Det är lätta att önska sig ett aktivare medieråd med annat syfte än det breda intetsägande uppdrag de har nu; ett arv från en av de tidigare diskussionerna om mediers påverkan på barn och unga. Nu kan man ju dock fråga sig om nämnda råds tråkiga kvantitativa rapportering av nätmobbning och tv-tittande bör leda till avskaffande av densamma. Att anse de blotta sex avsatta tjänsterna som meningslösa eftersom motorsågsmassakrerna uteblev är tämligen fantasilöst, varför inte byta riktning och önska sig en mer proaktiv diskussion om myndigheter, ansvar och ungas nätanvändning? Utifrån det kunskapsunderskott som råder i samhällets om sociala mediers funktion liksom ungas nätanvändning i stort borde de miljoner som man investerar få ögonbryn att höjas över sin futtighet.
Malin Siwe väljer på DNs ledarsida i dag att se medierådets resurser som bortkastade eftersom hon inte drar några slutsatser av att flest barn och unga i just Skåne varit utsatta för någon form av nättrakasserier, enligt den enkät medierådet producerat och kablat ut i etern under den gångna helgen. Kvantifiering kan naturligtvis vara hur tråkigt som helst. Men se tillbaka på rapporteringen kring World of Warcraft. Tyckte man då inte att detta råd "för meningslöst vetande" hade lite väl mycket kvalitativ ansats i sitt arbete och gick fram med en alltför skarp analys?
Istället för att förstöra fler statligt finansierade forum för kunskapssamlande och informationsspridande, som man gjort med Arbetslivsinstitutet och Djurskyddsmyndigheten, bör medierådet få en chans att kraftsamla kring arbetet med barn, unga och digitala medier. En samlad organisation som kan påverka och stödja beslutsfattare genom kunskapsinsamling och delta i olika forum där barn befinner sig, med stöd i form av reella insatser som mer samhälleligt ickekommersiellt nätarbete. Då måste rådets uppdrag förändras. En ny offensiv plan formuleras och "skadlig påverkan" kastas över bord. Annars kommer medierådet även fortsatt att vara en marginell kunskapsinsamlare som många av oss ändå klamrar oss fast vid eftersom de utgör det officiella Sveriges begränsade svar på en samhällsutveckling som handlat uteslutande om rädsla för screenbased medias påverkan på barn men nu övergått i ett virrvarr där medarbetarna på nämnda resurscentra verkar vilja slita sig loss och faktiskt arbeta aktivt med en längre kedja av barns och ungas mediedeltagande snarare än fastna i den svartvita förbudskostym som passade videokasett-åldern bättre.
Skapa en samlad, stark instans som kan fortsätta att ställa relevanta frågor, göra kvantitativa undersökningar och ordna utbildningstillfällen. Men släpp dem fria genom att vända uppdraget från betonandet av skada till betonandet av den berikande kraft mediala resurser utgör.
Kanske räcker ett bibliotekariskt mantra för att ge medierådet ett nytt uppdrag: tillgängliggörande.
Tillgängliggörande av digital kunskap, kultur och sociala processer... Med betoning på empowerment istället för skada. Men med de nya tillförordnaden som tillkännagetts är det lite tidigt att börja tro på sådana offensiva inslag i myndighetssverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar