Kristianstads IT-chef; socialt nätverkande innebär spam, virus och juridiska problem

IDG skriver att brittisk polis använder sig av applikationer på facebook för att få tip av allmänheten. OBS: I Sverige har vi ju redan sett polisen söka kommunikation med unga via Lunarstorm. Offentliga verksamheter som vågar använda kommersiella sociala nätverksforum blir kanske vanligare? Under fredagens seminarie i Kristianstad (se tidigare blogginlägg om att möta användaren) berättade IT-chefen för kommunen att det inte är okej för bibliotek att använda dessa tjänster. Orsaker
-spam
-virus
-juridik
Han frågade retoriskt; ni skulle väl inte öppna en filial utan att fråga politikerna? Frågor som dessa visar att vi faktiskt, påtagligt lever parallella liv i olika flöden av information och kunskap. Digitala klyftor är mycket spännande just eftersom de kan hjälpa oss att förstå varför vi inte möts i debatten utan IT-bossar ställer såna här korkade frågor.

Gör det då så mycket att det offantliga maskineriet är trögt? Den demokratiska processen ska vara långsam och alla instanser säga sitt. Visst. Men det är inte försvarbart att offentliga företrädare & tjänstemän inte håller sig uppdaterade om vår (förhoppningsvis) gemensamma digitala verklighet. Peter Alsbjer skriver om digitalt engagerade svenska pensionärer. Låt oss hoppas att det är ett tecken på att klyftor kan överbryggas. Klyftor som inte alls handlar om tillgång utan om konkret användning. I min lördagskrönika skrev jag sist om att sätta lärare, socialarbetare och bibliotekarier i skolbänken. Jag borde istället skrivit att de kommunala IT-förvaltningarnas företrädare skall bli trainees hos Alan Meckler, Gina Bianchini, Garrett Camp eller Tim O´Reilly.

...Och bli ett vackert lik

Det finns en stark roman som heter ...och bli ett vackert lik av Maria Hede (här är den på bokus).

Jag lånar titeln för att beskriva mitt tillstånd: död. Ja jag skriver inte min dators tillstånd eftersom det inte känns som att denna nya vackra blanka svarta tingest dött utan en del av mig själv.

Pez dispenser, Babushka dolls och librarian actionfigure

Pez dispenser. I affären hänger Liza Simpsons huvud bredvid den brunhåriga kvinnan från Bee-movie... Tidigare fanns där Shrek-åsnan.
Varför blir jag lite avundsjuk på min dotter som får springa runt med dessa plastgrunkor med inte särskilt goda godisar inuti? Det är något magiskt med Pez. Kanske för att den funnits flera generationer och man kommer ihåg charmen från när man var liten. Ett oförglömligt minne från Seinfeld är avsnittet där Jerry placerar en Pez- dispenser i form av en populär cartoon-kyckling (vad sjutton heter den?) på Elaines knä under en pianokonsert... (Se det på Utube).
Pez fascinerar mig på samma sätt som s k babushka-dockor, de runda av trä med sjalett och folkdräkter. När jag var i dåvarande Sovjetunionen 1991 fanns gatuförsäljare som sålde Gorbatjov-dockor enligt samma funktion. Skruva bort den största och finn strax en ny. Den här typen av dockor är väldigt charmiga och jag är ledsen att jag ingen har kvar... Hade onekligen varit kul om jag hade köpt med mig en Lenin hem (På wikipedia kan du se foton av ett gäng ryska ledare som babushka-dockor). Istället blev det en mängd metallmärken med Lenin att fästa på jackan eller snarare lägga i en byrålåda tillsammans med anti-atomkraft-solen och snabbt glömmas bort.
Finns det Librarian-babushka-dockor? Jag uppskattar inte alls librarian-action doll / actionfigure. Varför är den inte kul eller charmig? För att stereotypen inte är tillräckligt avlägsen och passerad. Biblioteket är fortfarande för mycket förknippat med allvar, stränga damer och tystnad. Nu vet vi ju att folkbiblioteken är jättemåna om sin barnverksamhet och att skylt efter skylt med förbud plockas ner (åtminstone när man vänder blicken i den positiva riktningen)... Men när jag tar emot skolklasser så slår det aldrig fel. Läraren säger alltid ”tyst, det här är ett biblioteeeeeek” eller ”spring inte, vi är på biblioteket”. Senaste gången jag hade bokprat var det ”av med kepsen vi är på biblioteket”.
Kanske borde jag börja jobba i inlines och keps när jag har infopass? När det händer så kan den stereotypa hyschande bibliotekarie-figuren kanske bli rolig.

PS

Kolla in kampanjen Free2

"The Free2 campaign is a chance for us to invite more dialogue about how libraries can continue to grow, improve and help meet our communities' most pressing challenges. Please send us your ideas, thoughts, stories, photos, questions and comments. And by all means, take a minute to enter our contest!"
--Luis Herrera, San Francisco City Librarian"

"Mamma, I found the dinosaurs !"

UNESCOS IL-rapport svag om barn & stark om globalism

Information literacy weblog av Sheila Webber gör mig uppmärksam på att en ny rapport från UNESCO sammanställts vilken försöker inringa möjligheten att mäta informationskompetens på ett "effektivt" och uppnåbart sett. Efter en tågresa med århundradets trevligaste tågvärd och ganska engagerad läsning tänker jag både bu & bä. Man är noga med att understryka att digitala klyftor både ifråga om access och knowledge/skills gäller alla länder i världen. För en gångs skull kan vi inte stanna i nord/syd-tänkande (eller för den delen att fortsätta prata om informations-infrastrukturer när så stor del av klyftorna handlar om användning och kunskap - inte bara möjlig access ). Man pekar också på att informationskompetens är viktig för stater att kunna mäta hos sina respektive befolkningar för att bedöma om de har möjlighet att aktivt delta i sociala och politiska processer. För att nå upp till milleniemålen behöver informationskompetensen öka och därmed ohälsa och arbetslöshet minska. Det är stora frågor rapporten handskas med således. Synd att den trots sitt goda uppsåt och sin kärlek till bibliotekarier och lärare (!) hakar upp sig på effektivitet och målorientering.

Miljöpartister brukar ju säga att grunden i livet inte måste vara lönearbete... Vi kan hitta på andra sätt att organisera världen på. Precis samma sak tänker jag om UNESCO-rapporten. Information literacy måste inte bara handla om att
-upptäcka infobehov
-Lokalisera och bedöma kvaliteten hos infon
-spara och återvinna info
-göra effektiv och etisk användning av info
-applicera infon för att skapa och kommunicera kunskap
(min översättning. Se t ex sid 7 i rapporten)

UNESCO hade lika väl kunnat skriva att infokompetens är viktigt för att människor skall kunna mötas och överbrygga konstruerade gränser och agera antidiskriminerande. Dessutom är informationskompetens en del av vad som gör oss förmögna att skapa nya kulturupplevelser och starta politiska processer. Men kanske menar man att detta ingår i ovanstående kriterier?

En svaghet är att rapporten är så noga med att understryka vuxen-perspektivet... Infokompetens handlar om att vuxna skall kunna leva upp till sina "mål" inom utbildning och personliga intressen. Modeordet för dagen verkar vara "effektiv":

IL/infokompetens är typ "...an integrated set of skills which adults need to be effective in all aspects of their lives" (s 7, rapporten finns i fulltext här)

Frågan är om det inte är tvärtom; att barnen behöver infokompetens mer än vuxna för att veta hur de kan göra sina röster hörda, förändra sin situation, söka hjälp eller helt enkelt skapa, agera och reagera kulturellt och politiskt. Informationskompetens betyder empowerment och därmed är det missgynnade grupper som bör stå i fokus.

Till sist en härlig mening som gör bibliotekariekompetensen till stjärnan på den globala himlen:
IL behövs för att "participate in a knowledge society" och vilka kan agera ledsagare och kompass i info och kunskapssamhället? Vilka kan utbilda och utveckla informationssystem (kunskapsorganisera traditionellt och i linje med en 2.0-kompetens)???
Be(come) a proud librarian!

Kolla denna skönhet

Mitt i Hässleholm ligger denna fantastiska byggnad. Under det år jag bott här har stället stått tomt. Här skulle jag vilja se ett kombinerat ungdomsbibliotek, fritidsgård och kulturcentra för amatörer... Vi har ju redan ett stiligt kulturhus i stan med Lars Norén och annat fint. Men i en sån har lokal hade vi kunnat ha en mötesplats där det är möjligt att svänga på armarna och slå kullerbyttor om man vill. Det är ju inte riktigt läge att försöka skapa den atmosfären i röda eller blå salongen i kulturhuset med sin avancerade dekor, seriösa författarbesök och EU-dagar.

"Att möta användaren..." handlar om aktiv antidiskriminering och överbryggande av informations och kunskapsgränser

När vi höll på att bygga upp feministiskt intiativ och dygnet aldrig tycktes räcka till tänkte jag ofta "shit va mycket jag skulle kunna få gjort om jag hade pengar, en sekreterare och en nanny"... Nu är jag ju emot det som kallas hushållsnära tjänster så det var ju inga djupgående planer (eller realistiska med ett studielån på fickan... och jag har faktiskt debatterat mot Malmös folkpartistiska borgarråd om denna fråga i förra valet. Katarina Mazetti var moderator och det var nog helt klart till min fördel...)...

I dag tänkte jag precis samma sak. Tänk om man kunde dela sig själv i två delar eller just ha någon vid sin sida att splitta jobbet med?

Intensiv förmiddag på regionmuseet i Kristianstad då vi pratade om web 2.0 (Att möta användaren där användaren är). Men just när det jäkligt intressanta skall börja; Mats Hernvall - här kan du läsa om honom på LinkedIn (any connection med fantastiska Patrik Hernwall som skrivit "Barns digitala rum"??) chef för det digitale bibliotek i Köpenhamn skulle börja snacka om sina erfarenheter från sin nuvarande arbetsplats och tidigare under uppbyggnad av biblioteket.se t ex... Då är det dags att dra vidare till Bromölla och ha infopass.

Om jag fick bestämma så skulle alla bibliotekarier gå på föreläsningar, seminarier och liknande en dag i veckan... Det borde vara en lagom procentsats för kompetensutveckling. Hur ser det ut i praktiken? Med blodsprängda ögon sitter man framåt tolvtiden när kidsen somnat och tittar på föreläsningar via YouTube eller kollar igenom intressanta infovet-bloggar (främst amerikanska tyvärr).

I dag hade jag tio minuter att berätta om Bromölla och jag hann nog med att tala om skola 2.0. Men hur sjutton gjorde jag det? Jag exemplifierade med att lärare är i stort behov av fria web 2.0-verktyg. Egentligen borde jag ju talat om processen och förändrade villkor för lärande och informationsförmedling. Vi som bibliotekarier har ju stor kompetens att hjälpa grundskolan flytta från 1.0-tänkande till interaktivitet och tillvaratagande av de ungas egna resurser och strategier för att finna, lära, berätta och argumentera.

Vi är mycket medvetna (?) om de förändrade villkoren för att söka svar, ifrågasätta vedertagna utsagor och att käfta emot ensidiga sanningar och själva komplettera och bidra till framväxande kunskapsnät i våra egna och de ungas hjärnor...

Unga nätanvändare ifrågasätter faktiskt ofta gränser mellan etnicitet, kön och klass på sociala nätverksforum. Man skapar egna plattformar och bygger platser för att ställa sina egna frågor och tillsammans med likasinnade bygga svar. Även detta borde jag sagt i dag: De unga bygger och de vuxna negligerar eller censurerar (för att hårddra det... Sociala nätverksforum stängs faktiskt ned av t ex Yahoo för att de innehåller vad man kallar "skadligt material" t ex Pro-ANA... Och i skolan är ju datoranvändning mest en fråga om disciplin, ordning och reda).

Envägskommunikationen är inte död, tyvärr (?) men att ifrågasätta sändar-mottagar-perspektivet i grundskolan ger vilken lärare som helst krupp oavsett hur mycket de talar om projektbaserat lärande och eget ansvar. Att verkligen bygga på tillit och interaktion kräver ju förändrade maktförhållande mellan barn & vuxna... Shit va jobbigt!

Det var hur som helst spännande att lyssna på Davids engagemang på Malmö stadsbibliotek, Johannas "kultur 2.0 i Trelleborg" och Maria som berättade om omfattande bloggande, skrivande och annan publicering av användarna i Helsingborg. (Lägger in länkar efter jobbet... Nu är det efter jobbet och jag säger bara... Nä orkar inte. Tittar på Garfield med lilla E)

Nu är mitt tåg strax i Bromölla och jag hoppas vid ett annat tillfälle få höra en IT-chef tala om kommuners syn på web 2.0-utvecklingen. I dag kommer Kristianstads kommuns företrädare ge sin syn på saken och det hade varit jäkligt spännande att höra... Kanske får deltagarna som är kvar på konferensen större möjligheter att förstå t ex "Bromölla-bråket" genom de inbjudna representanterna från "den andra sidan"?

Kuriosa: Erik, bibliotekarie i Höganäs, som på sin blogg och MySpace illustreras av en tecknad bild av en gammal gubbe (min subjektiva upplevelse) visade sig vara någonstans mellan 30 och 40...

Trivs vi med att träffa folk IRL som vi bara känner (sett) på nätet? Jag har ju mailat med Christer Hermansson en del och har en mental bild av hurdan han är - men den gäller säkert inte utanför vår digitala samvaro... Har även bevistat ett par möten med människor jag lärt känna på nätet och det faller alltid ungefär likadant ut: Hälften av dem funkar man med även i det fysiska rummet medan man får återgå till virituell vänskap med de andra. En avatar är en representation som väcker fantasi. Vi får stora möjligheter att fylla i kunskapsluckor om den andra personen utan att dra slutsatser av deras röst, klädsel eller kroppsspråk... Där kommer vi åter in på frågan om genusrepresenationer etc.

Aktiv antidiskriminering - I will be back.