I gårdagens HD har en moderat, Kerstin Stråmark Johansen (från vackra Glumslöv), skrivit om Grooming. Insändarskribenten väljer att reproducera oriktiga tankestrukturer kring fenomenet genom att be vuxenvärlden informera barn att inte ge sina personliga uppgifter till "pastor Erik" på nätet. I vanlig provokativ och medvetet uppskrämmande anda frågar sig moderaten om vi vet vilka våra barn och barnbarn kommunicerar med på nätet.
Som partipolitiskt aktiv och troligen förtroendevald är det viktigt att arbeta med moderpartiets frågor inte utifrån förgivettagna, uppsnappade, påståenden om företeelser. Självklart kanske.
Hur ser det då ut hos moderatkvinnorna som tillsammans med företaget Strateg informerar/propagerar kring grooming? På moderatkvinnornas hemsida så skriver man att "gubben med godis har ändrat form."
*Hur representativ var godisgubben bland personer som utsatte barn för sexuella övergrepp? *Hur representativa är dagens stereotyper som "pastor Dan" för aktiva groomare?
Få problem omgärdas och ges sämre möjlighet att motarbetas genom den mytbildning som sexuella övergrepp mot barn omges av. Som alltid beskrivs onda främlingar- i går i bilar, i dag på nätet.
Samtidigt är det vetenskapligt vedertaget och belagt att sexuella övergrepp oftast begås av personer i barnens närhet. Att lära dem om fula gubbar, farliga främlingar och slentranmässigt påhittade nätalias är inte bara korkat utan ansvarslöst. Barn i riskzonen är utsatta barn och deras omständigheter behöver uppmärksammas. Att skydda sig själv som vårdnadshavare eller annan anhörig (från konkret jobbig kunskap om sexuellt utnyttjande) genom att förvisa hot och risker till en avlägsen plats/okänd person eller projicera sina farhågor på tekniken, är det ansvarsfulla val i politiskt opinionsbildande arbete?
Till moderatkvinnorna och marknadsföringsföretaget Strateg; en uppmaning att läsa Lärarstudenten nummer 1 2010 där Elza Dunkels citeras "Internet inte så farligt som vuxna tror". Även en stilla förhoppning att man arbetar mot vuxnas sexuella utnyttjande av barn och tar till sig de kunskaper som finns på området och därigenom reellt hjälper och stödjer barn och unga i skolan, på nätet och i bekantskapskretsen.
Föga förvånande är att den första källa moderatkvinnorna hänvisar till är Netscan, det företag som startats av en privatperson och arbetar med polisen och andra officiella aktörer utifrån egna, subjektiva och okritiska upplevelser av surfning, vilken inte analyserats eller ställts i relation till kunniga IT-forskares systematiska arbete.
Till moderatkvinnorna bör man också ställa frågan vem som utformat deras råd till unga surfare, publicerat i ett worddokument på hemsidan utan avsändare angiven. Råden är pinsamma. Tonåringarna kommer skratta ihjäl sig när ni delar ut dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar