Hålen i Andersons resonemang uppstår kring två begrepp han knappt nämner: infrastruktur och ”public service”. Nätet är inte ett hyperspace utan ett fysiskt rum av sladdar och servrar, och ytterst en magnifik infrastruktur som sväljer många av de gamla. Och den som äger sladdarna kontrollerar ytterst friheten på nätet – staten eller kapitalet?
Det talas det inte mycket om här. Och precis som andra infrastrukturer som järnvägar och elnät är också de nya svåra att finansiera när de byggs, och blir kanske aldrig riktigt lönsamma i sig – men är helt nödvändiga för att näringsliv och samhälle ska utvecklas. Men diskussionen om makten över infrastrukturerna har närmast slocknat i länder som USA och Sverige.
Det talas det inte mycket om här. Och precis som andra infrastrukturer som järnvägar och elnät är också de nya svåra att finansiera när de byggs, och blir kanske aldrig riktigt lönsamma i sig – men är helt nödvändiga för att näringsliv och samhälle ska utvecklas. Men diskussionen om makten över infrastrukturerna har närmast slocknat i länder som USA och Sverige.
Ola Larsmo om Free- the future of a radical price
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar