KIDO´Z Browser, safe and free?

Sen Phil Bradley skrev om KIDO'Z Browser - A browser made for kids och kallade den "Safe and free internet browsing for children" har jag undrat över vilka eventuella framsteg som gjorts just för att den växande gruppen barn och unga på nätet skall ha bra vägar att söka och presenteras för logiska lättåtkomlig kunskapsorganisation och bra sociala forum.

Men intresset blir också stort utifrån benämningarna "free" och "safe". I nätvärlden klingar dessa begrepp falskt, speciellt när det är tjänster till barn man beskriver. Det finns i praktiken alltför lite "gratis" eftersom så många aktörer frånsäger sig sitt ansvar att bygga upp bra tjänster åt barn. Istället låter vi dem pumpas fulla med reklam av Disney, McDonalds och Martell. Frågan är om denna fria nätplats överhuvudtaget finns för barn. I det aktuella fallet är det Dora och Cinderella som presenteras.

Vad betyder då säkerhet/safety, ett ord som det gått inflation i?
Att barnen i amerikansk anda inte träffar några homosexuella när de surfar? Säkerhet är ett svårt begrepp utan självklar innebörd. Speciellt med tanke på historia och nutid i relation till ungas nätkulturer. I praktiken har aktörerna fullständigt sabbat trygghetsbegreppet. En fattig, instrumentell ram kringgärdar ett antal regler: Inget naket, inga vuxna, inget blod, inga fula ord och kanske t o m ingen chatt eller möjlighet att ladda upp foton.

Vad borde säkerhet handla om? Kunskap och möjlighet till egen kontroll över sitt surfande. Barn bör veta att deras gränser är de rätta- ingen annans.

Safe & free internet browsing for kids.
Easy to use. Kids don't need to know how to read or write.
Direct access to the best sites, videos and games for kids on the net. Lovar nättjänsten. Känns väldigt ambitiöst och faktiskt som falsk marknadsföring i förhållande till sidans nuvarande utformning.

Yngre barn kan navigera via Kido´Z men det är en avskuren liten nätvärld. Här kommer väl säkerhetsbegreppet in, I brist på fika eller lekrum på nätet så kan Kido´z vara tilltalande. Men det bygger på en konservativ logik att barn bara kan hantera ett litet fåtal ingångar och att allt som presenteras skall vara på förhand välkänt. Nalle Puh, disney-prinsessor och Pingu. Att barnen här kan "browsa" är väl att lova för mycket... Vilka arbetar på allvar för att de ska ha den möjligheten?

One of our missions at KIDO’Z is to bring the kids fresh, new content all the time.

Men är inte meningen med en söktjänst att varje individ själv skall kunna skapa sina vägar? Semantiska sökverktyg borde vara mest av nöden för den här användargruppen men istället känner vi igen 1.0-tänket. Klicka här, få detta... Bilderna borde få fungera som rötterna i ett sökträd/tesaurus som kan växa i många riktningar. Istället är det ett par länkar som presenteras.

Med genvägar på skrivbordet för de yngre och en stumbleupon- sida för de lite äldre kan jag erbjuda betydligt bättre tjänster för ungas browsande... Kanske har de ingen bibliotekarie på KIDO´Z?

(Vill du inte pröva själv så presenteras tjänsten naturligtvis på Youtube.)

Browsa mer

Väntar på Kalle Anka just nu? Eller står med en sur disktrasa i handen och svär över patriarkala jul-strukturer?

Bibliobuster kommenterade igår DNs användning av forskning kring hur vi "läser webben". Liksom henne reagerade jag starkt och undrade hur skribentens användning av forskningsresultaten kunde bli så enkelriktad.

DN beklagar sig över att folk inte längre kan läsa utan inriktar sig på någon slags snuttifiering av nyheter och information.

Informationsvetare känner till det stora värdet i att kunna browsa, söka igenom stora textmassor och ha möjlighet att sortera ut det viktigaste. Att dagstidningar såväl som fysiska bibliotek (?) och databaser uppmuntrar till effektivt sökande är inget märkligt i sig och betyder naturligtvis inte att läsandet och fördjupningen upphör. Snarare betyder det att vi behöver mer informationskunskap i skolorna och mer kritiska bibliotekarier och journalister som i sitt sökarbete tänker igenom vilka ideologiska grunder ens söktaktiker baserar sig på. Kan tänka mig att Wolodarski et al på DN mest återvinner utländska liberala ledarskribenters ord, bakar om dem och publicerar på DNs ledarsidor.

Just p g a detta (jag erkänner mig skyldig till liknande upprepningsbeteende) är det än viktigare att vi kan lära oss att överblicka och sålla bland stora textmassor.

Skumma mer, inte mindre. Vrid och vänd på begreppen. Den hjärna som sabbar fördjupning och språkförståelse har helt andra problem än nätanvändning.

Kanske är det den ökade användningen av Sodoku som sabbar folks tänkande. Eller Scrabble? Snacka om avsaknad av fördjupning.

"User intent is the Holy Grail of search"

Informationsåtervinning slutar aldrig att engagera bibliotekarier. Frågan kan reduceras ganska rejält till att handla om en statisk, för den insatte, lätt överblickbar ordning till att handla om hur man förutser/försöker förutse användarnas (som kollektiv) beteende. Men att splittra frågan om ett övergripande mönster av beteende som personer generellt har till att skapa sökmotorer som känner igen just dina vanor, det är bara en av många frågor inom den stora tillväxten av söktjänster just nu.

Med den mängd nät och IT-tidskrifter som finns populariseras frågorna om sökmotorernas tillkortakommanden. I går skrev Computer Sweden Söket som känner dig. Det är "naturligt språk" som är på tapeten fast det ska erkännas att jag i princip aldrig stöter på detta begrepp i sin svenska översättning.

"Relevans ligger i betraktarens ögon" anges det bland annat för att diskutera hur sökmotorer kan "lära sig" istället för att statiskt arbeta utifrån förbestämda algorithmer. Uttryckte jag mig rätt nu? Poängen är hur som helst frågan om kunskapsorganisation och informationsåtervinning utifrån "universella system" med kontrollerad vokabulär kontra den växande mängden system som bygger på användares istället för experters ordval.

Inom debatten om web 3.0, den semantiska webben, så är frågan om mer sofistikerade söktjänster självklar.

Vanessa Fox skrev i januari i Information today att "User intent is the Holy Grail of search" och det är väl svårt att slå den sammanfattningen. För att illustrera utvecklingen nämner hon bland annat: Hakia, "dedicated to quality", Clusty, vad sägs om "Clustering 2.0"?, och Mahalo, "We're here to help":

"Hakia analyzez the query to determine user intent." istället för att matcha de enskilda orden med dokument.

"Mahalo uses human editing to handcraft results for the most popular quieries" även om sökprocessen startar genom algorithmer.

"Clusty categorizes queries into concepts and presents those categories to searchers."

Frågan om sociala nätverksforums funktion för roligare, personligare och mer demokratisk informationsåtervinning återstår att följa...

sökoptimering och dåligt sällskap?

"Dåliga" länkningar till din sida gör att den sjunker i värde på Google. Algorithmen där har förändrats så att inlänkningarna får större roll säger en sökoptimeringsexpert på IDGs blogg. Efter jag hade skrivit om fildelning, piratpartiet och IFPI så fanns bland mina bloggbesökare någon med domänhemvisten police.se. Tar sökmotorerna hänsyn till vilka besökarnas hemvist är och inte bara antalet länkningar?

Mediaanalys som säljer sökoptimeringstjänster skriver Då trafik och besökare från Internets sökmotorer är mycket värdefull, är det inte längre tillräckligt att skapa en bra webbsida, den måste också vara anpassad efter Google och andra sökmotorer för att den ska synas i dessa, och för att ni ska kunna få de kunder ni är ute efter. Så långt är jag med men allt som är mer avancerat låter bara som babbel...

I ett tänkt digitaliserat (och kommersialiserat) kontrollsamhälle är frågorna viktiga att ställa och förhoppningsvis har övriga bibliotekariekåren bättre koll än jag.