Bokhora blir redaktörer för första numret av den litterära tidskriften Album. Bravinger, som är initiativtagare till litteraturtidskriften (Bonniers förlag) valde bloggens upphovsmän eftersom "de är duktiga på att förmedla varför det är så kul med böcker" (DN).
Kulturrådet delar ju Bonniers/Bravingers uppfattning och stödjer Bokhora ekonomiskt. Med den mängd kvalitetsbloggar som författare själva producerar och det ytliga, svepande tilltal som bokhororna valt är det lätt att bli konservativ och falla tillbaka i skitprat om att "riktiga" recensenter är att föredra. De många litterära diskussioner som pågår på SNS (social networking sites), bloggar etc motsäger det tryckta ordet som enda möjliga "storhet".
Men man skall söka och uppmärksamma de olika typerna av litterär analys, recension och skapande av e-poesi och liknande, snarare än fastna i ett statiskt tänkande kring webbresurser. Bokhora blir detsamma som Eniro, Expressen och Blocket: Ett begrepp, en självklar startpunkt.
Förhoppningsvis letar vi alla vidare och fastnar inte för enbart rusande beskrivningar eller provokativa titlar.
Bokhoror och bitterfittor säljer. Vågar man be om en definition av hur begreppen återtas och omvandlas? Eller skiter man i vilket? En bibliotekariehora kanske också säljer bättre, för sälja oss och bli köpta, det är vi ständigt uppmanade att göra.
7 kommentarer:
Bra kommentar! Jag har svårt att se vad som är det nyskapande eller intressanta med bokhorornas entusiasm. Det känns som okritiskt hyllande av vissa författare och en fetischism för läsningen i sig som båda känns osmakliga. Jag håller med: det finns åtskilliga bloggar som har mer intressanta diskussioner av läsning.
Själv är jag mer förtjust i en annan blogg/sajt som bl a Johanna Ö (en av bokhororna) författar: Lilla Gumman, av och för tjejer om teknik. http://www.lillagumman.se/
Den sajten har kanske egentligen mer kraft än Bokhora.
Jag rekommenderar
för tankar och reflexioner om BÖCKER och LÄSNING (utan att behöva läsa slappa anglicismer)
Errata
Bernur (och de bokbloggar som bernur rekommenderar)
Matildas läshörna (Matilda är elva år)
Hermia
Tekoppens tankar
Textappeal
ofta också Occident - inte alltid
samt FÖRSTÅS, den allra bästa biblioteksbloggen:
www.minabibliotek.se
Ytterligare 3 ambitiösa och ytterst läsvärda bokbloggar!
GLÖMDE .....
Långsamhetsbloggen (bloggaren är högskolebibliotekarie)
Andedräkt av koppar (så kunnig!!!)
och mitt nya fynd
vixxtoria (den ordbegåvade bloggaren disputerar snart i lingvistik)
LKE
Nu har ni räddat min dag: Så mycket härliga hänvisningar. Tackar ödmjukast.
Bokhora har fört upp litteraturbloggandet till ett om inte allmänt så åtminstone medialt medvetande. Och de har sin nisch. De är inga djuplodande eller teoretiska litterurvetare, men de förmedlar mer läsglädje och nyfikenhet än landets alla folkbibliotek tillsammans. Läs http://www.boktips.net för en jämförelse.
Bokhororna är subjektiva, kommunicerande och personliga. Det är deras styrka. Deras värld kan sedan gärna fördjupas efter läsarnas egna preferenser. Varsågoda och leta upp mer litteraturkritiska bloggar!
Och - för att nå ut med en ny tidskrift behövs något som lockar, drar. Smala litteraturtidskrifter är inte säljande. Vi läser, den säljer bättre. Ska Album överleva mer än ett nummer behöver den en bredd, men förhoppningsvis utan att tappa i djup.
Ja jag diggar ju inte boktips.net, mest för att man inte kan kommentera och reagera på t ex fördomsfulla bibliotekarie-recensioner som ligger där.
Angående den nya tidskriften så hoppas jag att den skall överleva, klart den behövs. Just nu håller jag också tummarna för Vi läser: http://www.vilaser.se/
De två numren jag läst har varit bra och de uppmärksammade ju författarbloggandet.
Min poäng är inte att bokhora inte borde existera: klart de ska. Jag tycker bara hausen omkring dem är löjligt stor och att vi måste uppmärksamma, stödja och framhäva olika litterära bloggar för att inte få enfald.... Därmed tycker jag också kulturrådsbidraget var en märklig prioritering.
Och ordet hora: jag väntar fortfarande på resonemang kring hur man upplever att man reclaimat ordet genom att kalla sig horor (för jag antar att man tycker sig ha ändrat dess innebörd i en bra riktning-men hur?).
Runka i andra människors kroppar; cooolt, eller?
Skicka en kommentar