Ljug mer på nätet

SVD skriver att många föräldrar litar på surfande barn/unga.

var sjätte tillfrågad förälder inte har någon aning om vilka deras barn umgås med på sociala nätverkssajter som Facebook och Myspace.

Tur. Annars skulle de knappast hinna jobba eller ha ett eget socialt liv.

Enligt undersökningen låter 68,5 procent av föräldrarna sina barn surfa obevakat och obegränsat i hemmet

Grattis föräldrar. Ni har mognat!

Samtidigt svarar 32,5 procent av ungdomarna att de någon gång låtsats vara någon annan på internet

Aha. Inte fler än 32,5%? Låtsas vara ngn annan bör betyda- ha olika karaktärer beroende på nickname, profil eller avatar. Fler borde använda den möjligheten! Var den du vill, när du vill, hur du vill.

Enligt rapportskrivarna innebär föräldrarnas dåliga koll på vilka barnen interagerar med och vad de sysslar med på internet ökade risker för att de utsätts för grooming-försök – att vuxna tar kontakt med barn i sexuellt syfte.

Ja vi lever i ett patriarkat där flickor blir sexuellt utnyttjade, men inte för att de surfar. Orsakerna är social- och radikalpolitiska och platserna för övergreppen oräkneliga.

Var är kidsen?

När nu Kalmar-rapporten presenteras känner jag en stor glädje över de kreativa biblioteksmänniskor som finns "där ute". Tack för er hjälp.

Nu skulle jag vilja gå vidare och göra en inventering av hur barn och ungdomar behandlas på biblioteken och om de överhuvudtaget har något där att hämta längre. Lyckas jag starta ett företag eller liknande kanske man kan klämma in en så viktig uppgift på idéel basis?

Ni finns ju där ute; Erik Edwardsson och andra som kan jämföras med de många, faktiskt genanta och sorgliga, bibliotek som ignorerar de nya informationsbegreppen och ungas annorlunda sätt att arbeta med kunskap.

Vad tänker ni? Ge mig gärna en smällkäft för att gårdagens biblioteksverksamhet är lika bra och relevant i dag. Jag vill inte stå oemotsagd.

Media och Kognitiva förändringar

Lilla E kommer hem från skolan. Tjugo sekunder senare är hörlurarna på och musen placerad inom räckhåll.

Att se en ny film tar ungefär tio minuter, hon väljer de scener som verkar intressanta och ignorerar helheten.

Jag fungerar lite grann som Lilla E, fast jag har inte hennes snabba uppfattningsförmåga. Jag kan inte browsa lika fort och det är ganska fascinerande. Min lilla tjej har ännu inte helt erövrat skriftspråket och ändå hittar hon mycket som hon vill ha.

Vad kommer de förändrade medievanorna och mediehanteringen betyda? Många har svarat svävande och bergsäkert på denna fråga. Lyriska teorier om hyperkompetenta hjärnor. Skräckprat om oförmåga till koncentration.

Inget av det tycks stämma på lilla E. Koncentrationsförmågan är stor, speciellt vid datorn (!) och kommunikationen mellan hennes medieanvändning och vi föräldrars, den fungerar bra. Jag känner mig inte "bakom", bara annorlunda.

Vid den bärbara datorn sitter pappan och spelar Carcasonne. Vid otympliga datorn med stor hårddisk sitter Lilla E och spelar samma spel. De har träffats på spelsighten och påbörjat en allvarlig strid om byar och fält. Dödstyst i rummet. Umgås de inte? Jo i en strid på liv och död...

Tiden står stilla, barnplågeri på nätet?

Många föräldrar är omedvetna om vad barnen egentligen gör när de är på nätet - och om vilka riskerna är

Ja, vad gör dom egentligen. Detta ord betyder att vi tror det ena och inte vet det andra. Det finns en misstänksamhet i Ewa Thorslunds uttalande som implicerar det vi länge pratat om; barnens osynliga nätkulturer som skrämmer vuxna och s k experter till döds eftersom de inte tagit sig tid att få insyn i denna dynamiska värld.

Artikeln är publicerad i Expressens Allt om barn och rubriken är Anmäl alltid om ditt barn trakasseras på nätet.

Har vi någonsin sett rubriker som

*Uppmärksamma alltid vilka lärprocesser ditt barn involveras i på nätet.

*Tala alltid med skolan om de framsteg ditt barn gör socialt och kognitivt på nätet.

*Berätta alltid för andra föräldrar vilka stödjande, fina sociala nätverk ditt barn är med och bygger upp.

Eller mer negativa:

*Det finns fortfarande barn som inte hittar på nätet!

*De digitala klyftorna kan ge stora problem i undervisningen

*Lärare och bibliotekarier fientliga till IT

Nej, istället skall samtalen fortfarande domineras av en inställning som betyder att barnen skall dra på sig kampssportsdräkter innan de besöker nätet- som på Thorslunds boks omslagsbild. Sorgligt nog delar Medierådet ut den här boken, men vad har de för val när beslutsfattare har gett dem uppdraget att utgå ifrån s k skadlighet?

En enkel handling hade de kunnat göra; att byta ut Thorslunds bok mot Elza Dunkels, den förstnämnda passiviserar, den senare skapar förståelse mellan vuxna och barn samt stödjer de ansvars och verkliga självförsvarsprocesser som försiggår mellan unga.

För Ewa Thorslund, expert på säkerhet och etik på nätet och författaren bakom boken ”Säker på nätet?”, är det förvånande att så många föräldrar inte ser det som sitt ansvar att lära sina barn hur man beter sig på nätet och vad som är rätt och fel.

Men är det första steget inte att ställa krav på vuxenvärlden att lära sig använda och förstå socialt nätverkande? De samtal de annars lyfter med sina barn kommer att bli en envägskommunikation där i bästa fall barnen stänger öronen för mammors och pappors fördomar, i sämsta fall blir de förbannade eftersom deras livsvärld återigen underkänns. För vuxna har ju alltid rätt och maktmedlen i sin hand- oavsett hur lite de vet.

Hur blir man för övrigt expert på ämnet? Det är ett lika tveksamt epitet som "nätanalytiker", en titel Mats Andersson på Netscan använder sig av för att skyla över sin smutsiga chatt-byk.

Många ungdomar lägger upp bilder på sig själva på nätet utan att tänka efter. Ewa Thorslund tycker i princip att man bör avstå från att publicera bilder på nätet.

Det här är den absolut mest pinsamma passusen i intervjun. När grävdes detta gamla råd upp igen? Mats Andersson gillade inte webbcams, nu är de inbyggda i datorn. Således får föräldrarna nu istället skapa muntliga förbud, för meningen med att bygga upp en identitet på olika forum eller att dela med sig av bild, text och musik- det har de ingen aning om. Tänk om vuxna vågade låna gräsklipparen av varandra? Nej, eftersom de bygger murar mellan mitt och ditt kan de heller inte förstå verksamheten i digitala rum (eller Piratpartiets retorik).

alla seriösa sajter ska ha tydlig information om vart man vänder sig om barnet blir

trakasserat

Just det. När jag skapar en wiki tillsammans med mina vänner är det viktigt att skapa en 112-förbindelse på sidan? Seriösa sajter? (För när scouterna ska ut i skogen så kollar alla att de har ICE i sin telefonbok samt med ett knapptryck kan ta sig till polisen.) Riksdagen.se och kommersiella forum som samarbetar med Friends i stil med fröken Sverige som skall vara rökfri och stödja no smoking generation.

Ju mer vuxenvärlden fortsätter så här, desto mer pinsamma blir de och ju mindre kommer unga lyssna till dem. Ewa Thorslund bör använda sig av sociala forum innan hon skriver fler böcker.

Surfande, kompetenta barn och vuxna med IIT-skräck är dagsaktuellt, tyvärr

Känslan av anonymitet på nätet får vissa barn att våga bete sig illa. Använder barnet MSN Messenger se till all konversation sparas, så att om till exempel kränkningar eller mobbing förekommer finns bevisen kvar.

Kanske är det världsfrånvänt att bli förvånad av artiklar om hur du "skyddar ditt barn på nätet". Men medan man som engagerad i den akademiska och bibliotekariska debatten om ungas nätanvändning lätt tappar perspektiven som institutioner fortfarande dras med, måste vi anstränga oss att vara verklighetstillvända när vi arbetar med förskolor och grundskola. Kanske kan man börja redan med BVC-grupper att tala om bra nätsajter och pedagogiska, sociala och kognitiva fördelar med att barnen använder dessa. Eller är det bättre att stanna vid upprepande om läsning och intelligenta barn. Varför skall föräldrarna genom bibliotekens försorg stå på detta enda ben? Oberoendeframkallande eller enbent?

Citatet ovan passar i och för sig bra i dagsläget då det är mycket populärt att tala om s k nätmobbning. Men följande rader hade lika väl kunnat skrivas 2004 som 2009, på fem år har tonfallet eller råden inte förändrats:

I Windows Vista finns föräldrakontroll där man kan ställa in vilka hemsidor barnen får besöka

/.../ Kolla först om ditt säkerhetsprogram har funktionerna du söker. Annars finns det föräldrakontrollprogram som till exempel Net Nanny och Cybersitter..

Vilka vuxna skulle inte bli urförbannade av att datorn låses klockan tio på kvällen, när man kanske är mitt uppe i en konversation eller ett avgörande skede i WoW? Att ställa in ett antal sidor som barnen får besöka är ungefär som att ge dem en bok och riva ut alla sidor som är avgörande för att få veta berättelsens slut. Eller att riva ut alla sidor ur uppslagsverket som man inte anser passa barn.

Filter och blockeringar. Borde vi inte med all den kunskap och erfarenhet vi kan samla från amerikanska exempel kunna lämna denna "lösning"? Utlämna inte åt kommersiella företag vars affärshemlighet det är att inte redogöra för algorithmer och normerna bakom blockerade sökord.(du skall inte veta vad som saknas)att välja. Vems ideologi stödjer cybersitter? Amerikansk kristen höger?

Och varför rama in nätresurser istället för att lära? Vem tycker att övriga livet fungerar bra med dolda aktörer som styr över våra barns medvetande och uppfostran? Kanske borde jag blockera Svensk köttinformation och lägga djurens rätt som startsida på mina barns inlogg?

Det är märkligt hur lite media, i detta fallet VLT.se och tongivande föreläsare minns om censur och problemen med att gå emot grundlagens och barnkonventionens syften. Barn är lisom vuxna beroende av att vara informationsmottagare och sociala aktörer. Att begränsa, censurera och sätta in tidsspärrar för tankarna till antidemokratiska regimer eller transnationella bolag som censurerar ungas skapelser. (Ja jag har referenser på det här vilket blev ifrågasatt när jag föreläste i höstas. T ex Yahoo har stängt ner Pro-Ana sajter bygda av unga kvinnor.)

Berätta för ditt barn att personer inte alltid är den de utger sig för att vara på nätet, och därför bör de inte acceptera kontaktförsök från människor de inte känner.

Att ge detta råd utan att exemplifiera eller förklara varför barnen inte får prata med nya bekantskaper är rent av kränkande för den yngre användargruppen. Jag tvivlar starkt på att de vuxna surfande på parship eller andra tramssajter på allvar tycker att detta är en möjlig strategi. Eller? Vuxna får klanta till sig bäst de vill. Men barnen kan ju träffa pedofiler, eller? I samtal med barn kan vi diskutera hur de agerar när de blir bemötta på ett sätt de inte önskar. Vanligt är att man vid sådana möten upptäcker att unga flickor, tvärtemot vuxnas uppfattning, har en kaxig inställning till jävliga kommentarer och ociviliserade chattare ( det visas bla annat i min magisteruppsats i B&I, Riskbilder och kontroll av ungas nätanvändning.) Att blockera dem som inte talar respektfullt eller i grova ordalag be folk fara och flyga är inte ovanligt. Är vuxna så smarta? Förstår de att artighet inte är nödvändigt? Att det inte är läge att tala folk till rätta? Ignorera, lär av barnen.

Och om de finner digitala rum med människor som diskuterar för dem givande eller stödjande ämnen? Barn till psykiskt sjuka kan hitta själsfränder. Dessa bör de om de vill naturligtvis också få träffa IRL. Varför utgår man från att personer som talar genom avatarer och självvalda karaktärer är onda? En minoritet sysslar med skit. Ska det betyda att vi lär våra barn att ha det som utgångsläge? Att bemöta alla med misstänksamhet?

Argumentera för era puckade idéer VLT!

Låt datorn stå framme, till exempel i vardagsrummet, så att du enkelt har koll på vad barnet gör och vilka hemsidor han eller hon besöker.

Vilka barn vill surfa i vardagsrummet och t ex diskutera skoldagen med kompisar på MSN om föräldrarna rör sig i bakgrunden? Vilka av oss släpade inte in telefoner på våra rum eller i garderoben för att få föra egna samtal? Tänk om någon skulle sitta bredvid en surfande vuxen? Kanske ska vi införa det på arbetsplatserna för att garantera effektivitet?

Artikeln som VLT dessutom länkar till Internet är både roligt, matnyttigt och farligt vill jag gärna garva åt. Men i linje med tidigare resonemang kan man fråga sig om det är läge när de offentliga samtalen befinner sig i sådan diskrepans med aktuell svensk forskning?

För mer nyfikna barn kan ett hemsidesfilter vara en bra lösning

När blev nyfikenhet något negativt som skall begränsas? Upptäckande, vetgiriga och sökande unga har de bästa förutsättningarna att bli IT och informationskompetenta. De får betydligt fler verktyg än andra barn. Ta inte det ifrån dem!

Ytterligare kommentarer finns i mitt aktuella blogginlägg Panikresonansen klingar svagare? där jag undrade om den danska forskaren Larsens upplevelser av en förbättring i diskussionsklimatet är representativt för hur omgivningen resonerar.

Del 2: KIDO´Z Browser, safe and free?

Jag måste tillägga lite till min föregående bloggpost. Browsertjänsten (som inte ens kan kallas det) ägs av Nickelodean. Allt är präglat av deras intressen.

Även reklam riktat till barn att köpa CD och liknande.
Vuxenreklam: Fick ett vuxenreklam-meddelande, att boka en båtbiljett.

Så gott folk: Det var dumt att överhuvudtaget recensera tjänsten, den är inte värd det.

Hoppas på fina webbplatser från bibliotekens sida istället. (Ja, jag tror fortfarande på oss som kreatörer även om fria initiativ är mycket bra.)

KIDO´Z Browser, safe and free?

Sen Phil Bradley skrev om KIDO'Z Browser - A browser made for kids och kallade den "Safe and free internet browsing for children" har jag undrat över vilka eventuella framsteg som gjorts just för att den växande gruppen barn och unga på nätet skall ha bra vägar att söka och presenteras för logiska lättåtkomlig kunskapsorganisation och bra sociala forum.

Men intresset blir också stort utifrån benämningarna "free" och "safe". I nätvärlden klingar dessa begrepp falskt, speciellt när det är tjänster till barn man beskriver. Det finns i praktiken alltför lite "gratis" eftersom så många aktörer frånsäger sig sitt ansvar att bygga upp bra tjänster åt barn. Istället låter vi dem pumpas fulla med reklam av Disney, McDonalds och Martell. Frågan är om denna fria nätplats överhuvudtaget finns för barn. I det aktuella fallet är det Dora och Cinderella som presenteras.

Vad betyder då säkerhet/safety, ett ord som det gått inflation i?
Att barnen i amerikansk anda inte träffar några homosexuella när de surfar? Säkerhet är ett svårt begrepp utan självklar innebörd. Speciellt med tanke på historia och nutid i relation till ungas nätkulturer. I praktiken har aktörerna fullständigt sabbat trygghetsbegreppet. En fattig, instrumentell ram kringgärdar ett antal regler: Inget naket, inga vuxna, inget blod, inga fula ord och kanske t o m ingen chatt eller möjlighet att ladda upp foton.

Vad borde säkerhet handla om? Kunskap och möjlighet till egen kontroll över sitt surfande. Barn bör veta att deras gränser är de rätta- ingen annans.

Safe & free internet browsing for kids.
Easy to use. Kids don't need to know how to read or write.
Direct access to the best sites, videos and games for kids on the net. Lovar nättjänsten. Känns väldigt ambitiöst och faktiskt som falsk marknadsföring i förhållande till sidans nuvarande utformning.

Yngre barn kan navigera via Kido´Z men det är en avskuren liten nätvärld. Här kommer väl säkerhetsbegreppet in, I brist på fika eller lekrum på nätet så kan Kido´z vara tilltalande. Men det bygger på en konservativ logik att barn bara kan hantera ett litet fåtal ingångar och att allt som presenteras skall vara på förhand välkänt. Nalle Puh, disney-prinsessor och Pingu. Att barnen här kan "browsa" är väl att lova för mycket... Vilka arbetar på allvar för att de ska ha den möjligheten?

One of our missions at KIDO’Z is to bring the kids fresh, new content all the time.

Men är inte meningen med en söktjänst att varje individ själv skall kunna skapa sina vägar? Semantiska sökverktyg borde vara mest av nöden för den här användargruppen men istället känner vi igen 1.0-tänket. Klicka här, få detta... Bilderna borde få fungera som rötterna i ett sökträd/tesaurus som kan växa i många riktningar. Istället är det ett par länkar som presenteras.

Med genvägar på skrivbordet för de yngre och en stumbleupon- sida för de lite äldre kan jag erbjuda betydligt bättre tjänster för ungas browsande... Kanske har de ingen bibliotekarie på KIDO´Z?

(Vill du inte pröva själv så presenteras tjänsten naturligtvis på Youtube.)

Råd, tips, förhållningssätt- det vill ju vuxna ha

"Vi ställer alla datorer så man hela tiden ser vad som händer på skärmen",
"Vi spärrar kontinuerligt alla webbplatser som på något sätt stör undervisningen"
... Så där brukar det låta ute på skolorna... (Fast många pedagoger frågar också efter fria utbildningsverktyg på nätet t ex för wikis...)

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om hur eleverna suckar av "råd till föräldrar med surfande barn" från såväl svenska som amerikanska organisationer. På Elza Dunkels hemsida finns nu ett dokument med "vettiga" tips (t ex) till föräldrar. Hon uppmanar inte till kontroll, förbud och kränkande av barnens integritet. Istället är det respekt, diskussion och öppenhet för kreativa medier som kännetecknar hennes råd. Borde vara obligatorisk läsning för bibliotekarier, lärare, fritidsledare m fl.