"Suddenly the dust that covers the books becomes visible"

I dagens IDG skrivs om Sydkoreas planer på att reglera Internet:
"- Vi måste skydda oss mot ”infodemics”, där felaktiga och falska uppgifter sprids likt en epidemi, och orsakar social oro, sade Myung-bak till parlamentet i förra månaden, enligt Yahoo! News. "

Och jag tänker; varför inte anställa fler bibliotekarier?

Men... Bibliotekarier jobbar ju i första hand med böcker... Åtminstone om man jobbar med pöbeln snarare än studenter.

"Books acquire an arrogance through their sheer accumulation, that at a point in the development of culture evoked the impression that libraries must contain everything /.../ Suddenly the dust that covers the books becomes visible. /.../ The air in the library is oppressive; to breathe it is a sacrifice, and to pass an entire life there is intolerable..."
(Blumenberg citerad i On the horizon, Sax 2008)

Boria Sax menar att kanske har vi gått varvet runt och nu kan uppskatta lukten och dammet i våra bibliotek framför användningen av anticeptiska skärmar. Artikeln i On the horizon (abstract) handlar om bibliotek och Internet: Han skriver å ena sidan om "teknologisk determinism" och å andra sidan om själva sinnebilden av kunskap som kopplad till den fysiska boken. Sammanfattningsvis menar han att Internet inte hade fått den stora användning det har om det inte rått "exhaustion of literary traditions". Det är således fel att påstå att det är den teknologiska utvecklingen i sig som skapat den verklighet vi lever i nu med ökande digital användning framför tryckt text.

Och visst: Det är skönt att skaka av sig det tänkande som styr oss in i banor av att utvecklingen är "logisk" och ofrånkomlig. Snarare skapar vi den genom våra handlingar och sociala processer. En interaktiv webb med omfattande socialt nätverkande hade inte existerat om "vi" inte valt denna form av socialt samspel och kunskapande.

Samtidigt menar Boria Sax att vi inte sett det förväntade paradigmskiftet i undervisning och utbildning till följd av IT-utvecklingen. Istället har man från skolans sida tagit den traditionella formen av lärande och flyttat ut i Cyberspace.

Ett annat sätt att uttrycka detta vore att fokusera på att 2.0-verktyg inte anammats av utbildningsväsendet (Sax skriver om U S amerikanskt utbildningsväsende men hans text är relevant för svensk utbildningskontext).

Samma sak gäller biblioteken: Vi har flyttat vår uppmärksamhet från Nationalencyklopedin i mörkblått band till NE.se. Men samtidigt är det en bok om ödlor, en biografi om Ingmar Bergman, kvalitetslitteratur (och envägskommunikation) till 2.0- törstande barn som är kärnan i vår verksamhet. Eller?

Ja, luften är tung att andas på våra bibliotek och man kan fråga sig om det vore långsamt självmord att stanna där under sin yrkesverksamma livstid. Men det är inte dammet på böckerna som gör luften tung utan traditionalismen och bristen på intresse för den stora informationsverklighet som vi alla ingår i och där ett enskilt folkbibliotek kan vara ett socialt rum och en plats att finna arbetskraft (i allmänhetens tjänst) som i samspel med "behövande" söker, finner och ställer nya frågor... Men inte en lagerlokal för kvalitetsmärkt kunskap... Och litterär upplevelse.

(Och därför tycker jag det är absurt att slösa sin tid på timmar vid btj-häften för att fortsätta göda idén om den perfekta medieplaneringen i en informationsverklighet med fyra fysiska väggar och mycket damm.)
(Halleluja.)