På BIS-bloggen konstateras att vi bör vara "bara bibliotek, det räcker". Dieselverkstan, Garaget och olika medietyper nämns och ställs mot ungdomars påstått konservativa önskan om tysta bokfyllda (sakrala?) rum. Nu frågar man sig hur bra bibliotek och bibliotekarier är på att berätta om vad vi kan erbjuda. Bibliotekarier är bra på att hålla ordning, är belästa och känner till alla nobelpristagare. Eller? Om man vill att ungdomar eller vilken åldersgrupp som helst skall kunna önska sig en biblioteksverksamhet så måste man först skapa höga förväntningar. Så länge som vi vilar i rutinuppgifter så blir det inte tydligt vilka tjänster vi kan erbjuda. Svenska kyrkan kommer kanske viga homosexuella. Betyder detta exempel att även folkbiblioteken kan bryta sig loss från sorgligt tungt lass av traditionalism och inskränkthet?
Ungdomars nätkulturer flödar. Inte fasen önskar de en entonig verksamhet. Men endast genom kommunikation blir vår verksamhets möjligheter synliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar