Nya vågen har just avslutat sin debatt om Malmö stadsbibliotek. Per Svensson, journalist på Sydsvenskan körde med de utslitna klichéerna om "nöjespark" och gjorde vad han kunde för att tona ned betydelsen av förändringarna i informationssamhället. Inte mycket har hänt i "mediabruset" och använda Internet klarar vi ju själva.
Deltagande kulturpolitiker Carina Nilsson spelade sin lugna sosseroll genom att tala om Malmös befolkningsstruktur och att bibliotekets traditionella tjänster finns kvar.
Att stadsbibliotekarie Elsbeth Tank deltog och talade om paradigmskifte i biblioteksarbetet hjälpte föga när även moderatorn Lena Birgersdotter talade om bibliotekarier som litteraturvetare och folkbibliotek som bokkrängare.
En debatt om förändringarna på Malmö stadsbibliotek kräver fler representanter med djup kunskap om biblioteksarbete lokalt och globalt. Allmän diskussion om kulturens riktning i Sverige 2009 tillför inte mycket eftersom man då inte talar om de förändrade formerna för lärande och kunskapande/ produktion av kunskap.
Att kalla Malmös förändringspolitik för kommersialisering är också skrämskott i ett mörker där man av tradition inte har tillräcklig insikt om folkbibliotekens breda uppdrag.
Medan den nöjda medelklassens debattörer fortsätter skälla på Malmö stadsbibliotek för att de förlorat sin välkända bakgård med boktråg för barnen och trädgårds eller renoveringsböcker för vuxnas hemmaprojekt står tiden stilla på de flesta håll. Per Svensson behöver inte åka långt för att hitta de boklager han saknar. Om det är arbetet på Twitter och Facebook som stör så är ju inte heller Bromölla ensamma om att ligga lågt med olika typer av kommunikations och marknadsföringsformer. Paradigmskiftet lyser med sin frånvaro även i vår bransch så egentligen kan de högljudda kritikerna fortsätta att sova lugnt om natten. Att en representant för etablerad massmedia med relativt intakt konservativ sändarkultur klagar på att man tycker informationssamhället genomgått stora förändringar vilka bör påverka folkbiblioteken är ej heller att förvånas över. Varför konkurrera med proffstyckare på ledarsidor eller själv (och i kluster) ta makten över informationsurvalet? Att ha Sydsvenskan hängande på en pinne i biblioteket behöver kompletteras med ett betydligt större nätarbete.
De som arbetar med demokratiska informationsförmedlingsformer, möten och kunnande är i sårbar minoritet, även i Malmö där man gjort ett större arbete på fasaden än i det genomgripande arbetet. Härmed fortsätter Sysvenskans gelikar att sopa rent på den offentliga banan- även på folkbiblioteken.
Att åter höra skräcken över att bibliotek ute i landet inte fortsätter att samla allt som btj-katalogen erbjuder sida vid sida med samma företags biblioteksband från årtionden tillbaka anknyter till dagens debatt:
Kunskap om biblioteken saknas och representanter från vår egen bransch behöver höras mer. Annars får vi inga perspektiv på informationsmängderna, uppdragen eller bibliotekens verksamhet. Att tala om kulturarvsbärande är kvävande. Finn andra ord och begrepp som innebär att inkludera dagsaktuellt och historiskt men inte paketerat i oanvända artefakter.
