Scharber, Melrose & Wurl ställer i Library review No 3, 2009, flera frågor och förhoppningar om "Online clubs for preteens and teens". Dagens literacybegrepp är fjärran från de vi lämnat bakom oss, menar de. I nuläget är det inte skriftspråket och den kommunikativa förmågan som räcker för att beskriva den kunskap som behövs. I dag är literacy en pågående process genom hela livet innefattande förmåga att med kunskap kunna använda gammal och ny media eller kommunikationsteknologier. Detta är kopplat till innehållet i deras artikel och inte till andra fält, påpekar de- antagligen eftersom literacybegreppet har en bred och teoretiskt anpassningsbar grund.
För att arbeta med ungas literacy krävs att man använder sig av samarbete, experimentella aktiviteter, teamwork, mångsidiga aktiviteter parallellt och de teknologier som är aktuella.
Vilka pekar man då på i denna text som deltagare i arbetet med ungas literacy genom dessa förhållningssätt? Folkbiblioteken är en plats där artikelns tema- online bokcirklar eller klubbar- utgör "sites of possibilities". Syftet med artikeln sägs också explicit vara att få fler bibliotek att arbeta med och skapa egna onlinecirklar. De har i sitt arbete sett skolor som arbetar med denna typ av läsfrämjande men med en lärare eller liknande som administratör. Genom folkbibliotekens engagemang kan man uppmuntra literate practices bl a genom att arbeta på olika sätt med aktuella verktyg.
Författarna pekar på flera studier som visar att barn läser mindre ju äldre de blir men ifrågasätter även varför man inte gör läsandebegreppet mer komplicerat; läsandet inbegriper inte bara böcker. En diskussion som vi känner igen: Hur skall tiden prioriteras mellan olika aktiviteter? Ger mångfalden lika mycket som läsandet etc. De citerar även skribenter (Moje et al 2008) som anser att läsandet inte alls minskat:
"Debunk this myth that youth are not reading."
Med tanke på de många wikis och sociala forum som unga skapar och använder för diskussioner och kunskapsutbyte är det dags för svensk biblioteksförening att på allvar ta till sig ovanstående önskan. Det går inte att till fullo delta i de här sociala, kommunikativa processerna utan att ständigt arbeta med sitt språk. Alla vill vi att litteraturen i sin traditionella form skall ta stor plats i våra och barnens liv. Men det finns inget antingen eller här: De olika formerna av mediaaktiviteter berikar varandra och den refererade artikeln visar på hur olika typer av bokcirklar online skapar intresse för läsning av traditionell litteratur men samtidigt fördjupar läsupplevelserna betydligt genom det samarbete som de unga ingår då de är kluster av läsande och diskuterande deltagare i onlineverksamhet.
Bokcirklar på nätet bör växa i Sverige. Genom minabibliotek och liknande system vill man ju uppmuntra diskussioner mellan användare på den befintliga webbplatsen. Men då dörutsätter man att personer först söker sig till bibliotekets tjänst, därefter skaffar sig inträdeskortet och sedan bekantar sig med tjänsterna. Att de därefter trivs eller inte är en öppen fråga. Att ha en så öppen biblioteksverksamhet som möjligt är viktigt både fysiskt och online. Ju färre hinder och inträdeskrav desto bättre. Öppna skrivar och läsverkstäder hellre än slutna med långa perioder av väntetider för att kunna delta.
Att arbeta med många olika tjänster och koppla dessa till någon form av öppen och trasparent biblioteksportal tror jag är en bra lösning. Deltagarnas alster kan alltid kopplas till webbplatsen och genom wikitänkande kan man ändå skapa en överskådlig webbmiljö... Men först måste man flytta bort från de kommunala webbplatsernas gammalmodiga anslagstavlor, men det är en parallell historia.
I Kristianstad påbörjade jag själv som ungdomsbibliotekarie tillsammans med studiefrämjandet projektet Bokemma, som just skulle bli läsecirklar som var användarstyrda men från början stöddes av bibliotekarier (vi köpte URLen bokemma.se samt beslutade oss för att betala för att avlägsna annonserna- Just nu står det "när är det din dödsdag" som google-add. Tydligen har man ändrat riktning på projektet.) Det intressanta var hur många vi var som kunde bidra till arbetet; de som arbetade med fysiska läsecirklar, aktiva barnbibliotekarier och studieförbundets vana arrangör av olika bokaktiviteter.
I relation till detta initiativ kan man ställa de som jag arbetade med i Bromölla där unga bygde egna, enkla, sociala forum och barn fick lära sig blogga under våra skrivarverkstäder.
Frågan är nu hur man förhåller sig till de processer kring kultur, literacy och läsande som man vill stödja genom olika initiativ men samtidigt använda ett 2.0-tänk. Biblioteket, fritidsgården eller bibliotekarien är inte huvudpersonen- utan deltagarna. Kan man skapa aktivitet endast genom muntlig inspiration? Genom olika typer av verkstäder eller ska man erbjuda färdiga onlinetjänster som man så småningom kan lämna över till deltagarna? På banan har vi nu läsecirklar.se som är ett aktiebolag som med hjälp av reklam finansierar sin verksamhet. Tanken är att såväl enskilda som bibliotek skall använda företagets tjänster. Alternativet till detta är att skapa större känsla av autonomi genom att bygga egna forum eller använda gratistjänster för socialt nätverkande och från bibliotekens sida bidra med de små pengar det innebär att köpa en egen URL och ta bort de få annonser som finns på de enkla gratistjänsterna. Detta är nu en möjlighet i det myllrande landskap där vi vill kunna skapa och förändra, som är lämplig för biblioteken att anamma.
Den diskuterade artikeln ger exempel på hur konversationer på forum kan se ut och hur biblioteken kan starta processerna. Men för dem som är vana barn & ungdomsbibliotekarier samt står i det literacy-landskap vi befinner oss i dag: De kan fixa detta utan vägledning utifrån många olika tillvägagångssätt beroende på vilken 2.0-ideologi man vill luta sig mot.
De bibliotekarier som har det fysiska biblioteksgolvet som sin exklusiva arbetsplats bidrar till att det råder problem för ungdomsarbetet i den aktuella kommunen. Låt oss därför aldrig se bibliotek som fortsätter rekrytera bibliotekarier med "stort intresse för barn och ungdomslitteratur" där förmedlingen och främjandet inte arbetar utifrån vårt samhälles och våra barns förutsättningar i dag.
Även detta borde biblioteksföreningen skriva under på eftersom de önskar god service i alla kommuner! Då kan det inte bara vara ett fåtal som rekryterar med insikt om vad unga behöver, vilket bemötande som är dagsaktuellt, vilka arbetsformer som gör mest nytta och hur de ungas verklighet ser ut.
Library lovers-kampanjen trumpetade ut siffror på hur lite barn läser och lånar böcker. Men grundproblematiken; att detta sker för att vi har en yrkeskår med omoderna arbetsformer och kunskap. Det talas tyst om.
