Medierådet skall gå annan väg än djurskyddsmyndigheten

Det är lätta att önska sig ett aktivare medieråd med annat syfte än det breda intetsägande uppdrag de har nu; ett arv från en av de tidigare diskussionerna om mediers påverkan på barn och unga. Nu kan man ju dock fråga sig om nämnda råds tråkiga kvantitativa rapportering av nätmobbning och tv-tittande bör leda till avskaffande av densamma. Att anse de blotta sex avsatta tjänsterna som meningslösa eftersom motorsågsmassakrerna uteblev är tämligen fantasilöst, varför inte byta riktning och önska sig en mer proaktiv diskussion om myndigheter, ansvar och ungas nätanvändning? Utifrån det kunskapsunderskott som råder i samhällets om sociala mediers funktion liksom ungas nätanvändning i stort borde de miljoner som man investerar få ögonbryn att höjas över sin futtighet.

Malin Siwe väljer på DNs ledarsida i dag att se medierådets resurser som bortkastade eftersom hon inte drar några slutsatser av att flest barn och unga i just Skåne varit utsatta för någon form av nättrakasserier, enligt den enkät medierådet producerat och kablat ut i etern under den gångna helgen. Kvantifiering kan naturligtvis vara hur tråkigt som helst. Men se tillbaka på rapporteringen kring World of Warcraft. Tyckte man då inte att detta råd "för meningslöst vetande" hade lite väl mycket kvalitativ ansats i sitt arbete och gick fram med en alltför skarp analys?

Istället för att förstöra fler statligt finansierade forum för kunskapssamlande och informationsspridande, som man gjort med Arbetslivsinstitutet och Djurskyddsmyndigheten, bör medierådet få en chans att kraftsamla kring arbetet med barn, unga och digitala medier. En samlad organisation som kan påverka och stödja beslutsfattare genom kunskapsinsamling och delta i olika forum där barn befinner sig, med stöd i form av reella insatser som mer samhälleligt ickekommersiellt nätarbete. Då måste rådets uppdrag förändras. En ny offensiv plan formuleras och "skadlig påverkan" kastas över bord. Annars kommer medierådet även fortsatt att vara en marginell kunskapsinsamlare som många av oss ändå klamrar oss fast vid eftersom de utgör det officiella Sveriges begränsade svar på en samhällsutveckling som handlat uteslutande om rädsla för screenbased medias påverkan på barn men nu övergått i ett virrvarr där medarbetarna på nämnda resurscentra verkar vilja slita sig loss och faktiskt arbeta aktivt med en längre kedja av barns och ungas mediedeltagande snarare än fastna i den svartvita förbudskostym som passade videokasett-åldern bättre.

Skapa en samlad, stark instans som kan fortsätta att ställa relevanta frågor, göra kvantitativa undersökningar och ordna utbildningstillfällen. Men släpp dem fria genom att vända uppdraget från betonandet av skada till betonandet av den berikande kraft mediala resurser utgör.

Kanske räcker ett bibliotekariskt mantra för att ge medierådet ett nytt uppdrag: tillgängliggörande.

Tillgängliggörande av digital kunskap, kultur och sociala processer... Med betoning på empowerment istället för skada. Men med de nya tillförordnaden som tillkännagetts är det lite tidigt att börja tro på sådana offensiva inslag i myndighetssverige.

Medierådet mer än bara skräck och skadlig påverkan...

Medierådet har en nyrenoverad hemsida och med tanke på allt material och all inspiration den bjudit förut så kan vi bara applådera att webbplatsen fortsätter att utvecklas. Kommer ni ihåg vilket hallå det blev om studien, baserad på djupintervjuer, om World of warcraft som rådet presenterade. Jag tycker det var en av de bästa händelserna i svensk debatt om ungas medievanor eftersom moraltanterna/gubbarna/psykologerna blev tvungna att krypa fram ur sina förvirrade vrår.

Mindre kul brukar medierådets statistik över ungas användning och attityder vara. Mer fokus på att belysa ungdomars utveckling genom de enkäter man distribuerar hade varit kul att se. Kanske kan KK-stiftelsen inspirera? Men med det uppdrag som medierådet fått så är det väl kanske inte helt lätt att ta ut svängarna:

Medierådet är en kommitté inom Regeringskansliet som arbetar med frågor om mediepåverkan och barns och ungas mediesituation, med syfte att minska riskerna för skadlig påverkan.

Just nu skriver Medierådet om Umeå biblioteks TV-spel, ungdomsmottagningen på nätet och en studie som visar att nätet är "nyttigt" för barnen. Så surfa in en stund...

Vuxencentrerat perspektiv och ungas informella lärande

Medierådet återger innehållet i en rapport om medias påverkan på unga. Den kan i sin helhet läsas på FutureOfChildren.org (eller hellre skummas för flera av slutsatserna känner vi igen). Kirsty Youngs artikel om barns informella Internetanvändning som publicerades i Computers in human behavior, 24 (2008) tar sin utgångspunkt i ungas informella lärande. Hur olika bilder får vi om vi studerar "påverkan" utifrån ett vuxencentrerat perspektiv jämfört med om vi utgår från ungas eget lärande?

Här är en liten jämförelse av perspektiven:

Young pekar på vikten av att synliggöra de ungas nätanvändning och hur den kan komma att påverka inte bara det framtida nätets utformning utan våra samhällen som helhet. Hon konkluderar att vi måste röra oss i från ett vuxencentrerat perspektiv med betoning på teknologi! I medierådets återgivning av rapporten finner vi att "Lärare bör /.../ utbildas i användningen av ny teknologi och hur de t.ex. kan stävja nätmobbning och fusk."
Vart bör vi istället vara på väg än mot nytt lärande av "ny teknologi"? Young menar att vi måste titta med omsorg och noggrannhet på de färdigheter och den kunskap unga lär sig genom informell nätanvändning dvs egen praktisk användning av nätresurser som inte leds av skolan eller liknande.

Medierådet skriver om FutureOfChildrens rapport att "Det medieinnehåll som används av sociala skäl, för att kommunicera med andra, är positivt – det höjer barns och ungas sociala kompetens. De lär sig att samarbeta och vara öppna och toleranta mot sina medmänniskor." Kan vi stanna där? Young menar att vi inte kan titta på ungas nätanvändning som en isolerad företeelse. Istället tänker hon globalt och lokalt och menar att den informella nätanvändningen över tid kan påverka våra sociala strukturer.

Youngs artikel är spännande för att den tittar på olika förmågor och karaktäristik hos aktiva nätanvändande ungdomar. Dessa drag hoppas hon kan vara en hjälp för att vidare studera nätanvändningens kognitiva och sociokulturella påverkan.

Vad ska vi göra då? " Politiker på alla nivåer bör finansiera initiativ som exempelvis informationskampanjer med syfte att motverka riskfyllda beteenden." Riskerna är en viktig ingrediens som i alla sammanhang skall nämnas. Men om vi backar från ett vuxencentrerat perspektiv? Går man till ursprungsrapporten (pdf) så skriver Subrahmanyam & Greenfield (s. 119) att den stora utmaningen för skolan är att eliminera de negativa effekterna av nätanvändningen "in educational settings while perserving their significant contributions to education and social connection".

Är det risker och formell användning utifrån vedertagna perspektiv och metoder som bör vara fokus? Eller behöver vi mycket mer uppmärksamhet på lärandeprocesser via interaktivitet och samarbete på nätet?

Medierådets temadag i Lund

Ärligt, härligt eller förfärligt - en heldag i Lund om "det unga Internet". Arrangör var bland annat medierådet.

Föreläste gjorde bland annat

Elza Dunkels- pedagogiskt arbete - om sociala webben och motståndsstrategier

Majlis Winber Salomonson- psykolog - om identitetsskapande och nätet

Katia Wagner - journalist - om Alexandramannen

Johnny Lindqvist, kommunikationskonsult om E-mobbning

Var och en av dessa föreläsningar kunde ju krävt en egen blogg att analysera men här kommer i alla fall lite kortfattade reflektioner:

Elza Dunkels

Elza Dunkels var ungefär så ståtlig och kraftfull som jag hade tänkt mig. Liknade Maria Carlshamre i sitt sätt att klart och koncist ta med publiken steg för steg med fast blick och fullständig koncentration. Jag fick typ gåshud... Vad sa hon då? Jo hon talade utifrån en vilja att kontextualisera IKT-användning och rikta vår uppmärksamhet mot grundantaganden som oftast inte är klart uttalade... Och om barns strategier på nätet - läs vidare om detta jätteviktiga område i hennes avhandling Bridging the distance - en del finns fritt tillgängligt men skaffa gärna hela härligheten - det är den klart värd eftersom ED brutit ny mark genom att rikta blicken totalt mot de ungas agerande.

Snapshots från hennes föreläsning:

*Vi tänker på unga som potentiella konsumenter av pornografi på nätet medan de barn hon intervjuat uttryckte att de var utsatta för marknadsföring av pornografi som de inte hade bett om.

*samhällsomvälvande förändringar i och med nätanvändningen. Hur kan då "vuxenvärlden" lämna barn så ensamma att skapa sina egna strategier?

*Ungas lärande på webben osynligt för vuxna. Hur kan man extrahera en del av den här drivkraften för lärande och få in den i undervisningen?

*Skolan seg att anamma nätresurser. (mitt ordval). Bloggar nytt i skolan 2008!!!

*Sista stadiet i anammandet av teknik är att den blir ett självklart verktyg. Hon använde det populära begreppet "genomskinlig". (Man brukar beskriva det som att datorn är inte längre en artefakt mellan oss själva och någon info vi vill åt. Istället kan vi interagera obehindrat med innehållet.)

*Nätgenerationen är de födda från 1988 och framåt! (Tänk på klassikern Don Tapscott (myntade väl begreppet netgeneration) som hävdade att t o m vi som är födda på slutet av sjuttiotalet tillhör nätgenerationen! Han var nog lite hög på de nya möjligheterna när han räknade med min generation till de som surfar lika obesvärat som de fiser.)

*Dunkels menar att forskningen och rönen om att överbrygga t ex könsroller via nätet visat sig felaktig. Snarare förstärks könsstereotyper. ASL är viktigare än någonsin. Age, sex, location - först därefter kan du interagera. (Här vill jag genast protestera. Det är inte alls så att förhoppningarna om förändrade genusstrukturer, klass och funktionshinder nu övergetts på internet).

*Nätet lockar till öppenhet. Vi berättar "mer" där än på andra arenor.

*Kommersiella och kriminella krafter snabba och effektiva att använda nätets möjligheter. Varför är det "gemensamma samhället" senare med att hitta möjligheterna?

*Privat och offentligt. Sägs att unga lämnar ut "för mycket". Vad betyder det? Vi tänker olika om gränserna och ska vara uppmärksamma på prefixet för.

*Att lämna ut mycket info om sig själv är inte genom empirisk forskning bevisat öka riskerna med internetanvändning.

*Barn som är sårbara i fysiska rum är sårbara i digitala rum.

*Childism - ett begrepp att fundera över i diskussionen om ungas nätanvändning. Vilken plats har en maktanalys i hur vi bedömer? (Sexism, rasism, childism...)

Jonny Lindqvist

Jonny Lindqvist arbetar för Dist (tidigare för Friends) om e-mobbning:

Började tala om mobbning och kränkningar som en helhet - fysiska och digitala forum. Han talade också mycket om de kränkningar som unga tjejer utsätts för i form av sexuella trakasserier och menade att det finns en slentrianmässig kränkning.

I likhet med Netscan visade han chatten på Snyggast där självklart någon ber dig visa brösten samt sa att vi inte accepterar i det fysiska rummet det vi tolererar på nätet. Här kan man väl fråga sig om vi inte har alltför hög tro på den fantastiska svenska jämställdheten. Hur ser det egentligen ut med sexuella trakasserier och övergrepp IRL? Acceptans för övergrepp finns även där. Läs Flickan och skulden (här på adlibris) t ex, som visar hur flickors kläder, beteende, uppförande "ursäktar" övergrepp... Det är väldigt naivt att säga som JL gjorde under föreläsningen att vi inte accepterar övergrepp i det fysiska rummet. Återigen en liknelse med Netscan: Vi skulle inte tolerera att 4000 pedofiler stod i fysiska parker och letade barn.

Kommentar till Jonny Lindqvist: Övergreppen sker på krogen, i hemmet, i skolkorridorerna, på snyggast...

Kommentar til Netscan (Mats Andersson): Övergrepp sker vanligtvis innanför hemmets väggar. Bekanta utnyttjar oftast barn... Inte den fula gubben som lurar iväg barn han aldrig mött förut. Visst blundar vi för övergrepp - såväl på nätet som i det fysiska livet.

Jonny L menade även att vuxna inte öppnat dörren och trätt in i de digitala rummen...

Han var intressant att lyssna på men valde att schablonisera och förenkla. Det kan vara bekvämt för att få fram sin poäng men det kan också vidga klyftan mellan barn och vuxna och ger näring åt stereotyperna när man ständigt framhåller olika världar och intressen för unga och vuxna.

Internetberoende: Lindqvist frågade sig om inte Horace Engdahl borde få någon vård för sitt bok-beroende. Han läser ju tydligen tio böcker i veckan...

Katia Wagner

Katia Wagner är journalist och har intervjuat den s k Alexandramannen samt sex av hans offer (här ser du resultatet på Adlibris). Hon beskrev hur utsatta tjejer blev charmade av denna "groomare" som först bygde upp ett vänskapsförhållande med flickorna och sedan förgrep sig sexuellt på dem.

Wagner kallade Alexandramannens agerande för "den största nätsexhärvan i Sverige". (Man frågar sig om hon har någon som helst aning om nätprostitutionens utbredning...)

Katia Wagners berättelse är viktig speciellt när hon visar hur de unga flickornas historier marginaliseras av myndighetspersoner som inte har någon aning om nätvardagen eller vad en webcam är för något. Men samtidigt som berättelsen är viktig och synliggör avståndet mellan unga och vuxenvärlden frågar jag mig om denna berättelse om "stygga vargen" problematiserar den rådande bilden eller inte... Förövaren som en främmande, listig person.

Hennes frågor om vi släppte ut barn i trafiken obevakade eller inte frågar dem vart de går på eftermiddagen studsade bara mot mina trumhinnor. Visst kan vi göra olika jämförelser och försöka synliggöra vikten av att ha kunskap om ungas nätagerande. Men det är faktiskt inte möjligt att jämföra fysiska besök hos skolkamrater med nätgemenskaper. Själv skulle jag ha mycket svårt att redogöra för vad en kväll vid datorn innehållit... Vilka sajter, kontakter etc. Flödet är ett helt annat och vi måste acceptera förändrade regler för umgänge och interaktion.

Att författaren/journalisten beskrev flickor som växer upp "på egen hand" och skall lära sig allt själva träffade dock rakt i hjärtat. Men denna situation med unga flickor som hjälper mödrar med heroinberoende eller som saknar stödjande kontakter och bekräftelser är inget nytt. Likväl som att peka på att utsatta barn i dag kan "förföras" och utnyttjas via internet och därmed bli än mer exploaterade så kan vi peka på att unga i dag som har det svårt via nätet kan möta andra i samma situation. När jag var arton bast och fick mitt första barn kände jag inte några andra "unga mammor". I dag ser jag s k tonårsmammor chatta med varandra över stora geografiska områden... Och barn som lever ensamma med psykiskt sjuka föräldrar kan samtala med andra barn via nätet och dela sina erfarenheter, inse att de inte är ensamma att leva "dubbelliv" eller ta ansvar för sina egna föräldrar. Problemen fanns på åttiotalet och de finns i dag. Utsatta unga kan utnyttjas på nätet men de kan också finna råd, stöd och hjälp. Här får vi återgå till Dunkels frågor om var "det goda samhället" är och hur det utnyttjar nätet. En virtuell ungdomsmottagning är en början men borde inte alla myndigheter ha service och stöd riktade till barn via nätet?

I likhet med Lindqvist så talade Wagner om olika regler för uppförande på "Mårtenstorget" och på nätbaserade forum. Visst känns det bra att säga; du ber inte någon visa pattarna här utanför på torget alltså ska du inte göra det på ett nätforum heller... Men samtidigt har inte regler och normer fallit på plats en gång för alla. Regler för social interaktion kan på både gott och ont gestalta sig helt annorlunda än i det fysiska rummet. Vi bygger vår kommunikation på internaliserade normer som vi ständigt återskapar och legitimerar. Kanske kommer nätgemenskaperna ge möjlighet till många fler olika kulturella och sociala uttryck? Exemplet behöver inte vara att visa pattarna på Snyggast.se... Vi kan likväl vända blickarna mot nätverk för husdjur, ohälsa eller magi och fundera över de sociala normer som styr samspelen där. Kanske är en del mycket bättre än de som råder på Mårtenstorget? Det fysiska måste inte vara idealet... Vi kan fortsätta leta och förändra.

Efter Wagners föreläsning är jag hur som helst ett frågetecken. Vad vill hon med sin berättelse? Att vi ska lyssna på unga flickor och inte negligera, tillrättalägga eller läxa upp dem utan istället visa empati, stöd och kunskap om deras verklighet? Jag hoppas att det är syftet... Och att det inte handlar om att flytta fokus bort från "de vardagliga" trakasserierna och kränkningarna mot olika kända exempel som blir "hotbilder" som vuxna försöker förhålla sig till.

Är det i första hand nya Alexandramän som hotar våra barn eller är det så att vi skall uppmärksamma barn "i riskzonen" snarare än leta efter potentiella pedofiler?

Storbritannien och dess child online protection center är en förebild som Wagner vill att Sverige skall ta efter. Kunskap och aktivitet på s k ungdomssajter. Men som jag tidigare bloggat om så har den bittiska strategin många baksidor. Bland annat i hur man "låser in" barn och vuxna i olika fållor, straffbelägger ännu inte inträffade handlingar och tenderar (liksom Netscan) att misstänkliggöra all form av kommunikation mellan vuxna och barn på nätet. Skyddsaspekten bygger således på generationsklyftorna.

Något som både Wagner och Lindqvist talade om var att det inte finns någon "ångerknapp" på nätet. Härmed hakade de på tankestrukturen att allt finns kvar i cyberrymden och alltid kan komma i fatt dig och bita dig i röven en vacker dag... Vilka syften tjänar ångerknapps-liknelsen? Jag menar att den bara förfrämligar nätbeteende och bildpublicering. Vi lever i en ny verklighet där våra foton kan röra sig på nätet. Det innebär inte Dantes inferno. Hjälp de unga som exploateras! Men fokusera inte på själva företeelsen bildpublicering.

Majlis Winberg Salomonsson

Jag har inte stött på denna föreläsare förut (här kan ni läsa en artikel från DN 2004 om henne där många av de begrepp hon använde i dag förekommer) och förvånades mycket av att en person med så ytlig och sporadisk kunskap om Internet fick delta under den här dagen (psykolog javisst men IKT-kunskap verkligen basal). Inledningsvis förklarade hon för oss vad identitet är - på ungefär ett lika enkelt sätt som på första lektionen i grundkursen i psykologi... Sedan var det mycket lite nytänk och mycket gammal skåpmat. "Jonatan" var en patient som isolerade sig och satt vid datorn i sitt rum och var herre över sina dataspel men saknade kontakt med den "verkliga världen". Skall man ens lägga tid på att kommentera sådana här föreläsningar? Pojken utnyttjade inte nätet till kontakter etc menade psykologen... Men ingenting i hennes resonemang tydde på att hon har någon aning om vilka djupa kunskaper om samarbete samt tålamod och kommunikation det krävs för att spela onlinespel som t ex WOW.

"Jonatan" befann sig i en hemlig värld där "våldet härskar, kriget rasar". Han är "Kungen, envåldshärskaren" och utför "sadistiska kamper" när han är herre över liv och död... Läs medierådets rapport om unga som spelar WOW, det borde Winberg Salomonsson gjort innan hon föreläste för att nyansera sina stereotypa, förenklade och ibland oriktiga bilder av onlinespel...

"Hans frihet blev ett fängelse", "Splendid isolation blev total ensamhet".

Jag behöver väl knappast nämna att även "riskidentitet", "Självmordssajter", brott och mobbning ingick i föreläsningen?

W S föreläsning skulle handla om möjligheten till identitetsskapande på Internet... Men det gjorde den inte alls. Istället pratade hon om sina subjektiva erfarenheter av en patient. Det är riktigt trist vid en så här stor "tillställning"... Så många forskar om identitet och internetanvändning och inte en enda teori presterade W S att förmedla. Istället berättade hon om unga som var kära "utan att ha träffats". För att de umgås på nätet och det är ju inte att träffas???

Regeringens barn-politik

Lång promenad som avslutas med Jan Björklund på lunchekot. Han meddelar att förskolan ska bli mer skola. Reportern pressar ministern att förklara vidare. Innehållet verkar vara att barnen ska jobba mer med bokstäver och siffror samt förberedas mer för läsning etc. Hur fantasilös får man bli? Alla som har yngre barn på ett hyfsat dagis får hem rödrosiga ungar som plitar sitt namn, ljudar och söker sagor i skattkammarland. Vad Björklund efterfrågar är troligtvis mer av det traditionella lärandet - inte det som förskolorna (och biblioteken) är duktiga på redan i dag - att inspirera, väcka nyfikenhet och tillsammans med barnen undersöka vad som finns omkring dem.

Satsa istället på mer personal och resurser så att förskolelärarna kan utveckla det de redan är duktiga på - att stärka barnens vilja att upptäcka och undersöka.

Trevligare nyheter är att sjukvårdsrådgivningen ska starta virituell ungdomsmottagning och att BRIS får 900 000 för att utveckla en webbplats om föräldrastöd. Förebilden är den norska sajten ung.no (källa: DN).

Regeringen skall också satsa på att utbilda lärare och socialarbetare (m fl yrkesgrupper) om barns och ungas medievanor och datoranvändning... Vi väntar med spänning på att få se vilken typ av utbildning det kommer att vara och vilken aktör som får hålla i den... Man kan ju vara försiktigt optimistisk över satsningen men så länge man inte vet vilka vedertagna idéer om nätanvändning och unga som kommer ligga till grund för satsningen kan man inte låta bli att oroa sig över nya world of warcraft- diskussioner (se t ex medierådets rapport kontra psykologen Owe Sandberg). Vi har ju redan sätt hur polisen och rädda barnen väljer att arbeta med en onyanserad (privat) aktör som Netscan.