onsdag 26 augusti 2009

Lyckligt samspelt utgivning om Key och Wägner

Anneli Jordahl är välkänd som kulturjournalist och författare. Hennes böcker Tala om klass, Att besegra fru J: En bok om Elsie Johansson och Klass- är du fin nog bör göra henne till en av de viktigaste klassdebattörerna och en utbildare som på ett osedvanligt pedagogiskt och personligt sätt kan bena upp maktanalyser och visa hur klasstillhörigheten i sig är en avgörande faktor- oavsett olyckor, lycka, ekonomisk styrka, slump och övriga maktordningar omkring oss.

Nu har Anneli Jordahl presenterat sin roman om Ellen Key: Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) (länk till Atlas hemsida- scrolla en bit). Här möter vi Jordahl som med lätthet skrider över gränser mellan känslomässiga beskrivningar av Keys liv och scenarion som skall vara tidstypiska och med romanförfattarens frihet ge en förståelse för den tid (slutet av 1800-talet) Key verkade i. En tid då Key verkade med ett starkt intellekt som väckte debatt och känslor om stora politiska dagsfrågor; fred, barn, samhälle och kvinnoemancipation. Ibland beskrivs Key som en haltande förebild för kvinnorörelsen, men det handlar inte om vad Key skriver utan hur, och vad vi formar för förståelse mer än ett århundrade senare. (För mig är Key ingen särarts eller livmodersfeminist utan en radikal.)

Hos Adlibris kan vi läsa:

Missbrukad kvinnokraft (1896) där hon från ett särartsfeministisktperspektiv vände sig mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter.

Ellen Keys bidrag till kvinnorörelsens tankegods, ideologi och praktiska agerande gör henne till en av feminismens viktiga förgrundsgestalter. Genom en historisk analys och placering av feminister i olika skeenden snarare än i akademiska feministiska fack får vi ut mer av Jordahls bok liksom Keys egna Väckarklocka. Att placera historiska kvinnogestalter i särartsfacket förminskar dem och hindrar oss i vår faktiska möjlighet att läsa deras texter som radikala för sin tid. (Se liknande diskussioner om Beauvoir här på bloggen.)

Liksom Anneli Jordahls personliga bok, inspirerad av en viktig historisk och dagsaktuell debattör, kan vi i Elin Wägner det första fotstegets moder få möta en historisk feminist genom skickliga författares försorg. I antologin om Wägner deltar bl a Majgull Axelsson och Göran Greider. Att läsa dessa aktuella sinsemellan olika skildringar med anknytningar till viktiga feministiska förebilder är främst intressant eftersom det är ett starkt narrativt perspektiv som dominerar. Snarare än analyser (i första hand) möts vi av huvudpersonernas styrka och gärningar genom respektive författares symbios med dem. Det är den enskilde skribenten som möter Elin Wägner liksom Jordahl gör i det fria spelrum hon skapar kring Ellen Key.

Kanske skall här tipsas om Ernst Brunners liknande möte med Edith Södergran eller Ebba Witt- Brattströms (som följde därefter och kritiserade Brunners passivisering av dramats huvudperson). Böcker som även de präglas starkt av en närvarande, deltagande och styrande författare.

Liknande utgångspunkt har även Hirdman i sin biografi om Alva Myrdal- Det tänkande hjärtat boken om Alva Myrdal- hennes privatliv och hennes roll som politiskt aktiv och nationellt etablerad debattör. I inledningen redogör forskaren och skribenten för hur nära hon kommit sitt studieobjekt och hennes biografi kan ses som ett lindansande mellan Hirdmans samtal med Myrdal och de mer engagerat kliniska beskrivningarna av samtal, familjeliv, politik på hög nivå och resor.

... Men framför allt. Läs Älskade syster. Ett drömspel om Elise Ottesen-Jensen- svensk kvinna och agitator av Henning Mankell från 1983.

Om Ottars outtröttliga arbete i Fattigsverige som agitator för preventivmedel, abort och öppnare syn på sexuallivet (baksidestexten).

Antagligen hittar du den i något magasin eller på ett antikvariat.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vad menar du med att Ellem Key inte är det vi dag kallar "särartsfeminist"?
Vilken modern bemämning vill du istället sätta på hennes åsikter om genus och kön?
Om du inte redan har gjort det så läs gärna Ronny Ambjörnssons idéhistoriska bok. Jag tycker att R A är den som bäst beskriver Ellen Keys syn på kvinnors och mäns roller och uppgifter till exempel i en (som hon ser det) god kärleksrelation.
lena kjersén edman

Lina Z Y sa...

Hej
Jag har läst Ambjörnsson.
Jag skall ge dig ett par exempel på hur olika man kan läsa hennes texter. Hon är i dag en förebild inom många feministiska falanger, att göra henne till särartsfeminist som en statisk titel gör oss alla en otjänst. Återkommer med mina exempel!

Anonym sa...

Idéhistoriskt är hon, som Ronny Ambjörnsson påpekat i sin avhandling "Samhällsmodern"
från 1974, svårplacerad. Hon är både liberal
individualist, samhällsreformator i socialistisk anda och konservativ i sin av biologisk evolutionism färgade tro på "släktet" och ett "kvinnligt väsen".

