Om jag är stamkund på ett företag, och plötsligt möts av beskedet att jag inte får komma in, att mitt konto är avslutat, så anser jag att det är självklart att jag har rätt till en förklaring. Särskilt om det inte har föregåtts av ens den minsta lilla antydan att något olämpligt har skett i min kontakt med företaget i fråga /.../
Denna till synes bagatellartade händelse måste alltså sättas i stt större sammanhang – och då blir den inte så bagatellartad längre. Vi måste ha en diskussion i det offentliga rummet – om det offentliga rummet, och vilka rättigheter och skyldigheter vi tycker att vi ska ha, som kollektiv. är Internet en del av det offentliga rummet? Vilka regler ska egentligen gälla där?
Carl Johan Rehbinder har blivit raderad från facebook. Huruvida det är företaget som raderat hans kommunikation, vänner och bilder är fortfarande oklart. Men vilket svaret än torde vara öppnar sig här ändå frågeställningar kring informations och kommunikationsrättigheter. Vem äger platserna vi rör oss på och vilka befogenheter har de (företagen) respektive användarna? Samtidigt som vi känner vår sociala, professionella och kunskapsmässiga trygghet öka i takt med att vi kastar allt större nät kan vår säkerhet i dessa världar och bland dessa tjänster vara bräcklig.
Är vi för en digital marknadsekonomi där kommersialism och ekonomism sätter ramarna för vår verksamhet? Vill vi se en blandekonomi med inslag av konfiskering? Likt de fattiga indiska bönderna kanske vi en dag börjar kräva mark. Digital mark, en förutsättning för vår kommunikation och vårt kulturutövande.
En gemensam sektor är en nödvändighet för en levande demokrati. Platser att träffas och rättigheter som skyddar yttrande och tryckfrihet. Rehbinders frågor om privata aktörers intressen blir viktigare ju mer utlämnade vi är till deras mötesplatser och service. I dag kan torg vara ickeoffentliga platser där du inte har rättigheter att dela ut flygblad eller hålla en manifestation. Denna utveckling finns också på sociala forum. Montrarna med reklam i gymnasiets kafeteria motsvaras av annonser och riktade sökresultat i våra digitala samhällen och här kan allt säljas, även kvinnor.
Är det ett gemensamt kontrakt vi ingått? Facebook ligger som en kvävande filt över all korrespondens och få upplever att alternativen är tillräckligt goda. Forumen som vänner eller föreningar bygger är ett komplement men de stora företagen samlar majoriteten.
Piratpartiet har inlett sin valrörelse och frågan är om det skall utvecklas i en nyliberal eller socialistisk riktning. Fildelning kan t ex betyda brytandet av transnationella företags orimliga makt och en omfördelning av kulturella och intellektuella resurser. Men med piratpartiets spretande väljarkår efter att platserna tagits i EU-parlamentet visar att det kan vara kortsiktigare, aggressivare och mer egoistiska perspektiv som lockar.
Informationen vill vara fri. Slitet talessätt som vi dock bör lita till. Informationsvetarnas skyldigheter att erbjuda sitt expartkunnande när det digitala samhället byggs avgörs inte av om vi väljer marknadsekonomi eller ser ett avlägset planekonomiskt och utopiskt landskap framför oss. Oavsett ekonomiska styrformer och ägarförhållanden kvarstår behovet av kritisk granskning, utbildning, planläggning och tillgängliggörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar