Subkulturers identitetsskapande genom socialt nätverkande

I would say I´m an anime geek, a gamer geek and a half a dozen other types of geeks, a geek of all types if you will.

Äntligen en artikel som väcker nytt intresse för grupperingar och identitesbyggande via socialt nätverkande. Om digital subcultures skriver J A McArthur i senaste numret av Journal communication inquiry. Den subkultur som artikeln bjuder in oss i är den som består av "the geeks". Begreppet "geek chic" beskrivs, inte en misslyckad grupp av outcasts utan social kompetens utan personer med speciella kunskaper som blivit viktiga för ekonomi och näringsliv. Författaren pekar också ut geeks som är omtyckta i populärkulturen.

Identitetsbildningen via nätet med möte mellan olika nationaliteter är en bra miljö för subkulturer att växa och skapa system för att identifiera och gradera sitt kompetens/intresse-område.

Self-proclaimed geeks have captured the once derogatory term and put it to use as a term of power, even creating levels of geeknes.

Subkulturer påverkar mainstream society och de som tidigare värderats lågt kan kanske sägas ha större möjligheter att stärka sin status och dela med sig av sitt engagemang via nätbaserad kommunikation som t ex chatrum.

Mitt mål: Att bli den mest geeky bibliotekarie du mött.

My council- services. Webbryggsäck för medborgaren.

Socialt nätverkande för myndigheter och företag. Bu eller bä? Computer world diggar inte att det finns en facebook-grupp för "those who hate the little fat library man" vid ett universitetsbibliotek. Å andra sidan verkar man öppnare för att Queen Elisabeth talar till sina "undersåtar" genom youtube...

Företag scanner regelbundet classmates.Com, myspace och linked in "to glean information about potential hires and competitors" skriver Bert Perkins i computer world. Då samlar och samkör man uppgifter som är svåra för användaren att förutse.
Kanske kan profiler baserade på open identity för myndigheter och organisationer istället ge möjligheter att serva medborgare utan dold scanning av profiler. Med samma inlogg och uppgifter du själv valt att skapa blir du servad av en bibliotekarie likaväl som att du kan ändra din sophämtning. Detta system, My council- medborgarportaler, är främst hämtat från en artikel i Library Hi Tech News om brittiska förhållanden och samarbete mellan bibliotek och Axiell.

I denna och liknande artiklar om myndigheters och serviceinstitutioners vilja att samköra databaser handlar det ofta om möjligheten att samla uppgifter om människors beteende. Eftersträva att ge bästa möjliga service av myndigheter, fint. Men samtidigt som automatiserad informationsinsamling om grupper och individer gör att man lättare svarar mot deras behov och förutser vilken service som behövs under kommande årtionden så öppnar man också för att de enskilda individernas beteenden samlas in och kan ge profileringar som användarna trots allt inte valt. Men istället för att bli övervakad av typ Ica som ger dig reklam för hundmat för att du köpt det flera gånger förut så beskriver Jim Burton i Library Hi Tech ett system där du gör du din egen profil och får service och information utifrån det du själv valt att berätta. I artikeln, UK Public libraries and Social networking services, beskrivs hur local authorithies generellt har för lite kunskap, visioner och insikt i hur socialt nätverkande och informationssökning fungerar. Men viljan finns och det system som skissas i artikeln kan beskrivas som en egen myndighetsryggsäck på nätet. Men samtidigt som den biblioteksarbetande skribenten väljer att låta sina resonemang kretsa kring 2.0 frågar man sig hur drag av 3.0, automatisering och skarpare semantiska sökprocesser skall balanseras mot önskan om integritet och fortsatt mångfald. Men visst vill vi

...allowing the local authority to address social inclusion, poverty and debt collection in holistic manner.

Join bibl feed

BIBL FEED, bibliotekens digitala life stream. Åke Nygren har gjort ett spännande, snyggt och inspirerande forum på Ning.

Väg mindre, läs mer

...plötsligt står de där lika rustade för vårt alfabetiska och digitaliserade samhälle som medelklassbarnen! Salomon Schulman i DN

Fler bibliotekarier, färre biologistiska normalkurvor på BVC?

Socialt kapital, sociala strukturer och informationsåtkomst

Innanför eller utanför?

Jag bloggade nyligen spydigt om de bristfälliga insikterna i hur digitala klyftor tar sig olika former. Makten över informationen gäller inte bara ålder eller nationer utan även genus, klass, utbildning och hur aktörer med makt över vårt tänkande (?) och våra digitala platser agerar.

För att fördjupa den informationsvetenskapliga diskussionen om digitala klyftor bör begreppet socialt kapital åter komma till heders. Inte bara Bourdieus verk behöver anammas utan många av de efterföljare som utvecklat och praktiserat hans teorier. På genus och klass-sidan bör Beverly Skeggs som nyligen översatts (Formations of clas and gender finns på svenska) och uppmärksammats även i Sverige (Ordfront 2007:9) kunna bidra mycket.

En magisteruppsats i B&I som använt Bourdieus teorier för att belysa open source och forskarstatus är Ruhe & Åström (pdf). Informationsvetarna Johnson, Raber, Jaeger och Williams menar (i Proceedings of the american society for information science and technology) använder begreppen på en annan nivå och menar att man genom att applicera teorier om socialt kapital på frågor om informationsrikedom och fattigdom får mer nyanser i debatten. De lyfter bl a följande exempel på hur infovetenskapen använt Bourdieus analytiska verktyg:

*knowledge integration

*knowledge sharing

*access to information by the homeless

*Community informatics

*information seeking behavior

Johnson et al belyser hur socialt kapital kan spegla i vilken utsträckning man har tillgång till bibliotekens tjänster samt hur sociala strukturer samkorrelerar med informationsåtkomst.

Den här kunskapen behöver vi bibliotekarier för att arbeta utjämnande och inkluderande gentemot olika användargrupper.

Socialt nätverkande och kunskap om äldres idéer och behov

Newsday (via Librarian stuff) skriver om behovet av att öka servicen för äldre användare av bibliotekets resurser. Exemplen i artikeln är inte så värst fantasifulla, de mesta känner vi igen från vår biblioteksverksamhet.

Detta betyder dock inte att vi kan vila ifråga om service till äldre låntagare. Biblioteken förefaller i dag alltför nöjda med sina satsningar på god försörjning av daisy och storstil liksom boken kommer till dem som får litteraturen levererad till dörren. Många tycker att det här är en viktig service men jag undrar om vi inte kan erbjuda mycket mer. I hur hög grad servar vi funktionshindrade eller äldre med informationssökningstjänster? När vi bjuder på kaffe, kanelbulle och bokprat om höstens nya böcker involverar vi då andra medier och kulturupplevelser? Anknyter vi boktipsen till Wikis eller bloggar där författarna fördjupar sina funderingar eller intresserade läsare analyserar och diskuterar litteraturen? Möts fack och skön (cyber och pappersform) i bokpraten?

Informationsförsörjningen för den äldre delen av befolkningen bör uppmärksammas. Ett exempel där man använt socialt nätverkande för att från myndigheters sida få bättre kunskap om äldres behov och önskemål är The department for work and pensions i Storbritannien som driver en sajt som "aims to encourage social networking among older people and initiate direct debate between them and the government /.../ The topics will cover all areas of life /.../ The site will link to other networking sites including Myspace, Facebook, Youtube and FlickR."

Irriterad över att fokus i diskussioner om nätbeteenden och socialt nätverkande ofta är yngre generationer? Ta ansvar för utvecklingen och starta nätverksamhet för äldre på ditt bibliotek och låt det inte stanna vid att visa Opacen, eniro och google.

Kommersiellt och allmännyttigt socialt nätverkande

Denna första decemberdag måste jag börja med att skicka goda tankar till alla er som är i Malmö och diskuterar framtidens barnbibliotek Om någon av er tar anteckningar vore det fint att se dem på några av era bloggar. Det vore t ex kul att höra Lo berätta om resan till Kanada och IFLAs mottagande av mars express.

Fortsatt funderande kring omvärldsanalytiskt förhållningssätt, eget ansvar för informationsförmedling och insikt i olika gruppers levnadssituation eller behov har fått mig att surfa runt och titta på riksdagskandidater, regeringskansli och ministrar. Här och där finns personer som ivrigt informerar om sitt arbete och diskuterar sina ställningstagande. Men min nästa fråga finner jag inget svar på: Utnyttjar folkvalda och myndigheter socialt nätverkande för att hålla sig uppdaterade kring sina målgruppers situation och behov? Genom att delta kan man bättre bedöma om ens planer på t ex ett allaktivitetshus (som här i Hässleholm) är förenliga med ungas rörelsemönster och vardagsliv. Hade man befunnit sig på Twitter, Lunarstorm och Bilddagboken hade man nog snabbt spolat idén om en tillbyggnad på Ljungdalaskolan. Som Anna Tyrsol på Hässleholms bibliotek påpekat skulle detta betyda att man skapar en fritidsgård, inte ett hus "för alla".

