En fåfäng förhoppning är att få i biblioteksvärlden tycker som Uppsala länsbiblioteks bloggare om btj:s halvnya (utgiven 200804) internetguide Effektiv sökning på Internet Från Alex till Wikipedia. Tyvärr infrias nog inte den förhoppningen. Precis som Uppsalabloggarna önskar så kommer nog den här boken att spridas till i princip varje folkbibliotek i Sverige... För det är ju kungarnas kung, btj, som givit ut guiden direkt till "bibliotekspersonal" och användare.
Här börjar väl problemen egentligen. För hur fasen kan man skriva en guide i informationssökning som samtidigt riktar sig till yrkesverksamma informationsspecialister och deras kunder? Säljer bokförlagen samma litteratur till läkare och deras patienter? Det här är väl biblioteksyrkets yttersta tragik. Från en akademiserad utbildning med stark förankring i teoretiska perspektiv på informationsarkitektur och kunskapsorganisation socialiseras nykläckta bibliotekarier in i en verksamhet där praktik och vardaglig ordningsamhet betyder allt. Inte underligt då att btj ger ut en handbok med de mest basala kunskaperna en bibliotekarie bör ha redan innan examen. Någon förklaring måste finnas till att bibliotekariekollektivet med minst fyra års högskoleutbildning i bagaget tolererar skitlöner, dåliga s k karriärsutsikter och noll respekt... Kanske får vi några ledtrådar i det här exemplet?
Man frågar sig varför boken heter "effektiv sökning" när den överhuvudtaget inte rör sig över det massiva och komplicerade informationslandskap vi lever i. Kanske ligger effektiviteten just i det faktum att författarna tagit på skygglappar och ramat in ett fåtal resurser inom webb 1.0 som redan är allmänt använda i biblioteksvärlden? Varsågod - här har ni en bok som lär er använda NE, Alex, IMDb, Encyklopedia britannica, Eniro (!), Hitta (!) och svensk filmdatabas.
Författarna skriver också att de här resurserna är "digitala tjänster som de flesta folkbibliotek erbjuder". Tragiskt nog är det nog just så. Låntagaren ställer en fråga och bibliotekarien visar en liten länksamling med dyra databaser som biblioteket prenumererar på. Frågan är om han/hon upplever den bristande kompetens som författarna (också/bara) inbjuder till sin lektion:
"Så om det verkar lite trögt och motigt till en början: ge inte upp! Även de mest tillkrånglade databaser följer en viss logik (no shit - min anm.) och materialet du hittar överglänser oftast det du kan hitta i Google, ur källkritisk synpunkt."
Nu skriver jag inte det här blogginlägget för att göra mig lustig (eller agera bror duktig) över Alvarados och Larssons guide till bibliotekarier och användare som beskriver en mikroskopisk del av webb 1.0-resursernas organisation... Snarare skriver jag detta eftersom min långa natt med boken i hand gav mig ett slags eftertraktat och tydligt exempel på hur det funkar i svensk folkbiblioteksvärld...
Vi har böcker. Vi har uppslagsverk. Vi har tidskrifter. Och sen har vi information som är samlad på samma sätt fast i små mappar på nätet.
Detta är inte den informationsverklighet vi lever i. Författarna talar om att vi söker på samma ställe varje gång... Att ge sig in i 2.0- världen omöjliggör just detta. Jag slutar aldrig på samma ställe vid två tillfällen. Det är skönheten med ett öppet informationslandskap där olika vägledare och tipsare varje gång avgör i vilket brus jag söker mina svar, eller snarare informationsupplevelser.
Detta är knappast ens en nödvändig 1.0-bok. Nämnda databaser skall man klara att använda utifrån de baskunskaper man har med sig från en biblioteks och informationsvetenskaplig grundutbildning. Normal bibliotekarisk känsla för kunskapsorganisation och klassisk informationsarkitektur skall räcka för att genomföra sökningar i Alex eller hitta.se...
Vi har diskuterat problemet med att folkbiblioteksvärlden inte ens trätt in i 2.0-tänkandet nu när nödvändigheten av samtal om 3.0 och den semantiska webben börjar bli överhängande...
Och när jag nu använt dubbel mängd puder för att dölja en sömnlös natt med en skitkass bok i handen så kan jag bara förutspå att det kommer bli än värre... Vi kommer sitta i en 4.0- värld år 2053 och tala om Horace Engdahl den sjuttonde och Nationalencyklopedins möjligheter som betaldatabas.
