tisdag 26 augusti 2008

Vi har ansvar för barnens informationsfrihet

Sova extremt lite verkar ju vara möjligt. Två timmar och resten av dygnet kan användas till annat än att drömma om intelligenta ormar och bebisar utan huvuden. Jag inser att denna önskan om fysisk styrka/urballning (?) inte bara ter sig lockande för finansnördar utan även för föräldrar i början av terminen. Eller? Är ni supernannysar som buntar ihop era avkommor och lämpar av dem på fritids i gryningen, ignorerande all känslokommunikation?

Och har ni nu haft kottarna i kö sedan födseln så friskoleplatsen är deras? Med två skolbarn uppdelade i kommunal-normal grundskola och kooperativ friskola så är det personliga politiskt... 18 elever kontra 26 på två lärare. Höghus, låghus, dårhus- föräldrar? Gissa själva. Semester på Kreta eller åtta veckors sommaröverlevnad i tvårummare? Tvåspråkiga eller Anpassad i konform?

Styrdokument för allt som rör barn skall granskas och alla pedagoger fortbildas i sociologi eller flummeri så att de slutar riva ner det barnen skapar i slutet av varje lektion eller varje dag. Fantasin är inte tidsstyrd så kanske måste vi vända oss till Weber eller Foucault för att fatta varför ordning alltid är den överordnade principen.

Sverige rapporterar till FN:s barnrättskommitté hur man lever upp till barnkonventionen. Den fjärde rapporten omfattar åren 2002-2007. De paragrafer som vår verksamhet, folkbiblioteken, främst relaterar till är §13 och 14 vilka bland annat stadgar att

Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag.

M
an fastslår också att barnet har rätt till tankefrihet och att själv få välja medel för att uttrycka åsikter och sprida information.

Hur ser då rapporteringen ut till FN ifråga om hur man lever upp till konventionsstadgarna? Jo man gör en kvantitativ uppställning av vilket antal bibliotek och filialer det finns på skolor och i kommuner och avslutar: "Alla dessa bibliotek är tillgängliga för barn".

Visst är det klokt att nämna biblioteken i relation till barns informationsfrihet, men redovisas på något sätt hur man arbetar för att nå målen? Med tanke på den inskränkthet och enkelspårighet som finns i en del av barn och ungdomsbibliotekariekåren så bör regeringen knappast anses sträva efter att nå de radikala konventionsmålen enbart genom att ange antalet bibliotek. Läsfrämjandet är för de flesta bibliotekarier den religion man vigt sitt yrkesliv åt. Skol- eller folkbiblioteken är inte med någon slags självklarhet en plats där man arbetar med ungas möjlighet att sprida sina åsikter eller att lära sig finna information samt publicera eget arbete eller delta i kunskapsprocesser i nätbaserade lärmiljöer. (Kanske är det signifikant att regeringens utredare i rapporten kallar Medierådets rapport för "ungar och medier" istället för "Unga & medier".)

I övrigt redovisar regeringen en del av det statliga organet Medierådets arbete och att man motverkar våldsskildringar och pornografi i våra yngre medborgares närhet.

Jag undrar om Sverige eller något annat land får bakläxa för att man inte lever upp till paragraf 13 och 14 i barnkonventionen.

2 kommentarer:

anna-stina sa...

Jag känner inte till barnbibliotekariekåren särskilt väl, men lite bättre skolbibliotekarierna. Jag skulle nog vilja påstå att många skolbibliotekarier inte har läsfrämjande som främsta verksamhet, utan snarare informationskompetens i en bred definition.

Sedan är ju problemet med skolan att den i sig är kontrollerande och styrande för vad de unga ska ägna sig åt. Och där blir det förstås de vuxna som styr, ibland/ofta utifrån sin egen bristande kompetens på området.

Jag minns att den populäraste dagen på mitt gamla skolbibliotek var sista dagen på terminen då jag lät alla ungarna spela counterstrike på samtliga biblioteksdatorer.

Lina Zoe Ydrefelt sa...

Kollar man programmen på skolbiblioteksdagar och använder sin egen erfarenhet om omvärldsanalyrtiska förmåga (skämt åsido) så ser man bara skönlitteratur i var barn och skolbibliotekaries hand. Kanske finns det regionala skillnader? Generationsmässiga?