Litteraturvetaren Claudia Lindén har i sin ­feministiska nyläsning av Ellen Key ("Om kärlek. Litteratur, sexualitet och politik hos Ellen Key") sammanfattat Keys åskådning i strävan att balansera till synes oförenliga motsatser inom ramen för en harmonisk helhet. För Lindén blir Ellen Keys liv en kamp mot dikotomiskt tänkande och mot tillvarons och tänkandets dualismer i alla deras former. Key utvecklade successivt, inspirerad bland annat av Goethes antikiserande humanism, en "livstro" som ligger buddismen och den moderna nyandligheten nära. Hon vände sig, inspirerad av Nietzsche, mot motsättningen natur-kultur, mot kristendomens åtskillnad mellan kropp och själ och mot konventionell moral med dubbla standarder för män och kvinnor. Hon bejakade driftlivet och båda könens rätt till sexuell utlevelse på ett sätt som pekar framåt både mot Freud och mot 1960-talets sex­uella revolution. Kärleken är en god, helig kraft oavsett om den är sanktionerad av samhället eller ej. Det är äktenskap utan kärlek som är oäkta och osedligt.


Man och kvinna är polerna i Ellen Keys universum. Hon är en stark individualist: att alla människor ska utvecklas i frihet och att lagen och samhället inte får ställa upp hinder för detta går som en röd tråd genom hela hennes verk. Men individen har ett kön. Könsskillnaden genom­syrar hela personligheten, fysisk olikhet motsvaras av en psykisk. Här är hon 1800-talsevolutionist, i filosofen Herbert Spencers anda.

Men biologismen balanseras hos Key.

Anonym sa...

VÄCKARKLOCKA är inte skriven av Ellen Key.
Elin Wägner är författaren till den alldeles för aktuella boken.
(Jag skriver en del om det i "52 kvinnliga författare)

lena kjersén edman

Lina Z Y sa...

so sorry!

Anonym sa...

det är så lätt gjort -
jag blandar själv väldigt ofta ihop namn )när jag överhuvudtaget kommer ihåg dem) ....
LKE
- som beundrar såväl Ellen Key som Elin Wägner
(och när det gäller den senare rekommenderar jag varmt till läsning det som litteraturvetaren Gunilla Domellöf skriver om "Tidevarvet" m m )

Anonym sa...

Tack för att jag får skriva här
och
för din okuvlighet.
Här kommer en lista på okuvligt domellöfskt om Elin Wägner
(via din frilansande kollega
Lena K E):

Domellöf, Gunilla, “Elin Wägner”, i förf:s Mätt med främmande mått. Idéanalys av kvinnliga författares samtids­mottagande och romaner 1930-1935, Gidlunds förlag, Hedemora, 2001, s. 217-258

Domellöf, Gunilla, Förenade i kampen för en ny värld, Elin Wägner-Sällskapets skriftserie nr. 18, 2007

Domellöf, Gunilla, “Kanonbildning. Exemplet Elin Wägner”, i Helga Kress, red., Litteratur og kjønn i Norden, Inst. for litteraturvitenskap, Islands universitet, Reykjavík, 1996, s. 523-530

Domellöf, Gunilla, “Opinionsbildningen i Tidevarvet 1923-1936. Upptakten och anknytningen till det liberalfeministiska arvet”, i Ebba Witt-Brattström och Lena Lennerhed, red., Kvinnorna skall göra det! Den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad – som idé, text och historia, Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola, 2003, s. 122-142

Domellöf, Gunilla, “Tidevarvsidéer i Elin Wägners roman ‘Dialogen fortsätter’”, i Anders Pettersson, Torsten Pettersson och Anders Tyrberg, red., Litteratur och verklighetsförståelse: idémässiga aspekter av 1900-talets litteratur, Inst. för litteraturvetenskap och nordiska språk, Umeå universitet, 1999, s. 160-167

Lina Z Y sa...

jag känner stor skuld att jag ännu inte presterat mer i den här diskussionen som ni driver mycket engagerat. läser nu själv en del om Key (på nytt). de uppsatser jag trodde mig finna i någon dammig hög och servera mig med exemplen på hur vi behöver en rad starka, tidiga feministiska röster för att möjliggöra diverse av dagens ismer lyser med sin frånvaro.
Under mina genusstudier på malmö högskola minns jag hur just ellen key orsakade häftiga diskussioner. en del kände sig kränkta och provocerade av hennes texter medan andra framhävde hur hon synliggjorde kvinnor och förde starka feministiska resonemang om rättvisa.
jag hörde till dem som snarare än att provoceras fascinerades. Ellen Keys texter har betytt mycket för min personliga feministiska utveckling oavsett om jag hellre skulle recitera Kollontaj, Emma Goldman, Rosa Luxemburg eller Kata Dahlström om jag stod på barrikaderna.
Jag tänker vidare.... Men tankegången var att särartstänkandet var allas vår grund- ur vilken vi sedan kunde skapa nya ifrågasättanden. Utan synliggörandeprocesserna som kvinnors arbete och rösträtt hade genusforskningen inte varit möjlig. Därmed är jag tacksam över Key och andra feminister som ibland varit klassblinda och andra gånger värnat den del av genussystemet som är lägre värderat snarare än valt att försöka bryta dess gränser.

Anonym sa...

Hej!
Du skriver "ni" men det är bara jag = en person
som här ville diskutera Ellen Keys tankesfär med dig.
lena kjersén edman

Lina Z Y sa...

ja, syftet med det var inte att ta fram ålderdomliga vanor... att det är fult att du:a.
Det var av gammal vana. I bloggen blir det ofta ni av bara farten när det är flera inlägg. ursäkta.
Du sammanfattar Ambjörnsson:
"Hon är både liberal
individualist, samhällsreformator i socialistisk anda och konservativ i sin av biologisk evolutionism färgade tro på "släktet" och ett "kvinnligt väsen"."

Det är detta och en mycket stark feministisk röst jag tar fasta på.