Jag minns Rädda Joppe - död eller levande som TV-serie från när jag var barn. Relationen huvudpersonen hade med sitt kramdjur underbyggs gärna av föräldrar. Vi tillskriver tillsammans med barnen deras nallar och barbiedockor tankar, känslor och vilja.
Barbara J. Wilson artikel om unga, rädsla, altruism och internetanvändning (eller screenbased media generellt) i The future of Children konkluderar:
"media influence on children depends more on the type of content that children find attractive than on the sheer amount of time they spend in front of the screen."
Wilson lyfter fram att barns och ungas rädsla och ångest kan väckas av screenbased innehåll. Detta perspektiv har ju länge diskuterats och även frågan om mediavåld leder till IRL-våld tas upp av författaren.
Mer intressant är dock hennes fördjupning ifråga om inlevelseförmåga, sympati och altruism underbygd av t ex nätanvändning.
Det är precis som med Joppe frågan om engagemang och intresse för fiktioner och fantasi. Lärande och utbyte genom att möta olika verkligheter och olika känslor . i lek med föräldrar med mjukdjur och tågbana eller via nätanvändning, spel och socialt nätverkande med fantasifulla karaktärer på forum och onlinespel.
Avatarer lever - i mycket högre grad än vad Joppe gör. Ändå pågår diskussionerna ständigt om att begränsa de ungas och barnens nätanvändning. Nyligen hamnade jag i en diskussion där jag försökte framhålla hur viktigt det kan vara för barn att logga in frekvent för att hålla liv i sina karaktärer och uppdatera sina konton. Motparten höll inte med mig. Nätanvändningen kan inte få den digniteten eftersom ingenting är verkligt. I min desperation berättade jag slutligen om fantastiska färggranna karaktärer, avatarer, med hela liv - inredningskataloger och kamratskap som faktiskt dör om man inte aktiverar dem.
Svaret blev naturligtvis "De kan inte dö, de finns inte på riktigt."
Jag skulle vilja se lärare och föräldrar använda samma brutalitet när de talar om Snigel från Björnes magasin eller barnets favoritnalle.
Nästa gång Joppe åker iväg med sopbilen bör vi alla lakoniskt konstatera: Han kan inte dö, han finns ju inte på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar