Trots de aggressiva stämningar som opinionsbildare ibland visar mot sociala medier så är det ingen som längre vågar hävda att nätengagemang är utan betydelse.
En analys av den norska valrörelsen diskuterar olika befolkningsgrupper, e-information och valengagemang. I Scandinavian Political studies skriver Rune Karlsen om partipolitiskt kontrollerade informationsvägar kontra okontrollerade källor till information. Den del av väljarna som stödde sig på nätbaserad information var förvisso begränsad men betydelsefull för valutgången. Ojämlik tillgång till denna information baserades bland annat på socioekonomisk status och genus. Således är undersökningen delvis ett återgivande av det vi vet ifråga om digitala klyftor och informationsåtkomst.
Även beträffande generationsskillnader uppvisar den norska valstudien, som man kunnat vänta, att unga tillgodogör sig mer internetbaserad information än äldre. Rune Karlsen påvisar dock att de yngre väljarna inte tog del av dagstidningars rapportering på nätet i så stor utsträckning. Således måste vi gå tillbaka till frågor om deltagande, engagemang och icke-konservativa informations och kommunikationsformer om vi vill utvärdera partiers och politikers nätengagemang inför valet. Att vara opinionsbildare på insändar, debatt och nyhetsplats i TV-program och dagspress känns bekvämt för väletablerade politiker. Dessa bör dock också inrikta sig på att skapa rörelser via sociala forum. I valet 2010 kommer vi antagligen att se mycket icke-fantasifullt deltagande i sociala medier. De flesta kan öppna ett facebook-konto, twittra eller publicera bilder. Mer aktivistiska och insiktsfulla opinionsbildare kommer dock söka sig till mindre sociala forum, partipolitiskt obundna organisationer och fria tankesmedjor.
Social mobilitet på nätet väcker förhoppningar om bättre enfrågerörelser likväl som stärkta band mellan aktivister. Men de stora aktörer som påverkar sociala medier på ett kapitalistiskt och passivit sätt bör ställas i strålkastarljuset vid en debatt om demokrati och e-information. Google vill t ex öka sin politiska annonsering efter de ekonomiska vinsterna i USAs valrörelse, se Election is over, but Google's still chasing political spending. En mer överskådlig och synlig prestation av politiker kan dock rikta fokus på passivt kontra aktivt engagemang samt graden av direkt kontakt med väljare. Om transparensen kring politiken ökar, så ökar även rörligheten i den politiska representationen (se M Kadir Dogan i Public Choice).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar