"Years of research on kids' informal learning with digital media" har resulterat i djupgående analyser av hur "these practices change the dynamics of youth-adult negotiations over literacy, learning, and authoritative knowledge" McArthur foundation tycks bidra mycket till den amerikanska forskningen om ungas internetbeteende och informella lärande och den här rapporten är inget undantag.
I likhet med Growing up online, Learning, race and ethnicity och Girls wide web tror jag att resultaten kommer vara relevanta under en längre tidsperiod oavsett utvecklingen av digitala tjänster. De fördjupade studier av beteenden som synliggör vilken roll lärande och gemensamt skapande överlever de snabba förändringarna just eftersom de fokuserar på beteendevetenskapliga aspekter som t ex utveckling, identitetsbildning och en kultur som starkt präglas av deltagande. Ditt tyckande, tänkande och frågor är relevanta. Små stenar bygger fundamental förståelse och insikt för engagerade bloggare och habitanter på sociala nätverksforum.
We see peer-based learning in networked publics in both the mainstream friendship-driven hanging out in sites such as MySpace and Facebook as well as in the more subcultural participation of geeked out interest-driven groups. Skriver gruppen i sin sammanfattning och jag tänker att det är just i de "geeked out interest-driven groups" som vi finner de starkaste bidragen till folkbildning och empowerment i dag. På obskyra platser för små föreningar, intresseorganisationer och idéer möts slutsatser, vetenskapliga forskningsresultat och de egna empiriska upplevelserna utifrån det aktuella fältet/ämnet. Föräldrar som ställer frågor och får svar. Starwars- nördar, deprimerade och personlighetsstörda bygger vidare på insikter och kunnande samtidigt som det sociala och emotionella stödet utgör viktiga delar. Hoppas vi får se studier som jämför kunskap baserad på traditionell utbildning (webbaserad och litteraturbaserad) jämförd med den kunskap som skapas genom de mångas intresse och engagemang på mindre sociala forum och wikis. Vår helgonförklarade gemensamma encyklopedi, Wikipedia, bygger på den här principen men fångar inte samma kunskapsmassa i form av berättelser och erfarenheter. På det sättet väljer många wikipedia-skribenter att efterlikna traditionella encyklopedier medan man på sociala nätverksforum upplever en större frihet att bidra med kunskaper byggt på det självupplevda. Ibland när jag deltar eller betraktar dessa processer tänker jag att de liknar feministiska studiecirklar där varje individs kunskap, känslor och upplevelser är relevanta. Varje röst blir hörd och respekten för de enskilda deltagarna är "gripande". Skönmålande? Ja men baksidorna har jag skrivit om: De diffusa och godtyckliga grunderna för censur på dessa samlingsplatser, speakers corners och självhjälpsgrupper är oroande.
Om det fortsatta arbetet med literacy, normer för lärande, skriver Boyd et al:
"kids and adults need to first be on the same page on the normative questions of learning and literacy. Parents need to begin with an appreciation of the importance of youth’s social interactions with their peers, an understanding of their complexities, and a recognition that children are knowledgeable experts on their own peer practices." I det här citatet kan vi gärna byta ut begreppet föräldrar mot bibliotekarier. Men istället för att fokusera enbart på ungas nätkulturer och som den här rapporten fokuserar på - deras dynamiska lärande utanför en traditionell (auktoritär och adultcentered) skolkontext (där ungas kunskap och agerande per automatik är mindre värd) - bör vi fundera över rapportens kärna: Å ena sidan ungas kunskap och förmåga att bygga och utveckla de grupper (för stöd och information) man har behov av och å andra sidan vikten av hierarkiernas död (min slutsats): Gemensamt sökande och skapande utifrån bilder, podcasts, humor och just beskriven empiri.
Härmed måste bibliotekariernas snuttefilt försvagas- den korrekta, ekonomiskt dyra, svåråtkomliga och traditionsfyllda informationen skapad av personer med titlar och organiserad av oss informationsvetare med "the power to name", rätten att sortera och etikettera. Välja och välja bort. Rangordna och osynliggöra.
Publiken skall inte längre finnas kvar. Tillsammans skapar vi bibliotekens innehåll, mening och resultat. Inga små knattar passiviseras i biblioteksvisningar, inga pensionärer blir sittande med en kopp kaffe och inga ångestfyllda låntagare svettas över avgifter... Lokalerna mjuknar och de majestätiskt rakryggade samlingarna blir mjukare i kanterna. Din och min upplevelse läggs till ett oöverskådligt landskap på våra folbildande allmänningar. Inga kommunala bibliotekskrav ger genklang i kronofogdens kassa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar