Det finns en internetgeneration eller digitala habitanter, det hävdar många forskare och bland allmänheten har det blivit common sense att unga är dator-kompetenta i större utsträckning än vuxengenerationen. Den stora frågan har inte varit de stora skillnader som finns även inom de yngre generationerna. Istället har radikala forskare fokuserat på vad ökade informationsflöden, eget skapande och effektiv kommunikation kommer att betyda för samhällets sociala strukturer.
Varför forskningsresultaten krockar ifråga om de resultat nätsamhället för med sig ifråga om t ex klass kan utrönas om man utgår från sociologen Lisa Lees (abstract) undersökningar av unga i Storbritannien. Hon visar hur nätanvändningen betyder ökade möjligheter och överskridande begränsas och är kortlivade.
Man kan således inte heller se en ökad social mobilitet i samhället till följd av ungas s k IT-kompetens. Tapscots efterföljare har därför inte rätt i sina stora förväntningar om identitetsöverskridande och nya valmöjligheter. I Lees text konstateras att Internetåtgången fortfarande styrs av inkomst, socialgrupp m m.
I Lees text som i så många andra finns dock en fokusering på den mätbara fysiska tillgången vilket ställer betydelsen av kunskap och erfarenhet i skuggan. Men den aktuella sociologen gör detta i mindre utsträckning än många andra som försökt beskriva de digitala klyftorna och kanske är detta ett exempel på att forskningen och diskussionerna fördjupas?
Lisa Lee sammanfattar: The impact of the Internet is indeed much more temporary and limited, and is unable to deal with the wider range of disadvantages suffered by young people from poorer backgrounds which need to be addressed alongside digital in/exclusion.
2 kommentarer:
Knappast förvånande. Ungdomar använder väl internet på mycket olika sätt, och ofta beroende på klassbakgrund och redan tidigt grundlagda sätt att närma sig världen.
Gissningsvis, och väldigt grovt generaliserat använder medelklassens barn tekniken till att bilda sig och lära sig strategier för en uppfattad framtida livsroll, medan arbetarklassens använder det till underhållning och verklighetsflykt i den mån de använder det alls.
Ungefär samma mönster som för bokläsning och TV alltså.
Eller är det en alltför cynisk tolkning?
Nej jag tror att cynismen är befogad. Man kan ju pröva andra medias sociala uppdelning och jämföra det med nätanvändningen.
Håller med om det du skriver samtidigt som Lisa Lee visar att det finns gränsöverskridande och uppluckring. Dock inte tillräckligt varaktig för att öka den sociala mobiliteten. Vilket ansvar har skolan?
Skicka en kommentar