tisdag 1 september 2009

Annina Rabe söker puritanism

Annina Rabe skriver i dagens SVD om Akademibokhandelns nya framtoning och marknadsidé, Bokhandlar ska satsa på böcker. Nu ska det prånglas bästsäljartitlar och bli mer "upplevelse" att gå in i en av deras butiker.

Akademibokhandelns val att ge bästsäljande litteratur än mer uppmärksamhet går på tvärs mot den mångfald vi önskar oss och kan se möjligheter till i o m webbens kommunikation och kommers. Men på gator och torg i Stockholm, Göteborg eller Malmö är det inte teorier om The long tail som slår besökaren. Mångfald är totalt frånvarande. Enfald lockar kunder till samma utbud oavsett geografiskt läge. Akademibokhandeln är en del av denna kapitalismens paradox; ideologin säger att du väljer men i praktiken ser vi monopolism och oligopol på område efter område.

Är det då läge att skälla på Akademibokhandeln för att de blandar mjukdjur och pekböcker, grytvantar och Jamie Oliver-bästsäljare samtidigt som den smalare prosan plockas ner från hyllorna? Film, musik och litteratur går samma öde till mötes längs Malmös största gångstråk: Här skrynklas inga hjärnor: det som marknadsförs är det som alla känner till, hört talas om och genast kan relatera till.

Med småhandlare istället för kongolomerat hade vi haft ett annat samhälle. Med gator och torg som ägs av människor, centralt belägna fastigheter med kulturföreningar och kaféverksamheter som syftar till umgänge över gränser hade Akademibokhandeln inte haft den makt att störa kulturpersonligheter som den har i dag...

Att skälla på en aktör för att den väljer att bli en pysselaffär med populärlitteratur är ganska tramsigt. Tala om de stora förändringarna och ställ politiska krav istället för att ropa efter att ett enskilt kommersiellt företag som vill tjäna pengar- inte "bilda folket" skall ändra sin vinstkalkylering. Om de nu tjänar mer pengar på att sälja grytlappar, varför skall de välja en antikvariats-stajl istället? Här talar vi faktiskt inte om Coca-Colas eller Chiquitas förtryck av arbetare eller McDonalds miljöförstöring, för att använda en liknande agitatorisk stil krävs en speciell kulturell läggning.

Anina Rabes problem är bokfetischismen. Det ska vara lite heligt med litteratur. Bokhandlare skall agera med hjärta istället för, som andra företag, med ekonomismen som grund:

Butikerna svämmar över av suddgummin, anteckningsböcker, grytlappar, lösviktsté och chokladskorpor. Allt upptänkligt bjäfs behövs tydligen för att det ens skall vara motiverat att sälja böcker.

Indignerad över skorpor och böcker i samma hylla... Vad betyder det? Hur skulle det se ut om vi tillämpade samma krav på andra affärskedjor? Håll templet rent. Rabe fortsätter:

Bokhyllorna, däremot, ser dystert glesa och utplockade ut. Dels eftersom innehållet enligt den nya policyn har reducerats kraftigt, dels eftersom inga bokhyllor får vara mer välfyllda än att alla böcker skall kunna stå med omslaget frontat. Vi som går i bokhandeln förväntas inte längre klara av att läsa på bokryggar, utan som målsökande robotar gå rakt på högarna med bestsellers. Borta är de dagar då man kunde gå i timmar i bokhandeln och botanisera, för att kanske komma ut med något man inte alls hade tänkt sig.

Botanisera bland litteratur. Många gör det varje dag i timmar framför datorn. Vi har inte förlorat den världen för att en efterlängtad Mankell-roman raddas upp i affär efter affär. Vad gäller marknadsföringen av litteratur vet Rabe också mycket väl att stökiga bokhyllor inte är ett alternativ till att skylta med snygga omslag. Endast i en sekteristisk litterär kultur med ett fåtal intellektuella kan en så konservativ värld och dualism vara synbar.

Biblioteken har upptäckt att skyltningen av böcker är viktig. Låt oss där inte välja någon av ytterligheterna. Men om Akademibokhandeln gör det; då får den som vill botanisera söka sig andra vägar och förhoppningsvis ansluta sig till de politiska falanger som är kritiska mot nyliberalismen och ekonomismen som ger oss mainstream- och inget annat. Men till dess revolutionen kommer har vi i alla fall den sociala webben. ;)

5 kommentarer:

Anonym sa...

För att återknyta till din och min diskussion här på din blogg om Ellen Keys "feminism":

Om du istället för att botanisera på datorskärmen hade lånat pappersboken "Väckarklockan" coh läst boken från pärm till pärm - då skulle du inte ha förledats att tro att det är Ellen Key - istället för Elin Wägner - som har skrivit "Väckarklockan".

Jag tycker att Anina Rabes åsikter, som du refererar till, är vettiga och insiktsfulla.

lena kjersén edman

Lina Z Y sa...

man ska vara trevlig...
men tyvärr: din kommentar är så jäkla fånig att jag spontant började skratta av den.

Aha, jag angav fel feminist eftersom jag surfar. Din analys är strålande!

JG sa...

Annina Rabe har dessvärre helt missat att vi har tomt på hyllorna i våra Akademibokhandlar för att vi lagt om logistiksystemet under sommaren. Sådana förändringar går ju sällan smärtfritt, och just denna har varit rätt svår.

För många av butikerna ser det dessutom ut som om sortimentet, tvärsemot vad man kanske kan tro, på sina håll blir bredare än smalare. Men det syns ju inte när man inte har de böcker man ska ha hemma.

Som sagt: även kulturjournalistik är journalistik och vinklas.

och de böcker man inte har i butiken servar de Akademibokhandelsanställda med att tillhandahålla beställningar via Bokus, som kan hämtas ut i butiken. Oftast till halva priset för kunderna. Visst, böckerna finns då inte i lager för bläddring, och det tror jag vi alla tycker är ledsamt. Men man kan ju inte som ett vinstdrivande företag ha böcker hemma enbart i form av blädderex(det ser ut som så att man bläddrar i butik men beställer via nätet. Det är ju själva anledningen till att långsvansen administreras via nätet- kunderna har valt detta själva genom sitt eget köpbeteende).

Vill vi ha kvar de bredare bokhandlarna, de som inte är nischade, då får vi acceptera(tror jag) en återgång till gamla tiders bok-pappers-presenthandlar.

En bokhandel var betydligt mer belamrad av pappersvaror och presenter för 40 år sedan. Så egentligen vrids utvecklingen tillbaka nu- på ett bakvänt sätt.

Anonym sa...

Om Lina tycker att kunskap är fånigt
( till exempel sådan kunskap som min kollega Gunilla Domellöf, via seriös forskning, har tillägnat sig om Elin Wägner. Apropå Linas och Lenas Key/Wägnerdiskussion här på Linas blogg) -

då är Lena gärna fånig.

Lina Z Y sa...

JG, tack för information om akademibokhandelns situation.

Anonym: om kunskap är fånigt??? Att jag tycker dikotomin surfande-läsande litteratur är onödig, ointressant och konservativ; betyder det att jag struntar i kunskap?

Är bok lika med kunskap?
Socialt forum lika med något annat?

Är jag okunnig för att jag i en period av mitt liv när informationsvetenskap är mitt huvudämne förväxlar namn på två viktiga feminister?

Vid två tillfällen har jag haft svårt att föra en bra konversation på min blogg. Ena gången gällde det Donna Haraway och cyborgs. Nu gällde det Ellen Key och Elin Wägner.

Orsaken är att trots all den glädje, stimulans och kunnande som diskussioner och kommentarer ger är det inte alltid möjligt att följa upp dem så långt som man önskat.

I båda situationerna har det sett likadant ut: Jag har föreläst om Donna Haraway liksom om Elin Wägner, Ellen Key, Katta Dahlström, Judith Butler, bell hooks m fl m fl när jag studerade sociologi. Då fanns hela argumentationen samlad främst i närminnet. Nu vet jag fortfarande många saker men att diskutera dem på ett bra sätt kräver att man uppdaterar den vilande kunskapen.

Det verkar som att Lena blivit frustrerad över att jag inte utvecklat mitt resonemang om Ellen Key och särartsfeminismen ordentligt. Jag beklagar det men har (hittills) varit tvungen att prioritera andra områden då jag nu inte skall föreläsa i sociologi eller arbeta för feministiskt initiativ utan få en chans på bibliotekarieutbildningen i Borås.

Mitt syfte med bloggposten om Key och Wägner var att berätta att det är kul att biografin och fiktionsromanen-inspirerad av studier av personens verkliga liv, utkommer ungefär samtidigt. Viktiga kvinnor i vår historia syns och hörs genom Alakoski, Axelsson m fl. Det var ett lyckoskott tyckte jag.

Får jag möjlighet att återgå till Key efter nödvändiga förberedelser inför min föreläsning i Borås så visst- då kör vi fler vändor.

I annat fall kvarstår våra ståndpunkter: Jag anser att Ellen Key är "mer" än en särartsfeminist. Dina åsikter finns ju publicerade så de är ju en rik källa att hämta ur om man vill veta mer om Lena Kjersen Edmans Key-analyser.

Men fortfarande:

"Om du istället för att botanisera på datorskärmen hade lånat pappersboken "Väckarklockan" coh läst boken från pärm till pärm - då skulle du inte ha förledats att tro att det är Ellen Key - istället för Elin Wägner - som har skrivit "Väckarklockan"./Lena

(Och nu "seriös forskning". Ja då är det bäst jag kniper käft.)

det här är korkat. Lena använder säkert nätet. Jag läser natt och dag i pappersform och annat. Väckarklockan står i bokhyllan (Wägners alltså).

Bra så?

Eller ska vi köra en runda till med låga task-sparkar?

MVH

Lina