Inspiration utan kateder

En dag med eftertanke. Tid att plötsligt sitta still på jobbet. Tänker på höstens arbete då flertalet grupper med sexåringar har passerat revy och fått barnens andra bok med sig hem. Ilskna lärare och nöjda lärare. Hårt hållna barn som disciplineras för att bli lydiga skoldeltagare.Önskar som bibliotekarie att vara en icke-auktoritär resurs. Berätta att jag och biblioteket finns för dem, för att hjälpa dem att finna svar på sina frågor. MySpace och Lunarstorm lockar. Bibliotekens skönlitteratur-romantik gör det inte. I sofforna och på små dyner på golvet sitter tioåringar med tom blick och väntar. Hoppas att bibliotekariens presentation av god litteratur snart skall vara slut...Biblioteket är ett klassrum, ett bland flera där det talas om kvalitet. Nöje, glädje, frågvishet och uppsluppenhet är inte begrepp som förknippas med dammiga, tysta rum med åttiotalsinredning där den heliga boken står uppställd, hyllmeter efter hyllmeter. Sven Wernströms trälarna står kvar på sin plats år ut och år in. Noll utlån. Men vad gör det? Kvalite är kvalite.I höstas var det hundraårsjubileum för Astrid Lindgren. Pippi och Karlsson på taket. Syfte? Läsningen behöver inget forumulerat kvalitativt syfte. Läsningen är helig och Astrid Lindgren är drottning.Vad vill vi med våra och andras barn? Vill vi interagera och söka sätt att vara relevanta och intressanta i deras liv? Eller vill vi vara en av alla andra institutioner som berättar om rätt och fel, om vilka värden som är de sanna och okuvliga?Behöver vi en litterär kanon eller behöver vi en revolution? Jag lutar åt det senare. Barn och unga skall forma biblioteken och dess verksamhet. Vi skall inte vara en bland alla andra institutioner som korrigerar och predikar. Vi skall lyssna och erbjuda barn och unga verksamhet och resurser som berikar deras liv.Biblioteket skall vara en fristad, en plats där man blir lyssnad på och får inspiration - utifrån sina egna villkor. Det sägs att förbudskulturen inte längre råder på biblioteken...Sure!