Timmarna tickar ner och jag är ganska säker på att texten jag skickat är tillfuckad på ett eller annat sätt. Vågar inte öppna och kanske finna massa fel. Bättre vänta på halshuggning i morgon bitti.
Läser just nu om identitet och forskarens projiceringar på de studerade. Hur funkar detta i webbkontext? Om du följer nicknames på ett forum och de växer fram som hela gestaltar framför dig i en akademisk kontext. Hur förhåller du dig till "individen". En del beskriver personer slentrianmässigt i sin forskning. Andra bygger sina kvalitativa resonemang på t ex djupintervjuer där subjekten presenteras och blir till liv genom noggrann följsamhet.
Ännu har mitt medvetande inte vuxit till att kunna förstå den text jag nu läser i ämnet. Men kanske mognar tankar och identitesproblematik i nätforskning faller på plats (någon plats) när mina receptorer inte arbetar med en halvflaska vin.
Morgondagens intellektuella självstympning kommer inte vara bamhärtig. Lite alkohol och världens uslaste film (sex and the city) var det minsta jag kunde dämpa min natt blir till dag ångest med.
Tänk om jag vore Lars Norén och inte skämdes för hemorrojder blandat med extrema draman? Är det självdistans eller personlighetsstört navelskåderi?
I dag utanannonserades tjänsten jag vikarierar på i Kristianstad. Det låter styltat men jag kommer inte på någon bättre fras: Alla goda krafter till platsbanken.
Försöker i övrigt förstå nöjet/charmen/behållningen med att kommentera på Pirate bay. Borde inte fokuset vara kring t ex filmernas kvalité? Istället verkar en kamp pågå mellan olika fildelare som väljer att tillhandahålla i olika format (och kalla varandra puckon). Den ena packar för hårt - så filmerna ryms att brännas på en CD men tydligen går något av nyanserna i ljud och bild förlorade...
Jag har så mycket att lära och så lite tid. En bibliotekarie skall ha arbetat i flera år, ha god litteraturkännedom, vara självständig och initiativrik samt intresserade av nya kommunikationsformer. (Kanske ska man även vara intresserad av webb 2.0 och kunna möta och arbeta med "nya" lärandeformer?) För att stå på de tiotalet ben som en bibliotekarie bör ha, jobba jämt och tjäna piss måste jag vänta tiotalet år innan jag har minsta chans att bli en "riktig" bibliotekarie.
Varför inte va AT-bibliotekarier ett år och sedan bli legitimerad? Eller överge den kommunala bransch som kräver allt men sällan ger tillbaka tusenfallt?
Bibliotekarievänner som webbredaktörer och support åt telenor... Är det ett alternativ? Men vad hände med demokratipatoset som fick oss att studera teorier om informationsflöden och kulturpolitik?
4 kommentarer:
Apropå det här med jobb. Jag kunde inte ens drömma om att få arbeta på folkbibliotek, när jag var nyexad och har fortfarande inte efter 10 år i branschen lyckats få ens ett vikariat som folkbibliotekarie. Min fot fick jag in i folkbiblioteksbranschen genom att jag arbetade som gymnasiebibliotekarie på ett integrerat bibliotek. Så det är lite av kamelen genom nålsögat.
Man tycker att duktiga och drivna yngre förmågor skulle få chansen, men det utrymmmet har egentligen aldrig funnits(?). Som tur är har skolbiblioteksvärlden genom sin lägre status i bibliotekssamhället varit mycket mer öppet för nyexade och jag är glad för mina 8 år som skolbibliotekarie. Utan de utmanande och lärorika åren hade jag aldrig vågat söka ett jobb som det jag har nu.
Jag önskar dig lycka till i ditt jobbsökande, du har ju faktiskt fina meriter!
Skolbibliotekariejobb borde vara högprestige. Många arbetar själva och har planering, inköp, lärarkontakt och elevrelationer själva. En av mina förebilder är skolbibliotekarie årskurs 0-9 i Lund och hon lyckas, trots deltidstjänst, att arbeta med skönlitteratur och IT på ett flödande och inspirerande sätt. Samtidigt älskar eleverna henne - såklart.
Skolbibliotekarie är ett av de svåraste och krävande arbetena man kan ha. Och det beror inte på "bråkiga elever" utan på att man måste driva sin egen roll i det pedagogiska arbetet, gentemot rektor och lärare, ständigt och jämt och utan pauser. Och samtidigt inte ha en minut för sig själv så att man kan planera och tänka en tanke färdigt.
Ganska få bibliotekarier lockas av det, men jag tror att du är en av dem som skulle passa i den rollen! Själv tror jag inte jag skulle orka skola igen, det är givande, men samtidigt ett Sisyfosarbete.
I fredags var vi 4 gymnasiebiblioteksrävar, nej vi är lejoninnor! tillsammans med en ung och ny kollega. Gunilla har 40 års erfarenhet, Eva snart 25, Helena och jag 10 resp 15 år, Linda 6 mån.
Det är precis som Anna-Stina skriver inte stökiga elever som är stötestenen, tvärtom, jag blir presenterad för familjer och vänner när vi möts på stan. Det är ledningsfrågor och politiska (o)beslut, på alla nivåer. Men det är det bästa bibliotekariejobbet!!! Om man gillar att utvecklas, att vara en superkunnig bibliotekarie både i djup och bredd. Men så har vi detta att man ständigt måste lyckas med att göra det mesta av det minsta. Sån't är Livet.
Skicka en kommentar