Bibliotekariernas förkrympta och fantasilösa arbetsmarknad

Sekundär ingrediens i folkbibliotekssverige?

Arbetsförmedlingens beskrivning av bibliotekariers kompetens och arbetsfält pendlar mellan aktualitet och en föråldrad syn på vår kompetens. Men generellt är det bara tragiskt att samhället inte vet vilken spännande och mångsidig utbildning bibliotekarier har. När nu SACO bekräftat det vi redan vet, att bibliotekariernas framtid är mörk, är det dags att kraftfullt starta debatter kring vår kompetens, söka andra tjänster än de som etiketteras som biblioteksrelaterade och själva tydliggöra hur viktig vår kompetens är i förhållande till det slitna, men verklighetsbaserade, uttrycket informationssamhälle.

Statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker skriver ingående om makten över informationen och visar hur aktuellt ämnet är. Deras bok ropar på engagemang och jag skulle önska att beslutsfattare och makthavare inom arbetsmarknaden förstod att det är i denna verklighet som vår kompetens behövs som mest. Trots detta ser vi bara hur missuppfattningen att ökad informationsmängd betyder ett minskat behov av bibliotek och bibliotekarier växer.

Kring mig ser jag hur gamla kursare som är engagerade i utvecklingen av informationsförmedling och kunskapsbyggande via nätet snappas upp och hamnar på regional nivå eller på speciella IT-relaterade tjänster. Jag hoppas Sveriges bibliotekschefer funderar på om detta ligger i linje med deras framtidsvisioner för folkbiblioteken. Skall det finnas kvalificerad hjälp att finna, utnyttja och navigera sig på nätet? Skall vi ha bibliotekarier som kritiskt arbetar med ungas informationskompetens? Vill vi kunna arbeta med integration genom socialt nätverkande eller vill vi bara ha assimilering med Astrid Lindgrens julberättelser för invandrarbarn?

Jag tror tyvärr det är sagostunder, bokprat och SAB-systemet som kommer fortsätta att fylla barnbibliotekariernas tankeverksamhet.

Vems förlust?

Barn och ungdomar som har större behov än någonsin av kreativt arbete med nätbaserade resurser.

I andra hand kommer samhällets förlust av engagerad och kunnig arbetskraft. Vi som engagerar oss i ett brett perspektiv på biblioteket som en dynamisk institution där språkutveckling, litteraturförmedling, demokratisk informationsanvändning och återvinning är sammanlänkade i en kedja där varje del är lika viktigt för yttrandefrihet, rikt kulturliv och starka ungdomar med möjlighet att utnyttja sina demokratiska rättigheter och bilda opinion... Vart blir vi av?

Jag är nu officiellt arbetslös när min rehabilitering ros i land. Min arbetsgivare valde traditionalism och mer av det man redan har. Fantastisk arbetskraft har rekryterats och ändå är jag förbryllad. Varför söker inte folkbiblioteken mångfald?

Efter vårens strapatser då jag under två månader skickade ca 80 intresseanmälningar och sökte anställningar på längden och tvären tänker jag nu att min kompetens måste vara efterfrågad någon annanstans. Eller?

Kolla in Danah Boyds nya fantastiska kunskapstillskott. Kanske ryser ni efteråt när ni ser er omkring och inser att informationsverkligheten inte genomsyrar ditt bibliotek?

Det personliga är politiskt och jag tycker min situation är ett målande exempel på bibliotekssveriges inskränkthet. Kanske behöver jag mer av DIKs karriärcoachning... Har de kurser i att bli en bekväm bibliotekarie som är nöjd med status quo?

Klart slut från er för dagen bekymrade okuvliga bibliotekarie.