Tv-spel. Varför? Av många skäl utifrån olika förmågor och mål. Nöje, känsla av väbehag, upplevelse och samarbete. Det är vi vana vid att beskriva. Ibland hamnar utvecklingen av kognitiva förmågor i bakgrunden men idéer om hur spel påverkar personer och säger något om vilka yrken och på vilka positioner de är lämpliga på visar att diskursen om TV-spel/onlinespel breddas (jag har bloggat om meningen med spel i CV).
En grupp har nu använt spel för att öka människors psykologiska styrkor. Självförtroendet skall öka och ganska automatiska, dåliga beteenden motverkas.
The self esteem initiativ har utvecklats av Baldwin och hans studenter (en lång sammanfattning). Spelen de utvecklat ”lurar” hjärnan att forma ”mer positiva mentala bilder”, stärka självförtroende och må känslomässigt bättre. Forskningen bygger på neurologiska undersökningar. Dåliga upplevelser påverkar hjärnan och avvisande speglas och kan avläsas i samma del av hjärnan som fysisk smärta.
Diskussioner, terapi och social samvaro har redan visats påverka hjärnan positivt. Men kanske är den neurologiska forskningen ett komplement? Att ha dessa alternativ som förstahandsval på människor som redan mår dåligt verkar dock oroande. Neurobiologismens avarter har beskrivits i Eva Kärves undersökning av ADHD och den gamla diagnosen DAMP i Sverige. Men i ett bredare perspektiv är det helt enkelt bättre att närma sig individer med samhällsvetenskaplig utgångspunkt. Indelningar utifrån biologiska iakttagelser har en benägenhet att spegla vedertagna sociala normer.
För att vidare uppleva och utvärdera spelens påverkan på olika delar av våra förmågor behöver de bli mer diskuterade och lättare att hitta. I dag är det få bibliotekarier som utifrån denna teoretiska kunskap kan vägleda till lärande, stärkande och utvecklande spel.
Till dess situationen blir bättre kan vi pröva Grow your chi!, Eyespy the Matrix och WHAM selfesteem- conditioning.
Men återigen: Mindre biologism, mer empiri i mötet med människor. Obehagligt att Baldwin t o m refererar till Pavlovs hundar.
