I år tog alltså Vizeum och Svensk Biblioteksförening hem priset, för kampanjen "Library Lovers". Motiveringen lyder:"Att driva opinion i maktens korridorer brukar alltid vara ett diskret arbete - genom samtal person till person, och skickligt placerade debattartiklar, försöker man påverka den politiska agendan. Men när man vänder på logiken, och ställer sig högljutt mitt på scenen, ja då tänker man tvärtom: den stora allmänheten ska känna till vad man vill och vad man kämpar för, och trycka på den lilla primärmålgruppen som just här bara är tre personer. Tvärtom funkar. Om inte alla gör tvärtom. Det går att göra PR på köpt reklamplats. Vi blev inspirerade av ett sant kreativt medietänkande, och påminda om vikten av en riktigt duktig mediebyrå."
Dagens media
Ja, ska man skratta eller gråta? Kanske ta ett glas vin och sluta bry sig om felriktad, feltänkt PR som sprider en knasbild av folkbiblioteksverksamheten, helt kontextlöst. Men reklambyrån kanske inte heller fattat att världen förändrats och tilltalet med den?
Visar inlägg med etikett library lovers. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett library lovers. Visa alla inlägg
onsdag 6 maj 2009
onsdag 30 juli 2008
Tåtassande i rosa plastisock
Som jag nämnde i föregående inlägg så skrev Britta Lejon i Expressen i dag (ett litet tips, räkna hur många gånger ordföranden säger att det behövs bibliotekarier som bemannar de efterfrågade biblioteken.). Det gjorde också Johannes Björk "kulturskribent och magisterstudent i biblioteks- och informationsvetenskap".
Han vänder sig mot Christer Hermanssons kritik av av Library Lovers-kampanjens layout och låtsas som att det är en genusfråga att kritisera den rosa med hjärtan prydda kampanjen som skriker ut "Biblioteken behöver kärlek". Nej, det är ingen fråga om flickfärger. Ljusblåa hjärtan med böner om människors kärlek till en institution hade gjort mig lika besviken. Titta på sjuksköterskornas argumentation och strejk: Vi behövs, vi räddar liv, vi jobbar med er hälsa, vi har skitlöner!
Och jämför det med biblioteksföreningens tåtassande: Vi är inte till besvär för någon! Alla kan vara för bibliotek utan att ta minsta "obekväma" ställning i någon fråga, det är ju kärlek och "Biblioteken har stor betydelse för barns språkutveckling" hjärta gånger två som gäller.
I övrigt får Johannes Björk inte mycket sagt. Varför debatteras inte folkbiblioteksverksamheten? Jo, det gör den för jag har skrivit om bibliotek i senaste numret av Nordisk kulturpolitisk tidskrift...
God dag yxskaft.
Kanske hade vi velat se författare, politiska partier, kulturministern och aktiva inom tillämpad pedagogik och Biblioteks- och informationsvetenskap vara ute på barrikaderna. Jag är ledsen men din artikel i Nordisk kulturpolitisk tidskrift fyller inte det tomrummet.
Mitt svar på CHs inlägg i Expressen ser ut så här:
Christer Hermansson skrev ”Bibliotekens rosa drömmar” och påpekade hur Library Lovers kampanjens slogan helt överskuggat budskapen med kampanjen: Att vi behöver en samlad bibliotekspolitik. Min kritik överensstämmer med CHs så till vida att slogan totalt överskuggat allt annat. Men vad?
Att Biblioteksföreningen är en organisation som inte vill befinna sig i konfrontation eller ta till vara den kraft och det engagemang för det fria ordet, fri tillgång till information och arbete för demokrati som finns i bibliotekariekåren: Det visas genom att man väljer en ickekonfrontativ rosa fasad. Det visades också konkret under föregående år då intresseorganisationen inte yttrade sig till försvar för bromölla folkbiblioteks vistelse på Myspace och Facebook. Kommunens IT-grupp stängde ner en uppsökande verksamhet i takt med tiden. Bokbussarna må bestå (i färre antal) men träffa våra användare i de digitala rum där de i ökande antal befinner sig – det är inte tillåtet.
Här kommer min kritik mot Library lovers- kampanjen in. Svensk biblioteksförening gör samma sak som IT-styrgruppen i Bromölla: Låser in svenska folkbibliotek i gårdagen och i en stereotyp form.
De många påståenden om bibliotek som Library Lovers kampanjen spridit har handlat om läsfrämjande som en entonig kontextlös verksamhet trots den stora utvecklingen av digitala informationsresurser, skapande och interaktivitet. Läsfrämjande har blivit ett tankesystem eller rent av en religion som osynliggör andra sätt att arbeta på biblioteken.
Han vänder sig mot Christer Hermanssons kritik av av Library Lovers-kampanjens layout och låtsas som att det är en genusfråga att kritisera den rosa med hjärtan prydda kampanjen som skriker ut "Biblioteken behöver kärlek". Nej, det är ingen fråga om flickfärger. Ljusblåa hjärtan med böner om människors kärlek till en institution hade gjort mig lika besviken. Titta på sjuksköterskornas argumentation och strejk: Vi behövs, vi räddar liv, vi jobbar med er hälsa, vi har skitlöner!
Och jämför det med biblioteksföreningens tåtassande: Vi är inte till besvär för någon! Alla kan vara för bibliotek utan att ta minsta "obekväma" ställning i någon fråga, det är ju kärlek och "Biblioteken har stor betydelse för barns språkutveckling" hjärta gånger två som gäller.
I övrigt får Johannes Björk inte mycket sagt. Varför debatteras inte folkbiblioteksverksamheten? Jo, det gör den för jag har skrivit om bibliotek i senaste numret av Nordisk kulturpolitisk tidskrift...
God dag yxskaft.
Kanske hade vi velat se författare, politiska partier, kulturministern och aktiva inom tillämpad pedagogik och Biblioteks- och informationsvetenskap vara ute på barrikaderna. Jag är ledsen men din artikel i Nordisk kulturpolitisk tidskrift fyller inte det tomrummet.
Mitt svar på CHs inlägg i Expressen ser ut så här:
Christer Hermansson skrev ”Bibliotekens rosa drömmar” och påpekade hur Library Lovers kampanjens slogan helt överskuggat budskapen med kampanjen: Att vi behöver en samlad bibliotekspolitik. Min kritik överensstämmer med CHs så till vida att slogan totalt överskuggat allt annat. Men vad?
Att Biblioteksföreningen är en organisation som inte vill befinna sig i konfrontation eller ta till vara den kraft och det engagemang för det fria ordet, fri tillgång till information och arbete för demokrati som finns i bibliotekariekåren: Det visas genom att man väljer en ickekonfrontativ rosa fasad. Det visades också konkret under föregående år då intresseorganisationen inte yttrade sig till försvar för bromölla folkbiblioteks vistelse på Myspace och Facebook. Kommunens IT-grupp stängde ner en uppsökande verksamhet i takt med tiden. Bokbussarna må bestå (i färre antal) men träffa våra användare i de digitala rum där de i ökande antal befinner sig – det är inte tillåtet.
Här kommer min kritik mot Library lovers- kampanjen in. Svensk biblioteksförening gör samma sak som IT-styrgruppen i Bromölla: Låser in svenska folkbibliotek i gårdagen och i en stereotyp form.
De många påståenden om bibliotek som Library Lovers kampanjen spridit har handlat om läsfrämjande som en entonig kontextlös verksamhet trots den stora utvecklingen av digitala informationsresurser, skapande och interaktivitet. Läsfrämjande har blivit ett tankesystem eller rent av en religion som osynliggör andra sätt att arbeta på biblioteken.
onsdag 23 juli 2008
Library lovers får en känga av CH
Christer Hermansson skriver i Expressen:
"Sedan undrar jag varför det är så tyst på kultursidorna om denna kampanj? Vad anser författarna, de intellektuella och alla medborgarna som brukar våra svenska folkbibliotek? Varför debatterar inte forskarna i biblioteks- och informationsvetenskap Library lovers-kampanjen? Att Svensk biblioteksförening tagit plats i medierna råder det inga tvivel om. Frågorna om vad de svenska folkbiblioteken ska ägna sig åt i framtiden är alldeles för väsentliga och berör alldeles för många för att en mediainriktad intresseförening ska ha monopol på problemformuleringsprivilegiet."
Själv har jag kräkts över kampanjen (här här här, med många svar bl a från ordf. i första länken) så det räcker. CH gör jobbet bra och konstruktivt.
"Sedan undrar jag varför det är så tyst på kultursidorna om denna kampanj? Vad anser författarna, de intellektuella och alla medborgarna som brukar våra svenska folkbibliotek? Varför debatterar inte forskarna i biblioteks- och informationsvetenskap Library lovers-kampanjen? Att Svensk biblioteksförening tagit plats i medierna råder det inga tvivel om. Frågorna om vad de svenska folkbiblioteken ska ägna sig åt i framtiden är alldeles för väsentliga och berör alldeles för många för att en mediainriktad intresseförening ska ha monopol på problemformuleringsprivilegiet."
Själv har jag kräkts över kampanjen (här här här, med många svar bl a från ordf. i första länken) så det räcker. CH gör jobbet bra och konstruktivt.
torsdag 17 april 2008
Upplysning närsomhelst varsomhelst, jag är en detektiv med licens att finna
SJ eller Skånetrafiken har ett pågående forskningsprojekt ihop med SÄPO och socialstyrelsen... Det går ut på att se hur långt man kan driva pendlare till vansinne och utmattning innan de total- ballar ur och blir tågsprängande extremister...Det är åtminstone en kvalificerad gissning från min sida efter att ännu en gång frusit arslet av mig på Bromölla station.
Men... Skånetrafikens begåvade reklam gav ju en stunds förströelse. Fast på planschen hade jag velat se budskapet "Bli upplyst varsomhelst närsomhelst av jourhavande bibliotekarie". Och så kunde vi haft 24-timmars SMS-tjänst, chatt och supportcenter med underbetalda telefonister...
En sådan tjänst hade jag definitivt utnyttjat vid 05.25 på morgonen när jag inget förstår och har svårt att skilja mellan barnens strumpor och mina egna... Fast det är ju inte så farligt. Lilla E kan ha mina tights och i värsta fall kan jag trycka in fötterna i hennes spiderman-strumpor.
Library lovers-kampanjen... Som mest irriterat mig med sitt gulligull. Nästa gång svensk biblioteksförening skall driva den kan de väl anlita samma PR-konsult som Skånetrafiken.
Förutom erbjudande om "upplysning" till mänskligheten så bör vi marknadsföra oss som Detektiver som kan hitta vad som helst när som helst... Nytt husdjur? Skoskav? Vi kan ju alltid snoka reda på vad barnen vill ha info om. Inför sexåringarna har jag kört det här upplägget och låtit dem testa mig. "Jag är detektiv - som i Lasse-Maja (fin hemsida!), fråga mig något". (Fast på insidan låtsas jag att jag är morfintörstande Sherlock Holmes - han knarkar när han är understimulerad och det kan jag verkligen förlika mig med. Det är skittrist när inget intressant problem mal i hjärnbarken, då är det dags att springa en runda eller dricka en hel flaska vin.)
Nio gånger av tio har det funkat riktigt bra (att vara detektiv åt krävande och skeptiska sexåringar) och Titanic, kända ryttare och vampyrsägner har trollats fram ur hyllor och på nätet...
I am Bond, med rätt att döda... Nej jag är Sherlock Holmes utan rätt att knarka men med all rätt i världen att arbeta på barnens villkor med barnens frågor... Kanske ska jag försöka ha en mental bild av att jag är (jubilerande) Ture Sventon istället? Han är ju typ barnvänlig till skillnad från översittar-Holmes... Fast det går nog bara inte, han är för löjlig med flygande mattor och portabla semmel-kylskåp.
lördag 5 april 2008
IL, digitala klyftor, library lovers, yrkeskompetens & medieanslag
Hade varit schysst att åka till Boston och delta i seminarium om "digital divides" (Läs mer på librarian.net ). Jag har själv försökt få tid att fokusera just på frågan om digitala klyftor men då snarare de som präglas av ålder, klass och kön än de som handlar om globala utmaningar. Många studier visar att både språket kring IKT och den fysiska arenan på ytan fortfarande är grabbarnas arena (se tidigare blogginlägg om åttonde mars.) Som yrkesverksam ser man också ofta hur killarnas IKT-användning prioriteras och har högre status än tjejers (och det hjälper inte att bland annat Microsoft utser årets IT-tjej, det är ungefär lika förnedrande som årets Lucia).
Vad gäller klass vore vi väl totalblinda om vi inte märkte av att de starkaste eleverna är de som anger att de har dator hemma (ofta på sitt rum) och i övrigt klarar sig bra i skolan. I dagens DN diskuteras "Varför läsa?" och journalisten Pontus Dahlman frågar sig om det inte är bättre att uppmana unga att spela TV-spel istället för att läsa. De kompetenser som krävs i dagens samhälle kanske ligger närmare den digitala än den kulturella arenan... Men litteraturen är viktig eftersom den tränar vårt "möjlighetssinne"...
Fast nu förenklar jag PDs resonemang så läs gärna själva, det var riktigt intressant. Hur som helst så känns det trist att åter läsa om olika medieanvändning som ett krig mellan olika falanger. När jag föreläste i Vellinge så talade publiken/deltagarna om informationskompetens som en helhet - "färdigheter". Det tyckte jag var bra ordval eftersom kompetens låter som något man inhämtar med akademiska betyg. Literacy känns lättare att använda och inbegriper självklart såväl läskunnighet, förståelse och digital förmåga. Människors kommunikation i olika former är viktig och litteraturen behöver inte vara ifrågasatt för att man hjälper barnen att börja blogga...
Vad är informationskompetens och varför är den viktig för biblioteken att upprätthålla? The information Literacy website sammanfattar och framhåller de många kompetenser bibliotekarier måste ha. Med denna uppställning i skallen blir det lite sorgligt att tänka på de förenklade budskap som Library lovers kampanjen kablat ut. På de flesta sidor har det blinkat siffror om nedlagda skolbibliotek och minskad läsförståelse. När ska någon orka problematisera bibliotekariers profession och särskilja den från t ex grundskolelärares och litteraturpedagogers? (Varför kan inte vi ha en jäkligt stark proffessions-medvetenhet när sjuksköterskorna klarar det? Är vi för dåliga på vårt jobb - för otydliga med att marknadsföra vår funktion - så ingen skulle sakna oss om vi strejkade?) Risken är att Library lovers - kampanjen konserverar synen på folkbibliotekarier allt mer och att den trend vi redan ser - att det är högskolebiblioteken som pysslar med infokompetens - byggs på. Samtidigt lever vi i en tid när kunskap och informationstillgänglighet betyder makt. De digitala klyftorna ökar både inom nationer och globalt sett... Så var finns folkbiblioteken i IL-debatten? Är det jag som befinner mig på fel plats i informationsflödet och på ett för litet och isolerat bibliotek som inte möter insikten och kunskapen om vad som krävs av barn och unga i dag?
Åter en reflektion om föreläsningen i Vellinge: Bibliotekarierna där var otroligt engagerade och intresserade av web 2.0, fria utbildningsverktyg och ungas nätbeteende men som de påpekar; om man har två datorer och tusen elever vad spelar då intresset för roll? Samma sak upplever jag på min egen arbetsplats... Kanske måste vi skita i att köpa in skönlitteratur ett halvår och bara satsa på hård och mjukvara? Fast då sätter ju Kulturrådet käppar i hjulet... Så klart. Länge leve den heliga skönlitteraturen och de styrda medieanslagen.
Vad gäller klass vore vi väl totalblinda om vi inte märkte av att de starkaste eleverna är de som anger att de har dator hemma (ofta på sitt rum) och i övrigt klarar sig bra i skolan. I dagens DN diskuteras "Varför läsa?" och journalisten Pontus Dahlman frågar sig om det inte är bättre att uppmana unga att spela TV-spel istället för att läsa. De kompetenser som krävs i dagens samhälle kanske ligger närmare den digitala än den kulturella arenan... Men litteraturen är viktig eftersom den tränar vårt "möjlighetssinne"...
Fast nu förenklar jag PDs resonemang så läs gärna själva, det var riktigt intressant. Hur som helst så känns det trist att åter läsa om olika medieanvändning som ett krig mellan olika falanger. När jag föreläste i Vellinge så talade publiken/deltagarna om informationskompetens som en helhet - "färdigheter". Det tyckte jag var bra ordval eftersom kompetens låter som något man inhämtar med akademiska betyg. Literacy känns lättare att använda och inbegriper självklart såväl läskunnighet, förståelse och digital förmåga. Människors kommunikation i olika former är viktig och litteraturen behöver inte vara ifrågasatt för att man hjälper barnen att börja blogga...
Vad är informationskompetens och varför är den viktig för biblioteken att upprätthålla? The information Literacy website sammanfattar och framhåller de många kompetenser bibliotekarier måste ha. Med denna uppställning i skallen blir det lite sorgligt att tänka på de förenklade budskap som Library lovers kampanjen kablat ut. På de flesta sidor har det blinkat siffror om nedlagda skolbibliotek och minskad läsförståelse. När ska någon orka problematisera bibliotekariers profession och särskilja den från t ex grundskolelärares och litteraturpedagogers? (Varför kan inte vi ha en jäkligt stark proffessions-medvetenhet när sjuksköterskorna klarar det? Är vi för dåliga på vårt jobb - för otydliga med att marknadsföra vår funktion - så ingen skulle sakna oss om vi strejkade?) Risken är att Library lovers - kampanjen konserverar synen på folkbibliotekarier allt mer och att den trend vi redan ser - att det är högskolebiblioteken som pysslar med infokompetens - byggs på. Samtidigt lever vi i en tid när kunskap och informationstillgänglighet betyder makt. De digitala klyftorna ökar både inom nationer och globalt sett... Så var finns folkbiblioteken i IL-debatten? Är det jag som befinner mig på fel plats i informationsflödet och på ett för litet och isolerat bibliotek som inte möter insikten och kunskapen om vad som krävs av barn och unga i dag?
Åter en reflektion om föreläsningen i Vellinge: Bibliotekarierna där var otroligt engagerade och intresserade av web 2.0, fria utbildningsverktyg och ungas nätbeteende men som de påpekar; om man har två datorer och tusen elever vad spelar då intresset för roll? Samma sak upplever jag på min egen arbetsplats... Kanske måste vi skita i att köpa in skönlitteratur ett halvår och bara satsa på hård och mjukvara? Fast då sätter ju Kulturrådet käppar i hjulet... Så klart. Länge leve den heliga skönlitteraturen och de styrda medieanslagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)