Joacim Hansson skriver om folkbibliotekens stora förtroende och små resurser (McBibblan) i ordfront oktober/november. Istället för att tänka på hans övergripande resonemang stannar mina tankar vid påståendet att "Stora delar av bibliotekens verksamheter styrs mot att passa den formella skol- och utbildningssektorn, där det finns mer pengar än inom kultursektorn."
Kanske ligger här en del av svaret på varför folkbiblioteken i så liten utsträckning satsar på att välkomna barnen på deras egna villkor och svara mot de behov som ligger utanför läsfrämjande (amen) verksamhet.
Genom att med radikal verksamhet och PR inför barn och unga riva de mentala murar som styr vår rutinbetonade verksamhet kan vi bli det frirum som de unga behöver. En plats med levande kompasser och bibliotekarier som söker upp - inte väntar på de fåtal som har frökens uppdrag att skriva om Anne Frank.
Utbildning, skola eller kultur? Jag lägger kreativitet, öppenhet och gränsbrytande i den senare vågskålen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar