semantiska webben och eftersträvansvärt molnanvändande

I väntan på ett fullständigt uppgående i molnet samlas trasiga hårddiskar på hyllor och i garage. Medvetande om de mål som finns i arbete med den semantiska webben kan driva på allmänhet och företag att ställa krav på bättre onlinetjänster i form av lagring, sökbarhet och samordning. Den semantiska webbens mål och mening gör absolut den här komplicerade utvecklingen till en skönjbar möjlighet där även icke informationssystemsutbildade med färdiga lösningar kan sköta och utveckla sin informationsinhämtning och delande av kunskap.

I Information today från januari 2010 beskrivs av Barbara brynko ett seminarium med diverse deltagare som arbetar med olika semantiska projekt. I Semantic Search; Fact or myth sägs av Tim Berner Lee till exempel att

"A semantic web /.../ has still har to occur, but when it does, the day to day mechanism of trade, bureaucracy and our daily lives will be handled by machines talking to machines" . Med denna vision blir inte bara den stora demokratiska potentialen med en "smartare" web påtaglig. Internetgurun ser för sig en betydligt mer praktisk vardag med informationsflöden som med större användarlogik samspelar. Men samtidigt reses ju här också frågan om vad vi kan kalla artficiell intelligens och alla de filosofiska och sociologiska frågor som följer med denna och kallar på informationsarbetares uppmärksamhet. Hur möts den biologiska varelsen och den artificiella kraften? Vilka är de etiska implikationerna för att förflytta medvetandeprocesser till artefakter? Vilken kommer relationen mellan dessa och oss själva att utvecklas till?

Frank Olken, en annan deltagare på seminariet, ser de semantiska verktygen som ett sätt att "tämja" den ostrukturerade massans resurser med hjälp av fastställda ontologier. Här blir det tydligt att det är en bibliotekariehjärna på högvarv som återigen återvänder till drömmar om gemensamma förståelser och grundantaganden för hur information skall samlas och tillhandahållas.

Oavsett åsikterna om denna möjliga universialism är det påtagligt att vägen till en semantisk web möjliggörs av mycket, långsiktigt och tungt traditionellt bibliotekariearbete t ex i form av arbete med metadata, organisation och användarutbildning. Denna bör dock åtföljas av stark kritik mot och uppmärksammande av syd-nord relationen i informationsutbyte. Vad kommer informationshegemonier att betyda med semantiska lösningar?

Ralph Swick, som också citeras i artikeln, ser målet med en semantisk webb att integrera data från olika källor, inkorporera bättre lokala resurser, ge användaren en rikare sökupplevelse och möjligheter att på ett bra sätt dela sina sök-relationer med andra. Detta är den vanliga definitionen av den semantiska webbens mål och mening, men i enlighet med ovanstående exempel är det inte en motsättningslös, smidig övergång. Utan en med implikationer för de sociala mediernas gemensamma skapande av förståelser, språk och betydelser liksom maktfrågor på såväl klass som internationell nivå.

Jane Greenberg, professor i B&I, verkar i artikeln falla tillbaka på en positivistisk förklaringsgrund i sitt arbete med den semantiska webben. Hon drar en kraftfull skiljelinje mellan fakta och tyckanden. Något som är en intressant motsättning i den sociala webbens tidevarv och som kräver långvarig diskussion där olika antagande om kunskapsteoriers storhet synliggörs. I vår gemensamma virtuella värld där solidaritet bör vara vägen till informationsmässig rikedom är inte ett positivistiskt perspektiv det självklara. Men med en informationsarbetarkår som skolats till att skapa klassifikationssystem som självklara storheter och mentala strukturer för delande av resurser är det en lång väg att till fullo förstå ett mer flytande perspektiv på informationsgemenskap.

Ordning, 2.0 och semantik. Förlora inte mångfalden.

Elza och min man har hört mig i P3 och var båda nöjda. Trots att jag kände mig snopen av det korta samtalet och de få specifika frågorna till de två personer som deltog och hade olika, speciella infallsvinklar i ämnet; Tobias Nilsen och Johan Söderberg, är jag nu tillfreds. Det är fint att någon hört mig, P3- live är väl något jag kommer minnas fast P1 var bättre- som alltid. Men åter till vår informationsverklighet bortom spektakel mellan kulturellt skapade banditer och extremt starka aktörer som vill slå vakt om gårdagens teknik och lagstiftning.

Min tidigare bloggpost om e-safety ingick i temanumret av Journal assisted computer learning. Inledningen är skriven av Ravencraft com samlar ett antal infallsvinklar på Social software utifrån de olika artiklar som ingår. Han menar att ett nytt paradigm växer fram med en ny tolkning och innebörd kring lärande genom vårt sociala nätverksarbete. Och efter de allvarliga toner vi haft i den svenska utbildningsbloggosfären hoppas jag att han har rätt och att paradigmskiftet snart blir betydligt tydligare. Så länge ”sanningar”, viljor och infallsvinklar ändras inom akademi men inte praktik har vi fortfarande lång väg att vandra innan flertalet aktörer påverkas.

Rawencarft påpekar att förändringen i begreppen inte säkert ger de svar om utbildning och lärande vi behöver här och nu. Olika betydelser skapas av de s k nya verktygen och vi skall inte "jump to solutions" p g a den kunskap vi nu har.

Istället menar artikelförfattaren att vi skall se på de pågående processerna och fråga oss vilken typ av literacy vi nu behöver innanför och utanför utbildningsinstitutionerna. ... Mycket intressant blir det när Ravencraft pekar på relationen mellan epistemologi och sociala processer samt hur de förändras i och med social software. Bloggning utgör snarare platser för "personal sensemaking" än för kunskapsdelande menar författaren också(!). Hur ska vi ställa oss till detta påstående? När vi ser på ungas nätkulturer vill vi väl framhäva de samtal som leder till nya insikter och ökat självförtroende; detta utgör inga isolerade företeelser som främst syftar till personlig insikt och förståelse i processer. Ravencrafts perspektiv är inte fel men kunskapandet och processerna för insikt och nya frågor är absolut kollektiva.

Att frågor om sanning, tro och olika synsätt på kunskap placeras under lupp i och med 2.0-inriktningen är viktigt att notera. Vi lever inte i samma verklighet, med en statisk syn på korrekt och inkorrekt, sanning och falsifikationer. Vi tror inte längre att redaktörer och andra gatekeepers ordnar ett bra kunskapsterratorium åt oss där vi kan vila i andras analyser och vägledningar. 2.0 betyder engagemang och ställningstagande. ... Vi behöver bli mer kritiska till värdet av social 2.0-verktyg för lärande är hans konkludering av de artiklar som ingår i temanumret. Vi behöver fundera kring hur de olika formerna av lärande och nätverkande skall harmoniera med varann. Någon form av etablerade standarder efterfrågas i artikeln. Hur skulle dessa se ut i praktiken? Svaret ges inte men det är uppenbart att Ravencraft är övertygad att det vi kallar 1.0 skall fortleva och harmoniera med 2.0-formerna för lärande.

Jag kan dock inte komma ifrån känslan av att man förlorar något vid önskan om bättre kunskapsorganisation. En delvis osäker och föränderlig kolaborativ web kräver också struktur och expertis, tycks hävdas. Hur skall de olika formerna i så fall harmonieras? Om man efterfrågar standarder för 2.0-tjänster och platser på nätet; väljer man då inte bort den dynamik som gör webblandskapet mer demokratiskt, öppet och lättåtkomligt för olika grupper genom att de strukturerar och taggar utifrån de normer som finns i respektive grupp?

Den semantiska webbens intåg bör ju både lösa och fortsätta ställa dessa frågor. Visst får vi intelligentare system som kan svara på sökfrågor mer i linje med "verkligt" tänkande samt hjälpa oss att röra oss fram i stora, viktiga informationsmassor. Men var går den intelligenta webbens gränser? Språk, normer, uttryckssätt, fokus och nätbeteenden har ju oändliga variationer. Varför skall vi då tro att ett semantiskt intåg kommer hålla tillbaka viljan att standardisera? Även smartare söksystem och kunskapsorganisation bör ju kortsiktigt vinna på mindre variation och mer enhetlighet. Härmed är vi i så fall tillbaka till den bibliotekariska fascismen i form av inordningen av kunskap i kvävande system.

Men om vi försvarar mångfald och t o m inkonsekvens till varje pris. Hur kommer då informationsarbetet framöver att se ut?

Ravenkrafts inledning på temanumret av Journal assisted computer learning är hur som helst intressant, missa den inte.

Wikis och semantisk ordning

In a sense, a semantic wiki can therefore be considered "the semantic web in smal".

Det lovande citatet är hämtat från artikeln Semantic Wikis vilken inleder med exempel på 2.0s kunskapsorganisation och den taffliga möjligheten till sökning som både 1.0 och 2.0 ger. Deras text påminner om vad jag skrev efter att ha läst Mikas bok om socialt nätverkande och semantiska analysmetoder:

För utvecklingen är i stort behov av intelligentare system för igenkännande och informationsåtervinning. Systemen är i dag klumpiga men vi blir blinda av det faktum att vi anpassar oss till bristerna. Vi låter oss formas av tjänster som har svårt att anpassa sig efter mänsklig logik. Ett kaos av ovidkommande träfflistor ses inte som ett nederlag: Istället är det invand vardag. 1.0 verkar då vara normen för vårt nätbeteende. Mika skriver: "We learned not to expect complete or correct answers and not to ask certain questions at all."

Även Schaffert, Bry, Baumaister och Kiesel tar sin utgångspunkt i 2.0-bristerna beträffande kunskapsorganisation och sökbarhet (märk väl hur sällan vi möter lätt igenkännbara
bibliotekarietermer i artiklar som dessa, läser framstående webbanalytiker och likasinnade aldrig informationsvetenskapliga rapporter och tidskrifter? Är vi alltför softa och samhällsvetenskapliga? Kanske "brudiga" rent av?)

Semantic wikis Software technology påtalas och framhålls som viktiga utvecklingsmöjligheter av Schaffert et al utifrån hur många wikis som har oändliga mängder bra resurser, men hur de vid någon tidpunkt blir svårhanterliga p g a bristerna i 2.0- organisationen. Bristen på struktur gör wikin ohanterligt över tid- därför behöver semantisk software tillföras wiki-världen.

Skribenterna skriver om semantisk webteknologi som "structured content, knowledge models in the form of ontologies and reasoning". Som bibliotekarier är vi väl införstådda med kunskapsorganisation och den gemensamma vokabulär som man här avser. Men vad det innebär när man lägger till semantisk kombination av mänsklig och artificiellt igenkännande och därmed bättre återvinning, då tror jag många av oss har svårt att hänga med.

Men bristerna är uppenbara: Sökmotorerna "vet" inte vad de återvinner utan presenterar ett blandat urval och "hoppas" att termen är relevant i någon av alla de olika sammanhang som presenteras. Som sagts många gånger förut är vi så vana vid detta att det integrerats med vår informationsåtervinnings-logik. Därför tror jag att mina försök att hänga med i de artificiella-sociala resonemangen är en bra strategi för att kunna använda sig av de nya bibliotekariska möjligheter som till liten del redan finns att tillgå men troligen kommer "explodera" i omfång inom en snar framtid. Om vi inte försöker hänga med, trots att det är lätt att känna sig som IQ-badboll ganska ofta, kommer det bli likadant med semantiska webbens möjligheter som med 2.0: Biblioteken står och flinar när tekniken redan är gammal. Eller så har de ringt Axiell som då köpt in någon ung man som länge kunnat hantera utvecklingen och nu kan uppdatera folbibliotekens opacar. Kommer vi få se Book-it med artificiell intelligens... (Nej, semantiken följer på komplexitet- inte det motsatta). Riktigt så taffliga är vi väl inte. Död åt syrefattiga kommunala webbplatser, (långt innan dess).

För att återgå till artikeln så finns där ett enkelt sätt att beskriva semantisk software: Stöd åt användaren. Låter simpelt men utifrån dessa ord kan vi gå vidare och förklara hur vi vill att semantiska system skall köpas till för att rädda ovana användare (och även oss som är hjärntvättade) från 2.0- informationssamarbeten som vi absolut älskar men ofta inte kan hantera inom vår informationsproffession eller i vårt vardagliga engagemang.

Artikelförfattarna beskriver det underhåll som Wikis kräver för att bibehålla sin struktur och logik. Ofta är man genom dessa (kan jag kalla det tesaurus-inspirerade?) kunskapssamlingar duktigare på att slussa användaren mellan de olika kategorierna (än kommersiella sökmotorer); städer, personer och kordinater sammanblandas således inte eftersom man ges möjlighet att välja väg från början (Oj, det här var basic).

Systemet med verktyg som minskar deltagarnas eller eventuellt redaktörens arbete har sina förtjänster men författarna skriver dock att den hjälp som ges inte nödvändigtvis överstiger den tid som det tar för användaren att lära sig dessa "category systems".

Wikis har generellt god användarvänlighet, samarbete och länkande mellan resurserna. Detta skall kopplas till semantic software för att gå vidare- skriver de aktuella författarna. Den semantiska wikin utvidgar wikins flexibiltet för att nå strukturerad data liväl som att den förbättrar vårt kunskapsorganisatoriska system genom att stödja metadata. Visst, det gör många system men skillnaden här är att tjänsten kan koppla till semantiska annotationer (finns något mer korrekt svenskt ord? Kommer ej på vilket). Viktigt är också möjligheten till korrespondens mellan olika semantiska sidor. (Längre fram om bristen i integration, applicerbarhet mellan olika wikis.)

Några punkter som återkommer om semantisk mjukvara i artikeln:
*underlätta utbytet av data
*förenkla navigation och sammarbete
*erbjuda "extra", relaterad information till användaren
*ontologin korresponderar med diverse annotationer
*"deductive reasoning" är viktigt för att erbjuda användaren "extra" information
*inte endas keywords är avgörande utan också relationen mellan olika objekt utifrån dess ämne/kategori. (Det här är väl vad vi huvudsakligen tänker på när vi hör semantiska webben?)
*automatisk eller semiautomatisk utvinning av metadata från wikiartiklar

Författarna skriver mycket om IkeWiki. Denna tjänst fokuserar på "reasoning" i semantisk mening och har högre krav än än t ex mediaWiki ifråga om "acceptance of lower scalability and highet hardware demands". Användarna kan såväl utveckla som använda OWL (web ontology language). Man utnyttjar även OWL-RDF Schema eller OWL DL (discription logics) (om alla dessa termer här). Författarna hänvisar också till IkeWikis website.
Andra resurser om denna:
*Om användarvänlig IkeWikisystem (pdf)
*Fri nedladdning av IkeWiki, Linux (hyperlink, nedladdning)

I övrigt beskrivs ett par andra exempel på semantiska wikis:
Semantic mediaWiki
SweetWiki
OntoWiki

Ifråga om Application areas skriver Schaffert et al att semantiska wikis överlappar en omfattande area av olika applikationer. Genom att använda explicita metadatarepresentationer erbjuder de semantiska wikisarna ökad sökbarhet, navigation, kontextberoende presentationer & perzonalisation.

Många företag använder wikis för att förbättra sin knowledge management och skribenterna tar utgångspunkt i detta för att ge exempel på hur semantiska wikisar kan förbättra situationen. Man vill öka möjligheten till återvinning i dessa system där skapandet är enkelt men återfinnandet ibland tungt. Ett annat problem är hur många parallella wikis som kan erbjuda företagen bra service men vilka inte korresponderar och är kompartibla med varann.

Utan att inkräkta på de bra 2.0-funktioner som en wiki redan i dag har kan de semantiska verktygen som läggs till stödja användaren ifråga om godtagbar, korrekt semantisk visualisering av projektplaner, utbyte av info, kommentarer med andra wikisar och applikationer (vilket just beskrivits som ett problem för dagens wikis.) Man kan också skapa en semantisk sökmotor och överskrida de begränsningar som har beskrivits.

Det finns även EU-finansierad utveckling av semantiska wikis. I detta fall exemplifierat med KiWi.

För oss som tror att de semantiska wikisarna kommer komplicera istället för att underlätta arbetet finns i artikeln beskrivet att de projekt som pågår erbjuder wikisar som användarna har lätt att förstå och anpassa sig till.

Den semantiska utvecklingen är för bibliotekarier och andra cyberintresserade helt uppenbart intressant på en bred arena. Vi bör längta efter en långt gången utveckling mot AI, artificiell intelligence, som kan bidra till arbetet med stora informationsmassor och tillgängliggörande av kunskapsresurser från en mängd håll.

Hittills har vi tänkt på AI i form av cyborgs men med fler diskussioner, seminarier och utbildningstillfällen kan vi förstå hur intelligensbegreppet härrör till mjukvaran i de system som vi dagligen är beroende av. En rörelse ifrån fulltextsökningar och mot återvinning enligt mer strukturerade system som kan skilja på ämnen och låta användaren ange (eller systemet "förstå") typ av grupp/klassifikation etc som man avser bör vi komma ifrån en hel del slasksökningar med dålig information som resultat. Eller?

Mika om 2.0 till semantisk webb

I en tid när "the web has become an extension of our self" är det rimligt att fråga sig hur länge vi skall vänta på applicerad semantisk software.

Samtidigt som Peter Mika rör sig mellan artificiell intelligens och analys av sociala nätverk är det fortfarande många som vill bromsa förväntningarna på vad våra "online ties" och gemensamma skapande och delande av kunskap och kultur kan betyda. Kanske är det därför vi nöjer oss med sämre webblogiker och söksystem? Semantiska webbens utveckling bör stå i skarp kontrast till pessimisternas rädsla att ta ut någon slags näteufori i förväg.

Kanske är det därför det finns en vilja att ta ett steg tillbaka i forskningens nätförväntningar och peka på i hur hög grad gamla informationsbeteenden och sociala mönster kan bevaras i digital form. Vännerna är ungefär desamma och Expressen.se vidgar inte fler horisonter än den fysiska kvällstidningen. Därmed behövs inte mer logiska och igenkännande informationsåtervinnings- verktyg. De allra enklaste kommandon från 1.0-eran bör räcka.

Peter Mika håller dock fast vid analysen att nätet avsevärt förändrat "the size and composition of our social networks". Webben har nu blivit den plats för skapande för och av människor som den bör vara. Men våra förväntningar och vår interaktion med webben ställer nya krav på sökbarhet. 2.0 skapar i högre grad förväntningar på semantiska system än vad 1.0 gjorde. Varför? Jo för att den skiftande mänskliga logiken och de olika systemen för taggning och sociala nätverk kring kunskap, information och kommunikation får de statiska sökmotorerna att alltmer visa sina brister.

Tekniskt behöver utvecklingen följa med i de förändrade sociala beteenden som börjar efterfrågas: Vackert uttryckt av Mika rör vi oss nu också mot att "programming is democratized and turned into a form of art". För oss som arbetar med communityintresserade unga är denna utveckling påtaglig. Men att med mindre praktisk kunskap än kreatörerna är det svårt att beskriva dessa skeenden i ord. Mikas formulering fyller därmed ett tomrum och tar steget vidare från att verklig nätdemokrati betyder applikationer och rss-flöden.

Den semantiska webben tar vid där denna snabba översyn slutar. För utvecklingen är i stort behov av intelligentare system för igenkännande och informationsåtervinning. Systemen är i dag klumpiga men vi blir blinda av det faktum att vi anpassar oss till bristerna. Vi låter oss formas av tjänster som har svårt att anpassa sig efter mänsklig logik. Ett kaos av ovidkommande träfflistor ses inte som ett nederlag: Istället är det invand vardag. 1.0 verkar då vara normen för vårt nätbeteende. Mika skriver: "We learned not to expect complete or correct answers and not to ask certain questions at all."

Större och bättre användning av information samt möjlighet att analysera sociala nätverk bjuder de semantiska verktygen nu. "The semantic web is the application of advanced knowledge technologies to the web and distributed systems in general." Svarar Peter Mika. Vad betyder det då i praktiken? En simpel lektion kommer jag för min egen skull att ge i följande bloggposter.

Referens: Mika, Peter Social networks and the semantic web s. VII-9
(hos amazon).

Välj ingång till Semantiska webben

För att kunna följa nyheter och bloggar om semantiska webben behövde jag en grund att stå på. En rolig väg att skaffa mig denna kunskap var att ta mig igenom Peter Mikas Social networks and the semantic web. För er som tycker det är trögt att förstå den effektiviserade och "smartare" webben kan jag rekommendera att välja ett område som ni redan är intresserade av och sedan studera semantiska webben utifrån denna företeelse.

Med passion för socialt nätverkande, gemensamt kunskapsbyggande, stöd och andra aspekter av sociala nätkulturer börjar nu min förståelse falla på plats när de nya verktygens mening för analys av dessa sociala rum och t ex bloggar.

Återkommer om bokens slutsatser.

Webb 3.0, 4.0 och 5.0.

I Journal of business strategy frågar sig Ajit Kambil What is your Web 5.0 strategy? Kambil gör en kort översikt från statiska webbsidor till effektiva system för att söka och jämföra informationsresurser i en semantisk era. Men mer intressant är väl funderingarna kring den fortsatta utvecklingen? Om nu 3.0 blir den dominerande verkligheten runt 2010 (ett årtal jag stött på ett par gånger) så behöver vi inte bara hänga kvar vid 2.0-tänk, hur stort behov vår verksamhet än fortfarande har av det.

Istället kan vi undvika att hamna på efterkälken i jämförelse med kommersiella aktörer, fria kulturutövare och intresseorganisationer om vi i fortsättningen även diskuterar morgondagen.

Kambil beskriver 4.0 (i mitt tycke) som ganska grått och tråkigt. Smarta gps-sändare som kommunicerar med varandra, är det verkligen utveckling? Däremot är tankarna om integration mellan virtuella världar och det vi kallar IRL viktigt. Men i min enfald trodde jag detta hörde 2.0-tänkandet och utvecklingen till? Att den sociala webben avknoppas i varje del av våra vardagliga liv och därför blir transparent IRL2 snarare än icke-IRL. (Men "Many applications integrating real and virtual objects with users have yet to be imagined") Hur som helst så placerar författaren detta under webb 4.0 och beskriver även den spännande utvecklingen mot Haptics (projekt på KTH, Wikip.).

Webb 5.0 känns som en stor tankekullerbytta att förutspå eftersom där vi nu befinner oss; i 2.0 och semantisk utveckling är frågetecknen och utvecklingsbehoven fortfarande stora. Men Kambil beskriver ändå väldigt övertygande vad vi kan vänta oss/hoppas av utvecklingen. Han beskriver den nuvarande webben som flat och känslolös. Visst skrattar vi eller blir förbannade i interaktion eller mottagande av innehållet men webb 5.0 handlar om "a quasi-emotive web that is more aware of your feelings". Vilket betyder att datorn inte bara interagerar utifrån semantiska kommandon utan också svarar på emotioner. Detta känns som en bra utveckling av webbdebatten eftersom den tar en riktning mot idéer och samhällsvetenskap snarare än den teknikfixering och expertifiering som 3.0 just nu domineras av (says who? Me.).

Rationalitet är grunden för planeringen av IT-resurser. Men människors agerande och responser är mångbottnade och detta tar författaren fasta på i sin beskrivning av 5.0-målen. Vad betyder då detta praktiskt? Bl a nämns neurologisk aktivitet som möjlig att utnyttja för att styra mjukvara. Men för att sammanfatta:

"In web 5.0 the next managerial challenge will be to truly tailor interactions to create rich, emotionally-resonant experiences for users."

Ses då, med kärlek, hat och känslomässig vilja i vårt integrerade liv...

Semantisk webb lika knöligt som fettvalkar

Jordens undergång är på gång. Alla blir uppsagda av Volvo och bostäderna blir värdelösa. USAs ekonomi är världsmotorn som fått hicka och lagt av. Julhandeln spås inte slå några rekord. Hjälp hjälp tänk om folk börjar roa sig med annat än överkonsumtion?
Domedagsprofetior säljer. Vem kan komma på det värsta? Även Disney hoppar på trenden och levererar feta människor som saknar muskelmassa och därför måste åka runt halvliggande i eldrivda stolar...

Det här med semantisk webb är ungefär lika jobbigt som fettvalkar. De knölar runt och hur man än rör sig blir man inte klok på vad de/det vill ta vägen. Semantiska webben är inte alls lika kul som 2.0. Den har inte samma ideologiska grund för sin utveckling. I 2.0 finns en viljeinriktning. Naturligtvis många inriktningar men samtidigt en gemensam grundsyn om samarbete, delaktighet och informationsförmedling grupp till grupp och person till person. Strukturer rivs och elitister tvingas möta entusiaster.

Om jag tänker mig 2.0 som ett torn utan tak där alla ständigt bygger, river ner och omskapar så är semantiska processer mer elitistiska (?) och svåra att skapa sig en bild av. Samtidigt ser man i många texter hur utvecklingen av semantiska webapplikationer och kvalitetssäkring av 2.0-verktyg går hand i hand. Frågan är vilka olika ideologiska vägar teoretiker och webbutvecklare kommer ta ifråga om att vidarutveckla 2.0 och anamma semantiken...

Asian semantic web conference samlar förmågor från olika fält och jag ser fram emot att läsa om resultaten från Bangkok nästkommande vecka. Inte för att jag fattar särskilt mycket av abstracten som publicerats men för att jag tänker att om man fattar lite här och lite där, så kanske en bild tornar upp sig av vad en bibliotekarie behöver veta. Resonemangen kring "The art of tagging" är ett sånt område som jag tror vi måste följa upp liksom "A Formal Model for Classifying Trusted Semantic Web Services".

Slutsats: Spara fettet som sociologen Anna Johansson, sociolog, förespråkar. Fetmafruktan är makt, utgör klassmarkörer och genusförtryck. Fett handlar inte om hälsa utan om moral...
Om dessa tankar kring slankhetens tyranni känns nödvändiga och hälsobringande så föreslår jag jämförelser med århundraden av sociala tolkningar av biologin, sjukdom och hälsa... Eller kanske en betraktelse av hur informationsförmedlingen och makten över det offentliga samtalet förändrats under de senaste tio åren. Revolutioner sker och normaliteten ställs på huvudet.

