Chiquita & facebook

The shifted librarian skriver om Facebooks användarvillkor. Vad gäller massmedialt uppmärksammande av dem har vi definitivt fått nog. Men frågan handlar inte om vad som står i ett specifikt kommersiellt forums avtal. (Vilket var Bromölla kommuns viktigaste kort i frågan om nedstängning av våra konton). Visst vi kan vända oss till artiklar som den nämnda bloggaren refererar eller så kan vi lyfta frågan till att handla om hur vi använder sociala nätverksforum generellt, vilka personer som skapat dem och med vilket syfte samt vilken typ av aktör Facebook sällar sig till.

Det är tråkigt att man med mun till mun metoden fått halva Sveriges befolkning (gissning) att tramsa runt på Facebook utan att ta till sig tanken och syften som finns bakom det som kallas den sociala webben. Varför går du med i ett forum? Varför hämtar du material från Wikipedia? Vad betyder det att du gör det?

För alla er som är involverade i den här världen både som producenter/medskapare och konsumenter är det självklart att arbetet måste bygga på gemensamt utbyte.

Vilka forum som blir stora och hur de används är ett mått på hur graden av literacy ser ut i vår befolkning. Literacy och ideologisk grundsyn. Jag skulle vilja hävda att Facebook inte förändrat vår relation till sociala webben. Snarare har människor hittat en ny transnationell jätte som kan ge dem underhållning och de lite mer engagerade användarna är inte sena med att trycka in lite egna skapelser som ska fördumma människor ännu mer.

Facebook bygger vi inte gemensamt. Personer publicerar bilder, knyter kontakter och skickar löjliga tvådimensionella gåvor. Det är inget fel i det. Clasmates.com som också finns internationellt bygger på en liknande princip; hitta folk från grundskolan att prata med.

Är det en webb 2.0-revolution?

För att 2.0 inte bara ska vara en skapelse som ett litet antal människor använder med medvetenhet, engegemang och vilja måste vi bli aktivare i att bygga forum tillsammans med användare på t ex biblioteken. Att se egna skapelser växa fram med regler man skapar själv är ett helt annat sätt att förstå och skapa vilja att använda den sociala webben.

Varför förvånas över facebooks regler? Varför vara rädd för dem? Vem har inte lagt ut material där? Vi sitter alla i samma båt- räds man att ett tredje världskrig kommer bryta ut på kommersiella forum?

Det jag tycker är förvånande är att vi inte alla letar efter rättvisemärkt mat i butiken, engagererar oss i fackföreningar och ILO, Internationell labour organization om vi är så upprörda över de villkor som kapitalismen bygger på.

För när blev de transnationella bolagen goda? Vad är det för skillnad på Facebook och andra blodsugande penningstinna företag? Frågan är vad alla personer som publicerar bilder, använder Eniro och googlar tänker. Tror ni att det är ngt slags allemänsrätt som styr? Att Fredrik Reinfelt föreslår uppdateringar?

En promenad i Malmö centrum ger utblick över Espresso house i varje gathörn liksom Hennes & Mautritz och Burger King. Inne på de stora köpcentra som finns i stadens centrum och i dess utkanter utbjuds exakt samma saker i exakt samma butikskedjor. På samma vis ser vi hur nättrafiken rör sig mycket på dessa feta arenors vinstdrivande forum.

Vad skulle hända om vi valde bort det kapitalistiska systemet som styr vårt Internetberoende? Vad är det för bloggverktyg du och jag använder? Skapa alternativ, hitta alternativ.

Och under tiden: Arbeta med de digitala klyftorna och få fler användare av sociala webben men slå inte blå dunster i ögonen på dem. Mycket av det människor upplever som den gemensamma altruistiska webben byggs på eller är skapad av vinstintressen och om du blir förvånad att dera användarantal är dåliga- då är du korkad.

Till dess vi har bra alternativ, har flyttat över mycket av vår trafik till föreningsbaserade forum och blivit noggrannare med att åtnjuta innehållet i applikationer som inte är reklambaserade bör vi vara förberedd på att de stora aktörerna beter sig lika illa på nätet som IRL. Men på facebook märker användarna genom mediapanik att de inte enligt det officiella avtalet äger det de producerar (big surprise!). Att producenter världen över dör av kemikalier, syr skor dygnet runt eller får sitt vatten avstängt p g a multinationella företag, det ingår liksom i den postkolonialism vi är vana vid, och godkänner.

Men Facebook är ju (bl a) den västerländska befolkningens patetiska webbplats så det är klart att det är på den här arenan vi ska kämpa för en Internetanpassad upphovsrätt, integritet och användarnas trygghet. Sedan kan chiquita- odlarna fortsätta dö och vi äta våra bananer utan att ifrågasätta samma typ av aktörers villkor.

Skrivarverkstad, etik-föreläsning & danska bibliotekstankar

Sista skrivarverkstaden slut och jag slår mig ner vid datorn. Alla inställningar är ändrade... Suck. Vår 11-åriga "volontärarbetare" har ändrat verktygsfältet, startsidan, flyttat ikoner m m...

Utvärderingen av skrivarkursen lät ungefär så här:
-Jag träffade Torsten Bengtsson i skolan sen läste jag alla hans böcker. Kan vi inte ta hit Petter Lidbeck?
-Kan inte skrivarverkstäderna vara hela terminen - som fotbollen är? Vi kan ju betala.

Ni kan ju gissa hur lycklig jag känner mig nu som ängslats så mycket över domen från dessa kreativa skribenter mellan 9 och 11 år. En vilsekommen 15-åring dök också upp i dag men hennes dikter om Lucifer och alkohol mötte inte riktigt övriga gruppens skapande. Så nästa gång får jag väl ha en grupp för 13-15 och en för 9-11, förhoppningsvis blir de hyfsat samspelade då.

Tidigare på dagen var jag på Humleskolan och pratade med en åtta och en nia om "Internetetik". Eftersom jag inte vet riktigt vad högstadieklasserna förknippade med det här begreppet så försökte jag diskutera det lite med dem... Fick inte så mycket respons. Däremot väckte BRIS råd till föräldrar med sufande barn många vettiga och genomtänkta invändningar. Att publicera bilder på nätet var inte heller någon "big deal". Ämnet kändes för länge sedan söndertjatat.

Det eleverna dock svarade på var min argumentation kring hur informations och kunskapsbegreppen förändras samt villkoren för gemensamt skapande och ägande av kulturella uttryck och idéer.

På förmiddagsrasten kom en elev fram och ville ha hjälp med strul på en populär sajt. Efter den andra föreläsningen kom en lärare fram och sa att jag inte skulle underskatta problemen med "internetberoende" och "datorspelsberoende". Jag hade under min föreläsning beskrivit olika rön kring vilka förmågor (och annat) man utvecklar genom t ex WOW- användning...

Hoppas nu att jag i min bibliotekarieroll lever upp till de förslag som ställs i den danska rapporten om barns biblioteksservice som nyligen presenterats. Min danska är inte den bästa men efter en stunds läsning gissar jag att vi gör klokt i att använda oss av rapporten i vår verksamhet. De flesta begrepp dissikeras här och idéer framförs kring att överbrygga gränsen mellan olika medietyper samt arbeta aktivt med såväl de digitala som de fysiska rummen.

Internetetik, "Menade du: internetbutik"

Kommande vecka skall jag hålla utbildning i "internetetik" för årskurs 7, 8 och 9. Sitter nu och funderar febrilt över hur jag ska närma mig ämnet. Finns Internetetik? Jag gör en quick and dirty och google frågar mig "menade du internetbutik" . Ungefär lika frågande som google känner jag mig just nu. Internet plus etik för tretton till femtonåringar. Internet plus frågor om hur man ska bete sig, agera, göra det rätta och det goda... Hum.

När jag fick förfrågan var jag först lite avvaktande. Förväntades jag föreläsa om mobbning, exploatering och grooming? Om fildelning? Om att sno skolarbeten på nätet? Mina associationer till ordet nätetik är uppenbarligen ganska fattiga. På rak arm skulle jag plocka fram en del amerikanska föräldraorganisationer, företag som säljer filter, föreläsare som tjänar storkovan på att skrämma "vuxenvärlden" och någon litteratur om hur man skyddar barn på nätet. Tack och lov hade den aktuella skolan inte samma konservativa tankar som jag.

Frågade uppdragsgivaren lite mer vad han menade och fick till svar att de ville ha tema om att använda Internet på ett hälsosamt sätt...

Jan Svärdhagen verkar vara en bra nisse som forskar om barn, unga, internet, etik och cyberreligion. Kanske kan hans blogg ge mig några idéer?