Lyckligt samspelt utgivning om Key och Wägner

Anneli Jordahl är välkänd som kulturjournalist och författare. Hennes böcker Tala om klass, Att besegra fru J: En bok om Elsie Johansson och Klass- är du fin nog bör göra henne till en av de viktigaste klassdebattörerna och en utbildare som på ett osedvanligt pedagogiskt och personligt sätt kan bena upp maktanalyser och visa hur klasstillhörigheten i sig är en avgörande faktor- oavsett olyckor, lycka, ekonomisk styrka, slump och övriga maktordningar omkring oss.

Nu har Anneli Jordahl presenterat sin roman om Ellen Key: Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) (länk till Atlas hemsida- scrolla en bit). Här möter vi Jordahl som med lätthet skrider över gränser mellan känslomässiga beskrivningar av Keys liv och scenarion som skall vara tidstypiska och med romanförfattarens frihet ge en förståelse för den tid (slutet av 1800-talet) Key verkade i. En tid då Key verkade med ett starkt intellekt som väckte debatt och känslor om stora politiska dagsfrågor; fred, barn, samhälle och kvinnoemancipation. Ibland beskrivs Key som en haltande förebild för kvinnorörelsen, men det handlar inte om vad Key skriver utan hur, och vad vi formar för förståelse mer än ett århundrade senare. (För mig är Key ingen särarts eller livmodersfeminist utan en radikal.)

Hos Adlibris kan vi läsa:

Missbrukad kvinnokraft (1896) där hon från ett särartsfeministisktperspektiv vände sig mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter.

Ellen Keys bidrag till kvinnorörelsens tankegods, ideologi och praktiska agerande gör henne till en av feminismens viktiga förgrundsgestalter. Genom en historisk analys och placering av feminister i olika skeenden snarare än i akademiska feministiska fack får vi ut mer av Jordahls bok liksom Keys egna Väckarklocka. Att placera historiska kvinnogestalter i särartsfacket förminskar dem och hindrar oss i vår faktiska möjlighet att läsa deras texter som radikala för sin tid. (Se liknande diskussioner om Beauvoir här på bloggen.)

Liksom Anneli Jordahls personliga bok, inspirerad av en viktig historisk och dagsaktuell debattör, kan vi i Elin Wägner det första fotstegets moder få möta en historisk feminist genom skickliga författares försorg. I antologin om Wägner deltar bl a Majgull Axelsson och Göran Greider. Att läsa dessa aktuella sinsemellan olika skildringar med anknytningar till viktiga feministiska förebilder är främst intressant eftersom det är ett starkt narrativt perspektiv som dominerar. Snarare än analyser (i första hand) möts vi av huvudpersonernas styrka och gärningar genom respektive författares symbios med dem. Det är den enskilde skribenten som möter Elin Wägner liksom Jordahl gör i det fria spelrum hon skapar kring Ellen Key.

Kanske skall här tipsas om Ernst Brunners liknande möte med Edith Södergran eller Ebba Witt- Brattströms (som följde därefter och kritiserade Brunners passivisering av dramats huvudperson). Böcker som även de präglas starkt av en närvarande, deltagande och styrande författare.

Liknande utgångspunkt har även Hirdman i sin biografi om Alva Myrdal- Det tänkande hjärtat boken om Alva Myrdal- hennes privatliv och hennes roll som politiskt aktiv och nationellt etablerad debattör. I inledningen redogör forskaren och skribenten för hur nära hon kommit sitt studieobjekt och hennes biografi kan ses som ett lindansande mellan Hirdmans samtal med Myrdal och de mer engagerat kliniska beskrivningarna av samtal, familjeliv, politik på hög nivå och resor.

... Men framför allt. Läs Älskade syster. Ett drömspel om Elise Ottesen-Jensen- svensk kvinna och agitator av Henning Mankell från 1983.

Om Ottars outtröttliga arbete i Fattigsverige som agitator för preventivmedel, abort och öppnare syn på sexuallivet (baksidestexten).

Antagligen hittar du den i något magasin eller på ett antikvariat.