Medierådet skall gå annan väg än djurskyddsmyndigheten

Det är lätta att önska sig ett aktivare medieråd med annat syfte än det breda intetsägande uppdrag de har nu; ett arv från en av de tidigare diskussionerna om mediers påverkan på barn och unga. Nu kan man ju dock fråga sig om nämnda råds tråkiga kvantitativa rapportering av nätmobbning och tv-tittande bör leda till avskaffande av densamma. Att anse de blotta sex avsatta tjänsterna som meningslösa eftersom motorsågsmassakrerna uteblev är tämligen fantasilöst, varför inte byta riktning och önska sig en mer proaktiv diskussion om myndigheter, ansvar och ungas nätanvändning? Utifrån det kunskapsunderskott som råder i samhällets om sociala mediers funktion liksom ungas nätanvändning i stort borde de miljoner som man investerar få ögonbryn att höjas över sin futtighet.

Malin Siwe väljer på DNs ledarsida i dag att se medierådets resurser som bortkastade eftersom hon inte drar några slutsatser av att flest barn och unga i just Skåne varit utsatta för någon form av nättrakasserier, enligt den enkät medierådet producerat och kablat ut i etern under den gångna helgen. Kvantifiering kan naturligtvis vara hur tråkigt som helst. Men se tillbaka på rapporteringen kring World of Warcraft. Tyckte man då inte att detta råd "för meningslöst vetande" hade lite väl mycket kvalitativ ansats i sitt arbete och gick fram med en alltför skarp analys?

Istället för att förstöra fler statligt finansierade forum för kunskapssamlande och informationsspridande, som man gjort med Arbetslivsinstitutet och Djurskyddsmyndigheten, bör medierådet få en chans att kraftsamla kring arbetet med barn, unga och digitala medier. En samlad organisation som kan påverka och stödja beslutsfattare genom kunskapsinsamling och delta i olika forum där barn befinner sig, med stöd i form av reella insatser som mer samhälleligt ickekommersiellt nätarbete. Då måste rådets uppdrag förändras. En ny offensiv plan formuleras och "skadlig påverkan" kastas över bord. Annars kommer medierådet även fortsatt att vara en marginell kunskapsinsamlare som många av oss ändå klamrar oss fast vid eftersom de utgör det officiella Sveriges begränsade svar på en samhällsutveckling som handlat uteslutande om rädsla för screenbased medias påverkan på barn men nu övergått i ett virrvarr där medarbetarna på nämnda resurscentra verkar vilja slita sig loss och faktiskt arbeta aktivt med en längre kedja av barns och ungas mediedeltagande snarare än fastna i den svartvita förbudskostym som passade videokasett-åldern bättre.

Skapa en samlad, stark instans som kan fortsätta att ställa relevanta frågor, göra kvantitativa undersökningar och ordna utbildningstillfällen. Men släpp dem fria genom att vända uppdraget från betonandet av skada till betonandet av den berikande kraft mediala resurser utgör.

Kanske räcker ett bibliotekariskt mantra för att ge medierådet ett nytt uppdrag: tillgängliggörande.

Tillgängliggörande av digital kunskap, kultur och sociala processer... Med betoning på empowerment istället för skada. Men med de nya tillförordnaden som tillkännagetts är det lite tidigt att börja tro på sådana offensiva inslag i myndighetssverige.

BBL 5, stäng ner och börja jobba

Läs gärna min debattartikel i BBL 5 "Stäng barn- och ungdomsbiblioteken" samt mina reflektioner om biblioteksdagarna: "Artiga applåder men inga verbala stryptag".

blåtira, sommar, höst, B&I-utbildning, EU-val

Råsundaförlusten väckte säkert känslor när familje- kanalerna satsade på en kavalkad av nationalromantik under dagen som föregick danskarnas vinst. Men för dem som såg den 7e som den verkliga högtiden med magknip blev det många frågetecken.

Är det någon som förstår informationsfrihet men även globalism och rättvisa som är på väg till parlamentet? Trots våren myckna bloggläsande är svaret inte givet. En smal kampanj med FRAs svallvågor i ryggen var säkert taktiskt. Men på sikt måste piratpartiet ha ideologiska krafter som kan arbeta med information och jämlikhet i ett bredare, insiktsfullare perspektiv. Anna Troberg skymtade fram på valvakan i SVT och med hennes kunskap kan jag tro pp om mycket gott. Men likväl: EU borde vara ett forum där man vill arbeta med annat än IPRED-retorik. (Med miljonen till Fi blev magkänslan lite bättre. Schyman i Bryssel hade varit mer relevant än varje tänkbar pirat.)

Övervakningen skrämmer och Piratpartiet har trots befogad kritik satt en del informationsämnen i fokus. Frågan är nu om det faktum att gammelmedia, och i stor utsträckning sociala medier, satt "fildelning" som etikett på varje inlägg eller fråga (och nu börjar växla till "integritet") kommer skapa ett lock över en groende möjlighet till medvetande om nätbaserade behov och möjligheter. SVT, SR och dagstidningar har varit duktiga på att fokusera köp-sälj diskussionen och ställt kapitalism mot anarkism vilket är ett helt felaktigt motsatspar i ett samtal om att dela nätresurser. Tyvärr har mp och V inte brutit igenom och skrivit om problemdefinitionerna i debatten, detta antagligen för att man svarar på en redan satt agenda. Vågar piraterna själva bredda sig och skapa en solidarisk och mindre individualistisk framtoning till kommande riksdagsval? Om man inte bara vill skapa en tillfällig markering, ett kommatecken i den politiska historieskrivningen måste mindre likhet med revolutionär kommunistisk ungdom (ensam är stark, kicka etablissemanget) till och information behandlas som annat än individuellt nödvändig föda.

I nordöstra Skåne har vi vaknat efter ännu ett val där Sverigedemokraterna tagit mer än var tionde röst. Inga piratsiffror är intressanta i jämförelse med detta. Främlingsfientligheten breder ut sig i Europa och partier med genomskinligt fobisk agenda vinner mark. I södraste landskapet blir ansvaret tungt för informationsarbetare både inom och utom institutioner. Vad har skett och hur bearbetar vi enkla paroller? Nationalsocialister och rasister bygger nätgemenskaper och informationskanaler som tydligt stödjer organiserandet och skapandet av gemenskap och en kulturell tillhörighet. Hur ser våra svar ut?

Hur känns det att vakna i Bromölla med 11% sverigedemokratiska röster och tänka igenom kommunens ovilja att arbeta gentemot och med befolkningen på en bred spelplan med många kontaktytor? Att återvända till lokala politrucker och byråkrater när nu "alla" offentliga spelare på något sätt deltar i den sociala webbens nätverkande hade varit intressant. Hur känns det efter SVTs Youtube-satsning att ha hävdat varumärkesförstöring vid användning av andra domäner än bromolla.se?

Vad är ert varumärke i dag? Någon omvärldsutsikt? Ungdomsomsorg eller islamofobi?

På denna blogg råder stiltje och det eventuella avtryck en okuvlig bibliotekarie satt kommer byggas på till hösten. Då blir det utbildningar, samtal samt bok & biblioteksmässa. Intressantast känns nu kontakten med B&I-utbildningen i Borås. Jag skall tala om bibliotekarierollen i ett sammanhang och om unga & Internet i ett annat.

I övrigt vårdas blåtira och hjärnskakning samt läses all skit som lockat men irriterat för mycket för att lyftas under pågående och i någon mening progressiv livsföring. På sängbordet reaktionär facklitteratur om en bortklemad befolkning. Hanne Kjöllers frustration över klagande småbarnsföräldrar, barnläkare Frank Lindblad och Carl Lindgren om barns psykosomatiska problem i den passiviserande välfärden (här i SVTs En bok en författare) och chefspsykiatern Eberhards upplevelser av att människor med lätta motgångar söker psykvård. (Ja varför klipper de sig inte "och skaffar ett jobb"). Varför denna trista samling av övre medelklassens förakt för socialförsäkringssystem och människors upplevda smärta eller oförmåga att leva inom vardagens sexistiska ramar?

Frågan jag ställt mig är hur man skall förstå trenden med påståenden om överutnyttjade system, självvald ohälsa och bortklemade barn i förhållande till den moralpanik vi sett i samband med ungas nätanvändning. Ett skräcktillstånd som delvis avlösts av vuxnas vilan i den kommersialistiska dumwebben...

mediebarometern

Bloggen Informationskompetens skrev igår om mediebarometern för 2008 och de slutsatser som dras av professor Ulla Carlsson, ansvarig för undersökningen. Hon efterfrågar föga förvånande kunniga och kritiska medieanvändare. Sociala skillnader och digital kompetens skiftar också utifrån klass och ålder enligt studien. På dessa sätt känns medieanvändningen liksom klyftorna i Sverige 2008 igen.

Man skriver på refererade blogg att högutbildade använder sociala medier i "alla sina delar". Med detta i bakhuvudet skall det bli intressant att ta del av hela undersökningens resultat och vad man baserar denna slutsats på.

Den nationella användningen är inte så särpräglad att ovanstående påstående bör hålla. De sociala medierna är fortfarande mycket underanvända om man ser till potentialerna, oavsett vilken socialgrupp man riktar in sig på.

Carl Schlyter (mp) i Hässleholm

Foto: Adam Kberg

Funktionshinder

Föreningen Grunden för personer med intellektuella funktionshinder arbetar på många sätt otraditionellt eftersom de bytt generalistiskt bemötande och förväntningar mot att se individer och arbeta med den enskildes möjligheter. Många samhälleliga reformer kan ses i samma ljus men organisationen tar arbetet för självständighet längre och bryter därmed mot en del av de många kvarstående tabun som finns kring funktionshinder.

Till helgen är det dags för deras Kvinnokonferens i Göteborg. Läs om projektet som lett fram till den kommande helgen med teman som feminism & självförsvar och feminism & funktionshinder i dagens GP.

Artikeln är intressant nog för en egen bloggpost men trots det- en anknytning till folkbibliotek: Det finns många exempel på bibliotekarier som tagit kontakt med intresseorganisationer och deltagit i evenemang för att öka servicen till intellektruellt funktionshindrade. Men i arbetet finns spännvidden mellan traditionalism och förgivettaganden - öppenhet och vilja att möta skiftande behov.

Kunskapen om intellektuella funktionhinder måste dock öka och informationsarbetet få ta större plats. Läsfrämjande och uppdatering till bättre anpassade medier är viktigt. Men att skapa en trygg miljö där varje användare bemöts utifrån sina kunskapsbehov och kan känna sig säker på att inte få sin integritet skadad är ett stort arbete. Läsfrämjandeprojekt ses ofta som icke kontroversiella i det här sammanhanget medan steget till att skapa informationsfrihet för "alla" grupper är en mer utmanande fråga.

Uppsökande bibliotekarier/socialbibliotekarier etc behöver utbildning av aktörer som t ex Grunden för att få hjälp med att förändra betongstrukturer som behöver rivas. I arbete med intellektuellt funktionhindrade möts man av många frågeställningar som appellerar till dem om barn & unga. Bibliotekarier och andra auktoriteter vill avgöra behoven och skapar en statisk verksamhet där det är svårt för förtryckta grupper att bryta igenom.