JO har rätt

JO har rätt när han kritiserar Surahammars biblioteksnämnd för att det stängde av en besökare. Trots den svåra situation som personalen har befunnit sig i har folkbiblioteken inte rätt att stänga sina portar för någon.

JO säger: Ingen myndighetsutövning på bibliotek Här finns beslutet.

Jag säger: Ingen skall behöva leva utan bibliotek. Vi är lika viktiga som skola, socialtjänst eller sjukvård.

Mission accomplished

Internetanvändning som sjukdom. Bara att luta sig tillbaka och njuta.

Det är några veckor sedan väst uppmärksammade att Kina klassificerat omfattande Internetanvändning som en sjukdom. I Sverige har vi mest haft domedagsprofeter kring onlinespel och socialt nätverkande. I Kina tar man steget längre och klumpar ihop den totala användningen. Själv känner jag mig ganska blåst varje gång jag använder begreppet "internetanvändning". För vad innebär det? Allt och inget. Ordet eller företeelsen är inte vetenskapligt hållbart eftersom det är alltför oprecist. Om jag klamydiatestar mig, kollar på bilder av släktingar, söker telefonnummer eller porrsurfar: Kan tidsåtgången för dessa aktiviteter då klumpas ihop och ligga till grund för en sjukdomsdiagnos?

Om man ska se positivt på Kinas tilltag att patalogisera en stor del av sin befolknings högst varierande beteende så kan man ju tänka sig att när (den beryktade och utslitna) moralpaniken och kunskapsunderskottet överbyggts så kan kanske socialkonstruktionistiska perspektiv på mänskligt beteende lättare få uppmärksamhet. I ett individualistiskt tidevarv med biologistiska förklaringsmodeller vore det gynnsamt om sådana här tydliga exempel på normernas och traditionens makt över tänkandet synliggörs.

Tyvärr tror jag inte att sjukdomsklassificeringen av "heavy users" kommer leda till en mer kritisk diskussion. Alltför starka aktörer diskuterar att följa Kinas exempel och i USA fortsätter hysterins vågor gå höga kring ungas nätliv. Tim Stevens bild där en förälder (?) släpar iväg ett barn som håller fast i en hårddisk är kanske målande? Stäng av, koppla ifrån, installera filter och tidsstyrda lås på era burkar. Hindra barnen från ett privatliv i sin nätanvändningen och frånta dem möjligheten att publicera foton och utforska Internet för att upptäcka möjligheter. Då känner vi igen oss och det blir ingen stress för skolor eller bibliotek att avreglera. För dem som vill begränsa sig till Jules Vernes bokhyllevärld är det bara att gratulera. Kinas tilltag kan vinna er mer tid och elda under era genanta 30-minutersregler med en användare vid varje dator (varför vill vi inte att de ska vara sociala?) och lånekort som legitimerande inträdesbiljett.

Kanske har kinesiska beslutshavare liksom svenska bibliotekarier byggt sin världsbild på Die hard 4?

Marknadsföring, bort från "bara bibliotek"

På BIS-bloggen konstateras att vi bör vara "bara bibliotek, det räcker". Dieselverkstan, Garaget och olika medietyper nämns och ställs mot ungdomars påstått konservativa önskan om tysta bokfyllda (sakrala?) rum. Nu frågar man sig hur bra bibliotek och bibliotekarier är på att berätta om vad vi kan erbjuda. Bibliotekarier är bra på att hålla ordning, är belästa och känner till alla nobelpristagare. Eller? Om man vill att ungdomar eller vilken åldersgrupp som helst skall kunna önska sig en biblioteksverksamhet så måste man först skapa höga förväntningar. Så länge som vi vilar i rutinuppgifter så blir det inte tydligt vilka tjänster vi kan erbjuda. Svenska kyrkan kommer kanske viga homosexuella. Betyder detta exempel att även folkbiblioteken kan bryta sig loss från sorgligt tungt lass av traditionalism och inskränkthet?

Ungdomars nätkulturer flödar. Inte fasen önskar de en entonig verksamhet. Men endast genom kommunikation blir vår verksamhets möjligheter synliga.

Uppdrag gigantiskt pepparkaksslott

Bibliotekschefer bör följa militärens exempel

Dreamhack är i full gång på Elmia i Jönköping och jag avundas Orbiter-bloggaren som har Elmia precis om hörnet. På bilder från evenemanget ligger en magisk koncentration över hela verksamheten och det är lätt att förstå varför militären och blekinge tekniska högskola marknadsför sig här bland engagerade deltagare (kolla t ex DNs bildspel). Man frågar sig nu om några bibliotekschefer eller representanter för vår bibliotekarie/informationsutbildningar smyger runt och delar ut sina visitkort bland de blåtonade personer som säkert besitter en hel del av den kunskap vi behöver.

Kolla också in Boomerang, länsbibliotek Jönköping bloggar från Dreamhack (heja Lo!).

Århus plus Köpenhamn= Ting. Siktar på The pervasive library

2.0 manar till eftertanke om varför biblioteken valt att stanna kvar i sitt arbete med de egna icke-dynamiska katalogerna och sterila, endimensionella webbplatserna (utan noder som når varandra och skapar nät av resurser lätta för användaren att nå) där kommunala byråkrater vägt ord och utestängt allmänheten. Att hänvisa användarna till ett krympande antal fysiska bibliotekslokaler och svåråtkomlig (samt ibland föråldrad och bristfällig) information är inte i samklang med de behov och beteenden som dominerar hos digital natives/lättrörliga digitala habitanter.

Mats Hernwall vill genom projektet Ting istället för att stanna vid en traditionell sök-diskurs arbeta med att inspirera och vägleda användare på de platser där de befinner sig. Plattformerna skall variera och länkas samman i bibliotekens service. I hans arbete som chef för Köpenhamns digitala bibliotek öppnas dörrarna för en biblioteksverksamhet som låser upp, bjuder in och söker en mångfald vägar till människor. Open source, open catalogue och open standard är självklart när Århus kommuns bibliotek, Köbenhamns bibliotek och DBC arbetar med projektet Ting. De skriver. "Visionen er en teknologisk platform, der giver der enkelte biblioteker adgang til frit at bruge data i alle taenklige sammenhaenge." Ett nationellt initiativ som både öppnar nya möjligheter och stärker de befintliga resurserna som t ex folkbibliotekens befintliga webbplatser.

Under projektets framskridande publiceras och "behandlas" alla bidrag och idéer i communityform. Med hjälp av t ex tjänster som FlickR och Wordpress kan vi följa och försöka förstå arbetet... Härmed har projektet alla möjligheter att skapa breda, öppna lösningar som ofta saknas i våra biblioteksprojekt. Vanligtvis ser vi hur ett fåtal redaktörer och vinstdrivande bolag skapar en webbaserad biblioteksverksamhet som fullständigt kopierar den fyrkantiga fysiska biblioteksverksamheten. Genom Ting eftersträvar man istället The pervasive library och gör allvar av open source- strävanden. Detta liknar de tankar jag haft om atombibliotek: Att komma ifrån det fyrkantiga tänkandet med oflexibla och fixerade biblioteksplatser, fysiska eller virtuella. I vad som borde vara självklart 2.0-tänk får vi istället ett bibliotek som finns där användaren är och som utnyttjar alla öppna och tillgängliga webbkanaler och verktyg för att skapa fullgod service. I detta perspektiv är tyvärr initiativ som minabibliotek.se redan överspelat eftersom de bygger på devisen - ni kommer till oss och vi är beroende av externa vinstdrivande krafter och experter för att arbeta med våra tjänster. I en text som har några år på nacken påpekar man istället att biblioteket naturligt skall befinna sig i användarens workflow. Om man uttrycker det på detta sätt blir skillnaden mellan många uppsökande tjänster och verksamhet koncentrerad till en plats, utifrån en mall påtaglig.

Vad behöver då till exempel regionbiblioteken bidra med för webbaserade tjänster för att stödja folkbiblioteken? Behövs gemensamma portaler som samlar kompetens och resurser? Antagligen kommer det danska initiativet där hela processen finns tillgänglig och dokumenterad kunna hjälpa bibliotekssverige att fatta beslut i dessa frågor.

I nyss nämnda text skriver man också att "A pervasive library is a visible library. And, when a library is everywhere it can support users in making informed choices."

Att finnas överallt, vara synliga och smidigt söka oss in i lärandeprocesser i praktiken, det är en önskedröm. Tekniska kunskaper är inte det viktigaste för att möta förväntan om "a high level of responsiveness from online services" (ref). Bibliotekstjänster och system byggt på open source och 2.0 ger inte bara bättre service i takt med utvecklingen utan även mer livskraftig verksamhet. Processbaserade skapelser som följer användarnas behov kommer alltid överleva paketlösningar i form av tungrodda statiska webbplatser.

Bygg infolego tillsammans. Avsätt bibliotekarie- majestätet.

"Years of research on kids' informal learning with digital media" har resulterat i djupgående analyser av hur "these practices change the dynamics of youth-adult negotiations over literacy, learning, and authoritative knowledge" McArthur foundation tycks bidra mycket till den amerikanska forskningen om ungas internetbeteende och informella lärande och den här rapporten är inget undantag.

I likhet med Growing up online, Learning, race and ethnicity och Girls wide web tror jag att resultaten kommer vara relevanta under en längre tidsperiod oavsett utvecklingen av digitala tjänster. De fördjupade studier av beteenden som synliggör vilken roll lärande och gemensamt skapande överlever de snabba förändringarna just eftersom de fokuserar på beteendevetenskapliga aspekter som t ex utveckling, identitetsbildning och en kultur som starkt präglas av deltagande. Ditt tyckande, tänkande och frågor är relevanta. Små stenar bygger fundamental förståelse och insikt för engagerade bloggare och habitanter på sociala nätverksforum.

We see peer-based learning in networked publics in both the mainstream friendship-driven hanging out in sites such as MySpace and Facebook as well as in the more subcultural participation of geeked out interest-driven groups. Skriver gruppen i sin sammanfattning och jag tänker att det är just i de "geeked out interest-driven groups" som vi finner de starkaste bidragen till folkbildning och empowerment i dag. På obskyra platser för små föreningar, intresseorganisationer och idéer möts slutsatser, vetenskapliga forskningsresultat och de egna empiriska upplevelserna utifrån det aktuella fältet/ämnet. Föräldrar som ställer frågor och får svar. Starwars- nördar, deprimerade och personlighetsstörda bygger vidare på insikter och kunnande samtidigt som det sociala och emotionella stödet utgör viktiga delar. Hoppas vi får se studier som jämför kunskap baserad på traditionell utbildning (webbaserad och litteraturbaserad) jämförd med den kunskap som skapas genom de mångas intresse och engagemang på mindre sociala forum och wikis. Vår helgonförklarade gemensamma encyklopedi, Wikipedia, bygger på den här principen men fångar inte samma kunskapsmassa i form av berättelser och erfarenheter. På det sättet väljer många wikipedia-skribenter att efterlikna traditionella encyklopedier medan man på sociala nätverksforum upplever en större frihet att bidra med kunskaper byggt på det självupplevda. Ibland när jag deltar eller betraktar dessa processer tänker jag att de liknar feministiska studiecirklar där varje individs kunskap, känslor och upplevelser är relevanta. Varje röst blir hörd och respekten för de enskilda deltagarna är "gripande". Skönmålande? Ja men baksidorna har jag skrivit om: De diffusa och godtyckliga grunderna för censur på dessa samlingsplatser, speakers corners och självhjälpsgrupper är oroande.

Om det fortsatta arbetet med literacy, normer för lärande, skriver Boyd et al:

"kids and adults need to first be on the same page on the normative questions of learning and literacy. Parents need to begin with an appreciation of the importance of youth’s social interactions with their peers, an understanding of their complexities, and a recognition that children are knowledgeable experts on their own peer practices." I det här citatet kan vi gärna byta ut begreppet föräldrar mot bibliotekarier. Men istället för att fokusera enbart på ungas nätkulturer och som den här rapporten fokuserar på - deras dynamiska lärande utanför en traditionell (auktoritär och adultcentered) skolkontext (där ungas kunskap och agerande per automatik är mindre värd) - bör vi fundera över rapportens kärna: Å ena sidan ungas kunskap och förmåga att bygga och utveckla de grupper (för stöd och information) man har behov av och å andra sidan vikten av hierarkiernas död (min slutsats): Gemensamt sökande och skapande utifrån bilder, podcasts, humor och just beskriven empiri.

Härmed måste bibliotekariernas snuttefilt försvagas- den korrekta, ekonomiskt dyra, svåråtkomliga och traditionsfyllda informationen skapad av personer med titlar och organiserad av oss informationsvetare med "the power to name", rätten att sortera och etikettera. Välja och välja bort. Rangordna och osynliggöra.

Publiken skall inte längre finnas kvar. Tillsammans skapar vi bibliotekens innehåll, mening och resultat. Inga små knattar passiviseras i biblioteksvisningar, inga pensionärer blir sittande med en kopp kaffe och inga ångestfyllda låntagare svettas över avgifter... Lokalerna mjuknar och de majestätiskt rakryggade samlingarna blir mjukare i kanterna. Din och min upplevelse läggs till ett oöverskådligt landskap på våra folbildande allmänningar. Inga kommunala bibliotekskrav ger genklang i kronofogdens kassa...

Bibliotekariernas förkrympta och fantasilösa arbetsmarknad

Sekundär ingrediens i folkbibliotekssverige?

Arbetsförmedlingens beskrivning av bibliotekariers kompetens och arbetsfält pendlar mellan aktualitet och en föråldrad syn på vår kompetens. Men generellt är det bara tragiskt att samhället inte vet vilken spännande och mångsidig utbildning bibliotekarier har. När nu SACO bekräftat det vi redan vet, att bibliotekariernas framtid är mörk, är det dags att kraftfullt starta debatter kring vår kompetens, söka andra tjänster än de som etiketteras som biblioteksrelaterade och själva tydliggöra hur viktig vår kompetens är i förhållande till det slitna, men verklighetsbaserade, uttrycket informationssamhälle.

Statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker skriver ingående om makten över informationen och visar hur aktuellt ämnet är. Deras bok ropar på engagemang och jag skulle önska att beslutsfattare och makthavare inom arbetsmarknaden förstod att det är i denna verklighet som vår kompetens behövs som mest. Trots detta ser vi bara hur missuppfattningen att ökad informationsmängd betyder ett minskat behov av bibliotek och bibliotekarier växer.

Kring mig ser jag hur gamla kursare som är engagerade i utvecklingen av informationsförmedling och kunskapsbyggande via nätet snappas upp och hamnar på regional nivå eller på speciella IT-relaterade tjänster. Jag hoppas Sveriges bibliotekschefer funderar på om detta ligger i linje med deras framtidsvisioner för folkbiblioteken. Skall det finnas kvalificerad hjälp att finna, utnyttja och navigera sig på nätet? Skall vi ha bibliotekarier som kritiskt arbetar med ungas informationskompetens? Vill vi kunna arbeta med integration genom socialt nätverkande eller vill vi bara ha assimilering med Astrid Lindgrens julberättelser för invandrarbarn?

Jag tror tyvärr det är sagostunder, bokprat och SAB-systemet som kommer fortsätta att fylla barnbibliotekariernas tankeverksamhet.

Vems förlust?

Barn och ungdomar som har större behov än någonsin av kreativt arbete med nätbaserade resurser.

I andra hand kommer samhällets förlust av engagerad och kunnig arbetskraft. Vi som engagerar oss i ett brett perspektiv på biblioteket som en dynamisk institution där språkutveckling, litteraturförmedling, demokratisk informationsanvändning och återvinning är sammanlänkade i en kedja där varje del är lika viktigt för yttrandefrihet, rikt kulturliv och starka ungdomar med möjlighet att utnyttja sina demokratiska rättigheter och bilda opinion... Vart blir vi av?

Jag är nu officiellt arbetslös när min rehabilitering ros i land. Min arbetsgivare valde traditionalism och mer av det man redan har. Fantastisk arbetskraft har rekryterats och ändå är jag förbryllad. Varför söker inte folkbiblioteken mångfald?

Efter vårens strapatser då jag under två månader skickade ca 80 intresseanmälningar och sökte anställningar på längden och tvären tänker jag nu att min kompetens måste vara efterfrågad någon annanstans. Eller?

Kolla in Danah Boyds nya fantastiska kunskapstillskott. Kanske ryser ni efteråt när ni ser er omkring och inser att informationsverkligheten inte genomsyrar ditt bibliotek?

Det personliga är politiskt och jag tycker min situation är ett målande exempel på bibliotekssveriges inskränkthet. Kanske behöver jag mer av DIKs karriärcoachning... Har de kurser i att bli en bekväm bibliotekarie som är nöjd med status quo?

Klart slut från er för dagen bekymrade okuvliga bibliotekarie.

Luft luft luft i 2.0-begreppet

Michael Levine är en väletablerad PR-guru som valt att uppdatera sin marknadsföringsbibel med kompletteringar som skall vägleda i nätbaserad verksamhet. Magplasket hörs från USA och hit. Levine har snappat upp 2.0 som en användbar logga men inte förmått fylla den med innehåll. Guerilla P. R. 2.0 innehåller förord och ett kortare kapitel om nätaktivitet. Men större delen av boken rör sig kring presskonferenser och television. Varför har då denna nya upplaga med de allra mest basala (och kortfattade) instruktionerna om nätbaserad marknadsföring getts ut? 2.0- tänkandet och gerilla-temat känns igen och tas som intäckt för att resonemangen är moderniserade och insiktsfulla... Men tvärtom börjar det bli vanligt att en tvåa och en nolla får hänga på traditionella betraktelser och bli ungefär som Nikes logga- en ideologisk produkt med känslomässigt innehåll.

Ska vi behöva ha någon slags reclaimande av 2.0-begreppet för att det inte skall tömmas på radikalt innehåll av marknadsguruer och mindre nogräknade konsulter från Silicon Valley?

Eller är det bara att bygga på "post 2.0" och därmed ligga steget före?

Pirater & bibliotekarier

Sverige är bra (eller hur man vill värdera det) på olaglig fildelning, vi hittar mängder av svensk och internationell litteratur på Piratebay och vi har ett politiskt parti som gjort fildelningen och dess ideal till sitt huvudtema. Nyligen gick Timbaktu emot sina musikproducerande kollegor och problematiserade upphovsrätten, nedladdningskulturen och "piratandet". Efter FRA- debatten följer nu diskussion om EUs direktiv om fildelning och den svenska lagstiftning som ser ut att träda i kraft under våren. Ungdomsförbunden och Vänsterpartiet har tagit ställning mot lagen som kommer leda till möjligheten att spåra "nedladdare".

Vad tycker andra debattörer och yrkesgrupper? Vår kår bör ta debatten om fildelning och upphovsrätt på allvar. Inom vårt skrå finns en stark tradition att värna om lagar, regler och kreatörernas rätt till kontroll över spridningen av sina verk. Samtidigt brister kunskapen om hur etablerad företeelsen med solidariskt (?) delande av tankar, idéer och kulturprodukter är. Bloggande och socialt nätverkande tillhör samma tankesystem som många av fildelare omfattar: Ge bort, ta emot, utveckla och bidra. Den respekt vi bibliotekarier har i ryggmärgen för upphovsrätten bör diskuteras. Inte för att kulturarbetare skall leva på vatten och bröd utan för att informationssystemen, normerna och kulturen dramatiskt förändrat i och med Internetanvändningen. Det här låter självklart... Men inte så många med "respekterad ställning" verkar våga tala om den kulturella äganderätten. Vem vågar skjuta den heliga kon (släppa den fri)?

Bland informationsvetenskapliga artiklar, litteratur och bloggar finner jag mest "upplysningar" och bekymmer över utvecklingen. Gårdagens normer och informationsverklighet blir utgångspunkten för hur upphovsrätten skall värnas om även i dag...

Men om vi istället talar om kulturproducenteras situation utifrån rådande verklighet? Om vi vågar se fildelning som en fantastisk tillgång och en del av en framväxande nätkultur där altruism faktiskt är en grundbult... Vart landar våra slutsatser då?

Bibliotekarier bör arbeta för "hållbar fildelning" och en moderniserad upphovsrätt så våra cyberbaserade allmänningar får fortsätta att växa och utvecklas utan att vår integritet säljs ut.

Bästa webbplatsen, användargenererat innehåll bör vara fokus

Internet world listar i sitt senaste nummer de 100 bästa webbplatserna. Stallet.se liksom stardoll (kolla Britney Spears och Rosa Parks på flerbottnade rosaskimrande sociala forum) finns med på listan. Bland politiska initiativ syns MUFs webbplats och inom media har vi dn.se som vinnare. Vad säger listan? Stillastående och dynamik? Jag garvar gott åt att stardoll kvalificerar sig liksom stallet som tidigare mest varit känt för pishing: stöld av webbidentiteter... Ja det är kul för både stallet och stardoll är "bekväma", underhållande och inspirerande platser att befinna sig på. Men samtidigt letar hundra i topp listan inte efter de bästa användargenererade innehållet... Det är inte samhällsengagemang och nytta som listas. Klickvänligheten står som alltid överst. Samtidigt finns ett stort behov av uppmärksamhet för service och folkbildning på nätet, liksom för de många organisationer och användargenererade encyklopedier som samlar och knådar kunskap. Kanske måste vi lära oss mer tålamod och njuta av innehåll snarare än kräva att fångas på 30 sekunder av kommersiella initiativ. Här är det ju just bekvämlighet och likriktning som till slut skapar fattigdom.

Mångfald, inte utan bloggar

Ett inte särskilt roligt mini-sociologiskt expriment var att inte ha tid, ork eller möjligheter att följa nyhetsrapportering, bloggande, diskussioner och kunskapande på sociala forum. Informationskällorna bestod för mig under två månaders tid av Dagens nyheter och Metro vilket resulterade i att den skönlitteratur jag längtade efter begränsade sig till DN-skribenternas tips och topplistor. Samtidigt pratade P1 i bakgrunden och berättade hur språket förvanskas av bloggarna...

Tillbaka på sociala forum och i informationsflöde med olika ideologiska färg blir jag ganska bestört. Är detta skillnaden mellan att leva i ett informationssamhälle och med dess möjligheter eller att leva ett liv där 80-talets logik gäller för opinionsbildning (flygblad, tal på torget och DNs ledarsida.)? Fåtalet eller mångfalden.

Funderar mycket över demokratiska processer och socialt nätverkande. Stundande EU-val och det just passerade amerikanska valet gör begreppen innanför och utanför påtagliga. Å ena sidan når konservativ media fortfarande fler människor än t ex bloggar och webbplatser skriver Deva Woodly. Men samtidigt ökar sociala medier i betydelse och tillför nya möjligheter i det demokratiska samtalet. Speciellt bloggar hjälper till att skapa opinion. Fördelarna är snabbheten i publiceringen, klargöranden och citeringarna samt enligt Woodly att ny typ av information tar plats. De fördomar och tankestrukturer som är väletablerade bland makthavare och skribenter i etablerad media blir lättare att utmana. Woodly skriver att bloggar inte behöver vara "limited to elite bias".

Visst var det skönt att gilla Dagens nyheter och gripas av Disney-Pixars samhällskritik för några dagar... Men jag vill inte tillbaka till den verkligheten och är nu än mer förvånad och förbryllad över att det offentliga samtalet, skolor och bibliotek trivs med att styras av en hegemonisk common sense.

Hick. Den digitala klyftan finns - men vad innebär den?

Men bara 60 procent känner sig delaktiga i informationssamhället. Något som fick deltagarna i debatten att tala om den digitala klyftan, det faktum att en stor del av medborgarna är eller riskerar stå utanför utvecklingen och därmed samhället. Folket.se

Britta Lejon vaknade till under seminariet på Eskilstuna stadsbibliotek och tog orden "digital klyfta" i sin mun. Hur pass genomgripande denna klyfta är verkar hon och hennes seminariekollegor dock inte lyckats sätta fingret på. Istället tycks debatten spegla den verklighet som rådde i informationsvetenskapliga kretsar för fem eller åtta år sedan. De många svårare frågorna om opinionsbildning och nya grunder för genus och klassamhället missas och istället ror man runt bland självklarheter som frågan om fysisk tillgång till bredband och burkar. Man talar också gärna om hur tekniken är svår och äldre människor inte hänger med. Genom den här typen av resonemang skjuter man sig själv i foten genom att cementera invanda tankegångar och föreställningar om hur informationssamhället ser ut och vilken kunskap olika generationer har. Teknik- ingången är dock helt fel väg in i debatten. Fokusera på kunskap, beteende och behov. Diskutera hur makten omfördelas och hur kluster av starka aktörer bildas. Fundera över vad cyberbalkanization eller integration på webben kan betyda. Diskutera hur ungas kunskaper skall tas till vara. Kräv att skolor och bibliotek tar ansvaret att uppdatera och inte väljer mailgenerationens träiga nätanvändning.

Teknik är det vi inte behärskar, något avlägset och krångligt som vi behöver experter för att närma oss. Information och kunskap liksom demokratisk delaktighet handlar om att ha naturliga ingångar i informationsflödet och själv kunna delta i samhällsdebatten. Verktygen har blivit bättre, fler och mer svåröverskådliga. Men "teknik" är alla självklara och svåra saker omkring oss. Eve och Wall-E i Pixars undergångsdrama liksom våffeljärnet och brödrosten hemma. Dvs allt och inget.

Nätbaserad information och kommunikation är inte teknik, det är samlingspunkter, mötesplatser, rum och forum för folkbildning, estetik, revolution och kommersialism kontra digitala allmäningar.

Upp till bevis Svensk biblioteksförening. Hur tänker ni arbeta för informationsdemokrati och delaktighet? Inte för incheckning av bagage på en flygplats eller bättre fjärrkontroller.

Författarens enkät en bra start

Folkbiblioteket är den viktigaste institutionen för ett demokratiskt samhälle. Här har människor samma rättigheter oavsett social tillhörighet. Till medborgarnas förfogande finns informationsresurser och välutbildad personal som kan möta varje besökare utifrån dennes kunskapsnivå och behov. I bibliotekens verksamhet lever rummet, orden och berättelserna.
-Lina Y, the one and only.

Författarens enkät om bibliotek har sett dagens ljus och jag får nog bocka och buga inför att tidskriften verkligen problematiserar begreppen. Hoppas att många följer upp våra svar och ger sig in med storslägga i debatten. Christer H är ju en stjärna i att skapa kritisk kulturgenomsyrad diskussion om bibliotekens verklighet, mål och tynande medel. Men tjena alla kollegor: Han kan ju inte dra lassat själv. Vi övriga som inte är charmiga, har läderbyxor eller kan sjunga får väl uppvakta våra lokala kulturpolitiker och själva visa på våra hemmaarenor hur vi kan bidra till integration, informationsdemokrati och yttrandefrihet.

Ses på fältet.

Augustpriset, valium och svarta barnvagnar

Augustnomineringarna bjuder som alltid på både glädjeämnen och förvåning. På barn och ungdomssidan förstår jag inte hur Massor av dinosaurier lyckats kvala in. Jag har prövat boken med olika målgrupper men inga tycks bli engagerade av de stökiga texterna och oprecisa tilltalet. Ska man lära? Leka dinosaurie? Boken uppfyller inte något av målen. De yngsta verkar gilla färgerna - men hur räckte det till en augustnominering? SVT diggar boken så kanske träffar också jag något fan snart som förklarar tjusningen för mig.

Nu är ju barn och ungdomssidan som vanligt mindre uppmärksammad och genomarbetad än vuxensidan. När får vi skilda kategorier för fack och skön på barnsidan? När får vi se en blandad jurygrupp med både unga och gamla läsare/kritiker?

Hoppas på Eva Lindström, Mårten Sandén och Mats Wahl (i den ordningen).

På vuxensidan kan man bara applådera och gratulera till att angelägen litteratur står som facorittippat till både skön och fack. Har augustpriset blivit bättre på senare år eller börjar jag själv anpassa min smak efter bibliotek-mainstream-smak? När det gäller Bruno K. Öijer är jag förvånad över applåderna. Hans dikter griper svarta tonårshjärtan (ursäkta generaliseringen) och outsiders... Så har jag tänkt. Svarta barnvagnar och svag punkrytm i bakgrunden. Varför har kultureliten anammat detta?

Ingrid Carlbergs Pillret lyckas med att vara jäkligt välskriven, spännande, drivande och belysande samhällsutveckling, psykiatrisk ideologi och läkemedels-kapitalism. Oavsett hur man känner och tänker inför SSRI-preparatens framtåg över världen så får man sitt perspektiv befäst genom Carlberg. Pillret/pillren beskådas utifrån 70-tals gemenskaps och solidaritetsvurm lika väl som genom dagens mer biologistiska och individualistiska principer som råder i dag. Intressant att se hur valium-konsumtionen minskat genom ökad förskrivning av antidepp. Men samtidigt beklämande att det är den enskilda personens synapser som blir måltavla för en diskussion om psykisk ohälsa.

umo.se lika roligt som fluorsköljning

Att ge svar på 50 frågor i veckan är inget argument för att dra till sig snopp-frågor från kommersiella sökmotorer eller snippa-diskussioner från Lunarstorm.
Läs mer.

Vila

Den här bloggen vilar tillsammans med sin upphovsman men hoppas vara tillbaka med informationsvetenskapliga perspektiv på vardag och politik inom kort.

Kram Lina