Min revolution blir att lära mig förstå semantikens gåvor till 2.0... Och leva med mitt fett även om det är knöligt.

Semantiska webben inte 3.0?

Allan Cho försöker reda ut What is web 3.0?

Att anamma den semantiska webbens möjligheter och verktyg när vi nu arbetar med 2.0 gör att vi kan närma oss web 3.0 sammanfattar Cho och efter exempel på hur 3.0-tjänster kan se ut så känns vägen lätt att vandra.

Web 2.0 handlar om socialt nätverkande, samarbete och förändrade roller i form av uppluckrade gränser mellan producent och konsument av information. Web 3.0 handlar istället om "intelligenta webb applikationer", "natural language processing" och "machine-based learning and reasoning". Allan Cho kallar detta för den intelligenta webben.

3.0 handlar istället om öppenhet, betonar han. Gränser kommer att suddas ut och vi kan röra oss fritt mellan olika databaser och sociala nätverksforum. Det här beskriver Cho med lite tyngre begrepp och är ni hemmastadda i terminologin så skriver Cho så här: "By opening application programming interfaces (APIs), protocols, data formats, open-source software platforms and open data, you open up possibilities for creating new tools". Här känns det definitivt som om 3.0 är en logisk förlängning av 2.0 men med denna tolkning blir alltså mellansteget utveckling av den semantiska webben. Information kommer i 3.0-verklighet att kunna läsas "across different programs".

Allt detta känns tilltalande i bibliotekssammanhang eftersom det förutspår en betydligt enklare, mer tillgänglig och användarvänlig webb. Denna förhoppning kan också underbyggas med Chos sammanfattning att 2.0 handlar om "overload" medan 3.0 kommer ge möjligheter till kontroll av information. Strukturlängtan någon?

Ett exempel på 3.0- projekt som pågår är Twine ("Tie it all together"),

Cho skriver "Using semantic technologies, and powered by semantic understanding, Twine automatically organize information, learns about users specifik interests and make recommendations."

Ja, vad kan sägas?

Den ljusnande framtid är vår.

Vi har kunskapen för semantiska webben

Ett antal gånger har tidskurvor över webbutvecklingen visat att vi är i slutfasen av det som kallas webb 2.0. Detta betyder såklart inte att den participatoriska webbens verktyg och uttryck försvinner. Snarare är frågan vilken utvecklingsfas som är mest intressant och dominerande för webbens förändring. Senast jag såg en sån här tidsaxel så pekades 2010 ut som brytpunkten för när det skulle bli mer relevant att tala om den semantiska webben än 2.0. (Troligen läste jag detta i Internetworld).

Hur som helst. Senast vi diskuterade webb 2.0 på biblioteken i Skåne nordost är så vitt jag vet när vi sågs på Kristianstad högskola i maj. I ett givande samtal uppkom då frågan om vad i utvecklingen mot 3.0 och den semantiska webben som bibliotekarier behöver ta fasta på.

Allan Cho har nu gjort en sammanställning:

"What do librarians need to do? - Learn XML, join the blogosphere's discussion of the SemWeb, discuss with colleagues, pay attention to RDA, continue questioning the limitations of Web 2.0. Just because we don't see it yet, doesn't mean it should stop us from joining the discourse. Think string theory."

Jag kan höra en liten suck redan nu... Diskutera begränsningarna med 2.0 när biblioteken långt i från börjat använda sig av de möjligheter som den participatoriska webben ger. Skall vi gå från webb 1.0- medvetenhet till semantisk webb utan att stanna på någon 2.0-station? Jag tror ju förvisso inte det är möjligt. Biblioteken - mitt i informationsbrusets heligaste mitt (i mina våta drömmar kanske) är redan på deken och kan inte starta med att lära personalen XML för att uppdatera sig.

Trots detta uppskattar jag Alan Cho´s blogg Allans library för att den i sina diskussioner om semantiska webben återkallar oss bibliotekarier till ett medvetande om hur viktig vår kompetens är både beträffande 2.0 och 3.0. Angående semantiska webben sätter han fingrat på hur bibliotekariers kompetenser är relevanta:

"Why librarians? - Librarians have an important role to play in the SemWeb. Information organization are traits and skills that librarians have which are relevant to the SemWeb architecture. Cataloguing, classification, indexing, metadata, taxonomies & ontologies -- these are the building blocks of LIS."

Så - vad väntar vi på? Ta makten över den informationsvetenskapligt färgade diskussionen i samhället. Visa på biblioteken som den institution för kunskap vi faktiskt kan vara och hojta högt om vilken jävel du är på att förstå 2.0 och 3.0. Du är ju bibliotekarie och har därmed en lysande kunskapsbank att stå på och utgå ifrån!

Ett, två, tre. Varför stampar vi på ettan? Osäkerhet är nyttigt i informationssektorn

Jag uppskattar att läsa Allan´s library, senaste inlägg heter Search monkey and the Semweb. Hälften förstår jag i hans fokusering på informationsbegreppet, semantiska webben och en postmodern tid. Jag tänker att om jag hänger kvar vid hans och andras bloggar om web 3.0 och ontologisk osäkerhet så kanske jag får ihop mitt eget sociologiskt färgade tänkande kring kunskap och information samt den biblioteks och informationsvetenskapliga dominerande diskursen som snarast fokuserar effektivitet och korrekthet.

I min sociologiska hjärnhalva är det ju mest utmanande med olika verklighetsbilder och definitioner av informationsbegreppet. Som praktiker inom biblioteks och informationsvetenskapliga fältet är det svårare eftersom vi är så låsta vid system som utvecklats under lång tid och bevaras av tankestrukturer så starka att de praktiskt taget ätit sig in i väggarna i våra folkbibliotek.

Att då förvirra sig själv, kollegor och användare med nya frågor kring informationsbegreppets sunkiga makt-hemvist känns ju inte direkt lätt.

I folkbibliotekssektorn har vi ju fortfarande problem med att tillgängliggöra web 1.0-resurserna!!! (Och lägger vår skapande (?) kraft på 1.0-tjänster som boktips.net... Och samma sak gör btj med sin nya satsning på samarbete med Alex databas. Va då tårta på tårta?). Databaserna och välfyllda offentliga webbplatser är fortfarande andrahandsvalet. Frågan är om låntagarna överhuvudtaget hittar dit efter att de letat andra världskrig, snickra utemöbler och dinosaurier i våra bokhyllor.

Själv blir jag bekymrad över min kompetens när jag ser datorn gå in i viloläge gång på gång trots att jag haft många referenssamtal. Eller har jag det? Kanske är vi ännu sämre på barn och ungdomssidan med att använda 1.0 och därmed är sökstrategier kopplade till 2.0 och 3.0 fortfarande ett ingemansland. Vad är okej?

I "The promise of natural language search" skriven av Vanessa Fox i Information today finner jag lite välbehövlig mark under osäkra foträta bibliotekarieskor. Fox förklarar steg för steg hur sökbegreppen skall kunna förenklas, förmänskligas och av-bibliotekariefieras (mina egna formulering. Fox skriver så klart inte så).

Fox artikel brukar jag ta med mig när jag pratar om informationssökning, kontextualisering och samarbete. Bort från sökmotorer som söker varje ord för sig och får oss att upprepa bibliotek bibliotek bibliotek på våra webbplatser för att vår sida säkert skall indexeras och rankas högt just under denna term. Istället skall vi sträva efter meningsfull och logisk informationssökning. Bye bye SAB-system.

Läs

Allans library blogg

The promise of natural serach av Vanessa Fox

Besök Fiona Bradleys blogg men fortsätt prata 2.0

Semantic library, data meaning content är en blogg som drivs av Fiona Bradley och enligt egen uppgift vill hon ta in utvecklingen av den semantiska webben i biblioteksvärlden. Jag kommer med stort intresse följa hennes blogg och andra som vill börja prata om 3.0. Fast jag tror diskussionerna och idéerna redan är väldigt akademiska i de här sammanhangen. Och när man nu känner att folkbiblioteken och forskningen inte direkt går hand i hand (underdrift)... Utan har svårt att anamma 2.0-tänk... Hur snabbt skall man då gå fram med 3.0 och semantik? Jag läste nyligen web 2.0 heroes och jag är ganska säker (har den inte framför mig) att alla intervjuade tyckte att 3.0 fortfarande är en "icke-fråga". Akademiskt babbel för de inblandade men inget för 2.0-entreprenörerna att fördjupa sig i.

Vad tror ni?
På W3 Technology & society (dom har en about-sida så läs vidare själva) kan man läsa att "The goal of the Semantic Web initiative is as broad as that of the Web: to create a universal medium for the exchange of data".
Ok. Det var ju lättsmält. Läs mer på wikin Semantic web .