Även denna bloggpost tar avstamp i Arena. Tidskriften känns alltid lika aktuell, synd bara att den kostar 69 pix och att onlinematerialet inte är komplett... (Hur ska tidskrifterna vi trånar efter webbiseras? Ni med 2.0-religiös blick kan säkert förklara hur kapitalismens monetära in och ut logik ska kunna brytas till förmån för kommunistiska dela med sig- principer.)
Hur som helst. En artikel om Virtuell demokrati av Anders Rydell beskriver med olika exempel och snapshot striderna i onlinevärldar kring yttrandefrihet och rättigheter. Protestaktioner i Second life mot transnationella bolag blir belysta och Linden lab har också kritiserats av grupper som velat se demokratiska rättigheter för second lifes avatarer, i motsats till rådande situation där företaget utgör den osynliga maktfullkomliga regeringen (min tolkning av Rydells beskrivning).
Är det händelser som dessa som skall kallas kamp för virtuell demokrati? Anders Rydell kallar speldebatten för kolonial. Och visst är det bror duktig som ovanifrån satt agendan utan insikt i de världar som diskussionen rört sig kring. Rydell vänder nu på perspektivet och konstaterar: "Ingen annan virtuell plattform överbryggar i dag lika effektivt kultur, språk och geografi som onlinespel." Skribenten är dock bekymrad över att din avatar är en förlängning av dig, men en förlängning som saknar rättigheter. Att användarna kan sätta press och skapa opinion mot ägarna av onlinevärldarna visas dock genom exemplet att Blizzard (till slut) fick be om ursäkt för att de stoppade en transperson, Sarah Andrews från att starta en guild för hbt-personer i WoW. Utifrån detta och många andra exempel skriver Rydell att "Den som skriver koden stiftar lagen, sätter reglerna och upprättar systemet. På så sätt är datakod politiskt praktiserad." En bestämd syn på kultur och ordning styr spelskaparna:
I dessa världar finner vi ”Ett mönster som i mångt och mycket härstammar från den västerländska kulturen, med kapitalism och fokus på den enskilda individens framgång. Många av de virtuella världarna skapar bra kapitalister” berättar Peter Zachariasson vid Gothenburg research institute i aktuella artikel. Föreläsare och skribent på bloggen Terra Nova, Edward Castronova, tycker att ”skaparnas syn på yttrandefrihet är ett problem i alla virtuella utrymmen” och artikeln sammanfattar att företagen spelar enligt logiken att ”Så länge som det gagnar utvecklaren låter man medborgarna hållas”. Anders Rydell tänker framåt och frågar sig om demokratiska system i virtuella världar är alltför sköra och vi behöver koppla dessa till myndigheter i IRL istället... För att dina avatarers liv och rättigheter spelar roll har han fattat och framåt ser han ”vår fysiska och vår virtuella identitet sjunka samman”.
Kolla in:Entropia universe (Så jäkla snyggt. Här vill jag bo)A tale in the desert (suppose to be demokratiskt enligt refererade artikel. Kul i vilket fall)
Och fundera på hur den här diskussionen kan kopplas till sociala nätverksforum. Även där är gränserna dragna av enskilda eller företag. Att bli censurerad bland sina vänner på nätet svider och det finns ingen plats att överklaga eller någon möjlighet att återskapa det som någon valt att markera och sudda ut.
Hur gör vi? Du? Unga som ber mig ringa Lunarstorm om bilder och berättelser. Finns det någon som lyssnar? I IRL är vi vana vid "högre instans". Kommunen skiter i mig så då går jag till länsrätten... Kanske bör redaktörer och ägare av små och stora forum fundera i dessa termer? Fast virtuellt samspel är friare... Bör vi trycka in det i en annan form av reglering? Eller måste vi vänta på att demokratiska processer byggs underifrån?
Användarvillkoren på forum och virtuella världar är ju lika sterila och intetsägande som alkoholen i rengöringsmedel och tvättkräm för vårdbiträden bland bortglömda och förpackade pensionärer. Vasken-Evert är död. Who gives a shit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar