Unga kontextualiserar sig som ansvarstagande internetanvändare och fjärmar sig därmed från den diskurs som "vuxenvärlden" ofta ger uttryck för. Det visar Malene Charlotte Larsen i Online social Networking: From local experiences to global discourse. som kommer presenteras på Internet Research 9.0: Rethinking community rethinking space (som jag skrev om den 30 april).
Hur skall verkligheterna mötas? Att tillskrivas olika egenskaper, idéer eller t o m handlingar p g a att tillhöra en viss åldersgrupp är frustrerande. Biblioteksbranschen är lika djupt störd som övriga samhället i IT-frågor gällande barn och unga. Är det inte förvånande? Biblioteksbranschen som bör vara omvärldsanalytiskt kunnig och arbeta med samhällets och individers informationsbehov nöjer sig med att lyssna till en mainstream diskurs om slaskanvändning av nätet. Lite kul med tanke på Läkemedelverkets fejk-kampanj... Som i o f s speglar samma diskurs men samtidigt gör det rörigt i skallen på lärare, bibliotekarier och kommunala byråkrater som tror att en enda informationsform är möjlig. En punkt com- adress för en statlig myndighet? Oklar avsändare? Går ju inte. Samla alla ägg i samma korg på samma webbplats.
Läkemedelsverkets tilltag kanske förklarar informationsförmedlingens förändring och behovet av infokompetens för IT-byråkraterna i Bromölla....?
Stelheten i tanken kring IT-användning och unga är kanske svårare att komma till rätta med...
Att yngre generationer erövrar respekt för sitt nätverkande eller skapande verkar fjärran.
Och så biblioteksvärldens trögtänkthet...
Ett tankeexperiment: Du är utbildad bibliotekarie och har intresse för barn och ungdomslitteratur. Du jobbar också bra med IT-resurser och inser att ungas lärande, informationsinhämtning, demokratiska rättigheter och språkutveckling går hand i hand och att jobba med det som en helhet "berikar"...
Eftersom du är intresserad av barn och ungdoms SKÖNlitteratur så bör du ju jobba som litteraturutvecklare.
Nu ser ju historien lite annorlunda ut i verkliga livet, men det ska man ju inte blogga om så räkna ut själva vilka detaljer som skall bytas ut.
Iövrigt är babydrama på tapeten. Om jag anförtros att arbeta som barnbibliotekarie igen så vill jag lära mig fånga knattarna, inte bara deras föräldrar, när jag träffar BVC-grupper.
Hur skall verkligheterna mötas? Att tillskrivas olika egenskaper, idéer eller t o m handlingar p g a att tillhöra en viss åldersgrupp är frustrerande. Biblioteksbranschen är lika djupt störd som övriga samhället i IT-frågor gällande barn och unga. Är det inte förvånande? Biblioteksbranschen som bör vara omvärldsanalytiskt kunnig och arbeta med samhällets och individers informationsbehov nöjer sig med att lyssna till en mainstream diskurs om slaskanvändning av nätet. Lite kul med tanke på Läkemedelverkets fejk-kampanj... Som i o f s speglar samma diskurs men samtidigt gör det rörigt i skallen på lärare, bibliotekarier och kommunala byråkrater som tror att en enda informationsform är möjlig. En punkt com- adress för en statlig myndighet? Oklar avsändare? Går ju inte. Samla alla ägg i samma korg på samma webbplats.
Läkemedelsverkets tilltag kanske förklarar informationsförmedlingens förändring och behovet av infokompetens för IT-byråkraterna i Bromölla....?
Stelheten i tanken kring IT-användning och unga är kanske svårare att komma till rätta med...
Att yngre generationer erövrar respekt för sitt nätverkande eller skapande verkar fjärran.
Och så biblioteksvärldens trögtänkthet...
Ett tankeexperiment: Du är utbildad bibliotekarie och har intresse för barn och ungdomslitteratur. Du jobbar också bra med IT-resurser och inser att ungas lärande, informationsinhämtning, demokratiska rättigheter och språkutveckling går hand i hand och att jobba med det som en helhet "berikar"...
Eftersom du är intresserad av barn och ungdoms SKÖNlitteratur så bör du ju jobba som litteraturutvecklare.
Nu ser ju historien lite annorlunda ut i verkliga livet, men det ska man ju inte blogga om så räkna ut själva vilka detaljer som skall bytas ut.
Iövrigt är babydrama på tapeten. Om jag anförtros att arbeta som barnbibliotekarie igen så vill jag lära mig fånga knattarna, inte bara deras föräldrar, när jag träffar BVC-grupper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar