"Blogger Heather B. Armstrong coined the phrase in 2002, after she was fired from her Web design job for writing about work and colleagues on her blog, Dooce.com" (Source: Yahoo.com)
Last October, Delta Air Lines flight attendant Ellen Simonetti was fired, she said, for what her supervisor called a misuse of uniform. Simonetti had posted on her personal blog, Queen of Sky (now called Diary of a Fired Flight Attendant), pictures of herself, in her uniform, on an empty plane. Her blog also contained thinly veiled work stories.
dooced: to lose one’s job because of one’s website.
Dude, I heard Janey got dooced last week.
Urban Dictionary
Arbetsrätt är ett unket område. Å ena sidan behöver vi värna den för att lindra arbetsgivares profit på anställdas arbete. Å andra sidan försvarar arbetsrätten inte den enskildes yttrandefrihet. Visst har du rätt att ringa en lokal journalist och klaga på ditt jobb. Men talar du själv, vilket sociala medier inbjuder till, då är du illojal och kan förlora din anställning.
Att McDonalds gett sparken åt en medarbetare som bloggat negativt om företaget bör få fackföreningarna att agera. Istället svarar Handels unfallande att den anställda skall tala med sin arbetsgivare och facket om missförhållande på arbetsplatsen.
Lojalitetsplikten är en obehaglig ordning. Med en skitlön på en transnationell hamburgerkedja skall vår tystnad vara betald. Hur är det möjligt att inte arbetarrörelsen förstår att regler och normer måste förändras i takt med nya möjligheter att diskutera eller berätta om åsikter och upplevelser. De många offentliga rummen på nätet måste vägas mot de fysiska mötesplatserna. Att ”tala” på bloggar och sociala forum bör tolkas utifrån sammanhang och publik. Skriftspråk skall per automatik inte innebära högre krav på avsändaren än om orden är talade. Dock reagerar vi i dag på skriftspråk med sanningskrav och efterlysande av eftertanke och moral. De talade orden kan vi ha överseende med. Men det som är skrivet står för allvarliga ståndpunkter. Sålunda ser vi inte heller den utveckling på nätet som innebär ökad filtrering, restrektioner och censur. Pornografi, våld och trakasserier står på snart sagt varje IT-agenda. Men de många ängsliga eller medvetet maktfullkomliga metoder som tillgrips för att begränsa vår kommunikation hamnar i skuggan.
Även DIK har svarat lika urvattnat som Handels på frågan om regler kring bloggande. (se Bakåtsträvande DIK kan inte stava till medborgarjournalistik – En okuvlig bibliotekarie.) Även deras svar var att hänvisa till lojalitetsprincipen. Här är det frågan om vi som informations och biblioteksanställda skall nöja oss med att vårt eget fackförbund inte följer utvecklingen och moderniserar grunderna för sina informations och yttranderegler.
Att ge facket en allena röst att tala åt de anställda är sorgligt. Vi lever inte i en kollektivistisk tid då vi nogsamt väljer företrädare på vår arbetsplats. Därmed är det ofta inte den mest verbala, politiskt bevandrade och engagerade medarbetaren som är ditt språkrör. Således blir bloggen en mycket viktig arena för diskussion och meningsskiljaktigheter.
Lojalitet bör innebära att visa sin arbetsgivare respekt. I detta begrepp bör även negativ kritik ingå då den är på sin plats. Som anställd på ett bibliotek är det t ex mer logiskt att vara lojal med användarna än med de kommunala tjänstemän som styr över arbetsplatsen. Den 7/5 2008 skrev jag
Men Arbetsgivaren innehar maktpositionen och det är en helt annan sak att som "fotfolk" sparka uppåt, d v s kritisera de som har den ekonomiska, visionära och normbildande makten på arbetsplatsen. Eller belysa när ens arbetsplats inte fullgör sitt uppdrag! Interna samtal? Vilken värld lever DIK i? En utan klass, köns och etnoperspektiv uppenbarligen.Att vara lojal mot sina egentliga uppdragsgivare - medborgarna - när man är folkbibliotekarie är självklart. Att däremot av lojalitet tiga om dåliga arbetsförhållanden, skittrist byråkrati eller väldigt gammalmodiga idéer om vår yrkesroll - det är idioti! Så mycket älskar vi väl inte offentliga sektorn?
Då var Bromöllabråket överståndet och jag funderade över hur det hade sett ut om Bromölla kommun hade sparkat mig för att jag bloggade om nedsläckningen av vårt Myspace och Facebook-konto. Visst var jag illojal med kommunen och bloggade, nätverkade och talade med journalister om censuren. Då teg DIK liksom Svensk biblioteksförening. Applicera nu de yttranderegler som facket lutar sig mot på denna svåra situation i en liten brukskommun. Utan min egen och kulturchefens val att tala öppet och kritiskt om händelsen hade vi förlorat viktigt material och kunskap som följde i och med den långa följande debatten. Fortfarande två år efter händelsen blir jag bjuden till Norge för att tala om konflikten. Men enligt arbetsrätten borde jag hållt käft och varit lojal med den kommunala aktör som betalade mig 19000 före skatt för att just tiga still. Man må betala mig för att uppfylla definierade uppdrag i form av sagostunder och magasineringar. Men lönen kommer aldrig räcka för att köpa min tystnad och stänga slussarna till mitt intellekt.
Last October, Delta Air Lines flight attendant Ellen Simonetti was fired, she said, for what her supervisor called a misuse of uniform. Simonetti had posted on her personal blog, Queen of Sky (now called Diary of a Fired Flight Attendant), pictures of herself, in her uniform, on an empty plane. Her blog also contained thinly veiled work stories.
dooced: to lose one’s job because of one’s website.
Dude, I heard Janey got dooced last week.
Urban Dictionary
Arbetsrätt är ett unket område. Å ena sidan behöver vi värna den för att lindra arbetsgivares profit på anställdas arbete. Å andra sidan försvarar arbetsrätten inte den enskildes yttrandefrihet. Visst har du rätt att ringa en lokal journalist och klaga på ditt jobb. Men talar du själv, vilket sociala medier inbjuder till, då är du illojal och kan förlora din anställning.
Att McDonalds gett sparken åt en medarbetare som bloggat negativt om företaget bör få fackföreningarna att agera. Istället svarar Handels unfallande att den anställda skall tala med sin arbetsgivare och facket om missförhållande på arbetsplatsen.
Lojalitetsplikten är en obehaglig ordning. Med en skitlön på en transnationell hamburgerkedja skall vår tystnad vara betald. Hur är det möjligt att inte arbetarrörelsen förstår att regler och normer måste förändras i takt med nya möjligheter att diskutera eller berätta om åsikter och upplevelser. De många offentliga rummen på nätet måste vägas mot de fysiska mötesplatserna. Att ”tala” på bloggar och sociala forum bör tolkas utifrån sammanhang och publik. Skriftspråk skall per automatik inte innebära högre krav på avsändaren än om orden är talade. Dock reagerar vi i dag på skriftspråk med sanningskrav och efterlysande av eftertanke och moral. De talade orden kan vi ha överseende med. Men det som är skrivet står för allvarliga ståndpunkter. Sålunda ser vi inte heller den utveckling på nätet som innebär ökad filtrering, restrektioner och censur. Pornografi, våld och trakasserier står på snart sagt varje IT-agenda. Men de många ängsliga eller medvetet maktfullkomliga metoder som tillgrips för att begränsa vår kommunikation hamnar i skuggan.
Även DIK har svarat lika urvattnat som Handels på frågan om regler kring bloggande. (se Bakåtsträvande DIK kan inte stava till medborgarjournalistik – En okuvlig bibliotekarie.) Även deras svar var att hänvisa till lojalitetsprincipen. Här är det frågan om vi som informations och biblioteksanställda skall nöja oss med att vårt eget fackförbund inte följer utvecklingen och moderniserar grunderna för sina informations och yttranderegler.
Att ge facket en allena röst att tala åt de anställda är sorgligt. Vi lever inte i en kollektivistisk tid då vi nogsamt väljer företrädare på vår arbetsplats. Därmed är det ofta inte den mest verbala, politiskt bevandrade och engagerade medarbetaren som är ditt språkrör. Således blir bloggen en mycket viktig arena för diskussion och meningsskiljaktigheter.
Lojalitet bör innebära att visa sin arbetsgivare respekt. I detta begrepp bör även negativ kritik ingå då den är på sin plats. Som anställd på ett bibliotek är det t ex mer logiskt att vara lojal med användarna än med de kommunala tjänstemän som styr över arbetsplatsen. Den 7/5 2008 skrev jag
Men Arbetsgivaren innehar maktpositionen och det är en helt annan sak att som "fotfolk" sparka uppåt, d v s kritisera de som har den ekonomiska, visionära och normbildande makten på arbetsplatsen. Eller belysa när ens arbetsplats inte fullgör sitt uppdrag! Interna samtal? Vilken värld lever DIK i? En utan klass, köns och etnoperspektiv uppenbarligen.Att vara lojal mot sina egentliga uppdragsgivare - medborgarna - när man är folkbibliotekarie är självklart. Att däremot av lojalitet tiga om dåliga arbetsförhållanden, skittrist byråkrati eller väldigt gammalmodiga idéer om vår yrkesroll - det är idioti! Så mycket älskar vi väl inte offentliga sektorn?
Då var Bromöllabråket överståndet och jag funderade över hur det hade sett ut om Bromölla kommun hade sparkat mig för att jag bloggade om nedsläckningen av vårt Myspace och Facebook-konto. Visst var jag illojal med kommunen och bloggade, nätverkade och talade med journalister om censuren. Då teg DIK liksom Svensk biblioteksförening. Applicera nu de yttranderegler som facket lutar sig mot på denna svåra situation i en liten brukskommun. Utan min egen och kulturchefens val att tala öppet och kritiskt om händelsen hade vi förlorat viktigt material och kunskap som följde i och med den långa följande debatten. Fortfarande två år efter händelsen blir jag bjuden till Norge för att tala om konflikten. Men enligt arbetsrätten borde jag hållt käft och varit lojal med den kommunala aktör som betalade mig 19000 före skatt för att just tiga still. Man må betala mig för att uppfylla definierade uppdrag i form av sagostunder och magasineringar. Men lönen kommer aldrig räcka för att köpa min tystnad och stänga slussarna till mitt intellekt.
I ett av-socialistifierat samhälle är facken intressanta för att de bidrar till debatt och fixar försäkringar. Men yttrandefriheten måste vi värna om genom andra aktörer. Vad sägs om oss som arbetar med informationsfrågor dagligen? Har inte vi skyldighet att strida för den sparkade McDonaldsarbetaren? Kommer Piratpartiet bry sig?Världen behöver fler whistleblowers. De som håller käft kommer ändå att utgöra en betryggande seg majoritet. Detta borde arbetsgivare och fackförbund förstå och värna om. De tänkande och talande borde vara mer åtråvärda än de lydiga.
2 kommentarer:
Jag tycker du har rätt och är mycket tveksam om något av partierna vågar utmana arbetsgivarna och de andra politiska partierna.
Anders Nilsson
Tack för din synpunkt. Det hade ju varit otroligt bra om några politiska aktörer höjde rösten.
Skicka en kommentar