Timbro (högerns samlingspunkt) har publicerat en rapport Långt ifrån lagom om svenska skatter och deras användningsområde med Thomas Idegard som författare. Lena Sandlin skriver i Västerbottens folkblad :
Timbros lösning för att få kommunernas ekonomi är ”genom att dra in på verksamheter som kultur och fritid kan kommunernas välfärdsservice bevaras under krisen" /.../ Högern låtsas värna välfärden i retoriken, men synar man argument och politik i sömmarna handlar det om en nedmontering, sten för sten, av det svenska unika välfärdssamhället. Det pågår en hård och systematisk attack på välfärden. Moderaterna slänger sig med retoriska fyndigheter som får det att låta så självklart att skattepengar inte skall gå till studieförbund eller fritidsaktiviteter så länge det finns behov inom skolan, vården eller omsorgen.”
Anders Knape, ordförande för sveriges kommuner och landsting skriver i dagens DN:
Kultur- och fritidsområdet svarar för cirka fem procent av genomsnittskommunens budget. I detta ingår drift och underhåll av bibliotek, teatrar, parker, friluftsanläggningar med mera. Ska en ekonomi i balans uppnås bara med insatser inom detta område borde all sådan verksamhet avvecklas.
Vi har fått exakt samma uttalande från politiker i nordöstra Skåne. Visst; tankeexpriment och Knape håller inte med Idergard.
Men dessa och liknande formuleringar måste sluta användas. Genom att återanvända dem rekonstruerar och bygger vi på idén om att kulturen är en lyxvara, det där extra som man kan ha eller mista.
Verksamma inom politik och kultursektorn måste skapa ett språkbruk som tydliggör att litteratur, teater, dans och konst är självklarheter i ett välfärdssamhälle. Orden skapar normer och i tider av ekonomisk oro återgår vi lått till dessa enkla konstruktioner: Nödvändigt kontra extravagans och nöje.
Kulturen är inte en tårtbit som kan skäras ur en kommunal verksamhet om denna skall behålla sin välfärd. Vill man avskaffa kultur, fritid, tekniska kontorets ansvarsområden eller liknande så skall det göras med insikten att man riskerar att rasera ett helt bygge. Det nät som spinns av kommunala tjänster skall hålla samman för invånarnas goda mående etc. Att stänga ett bibliotek är inte bättre än att stänga en vårdcentral. Resultat och utfall kommer i olika former; men folkhälsa, demokrati och solidaritet- det är ledord för ett inkluderande samhälle och de är beroende av fungerande kulturverksamhet.
4 kommentarer:
Mycket välformulerat! En skola utan kultur är ingen skola. Omsorg utan kultur är inte möjligt. Vård utan kultur är omänskligt.
Ja. Varför tro att människor kan sorteras upp i delar och bara försörjas och engageras på ett par områden?
Kropp, själ, tanke. Händer och hjärna. När tappade högern viljan att leva med människor som hela komplexa varelser?
Biblioteken är demokrati för alla. Kanske är det ett av problemen för en cynisk borgerlighet. Varför bilda arbetskraft?
Sortera de små i skolan... En del får göra film och njuta med hela sina kroppar. Andra behöver bara praktik- av ett enda slag, för att rensa Idergards avlopp kanske.
Jag vill inte bli tvångsinkluderad i ert samhälle. Jag vill välja själv vilken kultur jag anser är näring för min själ.
meningen är inte att fylla bussar med folk och tvinga dem på opera eller barnteater. de offentliga medlen handlar om att säkerställa att en bred kultur fortlever.
inkluderad i ett samhälle blir man både med och utan tvång. det är knappast något som kulturbudgeten kommer att ändra på.
Skicka en kommentar