Kulturen & kommunerna

Utan kultur kan människan inte existera.

CH

Christer Hermansson skriver i DN om den ödeläggelse som hotar kulturen när kommunernas ekonomi går i sank. Hans exempel visar hur "lätt" det är att låta en sektor som berikar allt omkring oss- och i oss, skäras bort.

Vanligtvis får kulturen kosta, men inte särskilt mycket i förhållande till vad den ger oss alla som individer, som grupper och som samhälle. Det är ett politiskt område som har låg status så länge som inte någon speciell tilldragelse får någon maktpersonlighet att dyka upp och sola sig. Annars är det lättviktarna som placeras i kulturnämnderna och frågorna betraktas som småtrevliga, men aldrig som navet för samhällskritik, gränsöverskridande eller hälsa.

Vi vet. Makthavarna bör också veta; med kulturen skapar vi ständiga plus i människors själar och i samhällens välmående.

Ändå faller bilan först över kulturområdet. I Strängnäs håller inte kulturchefen käft. Han tar på sig ansvaret att förklarar det som andra kommunala områden inte behöver: Vi är "nödvändiga". Låt oss hoppas att fler offentliga företrädare tar diskussionen istället för att bara se sig som -och agera utefter- en roll som utförare.

BIS-bloggen skriver att Hermansson "ryter till". Så uppfattar jag inte artikeln. Jag ser allvarstyngda, bekymrade ord från en person som ser samhällsorganismen skrumpna ihop utan det syre som kulturverksamheterna skapar.

Bibliotek är alltid en verksamhet

Kultur och fritidspolitiker kan fortsätta att definiera bibliotek som ett substantiv (självbetjäning i Lund på förslag). Inom branschen måste vi dock slå vakt om biblioteksbegreppet som ett verb. Bibliotek är lika med flöde och pågående verksamhet. Annars är ju min dator per definition ett bibliotek liksom ett par bokhyllor i vardagsrummet.

Som alltid finns orsak att uppfostra politiker, speciellt de som placeras i nämnder som relateras till vår verksamhet. Som förtroendevald på en sådan plats märkte man snart att frågorna behandlades som lättviktiga och att lösa påståenden om kulturverksamhet var lika normskapande som professionellas dragningar för nämnden.

Och kombinationen kultur och fritid? Inte så smidiga för de invigda. Ena dagen simbassäng och vindskydd vid skridsko-sjö. Nästa dag bråk om Ecce homo. Ja, det var länge sedan men vi lär ju aldrig glömma. Tror ni politikerna i min nämnd klarade av att försvara kulturhuset? Nej, man hade inga hållbara resonemang om kulturens funktion.

Själv bråkade jag så gott jag kunde vid vernisaget och kom i tidningen med mitt uttalande om att "Alfons har ingen pappa". Tråkigt att vara gammal och ha långt hår. Oroa sig för krakelerad ekonomi istället för Lacan och Butler.

Är bloggar bra för böcker? Frågan är en annan

LIS news frågar Have blogs been good for books? Men man svarar i själva verket på en bredare fråga genom att hänvisa till Observer Review där bloggaren Robert McCrum hävdar:
"What's not in doubt is that it's a huge democratic moment: more people than ever before are being able to share their ideas and feelings with a global audience, and to engage in a vivid contemporary dialogue about the meaning of culture, in books, film, music, theatre and art."
Jag har hjälpt unga att lägga upp sociala nätverksforum och de har handlat om så skilda saker som Irlands historia och just litteratur & film... Att skapa egna och delta i större forum ger stor insikt i hur 2.0 fungerar.

McCrum konkluderar även att vi antagligen "live in a golden age of self-expression". Och det handlar ju mycket forskning om barns och ungas nätanvändning om. Vad kan vi då göra i denna gyllene era av möjligheter att uttrycka sig, samla information och utbyta åsikter?

Fördumning av web 2.0

När folk (vänner!) dumpar porr på alla ens nätverkssidor så känns det som att de som hävdar kulturens snara undergång och fördumning genom web 2.0 har rätt... Fast man kan ju vrida och vända på det i alla upptänkliga riktningar.