Att utnyttja analyser av socialt nätverkande i (främst) kommersiella syften är väl undersökt och utvecklat. Titta på The social web analytics eBook 2008 (pdf). Där konstaterar man träffande att man under mitten av 90-talet inte hade en aning om att man kunde "lyssna till" och delta i diskussioner med tusentals kunder/potentiella kunder från en burk på skrivbordet, oavsett tidzoner och geografisk hemvist.

De stora skillnader mellan förutsättningarna och målen man redovisar i den här boken och vår verklighet - som arbetar utan ekonomisk vinning för ögonen är att man i kommersiellt nätverkande gärna pumpar luft i sina påståenden och hellre skapar god stämning och religiös hängivenhet för sina produkter och varumärken. Naturligtvis står detta inte i rapporten. Det är bara min gammalmodiga kritik mot kapitalets lakejer... Fast så har jag ju stått under en sovjetisk flagga som barn och sjungit

sådan är kapitalismen otack är den armes lön

de är dom rikas paradis men

ingen hör en fattigs bön

och förståss...

venceremos vi ska segra

vi ska krossa bojornas band

och

Victor Jara Victor Jara dina sånger skall eka i

gruvornas gångar

från gitarr till gitarr ska de spridas

över stad och land

samt

Svarta tupp när du hörs gala blir det mörkt

natten är inne

Men när den röda tuppen gal

då gryr morgonens timme

Nu blir jag nostalgisk och funderar på att sluta vara struntakademisk och bli arbetare. De ekonomiska villkoren är ju minst lika pissiga i kvinnoyrkena inom SACO så varför inte lära våra barn att inte ta 300 000 kronor i studielån för att sitta hemma och leka med två kaniner och få krav från CSN som är omöjliga att betala. Bitter? Javisst, det är min livsstil. Tycker du inte om det så välj en gladare bloggare.

Åter till offentlig verksamhet, socialt nätverkande och månande om varumärken. Nu tänker jag att det är viktigt att vi som (förhoppningsvis) nätverkar som servicegivare åt medborgarna, unga och gamla, inte inbillar oss att vårt jobb är att följa de PR-déer som vinstdrivande aktörer följer. Vår uppgift är inte att få folkbiblioteksloggan att glänsa. Uppriktigt bemötande och konkreta svar på kritik. Dessutom tror jag att en öppen och orädd diskussion utåt om vår verksamhet är bra för de samhällen och byar där vi verkar.

Kanske är det just modernt PR-tänkande som får kulturchefer att vara rädda för offentliga diskussioner kring arrangemang och ekonomiska prioriteringar. På min senaste tjänst hade jag inte lärt mig att leva efter denna devis som fack och arbetsgivare är överens om: Kritik och diskussion hålls innanför verksamhetens fyra väggar trots att det man gör bör utvärderas av uppdragsgivarna: Invånarna. Efter bokfestivalens genomförande i somras blev jag tillfrågad av Kristianstadsbladet om hur jag tyckte att festivalen avlöpt (Här finns artikeln). Helt naivt började jag diskutera vad som var positivt och vilka delar som kunde förbättras. Just då var jag inne i en period när jag tyckte det var fascinerande att se hur samhällets strukturer och trender så starkt gav avtryck i vilka författare vi bjöd in och vilka böcker som snabbt plockades från nyhetshyllorna. Därmed önskade jag mig en mer varierad festival med mer utmanande författare. Blir ni förvånade av att jag fick på nöten av kulturchefen? I tidningen säger man inte vad man tycker utan bygger kommunens och kulturförvaltningens varumärke.

Den här inställningen genomsyrar mycket av nätaktiviteterna: Synas, höras och glänsa. Problematisera är för jobbigt. Jag ser dock fram emot att myndigheter och servicegivande institutioner väljer en annan väg när de utnyttjar nätbaserat kontaktsökande och informationsgivning. Om man tittar på miljöorganisationer, politisk ungdomsförbund och utomparlamentariska rörelser så finns en mycket större spridning i tilltal och målsättning med nätverkandet. Mycket mindre luft i argumentationen och mer fokus på att skapa kritisk debatt och därefter samla människor kring gemensamma väl underbygda mål.

Det finns många studier om det här och jag lovar återkomma. Ämnet är aktuellt och skitkul. Tillsvidare hoppas jag att Luciano Floridi har rätt:

Vi är de sista generationerna som gör skillnad på on och offline- umgänge, kunskapsbyggande etc.