Som jag nämnde igår så finns det en intressant artikel om att med "tankekraft" (jag kommer inte på ngt bättre begrepp) styra en avatar (eller något annat).
Artikeln heter Brain Games Do new controllers that purport to interpret brain activity really work? och belyser hur "developers want to use EEG to let players control virtual environments with their minds".Namn att lägga på minnet, som nämns i artikeln, är Neurosky och Emotiv som båda är stora företag som arbetar med den här tekniken... Emily Singer, journalist och upphovskvinna till artikeln, lyfte ett stenblock i den virtuella världen framför sig genom att tänka att hon skulle göra det.
Vid sidan av de viktiga möjligheter som den här forskningen redan betytt och fortsätter möjliggöra för att utveckla hjälpmedel för att överbrygga funktionshinder eller skapa bra efterföljare till Wii vill jag även se den som en möjlighet att utveckla våra parallella liv till helheter med fler möjligheter till identitetsskapande. Judith Butlers begreppsvärld där genus är "performence" (därmed inte frivilligt, möjligt att frånsäga sig och kliva ur...) och andra beteendevetare & filosofer bör möta den utveckling som nu sker och fördjupa frågeställningarna kring hur vi kan bryta hegemoniska krav och roller snarare än reproducera dem.
Brian Simpson menade ju (när det fortfarande var möjligt att tänka sig nätrelationer som potential för gränsöverbyggande och maktförskjutning) att identitetsspel i digitala rum (en och flerdimensionella) kan motverka stereotypisering. Han menade också att mycket av de regleringar och den lagstiftning som omgärdar nätanvändningen förstärker stereotypiseringen av barn som å ena sidan oskuldsfulla och oananade och å andra sidan som värnlösa och i avsaknad av egna strategier och insikter i händelser och möten på sociala nätverksforum. (Elza Dunkels har ju sedemera explicit beskrivit barns motståndsstrategier...)
Den bild som visas i Brain games av journalisten som lyfter ett stenblock i virtuellt format är i likhet med virtuella världar som t ex Second Life baserad på stereotypa (det ordet börjar bli utslitet) imaginära uttryck. Frågan är väl hur även verksamheten, samtalen, nyanserna gör detsamma... För att återgå till Haraway m fl så är ju frågan vad ålder, kön, etnicitet etc betyder då den inte förkroppsligas. Den diskussion och de förhoppningar som nu är möjliga är egentligen desamma som i slutet av 90-talet. E-kommunikation i basal form gav idéer om verklig transgendered approach då liksom jag skriker halleluja över EEG-styrda aktiviteter nu. Varje teknisk "nyhet" kanske väcker samma förhoppningar. Låt oss hoppas det. För vad lever ideologier av? Någon form av näring måste tillsättas för att vi skall kunna tala om en första, andra eller tredje våg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar