Som den senaste tidens diskussioner visat måste vi tala om digital tillgång i hårda termer, att flytta över fokus till kunnande och allmän literacy kan innebära att de klassiska fördelningspolitiska grunderna hamnar i skymundan. Som SCB:s pressrelease visar så är det fortfarande bland annat arbetslösa och lågutbildade som saknar Internettillgång i hemmet. I statistiken är klass ett mycket tydligt verktyg för att tolka Internettillgång:
Under våren 2009 hade 89 procent av alla i åldrarna 16-74 år tillgång till Internet i hemmet. Det är dock stora skillnader mellan olika grupper när det gäller tillgång till och användning av Internet. Ålder, utbildningsnivå, sysselsättningsstatus och familjetyp påverkar hur vanligt det är att ha Internet i hemmet.
Däremot fokuseras inte genus, en stratifierande faktor som alltför ofta hamnar i skymundan. I ett globalt likväl som nationellt perspektiv är kön avgörande för den digitala klyftans utseende.
Som framkom i debatten i radio Östergötland har ingen nivå i samhället det övergripande ansvaret för tillgång och kunnande. Därmed är initiativen som de Birgitta Hellman Magnusson arbetar med så mycket viktigare. Att på detta sätt bli uppmärksammade för sina IT-aktiviteter påminner också beslutsfattare om att folkbiblioteken är en mycket lämplig aktör för att arbeta med Internetkunnande och intresse.
2 kommentarer:
Två saker slår mig... Den första är att alla kanske inte vill ha internet?
Jag minns när jag gjorde praktik som lärare. Jag delade ut en uppgift som eleverna skulle maila till mig. Samhällselever tyckte det var jättebra, men för fordonsprogrammet var det obekvämt, eftersom de inte använde internet alls. I stället byggde de sociala nätverk med mobiltelefoner.
En földfråga är kanske om smartphones kan överbrygga klyftan? Just nu jobbar jag mycket som pers. assistent, och ALLA mina kollegor har köpt en iPhone det senaste året, så den har en fast förankring i arbetarklassen.
Det andra jag tänkte på var könsperspektivet... jag läste nån stans att killar använder twitter och tjejer Facebook, vilket också stämmer bra på mina egna erfarenheter.
När lärare förutsätter att barn har internet hemma utgår de från sin egen medelklassverklighet. Det är oförsvarbart att ge nätuppgifter utan att samtidigt avsätta datortid i skolan. Att ge en del elever alternativa uppgifter, vilket jag sett ske, är inte heller tolerabelt. Skolan har en stor makt och skyldighet att inte stärka de digitala ojämlikheterna.
Beträffande att inte vilja ha internet så anser jag det vara allas rättighet och skyldighet att lära sig söka resurser och kommunicera på nätet. Detta betyder inte att alla måste ha internet hemma. Med en bättre offentlig utbyggnad kan vi dela datorer.
I ett demokratiskt samhälle måste alla ta viss del av samhällsdebatten till sig och kunna manövrera sig socialt och informationsmässigt på en lägsta nivå. Denna är att kunna använda dator och basala nätresurser!
Jag har ingen aning om mobiltelefonerna kommer hjälpa. Fungerar de inte mycket bättre för kommunikation än informationsarbete?
Skicka en kommentar