Disneys webbvärldar i form av closed communitys

Det kan också vara bra att redan från början vänja barnen vid att det är de vuxna som sätter tidsgränser för spelandet vid datorn. Och självklart är det de vuxna som bestämmer vilka spel och hemsidor barnen får vara på

.Disney

Ja, är det föräldrar och vuxna i allmänhet som skapar gränser och webbaserade landskap med oöverkomliga gränser? Eller är det Disney själv och liknande aktörer?Det är lätt att vara klok och sitta med en bekymmersrynka vid de kommersiella barnsajterna och beskåda deras uppbyggnad och förtäckta, eller ibland överdimensionerade, reklam. Men de olika mediernas utveckling går hand i hand eller så försvinner de till förmån för nya former. Varför TVn används traditionellt med sin förutbestämda tablå kan te sig märkligt.

*
En stor aktör som påverkar/indoktrinerar barn globalt genom alla typer av medier på arenan är Disney. Dess sociala forum och interagerande former av media, leksaker och annan reklam är överväldigande. Finns det några barn som inte känner igen figurerna? Vilka barn känner däremot till vilka aktörer det finns som verkar för deras intressen? Vilka som inte har ett dolt intresse som Ronald McDonalds-clownen med sina fjuttiga insamlingar till barn och stora vinst i form av goodwill?
*
Kanske återkommer det här påståendet i varje bloggpost till dess den här kommunikationsformen dör: Var är de offentliga aktörerna? Var är bibliotekariernas initiativ för barns media- literacy? Hur marknadsförs FNs konvention om barns rättigheter; inte bara du har rätt att vara människa, utan de mer provokativa delarna, som artikel 12 & 13, de delar som varje bibliotekarie borde bära med sig i sin yrkesutövning? Barn som får stöd att lära sig bygga egna former för samvaro och kunskap från det att de är små- kanske sex eller sju år skulle ha en helt annan möjlighet att få-och ta makt över den verklighet de lever i och förstå när någon kränker deras gränser. Att vi också skulle få bättre kunskapande-former är ett viktigt bonus. När vi ser på de äldre åldersgrupperna är det slående hur kommersiella forum även där har stor makt men samtidigt kan vi uppskatta, kanske förundras och framför allt känna respekt över de stora och små initiativ till kunskapsbyggande som startar och växer p g a unga aktörers intresse.
*
Men även de kommersiella forumen fyller ju här ofta en funktion ifråga om sexualitet och andra laddade frågor. Här finns många exempel att hitta på MySpace med flödande kommunikationskanaler. Hur ser det ut på Facebook? Vilka andra forum- som mer riktar sig mer till unga- har en mångfald av mindre kluster där man umgås, stärker och ifrågasätter identitet och t ex politiska ståndpunkter? De här tankarna väcktes efter läsning av en artikel i hd.se där Nancy Kanter på Playhouse Disney intervjuas. Många påståenden och mål blir här ventilerade av en Disneyrepresentant och kanske/troligen bör vi ta vara på det. För hur ofta får en journalist fråga en dessa aktörers företrädare om homosexualitet, interaktivitet och synen på barn som grupp? TV blir allt mer interaktivt på så sätt att figurerna vänder sig till de, ofta små, barnen och talar "med dem". Även nya tekniska lösningar gör att interaktiviteten kan öka ännu mer och journalisten Malena Jansson och Nancy Kanter samtalar kring detta. Förutom TV är nätbaserad "åtkomst" till barnen viktig:
*
- Även datorn blir ju ett allt viktigare visningsfönster. Vi satsar mycket på webben, där barnen kan träffa figurerna ur tv-serierna och spela spel med dem. Vår webb är helt barnsäker och den bygger på samma pedagogiska grundidéer som våra tv-produktioner.
*
Disney arbetar således som de stora aktörerna generellt; de säkrar alla ingångar och all kommunikation. Pedofilskräcken och barns nyfikenhet når inte in i våra "säkra" digitala barnrum. De digitala barnhagarna för små och lite större lugnar vuxenvärlden, att släppa kidsen att söka finns inte på agendan. Att nå ut globalt är ständigt Disneys självklara affärsidé. Vad betyder det om man lyckas skapa closed communitys av spel, bilder och annan, ibland med påstådd pedagogiskt- ofta uppdaterade inriktade applikationer. Vilken likriktad kultur får vi? Vilka normer kommer från början planteras?
*
Ordet cyberbalkanization betyder enligt en äldre källa ungefär "The division of the Internet into narrowly focused groups of like-minded individuals who dislike or have little patience for outsiders."
Men jag brukar använda begreppet på ett mindre väletablerat sätt: Som ett uttryck just för "stängsel" som skapas och gör att grupper villigt eller ofrivilligt inte når varandra och därmed inte förstår normer och livsvillkor för andra grupper. I de digitala världarna blir detta minst lika viktigt som i fysiska klassrum och bostadsområden. Disneys webbplatser strävar efter total "closure" mot omvärlden. I deras land finns inga gäster med andra agendor. För mig är det den yttersta formen av cyberbalkanization och konflikterna står här inte deltagarna för utan personer och aktörer bortom deras synfält.
*
hd.se igen: Disney arbetar ju globalt och strävar efter att gå hem i alla hem världen över. Gillar verkligen alla treåringar i alla länder samma saker?
- Våra produktioner är universella, de bygger ofta på ”eviga” historier som alltid går hem. Och föräldrars intresse för sina barns bästa är detsamma över hela världen.
*
Återigen: Vems "universella berättelser" skapas och påtvingas? Vem får berätta om människors historia eller om dagens korrekta normer? En bibliotekarie i Genarp, Yvonne Pålsson, forskar om indianer i svensk ungdomslitteratur och ställer den viktiga frågan: Vems perspektiv? Vilka får bestämma indianers karaktäristika och vilka myter accepteras i dag av samhället? Paralleller kan dras till Disneys påstådda universella berättelser. Vems sanning? Existerar någon relativitet som barnen kan fundera kring? Disneys representant bekymrar sig inte heller över könsstereotyper, vars normer ju kan sägas tillhöra de berättelser som blir alltmer universella och därmed skapar mindre möjlighet till frihet för barn att skapa genus utifrån olika bilder och därmed olika val.
*
- Det är viktigt för barnen att veta vilket kön karaktärerna har. Och oavsett dagens jämställdhet så är det ju så att flickor världen över gillar rosa och att pojkar och flickor leker olika.
*
Även sexualitet diskuteras med Disneys representant i Helsingborgs dagblad:
*
Jag undrar när vi kommer att få se det första homosexuella paret i en Disneyproduktion. Nancy Kanter verkar överraskad av frågan. Hon skrattar till.

- Det är inte omöjligt. Men det är inte gjort och heller inget vi strävar mot. Vi har inte behov av att göra ett sådant ”statement”.

*

Kommer vi ihåg upprördheten över Tinky-Winkys röda handväska i Teletubbies producerat av BBC för riktigt små barn? Programmet blev stämt i fransk domstol just p g a den fråga som upprörde konservativa läger: könsöverskridande i barnprogram. I domstolen framfördes att man lärde barn att bli mer "bögiga".
*

Så visst skulle det vara jobbigt att lyssna till någon slags "böglobby" som antagligen inte är lika stark som amerikansk höger. I Disneyland råder konservatism enligt västerländsk normer och flickorna lär nog fortsätta vara anorektiska och pojkarna övertydligt heterosexuella, underförstått eller uppenbart starka och maskulina.

*

Vad betyder detta för oss? Har vi fortfarande inget intresse av att arbeta med demokratiska grundfrågor på webbaserade forum och hela världar? Är yttrandefrihet för bibliotekarier fortfarande en fråga om fysisk litteratur och kaxighet att skydda låntagares integritet genom att inte släppa ut information om låntagarnas val?

*

Eller är överhuvudtaget yttrandefrihetsfrågan död i biblioteksdebatten och verksamheten? En dröm vore om vi samlades kring konventionerna för barn och vuxna, bibliotekslagens krav och vårt egen yrkespatos: Att bidra till ett demokratiskt samhälle med fri information och kunskap för alla.

Yttrandefrihet och demokrati för avatarer

Även denna bloggpost tar avstamp i Arena. Tidskriften känns alltid lika aktuell, synd bara att den kostar 69 pix och att onlinematerialet inte är komplett... (Hur ska tidskrifterna vi trånar efter webbiseras? Ni med 2.0-religiös blick kan säkert förklara hur kapitalismens monetära in och ut logik ska kunna brytas till förmån för kommunistiska dela med sig- principer.)
Hur som helst. En artikel om Virtuell demokrati av Anders Rydell beskriver med olika exempel och snapshot striderna i onlinevärldar kring yttrandefrihet och rättigheter. Protestaktioner i Second life mot transnationella bolag blir belysta och Linden lab har också kritiserats av grupper som velat se demokratiska rättigheter för second lifes avatarer, i motsats till rådande situation där företaget utgör den osynliga maktfullkomliga regeringen (min tolkning av Rydells beskrivning).
Är det händelser som dessa som skall kallas kamp för virtuell demokrati? Anders Rydell kallar speldebatten för kolonial. Och visst är det bror duktig som ovanifrån satt agendan utan insikt i de världar som diskussionen rört sig kring. Rydell vänder nu på perspektivet och konstaterar: "Ingen annan virtuell plattform överbryggar i dag lika effektivt kultur, språk och geografi som onlinespel." Skribenten är dock bekymrad över att din avatar är en förlängning av dig, men en förlängning som saknar rättigheter. Att användarna kan sätta press och skapa opinion mot ägarna av onlinevärldarna visas dock genom exemplet att Blizzard (till slut) fick be om ursäkt för att de stoppade en transperson, Sarah Andrews från att starta en guild för hbt-personer i WoW. Utifrån detta och många andra exempel skriver Rydell att "Den som skriver koden stiftar lagen, sätter reglerna och upprättar systemet. På så sätt är datakod politiskt praktiserad." En bestämd syn på kultur och ordning styr spelskaparna:

I dessa världar finner vi ”Ett mönster som i mångt och mycket härstammar från den västerländska kulturen, med kapitalism och fokus på den enskilda individens framgång. Många av de virtuella världarna skapar bra kapitalister” berättar Peter Zachariasson vid Gothenburg research institute i aktuella artikel. Föreläsare och skribent på bloggen Terra Nova, Edward Castronova, tycker att ”skaparnas syn på yttrandefrihet är ett problem i alla virtuella utrymmen” och artikeln sammanfattar att företagen spelar enligt logiken att ”Så länge som det gagnar utvecklaren låter man medborgarna hållas”. Anders Rydell tänker framåt och frågar sig om demokratiska system i virtuella världar är alltför sköra och vi behöver koppla dessa till myndigheter i IRL istället... För att dina avatarers liv och rättigheter spelar roll har han fattat och framåt ser han ”vår fysiska och vår virtuella identitet sjunka samman”.
Kolla in:Entropia universe (Så jäkla snyggt. Här vill jag bo)A tale in the desert (suppose to be demokratiskt enligt refererade artikel. Kul i vilket fall)

Och fundera på hur den här diskussionen kan kopplas till sociala nätverksforum. Även där är gränserna dragna av enskilda eller företag. Att bli censurerad bland sina vänner på nätet svider och det finns ingen plats att överklaga eller någon möjlighet att återskapa det som någon valt att markera och sudda ut.

Hur gör vi? Du? Unga som ber mig ringa Lunarstorm om bilder och berättelser. Finns det någon som lyssnar? I IRL är vi vana vid "högre instans". Kommunen skiter i mig så då går jag till länsrätten... Kanske bör redaktörer och ägare av små och stora forum fundera i dessa termer? Fast virtuellt samspel är friare... Bör vi trycka in det i en annan form av reglering? Eller måste vi vänta på att demokratiska processer byggs underifrån?

Användarvillkoren på forum och virtuella världar är ju lika sterila och intetsägande som alkoholen i rengöringsmedel och tvättkräm för vårdbiträden bland bortglömda och förpackade pensionärer. Vasken-Evert är död. Who gives a shit?

Bibliotekarier utan gränser

Den oändliga diskussion om Kuba, intellektuell frihet och förtryck som pågår på amerikanska biblioteksrelaterade bloggar gör mig mest inihelvete trött... (Frågan är egentligen inte ny utan har varit infekterad i ALA under lång tid). Visst finns där ideologiska, smått berusade Kuba-entusiaster som älskar kommunism och Varaderos stränder... (Been there, done that med för mycket rom & cola).

Men! Alla dessa bloggare som går till attack mot Kuba-kramarna är minst lika patetiska. För de hakar upp sig på kalla kriget-retorik och stannar kvar i kommunism lika med ont och USA lika med frihet och gott... Eller om det nu är hela väst.

Tyvärr är ju inte världen så här svartvitt. USA står för en jävla massa förtryck, precis som Kuba gör. Låt oss därför hoppas att ALA lyckas arbeta för intellektuell frihet oavsett nationellt territorium.

Annoyed librarian är en av dem som skriker högst mot kubavännerna... Men hur tomt ekar det att knyta censur till en enskild stat eller ideologi med tanke på Patriot Act, ockupationen av Irak och det faktum att USA är den nation som exporterar flest internetfilter till antidemokratiska stater (se tidigare inlägg; Internetfiltrering & blockering. Myspace och Kina).

Bibliotekarier kan inte kasta paj på ett enskilt land. I Sverige har vi nu DDR-liknande regler angående avlyssning av digital trafik. I Saudiarabien filtrerar man oppositionella röster och islam-kritiska sajter med hjälp av U S amerikanska- filter etc etc etc

Om du orkar så läs vidare hos

The friends of cuban libraries
Library juice: Why the middle is not the middle
Annoyed librarian: Long live the revolution

Eller sök själv via t ex Libworm

Internetfiltrering & blockering. Myspace och Kina.

Efter krisen i Lhasa uppkom flera frågetecken kring nyhetsrapportering, censur och förtryck. Med OS-rapporteringen från Kina hoppas jag att vi får se fortsatt rapportering om begränsningar av yttrandefrihet. Läs mer på bloggen Internet & democrazy som har samlat en mängd informationsresurser kring Tibet och China. De har också rapporterat om konsekvenserna av "china´s great firewall".

Medan diskussionerna om filtrering, censur och tillgängliggörande är en stor fråga i t ex USA och Canada med utgångspunkt i barns och ungas trygghet kontra risker, så saknas kanske medvetenhet om de stora aktörerna när det gäller att möjliggöra nationers censur. Det är lätt att ge sig in i en diskussion om anonymitet och otrygghet på Myspace. (Ett forum som nu gått opinionen till mötes och lovat vidta diverse åtgärder- läs vidare i Computerworld.) Men medan diskussionen inom USA om konstitutionen och yttrandefrihet kontra begränsningar är påtaglig så är USA är den största leverantören av Internetfilter till antidemokratiska regimer (se Hamade, S N Internetfiltering and Censorship).