Integration mellan centrala och sinsemellan beroende delar

Kompetensutveckla lärare, överbrygg klyftor, använd resurserna pedagogiskt. Sossarna talar i SR om en nationell It-strategi för skolan. Frågan är nu om det som låter som en integrering av IT i skolan betyder detta eller om det är "mer IT och teknik i skolan" som är målet i sig. Teknik-ordet i detta sammanhang brukar betyda det motsatta: Vi talar inte om läranderesurser i olika former, i alla ämnen utan om IT som ett eget område. Troligtvis hamnar det i så fall under just teknik och naturvetarnas paraply medan samhällsvetare och humanister kommer behöva ytterliggare decennier för att kräva sin rätt, hitta sina guldkorn och kunna göra anspråk på digitalisternas domäner.

I detta dilemma möts folkbiblioteken och grundskolan: Antingen gör du det ena, eller det andra. Med detta följer att gårdagens pedagogik och verksamhetsformer fortlever bland en stor del av personalen vars beröringsskräck inför datorer också ökar. Vid deras sida växer en ny personalstyrka fram: Troligen pojkar och män som inte har något intresse av att avdramatisera sitt kunskapsområde: Tvärtom, ju knepigare det verkar- desto högre status. Därmed får vi IT-avdelningar, schemalagd datortid i skolan och avgränsade fysiska platser för IT-verksamhet på bibliotek; oavsett om det är musik, litteratur eller politik som skapas, bearbetas och tillgodogörs via hands-on.

Så sent som 2007 stod Lisa Berger och David Jonsson framför personalen på Malmö stadsbibliotek och visade Facebook. Hemläxa blev det också: Alla avdelningar i huset skulle publicera en artikel om sig själva på Wikipedia... Nu lydde alla, utom barnavdelningen...

Då låg löjets skimmer över församlingen. Där satt många kompetenta litteraturpedagoger och informationsvetare samlade och visste inte hur -eller varför- det snabbt växande onlineuppslagsverket var viktigt för den verksamhet de bedrev (och sedan fick man, några år senare, pröva datorspel.).

Efter några år kan man kanske konstatera att Malmö trots allt gjorde det som så många andra negligerade- försökte leda in sin personalstyrka i det millenie, den informationsverklighet vi lever i.

Nu blir det författaruppror mot Malmös förändringar i form av ökad digitala satsningar, författarscen, bättre planlösningar och attraktivare marknadsföring av litteraturen.

"En nöjespark". Ja, så fult och osympatiskt kan det bli. Biblioteket förlorar sitt "kärnvärde" och negligerar "kulturarvet". (Samtliga citat hämtade från morgonens intervju i SR).

Malmö stadsbibliotek är inte en lämplig kandidat för att sörja för vårt kulturarv. Tala hellre med KB, UB, akiv och olika muséer om denna uppgift.

Att aktiviteter skall börja flöda på ett stort stadsbibliotek är utmärkt. Frågor som kan resas är dock om en digital avdelning är rätt väg att gå: Varför skall denna del av verksamheten inte integreras och göra nytta och fylla en logisk plats i alla vrår av biblioteket?

I Kristianstad var tongångarna desamma 2008: Låt oss splitta upp oss i olika läger: Några jobbar med IT, andra med... Ja, vadå?

I Kristianstad var det den ordinarie verksamheten som skulle skötas vid sidan om IT. Det verkar som ett liknande tänkande styr Malmös utveckling. Härmed grumlas glädjen över att man överhuvudtaget tar ansvar för att satsa resurser på IKT:

Isärhållandet av traditionellt biblioteksarbete och IT-verksamhet försämrar situationen i folkbiblioteksbranschen.

Speciella IT-avdelningar, fysiska platser i biblioteket och särskilda tjänster med ett fåtal surfande bibliotekarier leder till just det som inledde denna bloggpost: Exemplet med hur man sprider smulor över den ordinarie personalen... De ska veta vad Facebook är. Sen kan vi lämna åt den riktiga IT-eliten att sköta resten.

Med denna utgångspunkt är vi körda. Skola och bibliotek; isärhållande, uppdelande och taggtråd mellan olika förpackningar med liknande innehåll försämrar utbildning och kultur.

E-poesi hör inte i första hand samman med WoW utan med Sara Kane och Thomas Tranströmer.

Elsbeth Tank: Ta med hela din personal in i en verksamhet där alla delar utnyttjas, på alla avdelningar.

Homo ludens & infrastruktur

Stefan Pålssons bloggpost skickar mig till en norsk rapport jag absolut behöver: Det norske IKT-samfunnet som skall innehålla spaningar, diskussioner och inriktning fram mot 2025.

Att som Teknikrådet gör inte välja att tala om just 2025 utan om i dag, i morgon och åren därefter är modigt. Ingen vill ju annars beröra nuet eller morgondagen i sina funderingar. Att välja 2025 eller varför inte 2040 är ju enklare eftersom det bespar oss ansvar här och nu.

Rapporten lyfter alla de delar vi brukar fundera på men formulerar dem på nytt. Kontoret och arbetsplatsen går mot ett tillstånd snarare än en fysisk plats. Vad innebär det då att IKT flyttar vår verksamhet varhelst vi vill? Rapporten svarar att detta innebär större tryck på social organisering än förr. De mellanmänskliga relationerna, den sociala organiseringen (s. 69)

IKT är en transformerande teknologi som ändrar sociala processer, ekonomi, organisering och människors vardagsliv. På många sätt, menar författarna, är det också så att IKT förändras snabbare än den sociala överbyggningen (s.65). (!)

IKT är en integrerande teknologi som kopplar samman människor, maskin och verksamheter. Ikt är således ingen avgränsad enhet, enligt rapporten, istället påverkar den beslut på alla områden- idrottsklubben eller företaget (Ibid).

Hur man skall hantera den snabba utvecklingen när människor i dag inte klarar de aspekter som redan krävs och som snart ersätts av nya teknologier eller former av kommunikation är fyllt av frågetecken eftersom kulturen formar förväntningar, känslor av glädje och skam. Varför klarar jag inte nödvändiga program? Varför görs dubbla anteckningar inom t ex omsorg- sparade i en databas och i ett fysiskt arkiv av äldre datum.

Självförtroendet får sig en törn varje gång människor inte klarar allt som räknas (felaktigt eller inte) till teknologins område. Men om vi frångår organisations eller individnivå och tittar på hela nationer. Hur skall man inom beslutsfattande församlingar försäkra sig om att inte bara teknisk kunskap utan också omvärldsanalytisk förståelse för alla de olika delar av socialt & politiskt agerande som hör till digitala fält säkras?

Den norska rapporten avfärdar en idé om en IKT-minister och en IKT-politik. IKT bör istället förstås som en infrastruktur som finns överallt och genom dess kapacitet skapas nya lösningar på olika områden (s. 65).

Den genomgripande kraften kan vi inte sätta några frågetecken kring men frågorna om hur man säkerställer kompetenser på olika organisatoriska och beslutande nivåer kvarstår. Men den lätta vägen; att kräva "vakter" inom varje departement som ser till att IKT-utvecklingen sprids och anammas inte bara i smala bäckar i samhället, det känns ganska lamt. Vad vi behöver är inte en IKT-beskyddare utan tvång på kommuner, landsting och riksnivå att ständigt uppdatera sig. Huvudsakligen inte kring tekniska frågor utan kring sociala och beteendevetenskapliga. Medvetenhet om kommunikationsformer, ideologier och pågående strider mellan olika ideal- det måste vara våra beslutsfattares ansvar att ha kunskap kring.

Många som uttalat sig kring TPB har t ex sagt helt felaktiga saker kring vad rättegången faktiskt handlar om och de som föregått skeendena genom att tala som att vi redan är i den danska situationen och de krav internetleverantörerna har på sig där.

Jag läste någonstans att jägarförbundet vill att fler barn skall vara i skogen. I rapporten står att vi är lika mycket på nätet som i naturen. Är det bra för IKT-älskare eller naturälskare? Hoppas nu nämnda förbund ångrar sig eftersom de inte direkt är skogsmulle-klubben som tittar på svampar eller brottare som tar sig en fajt med en analkande älg. Istället är de krypskyttar som inte ger motståndaren en chans. Vill du skicka ut dina barn med krypskyttar som beundrar naturen utifrån deras testosteronkick av tanken på att få se blod?

Nej, stanna vid datorn och hoppas att föräldrarna försvarar dig mot den blodiga bakgrund din middagstallrik har.

Haren skuttar fram så fort, knackar på dess port, hjälp, ack hjälp mig annars fångar/skjuter jägaren mig....

Homo ludens är en framtidstanke för IKT-utvecklingen. Den lekande människan som hittar lösningar och kreativitet. Idén om homo ludens är nära kopplat till tanken om de delar av välfärdssateten som drivs på av idéer. I texten skriver man att homo ludens kanske borde dyrkas i organsiationer och i samhället. Den som leker sig fram kan se många saker (s.70).

Kanske borde vi ha minst en homo ludens på varje bibliotek för att bringa glädje och bryta förfärande okunskap om vad IKT i dag är.

Nästa annons jag ser där men frågar efter kunnande i databasen Book-IT skall jag symboliskt bränna, filma tilltaget förståss och lägga det på YouTube.

Låna Läsa bok... Lära läsa med dator.

I dag diskuteras i P1 den nyhet vi hörde redan den 23 mars i nyheterna.

I pilotprojektet som börjar på måndagen får 26 elever i första och andra klass på Emmaskolan en egen dator som de får dela med ett 20-tal sex-åringar i förskolan.

Ja det är helt underbart att man slutligen lägger resurser på detta. Men om jag var 7 eller 8 hade jag inte velat låna ut min dator till sexåringarna. Vi går alltmer mot personliga relationer, inte bara till det vi skapar, utan även dessa artefakter som vi arbetar genom.

Projektet som man i dagens P1 just nu talar om finns på flera platser och har sitt ursprung i Norge. Att lära sig läsa och skriva via dator är kontroversiellt och det bästa vore väl helt enkelt att satsa pengar på utvärdering av de olika insatserna. Någon pedagogisk institution borde väl vara intresserad?!

Hur som helst: Vad en utvärdering än visar; låt barnen behålla datorerna och låt sexåringarna ha sina egna.

IT-kapacitet tillsammans, socialt kapital en förutsättning

Socialt kapital är summan av den tillit som individerna har för varandra i ett samhälle eller en grupp. Det är beroende av antalet sociala relationer eller kontakter mellan människor liksom till styrkan av förtroendet inom dessa relationer.

Socialt kapital är botemedlet mot att hamna i den sociala fällan. Den sociala fällan innebär till exempel att människor som i vanliga fall håller sig till "fair play" går över till ojusta metoder på grund av att alla andra gör det. Ex. Om alla skattefuskar utom jag finns det ingen anledning för mig att betala skatt på rätt sätt. Detta avhjälps, enligt Putnam, med hjälp av större tillgång på socialt kapital dvs. ökad tillit till medmänniskor och medborgarens deltagande i formella och informella nätverk./.../

Socialt kapital delas upp i två former; överbryggande (bridging) och sammanlänkande (bonding) socialt kapital. Det överbryggande sociala kapital anses ge mer positiva effekter än det sammanlänkande som kan leda till ökade gruppmotsättningar. Höga nivåer av socialt kapital har kopplats till högre ekonomisk tillväxt, mindre ojämlikhet, mindre brottslighet, lägre korruption och bättre fungerande myndigheter, liksom till bättre genomsnittligt hälsotillstånd
(Wik.)

Hur kan vi enligt de olika funktioner Wikipedia sammanfattar använda socialt kapital som ett mått och ett verktyg för att tala om IKT-skills?

Mycket handlar i dag om mobilitet och nätkompetens. Prognoserna sprudlar väl inte just nu trots de många kunskaper och skills som förstärks genom IKT-användning och de betydelse detta kan ha i en lågkonjunktur (se N Lindberg t ex) och för en positiv utveckling av den gemensamma sociala kompetensen, här även betraktad som ett måste för att bibehålla eller skapa en kunskapsnation.

Det är svårt att komma på ett begrepp som borde få en renässans så stark som socialt kapital. Denna gemensama tillgång brukar i min erfarenhetsvärld beskrivas utifrån övriga tre kapitalformer eftersom de korresponderar med varann enligt traditionell sociologisk forskning. Socialt kapital kopplas ofta till Bourdieu.. Som är allmänt känt framhåller Bourdieu fyra kapitalformer. Om socialt kapital sa han att det är resurser baserade på förbindelser och grupptillhörighet. Detta kapital alstras genom relationer (Skeggs, s. 20 f). Men ser man till Wikipedia-definitionerna kan socialt kapital vara ett enklare och mer lättfattligt analytiskt verktyg. (Vilket i min mening är en försvagning av begreppets kraft i fråga om stratifierande samhällstendenser.)

I de mindre analytiskt tunga studier i t ex managment eller organisationsteori står inte Bourdieu i första rummet. De referenser jag nedan använder mig av utgår i några fall från andra teoretiker som Putnam och Fukuyama. Deras analyser av socialt kapital är gissningsvis grundare än Bourdieus och man har mer valt att använda teorin som en egen konstruktion vilken inte bygger på andra kapitalformer utan mer på vad själva orden mer vardagligt låter som (jmf detta med Wikipedia- definitionerna och se att jag är skolad i en annan tradition. Därmed kan man påstå att jag har fel i mitt tyckande att de andra användningsområdena av socialt kapital är helt fel.)

Men om man nu ser socialt kapital som att dess gemensamma nämnare t ex är att det kan ses som ett medel för att öka en form av t ex intellektuell rikedom och sammanhållning inom en grupp. Finns det då något mer logiskt än att vända sig till begreppet och fråga sig vad det kan betyda för möjligheterna att öka IT-kompetensen lokalt och globalt (man skulle här kunna byta ut Internettänkande mot kulturtänkande)? Delande av kunskap är centralt i denna vision. Hur ser då människor på att dela med sig av kunskap? Van den hoff de Riddler & Aukema (i Huysman & Wolf, red. 2004 s. 163 ff) söker i sin text om socialt kapital, IKT och kunskapsdelning efter viljan att ge och ta. I sina studier fann de att eagerness and willingness att dela kunskap är delar av det sociala kapitalet i en grupp eller ett samhälle. Hit hör också förmågan att dela med sig av IT-kunskaper. Kanske känns redogjorda referens förlegad för sitt halva decennium på nacken. Vilken IKT-bok håller så länge? Men bokens grundläggande teorier appellerar väl med t ex. Mariyam Suzy Adam & Cathy Urqhuarts teorier om socialt kapital & IT i Information & organization, (nr 19 2009) som synar grundläggande förutsättningar för spridande av information literacy i en organisation på Maldiverna. Här finns ett måste i viljan att dela med sig av kunskap och information i den slutna organisation man studerar.

Adam & Urqhuart skriver att IT-kapacitet är intimt länkat till humankapital och socialt kapital, det är den tes som de till stor del bygger sin fallstudie på som skall visa hur IT-kompetensen kan spridas i en grupp med låg IT-kunskap. Deras utgångspunkter appelerar mycket med olika skribenters i Social capital and information technology, trots att den boken publicerades för fem år sedan! Detta bör betyda att begreppet socialt kapital i dag är lika relevant i förhållande till IKT som då, även nu (i mitt tycke) i en utspädd form.

När Adam & Urqhuart diskuterar möjligheter utgår de från humankapital och socialt kapital. Humankapital definierar de som:

The collective knowledge, skills, abilities and characteristics i en organisation. Deras frågetecken kring vad socialt kapital väcker fler frågor. De menar att socialt kapital bygger på relationer och är allt viktigare för ekonomiers utveckling. Humankapital och socialt kapital hänger tätt samman. IKT stärker möjligheten att bygga human och socialt kapital genom ett ökat informationsflöde, menar de. För att förstå tankegången måste vi se på hur de fördjupar analysen av begreppen:

De båda forskarna konkluderar att kunskaps-byggande och utbyte i deras fallstudie visar behov av fungerande utbyte av socialt kapital för IT-utvecklingen. De pekar ut tre områden som bygger socialt kapital:

Strukturellt -

Relationellt-

Kognitivt-

Samarbete/kunnande/förmågor.

Författarna fokuserar på de kognitiva kunskaperna som de viktigaste av dessa för att påbörja utvecklingen mot ökad IT-användning globalt sett. Här behövs utbildning, träning och möjlighet att utbyta och föra vidare kunskap. Ilikhet med referensen från 2004 frågar de sig om IT fjärmar användarna från sina familjer etc. En märklig fråga kan tyckas att ställa även i dag, 2009, i en akademisk text. Deras slutsats tycks dock vara att man inte ska behöva se de många misslyckade initiativen i delar av världen där man är i behov av IT-tillgång och IKT-skills som ett måste för utveckling och insatser. På detta sätt är deras fallstudie ett mycket intressant exempel där man kan lära hur kunskap sprider sig mellan individer i t ex en organisation och skapar gemensamt kunnande byggt just på ovanstående grunder (jmf Ibid).

I den bok jag tidigare nämnde, Social capital and information technology finns ett kapitel av Syrjänen & Kuutti: som i likhet med föregående referens starkt kopplar Socialt kapital till IKT. Deras förståelser för begreppen liknar referensen från 2009 och de talar också om samhället och olika gemenskaper som sådana. De skriver;

This episode confirmes that the information infrastructure of a community need to be maintained; otherwise, the community can be blinded by the limitations of its own wiev- (Ibid).

Detta citat känns dagsaktuellt. Hur kan vi genom hårt arbete med olika typer av informationsresurser istället för cyberbalkanization sprida och utbyta förståelser för vår nutid och vårt samhälle. 2004 när boken skrevs kanske man hade en annan utsiktspunkt i denna fråga och mer bara fokuserade på att informationsströmmarna skulle öka. I dag är vi fortfarande kvar i frågan om socialt kapital och viljan att detta skall fungera som sammanhållande kraft, inte i någon slags negativ bemärkelse.

Varför fastnar vi då I dag i vad som kan kallas cyberbalkanisation; avgränsade fält av tänkande och gemenskap eller som författarna uttrycker det: Thinkingstyles är hårt inpräntade speciellt när det gäller types of information. That is hardwired into their brains and reinforced over years of practice (Ibid). Detta kan kopplas till ovanstående moderna studie på Maldiverna. Avgränsade organisationer behöver bygga social capital I fråga om IKT från grunden genom utbyte med andra stängda eller avgränsade system och organisationer (Mariyam Suzy Adam & Cathy Urqhuart, 2009) . Maldiverna är ju ett bra exempel att utföra en fallstudie på med tanke på deras geografiska utseende med spridda öar.

Åter till Syrjänen & Kuutti (2004) som skriver att grunden för att social capital skall bidra till att bygga förtroende för olika typer av information kräver förändring i lokala samhällen och organisationer. De traditioner som råder göder status quo! För att dela och samarbeta kring ny kunskap behöver detta brytas. Om ansvar skriver de:

The joint responsibility along with strategies, plans, and common goals of the community can be considered as reflection of trust and social capital.

Detta utgår från informationsspridning I sig:

From information and knowledge sharing within the common practice.

Viktigt att här se sociala aspekter I organisationer idär infrastrukturen i grunden består av relationella koncept- möjligheter till positivt socialt kapital-byggande.

I samma bok skriver Quan-Hasse och barry wellman om hur Internet i sig påverkar socialt kapital och hur människor socialiserar har förändrats. Industrisamhällets långa arbetstider, kvinnors omfattande arbete och urbaniseringen har varit genomgripande. Vi har definitivt individualiserats men samhällsgemenskapen som sådan är inte försvunnen menar författarna, bara förändrad. Umgängessätten och de förändrade uttryckssätten i samhället gör att ny teknologi är nödvändig. Individualisering och samhällsförändring kräver Internetanvändning. Därmed ändras också villkoren för det sociala kapitalet (jmf Ibid). Fungerar det så i praktiken? Har det gemensamma viktiga sociala kapitalet verkligen förändrats i och med IKT? Författarna skriver:

There are a numbers of ways in which the effects of the internet on social capital can be conceptualized.

Olika angreppssätt kan väljas för att förstå hur:

In general three different approach can be described

1 The internet transforms social life

-Kanske bort från solidaritet med de nära

-Möjlighet till god kommunikation med avlägsna grupper med samma intressen

-Sociala contacter transformeras bort from local based group solidarities mot mer sammanhållning via sociala nätverksforum

2 The internet diminishes social capital.

-Man dras bort från familjen. Reducerar intresset i lokalsamhället och politiken till förmån för IKT

3 Internet beblandas med annan kommunikation och bidrar till det sociala kapitalet

-Sådant vi pratar om i dag nämner de: hobbies, sociala band på nätet och face to face relationer (Ibid). (Hur mycket har egentligen hänt på dessa fem år?)

Transformeras då det sociala kapitalet på ett positivt sätt i och med IKT-utvecklingen. Kan vi dra gemensamma slutsatser mellan 2009 och 2004? Mariyam Suzy Adam & Cathy Urqhuarts fallstudie på Maldiverna gav ett positivt utfall. Man menade att kunnande var möjligt att sprida i den aktuella organisationen och därmed stärka det sociala kapitalet (Ibid, se ovan). Men betyder detta transformation (ett kraftfullt begrepp) eller bara förbättring av redan existerande strukturer för gemensamt kunnande i olika former? Är det så att författarna väljer vanliga teoribyggen och sedan lägger till IKT som en "ny" fråga kring socialt kapital och ett samhälles informationsinfrastruktur? I fallet Maldiverna är det uppenbart att IT-skills inte betyder mer än just kunnande att använda och navigera. Är detta en transformation i det sociala kapitalets aktuella form?

Ett av svaren är väl att många analytiker ser Internet som stimulerande positiva förändringar i människors liv och förhoppningsvis i olika grupper och lokalsamhället. De ser för sig en digital revolution men där man fortfarande har goda IRL- relationer (jmf Quan-Hasse och barry wellman).

Först här kan vi kanske se en förändring i sättet att teoretisera kring socialt kapital och Internet. Men vem talar ännu om en revolution? Snarare tofflar de flesta runt i sociala forum utan att riktigt fundera över om det förändrat deras liv och om de skulle kunna sprida kunskap på något sätt. Van den hoff de Riddler & Aukema (Ibid, se ovan) talade ju om en stor vilja att dela med sig av kunskap som grund till ett växande socialt kapital (jmf Ibid). Betyder då detta inte att de för fem år sedan skrev om en företeelse som är mycket mer påtaglig i dag: Byggandet av wikis och olika intressegrupper? Tvåvägs-Altruism i sin bästa form? Detta bör betyda bidrag till en positiv utveckling av det sociala kapitalet i samhället som sådant. Inte globalt- inte ännu. Men vi kan arbeta åt det hållet och inte nedslås av misslyckade initiativ i utvecklingsländer utan kräva IKT som en mänsklig rättighet för att just kunna dela socialt kapital världen över och inte riskera att de uppdelningar, bristen på kommunikation och rent av oförstående, hat och främlingsfientlighet inte kan motverkas av möten i sociala nätverksforum. Enligt Wikipedia skulle socialt kapital kunna förstås i både otrygg och god anda. Låt oss globalt se den senare utvecklingen ifråga om IT.

Van den hoff de Riddler & Aukema hoppas i sitt kapitel på att nya former av kommunikation för likasinnade skall öppnas (Ibid). Det känns facinerande att läsa detta i en text med fem år på nacken. Var det verkligen så stor skillnad då? Hade man inte utgångspunkten att se just detta: Likasinnade möts nu på helt andra villkor.Författarna belyser också frågan om överskridande av olika stratifierande mekanismer i samhället. Demokratiserande och utjämnande i fråga om ras och kön och social klass säger de kan vara beroende av internet. Deras källa för detta påstående är från 1991 (jmf Ibid)! Vem säger detta i dag? Kanske är det just därför vi måste gå tillbaka till både början men framförallt slutet av 1990-talet och se på de visioner som vi inte vågar bygga vår verksamhet på i dag. Är den kunskapen och det teoribyggandet annars förslösat? Kan vi inte koppla socialt kapital till de tankar vi i dag kallar orealistiska: Överbryggande av gränser som funktionshinder och ålder. (Nu vill jag dra in cyborgtänkandet men mina slutsatser finns ju redan i tidigare bloggposter.)

Författarna frågar sig också om lokalsamhället kommer vinna eller förlora men tror att Internet kommer leda till båda resultaten. Här appellerar de till samma frågor som ett par av de andra författarna ställer sig. Lite dystopier således. Nämnda skribenter undrar också om Public spaces become less interesting när det istället finns platser på nätet (Ibid).

Ser vi inte här exakt samma tendenser för ett halvt decenium sedan som vi ser i dag? Isolerar människor sig i World of Warcraft eller utvecklas tvärtom vår socialitet? Frågan om socialt kapital och IKT kommer att återkomma gång på gång. Därför är begreppsbildningen viktig att ha med sig.

Goodgame m m

Martin Bergvall som bl a jobbar för goodgame och är känd i bibliotekskretsar höll i dag en bra föreläsning om spel. Nu varierar definitionerna av spel och Goodgame pratar om TV och datorspel i första hand. Men vem kan egentligen dra gränserna i dag?

Bergvall berättade att spelbranschen ser ljust på tillvaron och att man tror sig gå om filmindustrin i intäkter. Knappast ett osannolikt scenario.

Bergvall tycker att det är lärares och föräldrars jobb att se till att fler tjejer blir aktiva spelare, som det ser ut nu "äger" killarna spelindustrin både som producenter och konsumenter. Föreläsaren själv har deltagit i projektet bibliotek<3> samt mött Christer Hermansson under dreamhack i Jönköping.


Bergvall undrar hur skolan kan fortsätta ligga så mycket efter ifråga om att integrera spelande i sin verksamhet. De 700 bibliotek som däremot var med i projektet tillsammans med Goodgame var överlag positiva. 1-0 till bibliotekarierna mot pedagogerna.

Det skolan gjort är att ha försökt klämma in IT i existerande strukturer (här skulle jag ju vilja lägga till att biblioteken gör likadant). Man samlar fakta. Källgranskar. Redovisar.

I de siffror som visar att killar spelar så betydligt mycket mer spel än tjejer frågar jag om spel inbäddade i sociala nätverksforum och om de inte kan förändra bilden av killarna som spelare. Goodgames uppgifter kommer dock från Medierådet och de har utfört sin undersökning enligt (förlegad?) uppdelning; TV-spel, dataspel, onlinespel. Därför kan man inte svara på flickornas spelande på sociala forum. Ingen har frågat dem.

Bergvalls föreläsning är konkret och sågar den pedagogiska världen med fotknölarna för att de inte följer med i de nya lärandemöjligheterna.

Jag tänker dock vidare på forskningen om små barn när Bergvall prötar om "öga plus hand" verktyg för de små spelarna. Det finns ju i dag många studier om små barns spelanvändande och det intressanta är väl att skilja på etnografiska studier (vilka kanske goodgames verksamhet kan relateras till) och mer subjektiva studier som anknyter till teorier om människan och teknologisk intimicitet. Cyberkulturella studier- med referenser- ska jag återkomma till (när jag inte sitter på tåget och ett dygn just pendlat över i nästa).

I min egen föreläsning försökte jag ju göra ngt av det alla -seriösa- föreläsarna gjorde, (flera av dem pratade faktiskt gårdagens eller aldrigdagens fnosk) prata om hur medierna möts och används i ett sammanhang. De klara gränserna har vi inte längre och antagligen är det bra. Att jag fick föreläsa efter skräckpropaganda-polisen var nog inte riktigt bra eftersom jag inledde min föreläsning med att sammanfatta vad de andra talat om (phishing, mobbning) och sedan pekade på vad jag ser som de stora utmaningarna: Utanförskapet, klyftorna, kommunikationsbärriärerna etc etc.

När jag blivit människa igen kommer jag skriva mer om Goodgame och forskning om små barn som blandar IRL och TV-spel. Dessutom ska jag förklara min egen föreläsning i fall ngn är undrande inför min sparsamma powerpoint.

”IKT i Barnehagen”- Kristin Læret

HIVE har, gjennom fagfordypningen "IKT i barnehagen, forsøkt å flytt fokus fra studentene til pedagogisk bruk av IKT i barnehagen. Studentene har i sine studier gjennomført prosjekter som de har videreført i praksisperiodene sine./.../

Föreläsaren Kristin Læret jobbar på høgskolen i Vestfold (med pedagogik) och radar upp exempel efter exempel på små barn som arbetar med datorer. Eget skapande och spel. Med hjälp kommer två-åringarna igång. På skärmen visar Kristin Læret hur små roliga figurer, med helt enfärgad bakgrund hoppar runt och ropar "fånga mig" för varje gång det lilla barnet lyckas klicka rätt dyker en ny rolig figur upp. För barnen kräver det koncentration och sedan kommer belöningen. Alla figurerna tillsammans på skärmen som visar att de är glada.

Det är nästan för enkelt och för roligt samt pedagogiskt på en gång. Små korta filmer där barnen har gjort lerfigurer och flyttat bit för bit. Ljud är också tillagt. Tänk att den här världen finns, så påtaglig och ändå så långt borta för oss på svenska förskolor och grundskolor..

På digital oppvekst hemsida har föreläsaren skrivit:

Vi har sett barn på 1-2 år jobbe med digitale bilder og tredimensjonale former, vi har sett 5-åringer lage lydfiler og animasjonsfilm, og vi har sett hvordan en gruppe studenter jobbet med IKT i barnehager i Nicaragura, sammen med barn som aldrig sett verken PC eller digitalt kamera før.

Vi som är där får se bilder från förskolan i Nicaragua, hur barnen arbetar med både kritor och kamera. Hur kan världen förändras undrar jag? UNICEFhar ju gjort någon insats med IKT för att förhindra våld. Men det här är som att man plötsligt accepterat att pedagogiken måste förändras.

Barnen på de norska förskolorna har t ex gjort memory, byggt collage på nätet och sedan printat ut det på tyg. Læret visar ett exempel. Barnen har tagit bilder och med collage fört samman ansikten. Under har de skrivit "systrar för alltid", bilden är tryckt på en t-shirt.

Ljud och bilder återkommer i alla exempel, barnen snappar upp det och de större äldkar att jobba med de svårare animationerna och kameran. De mindre jobbar med former. Fyrkanter och trianglar som sedan kan röra sig på skärmen och säga vad de är.

Många stora fantasifulla bilder har printats ut, på de medverkande förskolorna, och sedan laminerats (såklart <3).

Efter föreläsningen måste jag ställa frågan: När ni nu arbetar aktivt med IKT i lärarutbildningarna och kräver att de ska publicera sina resultat digitalt, känner ni att ni tar täten? Svaret är väl lite svävande men hon känner igen mitt påstående att svenska lärarutbildningar har fått kritik för sin dåliga IT-förankring.

Att Goodgames föreläsare sedan berättar att han hoppat av lärarutbildningen p g a denna brist är cirkeln väl sluten!

www-lu.hive.no Allt upplagt på Internet från de pedagogiska utbildningarna.

Vuxencentrerat perspektiv och ungas informella lärande

Medierådet återger innehållet i en rapport om medias påverkan på unga. Den kan i sin helhet läsas på FutureOfChildren.org (eller hellre skummas för flera av slutsatserna känner vi igen). Kirsty Youngs artikel om barns informella Internetanvändning som publicerades i Computers in human behavior, 24 (2008) tar sin utgångspunkt i ungas informella lärande. Hur olika bilder får vi om vi studerar "påverkan" utifrån ett vuxencentrerat perspektiv jämfört med om vi utgår från ungas eget lärande?

Här är en liten jämförelse av perspektiven:

Young pekar på vikten av att synliggöra de ungas nätanvändning och hur den kan komma att påverka inte bara det framtida nätets utformning utan våra samhällen som helhet. Hon konkluderar att vi måste röra oss i från ett vuxencentrerat perspektiv med betoning på teknologi! I medierådets återgivning av rapporten finner vi att "Lärare bör /.../ utbildas i användningen av ny teknologi och hur de t.ex. kan stävja nätmobbning och fusk."
Vart bör vi istället vara på väg än mot nytt lärande av "ny teknologi"? Young menar att vi måste titta med omsorg och noggrannhet på de färdigheter och den kunskap unga lär sig genom informell nätanvändning dvs egen praktisk användning av nätresurser som inte leds av skolan eller liknande.

Medierådet skriver om FutureOfChildrens rapport att "Det medieinnehåll som används av sociala skäl, för att kommunicera med andra, är positivt – det höjer barns och ungas sociala kompetens. De lär sig att samarbeta och vara öppna och toleranta mot sina medmänniskor." Kan vi stanna där? Young menar att vi inte kan titta på ungas nätanvändning som en isolerad företeelse. Istället tänker hon globalt och lokalt och menar att den informella nätanvändningen över tid kan påverka våra sociala strukturer.

Youngs artikel är spännande för att den tittar på olika förmågor och karaktäristik hos aktiva nätanvändande ungdomar. Dessa drag hoppas hon kan vara en hjälp för att vidare studera nätanvändningens kognitiva och sociokulturella påverkan.

Vad ska vi göra då? " Politiker på alla nivåer bör finansiera initiativ som exempelvis informationskampanjer med syfte att motverka riskfyllda beteenden." Riskerna är en viktig ingrediens som i alla sammanhang skall nämnas. Men om vi backar från ett vuxencentrerat perspektiv? Går man till ursprungsrapporten (pdf) så skriver Subrahmanyam & Greenfield (s. 119) att den stora utmaningen för skolan är att eliminera de negativa effekterna av nätanvändningen "in educational settings while perserving their significant contributions to education and social connection".

Är det risker och formell användning utifrån vedertagna perspektiv och metoder som bör vara fokus? Eller behöver vi mycket mer uppmärksamhet på lärandeprocesser via interaktivitet och samarbete på nätet?

Aktiv antidiskriminering, IKT & folkbibliotek

I diskussionerna kring ”digital divides”, generationsskillnader och cyberbalkanization återkommer frågorna om kön, klass och etnicitet. Hur kan vi arbeta inom skola och biblioteksverksamhet mot dessa skillnader (orättvisor, mönster) ? 2.0-tjänsterna betyder möjlighet till utveckling och ökat entreprenörsskap i det man kallar utvecklingsländer såväl som i ”väst”. Men när andra stannar diskussionen vid de tekniska lösningarna och en nations digitala användning på central nivå så är det folkbibliotekens ansvar att fortsätta diskussionen om olika tillgång till IKT och färdigheter att använda...

Vore vettigt att utveckla system för att kunna utvärdera huruvida vi hjälper till att stärka digitalt förfördelade eller om vi slentrianmässigt tillhandahåller resurser och verksamhet som inte är aktivt antidiskriminerande.

W M Olatokun skriver i artikeln Gender and National ICT Policy in Africa: issues, strategies, and policy options att när mäns och kvinnors användning av IKT skiljer sig åt så tenderar man att anta att det är kvinnors eget val eller att de inte varit tillräckligt aktiva att anamma "det nya". Hur ser det ut i praktiken med tillgången och möjligheterna? Olatokun pekar på att mönster i det fysiska samhället avspeglas i nätanvändningen. Det finns också starka symboliska betydelser i IKT-användningen och dessa reflekterar den redan etablerade dikotomin feminint- makulint.

Hur kan vi bygga vår verksamhet för att bryta etablerade mönster? Killarna har företräde när det gäller IKT och har ofta ett rikare språk kring sin användning. Datorer placeras också oftare på pojkrummen... Hur ser det ut i bibliotekslokalen? Hur ser vår aktiva IKT-verksamhet ut? Kan vi utveckla IKT-projekt för unga som just överbrygger dessa klyftor? Eller är det förstå så att vi måste börja använda IKT aktivt med barnen innan det är meningsfullt att tala om antidiskriminering?

Jag skrev även om detta på åttonde mars: Tjejer upp till kamp i digitala rum.

Demokrati och IKT

Frågorna om de demokratiska "vinsterna" och problemen (maktkoncentration och censur t ex) med IKT borde ha varit många. En avhandling läggs fram på Örebro universitet vilken verkar tillföra en del. Finns (ännu inte) i fulltext på nätet men här är abstract till Designing for Democrazy, End-user Participation in the Construction of political ICT av Mikael Norén.