skakat av er papperssamhället och det traditionella partiernas sätt att bedöma, tygla och utvärdera vilka som är goda nog. Då är jag den första att gratulera.

Men jag tror inte ni nått dithän. Möjligen har ni ambitionen att ha ett starkt bekräftande nätverk och det är bra. Fortsätt i så fall med det arbetet och den planeringen.


Ideologi är inget försvar.
Feminist är man genom praktiskt arbete, inte genom att kalla sig det.

Lina Z Y sa...

"Därför styr vi heller inte medlemmarnas nätaktivism."
Det är inte vad nätverkande och bekräftelse handlar om. Tvärtom. Ni tar initiativ och samordnar er utifrån dessa mänskliga resurser och bidrag.

En stark nätkultur handlar inte om övervakning eller toppstyrning. Men det handlar absolut inte heller om att "låta folk hållas" och så har man en annan planering i ledningen.

Feministiskt initiativ har i sin ideologi att inte vara förtryckande. Javisst Veronica. Därför är det ohyggligt att tänka tillbaka på hur hindrad man var inom organisationen av administratörer på hemsidan och first clas-verktyget.

Förhoppningsvis berodde det på en övergående paranoia... Men i så fall är det upp till bevis nu.

I fi valde man ytan. Jag tror inte ni är kvar där ännu, men sådan var gårdagen. Heta frågor fick inte komma fram. De fifflades bort på valkonferensen och i arbetet med att skapa en ny styrelse efter den interimistiska. Sedan var det dags för fastställande av valsedeln och man blev ännu mer ett hårt parti. Föraktfullt talades det om att valberedningen misstagit sitt arbete för att vara del av en förening, inte ett politiskt parti. LÄS: Ni har satt gräsrötter på förslaget till lista. Vi behöver kända mediaarbetande medelklassfeminister på tio i topp.

Återigen. Men en stark deltagandekultur hade medlemmarna känt varandra och kunnat göra andra val.

Hanna Nilsson sa...

Det du beskriver är inget som jag överhuvudtaget upplever. Jag är aktiv i Kalmar, och var det både inför valet 2006 och fortsätter att vara det i år. Jag upplever ett enormt stöd från styrelsen både i Stockholm och på andra platser, en solidaritet och stöd och uppskattning från alla medlemmar. Om det inte hade varit på det sättet hade jag aldrig lagt ner så mycket tid på ett feministiskt parti, det ligger ju i feminismens grundidé att patriarkala (hierarkiska) strukturer måste motarbetas. Samtidigt finns det ju regler för hur organisationer ska drivas, därav är det nödvändigt med styrelser, ordföranden och liknande.

Partier som bygger på de traditionella ideologierna misslyckas att visa denna solidaritet, varken liberalismen eller socialismen tycks kunna påvisa samma stöd och solidaritet som feminismen gör.

Men vi är fortfarande en relativt ny rörelse och dessutom den första i sitt slag, vi jobbar i underläge och för inga resurser alls, till skillnad från pp som, liksom Veronica Svärd påpekar, har medlemmar som kan lägga mer ekonomiska resurser och mer tid på det politiska arbetet.

För övrigt så väljer Fi varken höger eller vänster, vi är feminister och kommer att stötta den regering som framlägger de mest feministiska förslagen. Att stötta nuvarande regering är otänkbart då de tillbringat de senaste åren med att bedriva en konsekvent antifeministisk politik.

Lina Z Y sa...

Det är bra Hanna att du har en positiv upplevelse av fi och maktstrukturerna inom partiet. Återkom gärna med fler synpunkter på hur information förmedlas och hur man i praktiken bryter ner de maktstrukturer som ni genom att peka på feminismen anser er relativt fria från.

Jag vill fi väl. Men det du skriver är inte svar på några frågor om nätverkande och gemensamt partibyggande i fråga om kommunikation och information.

Du har rätt: PP har resurser. Det är vad jag skriver om. Fi kan skapa liknande resurser men jag menar att avsaknad av kunskap om den sociala webbens styrka och möjligheter har satt krokben på er som litet parti.

Johannes Höier Sörensen sa...

Jag tycker att det finns mycket som vi och alla andra partier har att lära av pp. Utmärkt sätt att förbättra tillgängligheten i både information, beslutsfattande och insyn. Åtminstone om en har tillgång till internet.

Eftersom jag är relativt ny i F! så har jag inte fått äran att använda mig av det här First Class-verktyget som ni pratar om eftersom det inte längre används, men jag har däremot börjat diskutera på vårt interna forum och där sjuder det av aktivitet. Jag upplever inte att det finns några hinder för att kunna påverka föreningen som påtalas i de tidigare inläggen. Självklart finns det mer att göra här, men vi kommer sakta men säkert framåt.

På det senaste årsmötet för F! Stockholm så beslutades det om att göra en genomgång av hur vi ska bli bättre på demokratiska processer. Sådana kontinuerliga självanalyser är nödvändiga för att bli bättre som organisation.

Vad jag har förstått så har pp, trots sitt demokratiska och öppna grepp, ändå problem med internkritik och att kunna hantera medlemmar som inte håller med. Medlemmar som påpekar problem blir nedtystade, och även om det är bra med högt i tak så sker det väldigt hårda angrepp på den kritik som förs fram.


/Johannes Höier Sörensen
Andranamn för F! i valet till Stockholms kommun

veronicasvard sa...

Hej Lina!

Jag vet att det fanns kritik mot first-class-forumet där jag själv var väldigt aktiv (för min del så kom alla de forum upp som jag efterfrågade upp, både politiska och administrativa, men har absolut förståelse för om det var frustrerande om andra som hade behövts inte kom upp). Pga kritiken mot first class så fick också en medlem sedan också bygga det forum som vi har idag. Det är team av medlemmar från olika delar av landet som modererar det.
Vi uppmuntrar till att använda varandras material och samarbeta internt och externt i vår kommunikationsplan (Vi/Ni/Fi-slogan präglar). Vi uppmuntrar också specifikt till att nätverka via olika sociala medier. När det gäller vår Fi-webb så har de som bygger varit osedvanligt belastade av annat i livet, vilket gjort att mycket av den planering som finns på förbättringar inte har kommit till stånd ännu. Men det beror inte på att styrelsen stoppar upp eller att kompetensen inte finns, utan på mänskliga faktorer och att det tar mycket tid att samordna nya resurser och hålla ett flyt i processen.

Pp har absolut en bra webb, och konstigt vore väl annars med tanke på deras inriktning och att de framförallt är aktiva just på nätet. Många av våra medlemmar har inte ens en mejladress, så vår medlemsskara är nog brokigare ur kommunikationssynpunkt och därför kan vi heller inte helt kasta oss av papperssamhället – då skulle vi utesluta väldigt många människor.

Om du jämför F!s webbkommunikation år 2006 och idag så är det en extrem skillnad. Vår mesta kommunikation och aktivism sker via facebook och twitter, och periodvis i bloggosfären och sträcker sig långt utanför kategorin ”betalande medlemmar”.

Att vi skulle ”tygla och utvärdera” personer förstår jag verkligen inte vad du syftar på faktiskt? Behövs vissa sakkunskaper i vissa kongressbeslutade arbetsgrupper och många kan och vill göra samma sak, så går det naturligtvis inte ibland att alla har ansvar och är samordnare och då är det styrelsens ansvar att delegera till en specifik grupp där personer kompletterar varandra för att det ska bli en bra spridning (geografiskt och/eller sakkunskapsmässigt). Oftast så lägger sig inte styrelsen i uppbygganden av grupper utan hänvisar personer till de som de borde ha kontakt med. Samordnar, alltså.

När det gäller valberedningens arbete så har jag inget minne av hur det gick till 2006. Att en riksdagslista bör innehålla personer som kan kommunicera partiets budskap är självklart tycker jag – målet med att ställa upp i ett riksdagsval är att bli invald och det blir man bara om människor har hört något om partiet. Däremot så har det aldrig någonsin varit en fråga att F! ska ha ”medelklassfeminister” på topp, det kan jag absolut inte hålla med dig om. Det visade väl om inte annat turbulensen mellan Ebba Witt-Brattström och Tiina Rosenberg på? Det var Ebbas medelklassuppfattning som förlorade den kampen i F!
Så om du vill säga att pp är bättre än F! på webbaserad kommunikation, så javisst, på många områden, men inte alla. Men så har de också hämtat sina sympatisörer via webben medan F! har medlemmar och sympatisörer som inte är lika intresserade av denna form av kommunikation, snarare har det väckts kritik mot att vi är ”alltför webbaserade”. En annan skillnad är att pp har ett väldigt mycket smalare politiskt område, vilket gör att alla diskuterar samma saker och har samma gemensamma frågor, vilket i sig bidrar till att personer dras till samma diskussioner. I F! finns en oändlig mängd av olika intresseområden inom alla olika politiska områden. Det påverkar också kommunikationsstrukturen.

Anser du att pp:s kommunikationsstruktur är feministisk? Att ha en god kommunikationsstruktur är väldigt viktigt men är inte i sig feministiskt. "Hur" är de bra på, men "vad" som kommuniceras har pp väldigt mycket att arbeta med. Kommentarerna här är ett talande exempel på när pp på de antifeministiska strukturer som finns inom pp: http://veronicasvard.wordpress.com/2009/04/10/rick-falkvinge-raggar-tjejer-som-valstrategi/