twitterprosa

Twitter kan förändra vårt sätt att berätta

Om twitterprosa i SVD

I linje med en debattartikel som jag förhoppningsvis får publicerad i veckan. Den som lever får se.

Vem äger kunskapen?

IDG skriver om högskolornas kostnader för databaser i olika former, stora summor beroende på de dominerande aktörernas stora makt på marknaden:

Ett fåtal stora, internationella vetenskapsförlag äger rättigheterna för en majoritet av världens forskning och tar ordentligt betalt för tillgång till resultaten. Varje år betalar den svenska universitets- och högskolevärlden mer än 150 miljoner kronor om året för prenumerationer och licenser åt de stora vetenskapliga tidsskrifterna.

För att motverka de skadliga konsekvenser som upphovsrätten ger i informations och kunskapssamhället bör inte ansvaret endast läggas på forskarsamhället och universitetsbiblioteken att främja open access- initiativ. Från folkbibliotekshåll måste man aktivt sträva med tillgängliggörande i olika former genom att stödja den sociala webbens utbredning. Genom alltfler wikisar och andra sammanslutningar når även forskningsresultaten ut snabbare och informationsåtkomsten kan sakta men säkert demokratiseras.

Men så länge som även folkbiblioteken litar till btj och andra monopolister ser framtiden för bibliotekarieskråets inflytande mörk ut. Endast genom att säga upp avtalen på dyra oanvända databaser och satsa utbildningsresurser och engagemang för att kringgå regleringar som avskärmar och reserverar kunskapen för ett fåtal kan vi få en förändring till stånd.

Lyckligt samspelt utgivning om Key och Wägner

Anneli Jordahl är välkänd som kulturjournalist och författare. Hennes böcker Tala om klass, Att besegra fru J: En bok om Elsie Johansson och Klass- är du fin nog bör göra henne till en av de viktigaste klassdebattörerna och en utbildare som på ett osedvanligt pedagogiskt och personligt sätt kan bena upp maktanalyser och visa hur klasstillhörigheten i sig är en avgörande faktor- oavsett olyckor, lycka, ekonomisk styrka, slump och övriga maktordningar omkring oss.

Nu har Anneli Jordahl presenterat sin roman om Ellen Key: Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) (länk till Atlas hemsida- scrolla en bit). Här möter vi Jordahl som med lätthet skrider över gränser mellan känslomässiga beskrivningar av Keys liv och scenarion som skall vara tidstypiska och med romanförfattarens frihet ge en förståelse för den tid (slutet av 1800-talet) Key verkade i. En tid då Key verkade med ett starkt intellekt som väckte debatt och känslor om stora politiska dagsfrågor; fred, barn, samhälle och kvinnoemancipation. Ibland beskrivs Key som en haltande förebild för kvinnorörelsen, men det handlar inte om vad Key skriver utan hur, och vad vi formar för förståelse mer än ett århundrade senare. (För mig är Key ingen särarts eller livmodersfeminist utan en radikal.)

Hos Adlibris kan vi läsa:

Missbrukad kvinnokraft (1896) där hon från ett särartsfeministisktperspektiv vände sig mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter.

Ellen Keys bidrag till kvinnorörelsens tankegods, ideologi och praktiska agerande gör henne till en av feminismens viktiga förgrundsgestalter. Genom en historisk analys och placering av feminister i olika skeenden snarare än i akademiska feministiska fack får vi ut mer av Jordahls bok liksom Keys egna Väckarklocka. Att placera historiska kvinnogestalter i särartsfacket förminskar dem och hindrar oss i vår faktiska möjlighet att läsa deras texter som radikala för sin tid. (Se liknande diskussioner om Beauvoir här på bloggen.)

Liksom Anneli Jordahls personliga bok, inspirerad av en viktig historisk och dagsaktuell debattör, kan vi i Elin Wägner det första fotstegets moder få möta en historisk feminist genom skickliga författares försorg. I antologin om Wägner deltar bl a Majgull Axelsson och Göran Greider. Att läsa dessa aktuella sinsemellan olika skildringar med anknytningar till viktiga feministiska förebilder är främst intressant eftersom det är ett starkt narrativt perspektiv som dominerar. Snarare än analyser (i första hand) möts vi av huvudpersonernas styrka och gärningar genom respektive författares symbios med dem. Det är den enskilde skribenten som möter Elin Wägner liksom Jordahl gör i det fria spelrum hon skapar kring Ellen Key.

Kanske skall här tipsas om Ernst Brunners liknande möte med Edith Södergran eller Ebba Witt- Brattströms (som följde därefter och kritiserade Brunners passivisering av dramats huvudperson). Böcker som även de präglas starkt av en närvarande, deltagande och styrande författare.

Liknande utgångspunkt har även Hirdman i sin biografi om Alva Myrdal- Det tänkande hjärtat boken om Alva Myrdal- hennes privatliv och hennes roll som politiskt aktiv och nationellt etablerad debattör. I inledningen redogör forskaren och skribenten för hur nära hon kommit sitt studieobjekt och hennes biografi kan ses som ett lindansande mellan Hirdmans samtal med Myrdal och de mer engagerat kliniska beskrivningarna av samtal, familjeliv, politik på hög nivå och resor.

... Men framför allt. Läs Älskade syster. Ett drömspel om Elise Ottesen-Jensen- svensk kvinna och agitator av Henning Mankell från 1983.

Om Ottars outtröttliga arbete i Fattigsverige som agitator för preventivmedel, abort och öppnare syn på sexuallivet (baksidestexten).

Antagligen hittar du den i något magasin eller på ett antikvariat.

Hermansson VS Lindberg den 4/9

Hoppas vi får god dokumentation av debatten i olika former, av olika deltagare.

FEDERA

Tankesmedjor som Timbro, Arbetarrörelsens tankesmedja, Cogito och Piratbyrån har varierande inflytande beror på stora ekonomiska resurser eller ett enormt engagemang. Deras publikationer, debatter och liknande kan innebära förtäckt lobbyism såväl som givande och konstruktivt deltagande i den samhälleliga debatten.

Just nu ser vi framväxten av FEDERA, en sammanslutning som med sina upphovsmän och redan engagerade frontalpersoner som Johan Lönnroth och Jimmy Sand, kommer att kunna lyfta tankesmedjornas användning av sociala medier till en ny nivå. Utan det traditionella arbetssätten som etablerade oppinionsbildare ofta har börjar de nu bl a bygga upp ett nätverk av radikala bloggare.

FEDERA är ekonomiskt fristående från industri såväl som fackkapital. Kanske kan deras strävanden att även lyfta frågor som korsar höger-vänsterskalan lättare få utrymme och locka debattörer från olika fält.

Viktigt är också att fundera över tankesmedjornas plats inom den sociala webben och hur vi bäst kan stödja och marknadsföra initiativ som harmonierar med folkbildningstanken och empowerment.

Integration mellan centrala och sinsemellan beroende delar

Kompetensutveckla lärare, överbrygg klyftor, använd resurserna pedagogiskt. Sossarna talar i SR om en nationell It-strategi för skolan. Frågan är nu om det som låter som en integrering av IT i skolan betyder detta eller om det är "mer IT och teknik i skolan" som är målet i sig. Teknik-ordet i detta sammanhang brukar betyda det motsatta: Vi talar inte om läranderesurser i olika former, i alla ämnen utan om IT som ett eget område. Troligtvis hamnar det i så fall under just teknik och naturvetarnas paraply medan samhällsvetare och humanister kommer behöva ytterliggare decennier för att kräva sin rätt, hitta sina guldkorn och kunna göra anspråk på digitalisternas domäner.

I detta dilemma möts folkbiblioteken och grundskolan: Antingen gör du det ena, eller det andra. Med detta följer att gårdagens pedagogik och verksamhetsformer fortlever bland en stor del av personalen vars beröringsskräck inför datorer också ökar. Vid deras sida växer en ny personalstyrka fram: Troligen pojkar och män som inte har något intresse av att avdramatisera sitt kunskapsområde: Tvärtom, ju knepigare det verkar- desto högre status. Därmed får vi IT-avdelningar, schemalagd datortid i skolan och avgränsade fysiska platser för IT-verksamhet på bibliotek; oavsett om det är musik, litteratur eller politik som skapas, bearbetas och tillgodogörs via hands-on.

Så sent som 2007 stod Lisa Berger och David Jonsson framför personalen på Malmö stadsbibliotek och visade Facebook. Hemläxa blev det också: Alla avdelningar i huset skulle publicera en artikel om sig själva på Wikipedia... Nu lydde alla, utom barnavdelningen...

Då låg löjets skimmer över församlingen. Där satt många kompetenta litteraturpedagoger och informationsvetare samlade och visste inte hur -eller varför- det snabbt växande onlineuppslagsverket var viktigt för den verksamhet de bedrev (och sedan fick man, några år senare, pröva datorspel.).

Efter några år kan man kanske konstatera att Malmö trots allt gjorde det som så många andra negligerade- försökte leda in sin personalstyrka i det millenie, den informationsverklighet vi lever i.

Nu blir det författaruppror mot Malmös förändringar i form av ökad digitala satsningar, författarscen, bättre planlösningar och attraktivare marknadsföring av litteraturen.

"En nöjespark". Ja, så fult och osympatiskt kan det bli. Biblioteket förlorar sitt "kärnvärde" och negligerar "kulturarvet". (Samtliga citat hämtade från morgonens intervju i SR).

Malmö stadsbibliotek är inte en lämplig kandidat för att sörja för vårt kulturarv. Tala hellre med KB, UB, akiv och olika muséer om denna uppgift.

Att aktiviteter skall börja flöda på ett stort stadsbibliotek är utmärkt. Frågor som kan resas är dock om en digital avdelning är rätt väg att gå: Varför skall denna del av verksamheten inte integreras och göra nytta och fylla en logisk plats i alla vrår av biblioteket?

I Kristianstad var tongångarna desamma 2008: Låt oss splitta upp oss i olika läger: Några jobbar med IT, andra med... Ja, vadå?

I Kristianstad var det den ordinarie verksamheten som skulle skötas vid sidan om IT. Det verkar som ett liknande tänkande styr Malmös utveckling. Härmed grumlas glädjen över att man överhuvudtaget tar ansvar för att satsa resurser på IKT:

Isärhållandet av traditionellt biblioteksarbete och IT-verksamhet försämrar situationen i folkbiblioteksbranschen.

Speciella IT-avdelningar, fysiska platser i biblioteket och särskilda tjänster med ett fåtal surfande bibliotekarier leder till just det som inledde denna bloggpost: Exemplet med hur man sprider smulor över den ordinarie personalen... De ska veta vad Facebook är. Sen kan vi lämna åt den riktiga IT-eliten att sköta resten.

Med denna utgångspunkt är vi körda. Skola och bibliotek; isärhållande, uppdelande och taggtråd mellan olika förpackningar med liknande innehåll försämrar utbildning och kultur.

E-poesi hör inte i första hand samman med WoW utan med Sara Kane och Thomas Tranströmer.

Elsbeth Tank: Ta med hela din personal in i en verksamhet där alla delar utnyttjas, på alla avdelningar.

Vi ses på BHS

Snart är det Bok & biblioteksmässa med debatt om folkbiblioteken. Därefter blir det föreläsning på BHS den 14/9:

Omvärldsanalys: att arbeta som ungdomsbibliotekarie

Åhörarna kommer vara nyetablerade som biblioteks och informationsstudenter. Kul!